Grattis!Vid 18.27 igårkväll så tittade vintertrådens sista bebis äntligen ut!En liten skrutt på 3700 g/52 cm. Nu ligger han och sover så sött bredvid mig, men jag kan visst knappt sova inatt...
- Status
Efter snittet drog de min kateter och några timmar senare uppmanades jag att gå upp o kissa. Hade så jävla ont efter snittet så kunde inte slappna av på toan utan fick lägga mig i sängen igen och försöka lite senare. En tablett morfin + en morfinspruta senare försöktes det igen för jag började få så ont i nedre delen av buken. Vilket inte var så konstigt Sitter på toan och säger till sköterskan att jag tror att jag fyllt skålen "Nä det har du nog inte men jag kommer in o kolla"
900 ml urin klämde jag ut, blåsan tryckte på snittet invändigt, tacka fan för att jag hade ont 
Sitter på toan och säger till sköterskan att jag tror att jag fyllt skålen "Nä det har du nog inte men jag kommer in o kolla"900 ml urin klämde jag ut, blåsan tryckte på snittet invändigt, tacka fan för att jag hade ont 
Nu har jag inte läst ikapp hela tråden, men vi använder Nuk glasflaskor. Det känns fräscht med glas, och sparven gillar utformningen på nappen. Antikolik är det också. Finns till bra pris på cdon och lekmer.Ni andra som flaskmatar, @YaHilweh mfl, vad har ni för flaskor?
Jag funderar på, om vi ändå kommer lämna amningen framöver, om det kan vara värt att testa annan flaska för att minska gaserna.
Calman är ju bra eftersom han får anstränga sig lite mer för att suga, men jag tycker han sväljer mycket luft med den. Har sett att folk tycker att tex Dr Brown och Herobility är bra. Vi har också en Philips avent natural hemma iom att jag har en sån bröstpump, så tänkte testa den framöver.
Men vill gärna veta vad ni andra tycker är bra innan jag eventuellt köper något nytt
Sparven var av med alla sladdar och slangar några dagar (om man inte räknar sonden som hängt kvar men inte varit kopplad till något). Men nu är matdroppet tillbaka igen, för hon kräks massor hela tiden . Vi som hade fått börja vara hemma hela dagarna och det var tal om att börja vara hemma hela dygn inom kort.
. Vi som hade fått börja vara hemma hela dagarna och det var tal om att börja vara hemma hela dygn inom kort.
Vet inte varför men det är så fascinerande att läsa förlossningsberättelser!
Tror jag redan skrivit, när hon kom i november, men här kommer den igen Var inte särskilt dramatiskt
Tror jag redan skrivit, när hon kom i november, men här kommer den igen
Var inte särskilt dramatiskt Vi kom in till sjukhuset vid 07 då vi fått en tid, jag fick byta om, fick infart, dropp, träffa massa personal. Promenera in i operationssalen, få spinalbedövning (gjorde inte ont, lite obehagligt), efter en stund fick jag kateter och när jag inte kände att de nöp mig i magen med en pincett så var vi redo
Några minuter senare, 10.00, hörde vi ett ilsket skrik, och bebis lyftes upp på mitt bröst. Massor med hår! Hon fortsatte skrika tills hon fick bröstet och fick börja suga, då blev hon lugn. Hon tyckte redan då att mat är livet
Hon låg kvar där medan de sydde ihop mig. Någon minut togs hon till andra sidan rummet för vägning och mätning, 49 cm och 4240 g, 5 dagar innan bf.
När jag var hopsydd och klar fick jag, bebis och pappan vara på uppvaket tills jag kunde röra benen.
Var uppe på benen samma dag, stannade de två ”rekommenderade” nätterna på BB men hade egentligen velat komma hem tidigare.
Så nöjd med denna förlossning, så lugnt och tryggt och kände mig så väl omhändertagen. Personalen berättade hela tiden vad de gjorde och varför. Var väldigt nöjd med mitt akutsnitt med första barnet också, men jag var förstås mycket piggare den här gången
Några minuter senare, 10.00, hörde vi ett ilsket skrik, och bebis lyftes upp på mitt bröst. Massor med hår! Hon fortsatte skrika tills hon fick bröstet och fick börja suga, då blev hon lugn. Hon tyckte redan då att mat är livet
Hon låg kvar där medan de sydde ihop mig. Någon minut togs hon till andra sidan rummet för vägning och mätning, 49 cm och 4240 g, 5 dagar innan bf.
När jag var hopsydd och klar fick jag, bebis och pappan vara på uppvaket tills jag kunde röra benen.
Var uppe på benen samma dag, stannade de två ”rekommenderade” nätterna på BB men hade egentligen velat komma hem tidigare.
Så nöjd med denna förlossning, så lugnt och tryggt och kände mig så väl omhändertagen. Personalen berättade hela tiden vad de gjorde och varför. Var väldigt nöjd med mitt akutsnitt med första barnet också, men jag var förstås mycket piggare den här gången
När bebis blir förbannad när man är halvvägs genom sin promenad
Har ni en sjal/sele? Jag gick aldrig ut med vagnen utan att ha selen med så jag kunde byta till den när hon inte ville vara i vagnen längre. Hon är visserligen född i juni så vädret var ju varmare då.
Hjälpte också ibland att låta henne "halvsitta" så är hon kunde se mer.
Fick hem en ktan idag. Men med den måste han vara nästan närmast kroppen (kan ha ett linne under) och med mellan 5 och 10 minusgrader vet jag inte om jag vill blotta tittarna och bebis för att knöla ner han i den under stress. Däremot gillar han att vara i sjalen så förhoppningsvis kan jag testa att ha den istället för vagn ibland. Men däremot tänker jag inte gå promenad utan att ha nappen med mig, tror han hade blivit nöjd om han hade fått den faktiskt .
Sparven var av med alla sladdar och slangar några dagar (om man inte räknar sonden som hängt kvar men inte varit kopplad till något). Men nu är matdroppet tillbaka igen, för hon kräks massor hela tiden
Jag skriver på en blogg, än så länge. Det är dock inget jag kommer göra när hon blir äldre (åtminstone inte en offentlig, i så fall med lösenord så jag vet vilka som har tillgång), utan främst nu när situationen är så speciell och många frågar om hur det går. På så sätt blir det enkelt att gå tillbaka och läsa de inlägg som ligger under hennes kategori om man vill se tillbakaHur gör ni för att spara minnen osv - har ni nån ”mitt första år” bok eller liknande?
Har tittat på såna innan men känt att det är så himla mycket de vill att man ska fylla i, hade velat ha en enklare variant. Eller kanske t.o.m nån med ganska mycket blanka sidor så man kan fylla i det mesta själv.
Har ni tips?
Allt börjar måndag 5/2 på morgonen vid 5 tiden när jag vaknar för att kissa. Men påväg tillbaka till sängen känner jag hur det rinner nåt, sätter mig på toan igen och börjar misstänka att det är fostervatten. Väcker sambon och säger att jag tror vattnet gått då det sipprar ut till och från. Har även lite mensvärk i ryggen. Ringer förlossningen vid 6 och säger att jag tror vattnet gått men inga regelbundna värkar än, får tid för kontroll kl 16, men ska komma tidigare om värkarna tilltar.
Hela dagen går utan att det tilltar, vi är på kontroll vid 16 tiden och såklart hade jag varit duktig och bytt binda innan så bm kan inte kontrollera om det är fostervatten men precis när hon ska undersöka istället så sipprar det ut och hon skrattar lite å säger ”ja då har vi konstaterat det!” De skickar ju dock hem oss i väntan på mer värkar, men ber om sovdos då jag knappt sovit senaste dygnen.
Vi åker hem och ingenting händer direkt..förutom att jag spyr av sovdosen. Slumrar väl som bäst under natten men ingen bra sömn direkt, igen vid 5 tiden på tisdag morgon nu då så har värkarna börjat göra ont och jag känner att jag orkar inte vara hemma mer. Ringer förlossningen och de säger att vi kan komma. Jag segar ändå lite, vill inte bli hemskickad igen så äter frukost (får sambon att göra smoothie som jag tvingar ner mellan värkarna) ringer mamma för hon ska vara hundvakt och sen åker vi in.
Inskrivning vid 7 och då konstateras att jag är 3cm öppen. Får infart, ctg osv.. även antibiotika för infektionsrisk pga vattenavgång. Börjar med lustgasen ca 8 och spyr en gång efter det. Sitter på pilatesbollen och studsar ett tag och sambon håller värmekudde mot ryggen medans jag fortsätter med lustgasen. Jag öppnar mig ingenting fram till 10 så de vill ge värkstimulerande men rekommenderar att jag tar eda innan om jag vill ha det. Nån gång efter 11 kommer narkosläkaren, otroligt proffsig jag märker inte ens att han är färdig och ändå har han även studenter med sig. Jag har gett upp lustgasen nu, orkade inte med den mer. Är helt färdig och har ingen energi, men efter 15 min är jag som en ny människa. Har inte ont alls av värkarna men känner att dem är där bara. Får smoothie och kan vila och halvslumra. De vill att jag ska vara uppe och röra på mig så bebis kommer ner, så vid 13 har jag gåbord men tycker inte det funkar riktigt. De sätter skalpelektrod på bebis nånstans här också. Tömmer mig på urin vid 14 är även öppen helt nu men bebis är inte helt nere och de vill att jag ska vara uppe och röra mig igen - bebis gillar dock inte när jag sitter på bollen eller står nu så får lägga mig igen, får ligga på sida med ens benet i stöd och efter ett tag byta sida. De bytte även team vid 14 men båda var bra även om jag gillade första bäst men fick ju mer tid med dem med.
Krystvärkarna börjar vid 15:45 och 17:16 är hon ute - jag var helt slut och säger flera gånger att dem bara ska plocka ut henne men de peppar mig och hjälper med att hålla emot i mina fötter när jag krystar, varm handduk hålls emot hela tiden emellan och sambon håller kall handduk mot min panna. De säger åt mig att vända på händerna och hålla som jag ror en roddbåt. Och till slut kom hon ju ut och upp på mitt bröst, hon skriker massor
Jag är jättenöjd med hela förlossningen ändå. Sprack bara 2 små ytliga men tyckte inte krystvärkarna var jobbiga (edan var helt fantastisk för mig, fick inte ont eller kände nåt svidande när hon var påväg ut heller) men bedövningssprayen var hemsk! Och tyckte det var jobbigt när de tog ut moderkakan och sydde. Tur jag hade bebis som distrahera då Var uppe på benen ganska snabbt efter för att de ville jag skulle kissa men det gick inte så de fick tömma igen. Sen fick vi fika och bebis mättes och vägdes
Hela dagen går utan att det tilltar, vi är på kontroll vid 16 tiden och såklart hade jag varit duktig och bytt binda innan så bm kan inte kontrollera om det är fostervatten
men precis när hon ska undersöka istället så sipprar det ut och hon skrattar lite å säger ”ja då har vi konstaterat det!” De skickar ju dock hem oss i väntan på mer värkar, men ber om sovdos då jag knappt sovit senaste dygnen.Vi åker hem och ingenting händer direkt..förutom att jag spyr av sovdosen. Slumrar väl som bäst under natten men ingen bra sömn direkt, igen vid 5 tiden på tisdag morgon nu då så har värkarna börjat göra ont och jag känner att jag orkar inte vara hemma mer. Ringer förlossningen och de säger att vi kan komma. Jag segar ändå lite, vill inte bli hemskickad igen så äter frukost (får sambon att göra smoothie som jag tvingar ner mellan värkarna) ringer mamma för hon ska vara hundvakt och sen åker vi in.
Inskrivning vid 7 och då konstateras att jag är 3cm öppen. Får infart, ctg osv.. även antibiotika för infektionsrisk pga vattenavgång. Börjar med lustgasen ca 8 och spyr en gång efter det. Sitter på pilatesbollen och studsar ett tag och sambon håller värmekudde mot ryggen medans jag fortsätter med lustgasen. Jag öppnar mig ingenting fram till 10 så de vill ge värkstimulerande men rekommenderar att jag tar eda innan om jag vill ha det. Nån gång efter 11 kommer narkosläkaren, otroligt proffsig jag märker inte ens att han är färdig och ändå har han även studenter med sig. Jag har gett upp lustgasen nu, orkade inte med den mer. Är helt färdig och har ingen energi, men efter 15 min är jag som en ny människa. Har inte ont alls av värkarna men känner att dem är där bara. Får smoothie och kan vila och halvslumra. De vill att jag ska vara uppe och röra på mig så bebis kommer ner, så vid 13 har jag gåbord men tycker inte det funkar riktigt. De sätter skalpelektrod på bebis nånstans här också. Tömmer mig på urin vid 14 är även öppen helt nu men bebis är inte helt nere och de vill att jag ska vara uppe och röra mig igen - bebis gillar dock inte när jag sitter på bollen eller står nu så får lägga mig igen, får ligga på sida med ens benet i stöd och efter ett tag byta sida. De bytte även team vid 14 men båda var bra även om jag gillade första bäst men fick ju mer tid med dem med.
Krystvärkarna börjar vid 15:45 och 17:16 är hon ute - jag var helt slut och säger flera gånger att dem bara ska plocka ut henne
men de peppar mig och hjälper med att hålla emot i mina fötter när jag krystar, varm handduk hålls emot hela tiden emellan och sambon håller kall handduk mot min panna. De säger åt mig att vända på händerna och hålla som jag ror en roddbåt. Och till slut kom hon ju ut och upp på mitt bröst, hon skriker massor Jag är jättenöjd med hela förlossningen ändå. Sprack bara 2 små ytliga men tyckte inte krystvärkarna var jobbiga (edan var helt fantastisk för mig, fick inte ont eller kände nåt svidande när hon var påväg ut heller) men bedövningssprayen var hemsk! Och tyckte det var jobbigt när de tog ut moderkakan och sydde. Tur jag hade bebis som distrahera då
Var uppe på benen ganska snabbt efter för att de ville jag skulle kissa men det gick inte så de fick tömma igen. Sen fick vi fika och bebis mättes och vägdesInsåg nu efter hur jäkla långt jag skrev
men skyller på att det sträcker sig över två dar och jag ville få med så mycket som möjligt Sötis!
Blir osäker på vad det är du vill ha när du skriver "overall" (=ytterplagg för mig), men tittar jag på bilden så finns det liknande (dragkedja, ingen luva, små storlekar) på Kappahl. De kallar det pyjamas.
Vaknade vid 4 med värkar. Regelbundna, ca 10 min emellan som snabbt blev fem min. Fullt hanterbar smärta, som kraftig mensvärk på toppen. Motsvarade mina förväntningar bra. Sen fortsatte det så under dagen, gick lite fram och tillbaka, med varierande intervall och intensitet. På eftermiddagen blev det fem min emellan igen, och värkarna blev starkare. Satte igång tens och vetekudde. Ringde förlossningen som tyckte att vi skulle vara hemma lite till, vilket jag också hade väntat mig. Kort därefter spydde jag och sen blev värkarna täta och väldigt svårhanterliga. Vet inte hur tätt, hann inte klocka. Ringde förlossningen igen, fick komma in. Enda sättet att hantera värkarna var stående, och nu var jag tvungen att sitta i bilen. Bilresan var en enda lång värktopp, tror jag hade två korta pauser där det gjorde mindre ont. Nu motsvarade det inte mina förväntningar längre, jag hade väntat mig vila mellan värkarna. Smärtan i bilen var totalt ohanterbar. Jag fattar ingenting, all info vi har fått har sagt att en värk varar i ca 1,5 min med en topp på 10 sekunder och att man däremellan inte har ont. Jag kände mig ganska trygg pga det, kortare smärttoppar fixar jag, men ihållande smärta är värre. Jag var alltså inte så rädd för värkarna innan, men såhär i efterhand är jag det. Det där vill jag aldrig mer uppleva.
På förlossningen fick vi komma in i lugn och ro, jag fick gå när jag kunde och lägga mig på sängen när jag kunde. Smärtan blev lite bättre när jag fick stå upp, men fortfarande ohanterlig.De frågade efter blodgruppspappret som låg i väskan i bilen, så mannen gick ut för att hämta det. När jag kommit ner på sängen lyssnade hon på hjärtljuden. Hon ville att jag skulle lägga mig på sidan, jag svarade “strax” och hon sa “nej, nu”. Då fattade jag att nåt var fel, men jag hade för ont för att bli orolig. Strax därefter kom mannen tillbaka och hon bad honom trycka på larmknappen. Nästa gång jag öppnade ögonen var rummet fullt av folk. Alla visste exakt vad de skulle göra och allt hände på en gång. Jag fattade att det inte var bra men blev inte rädd, det fanns inget utrymme för nåt mer än smärtan. Jag skakade i hela kroppen. Någon sa att hjärtljuden var dåliga, att de tänkte snitta och att jag skulle bli sövd. Där och då kände jag ja tack SÖV MIG NU.
Rullades upp till op, hör dem nämna “urakut”, förstår igen att det här inte är bra, men blir fortfarande inte rädd. Vill bara bli sövd så jag kan slippa smärtan och skakningarna.
Mannen får sitta i rummet utanför op medan någon tittar genom fönstret och berättar för honom vad som händer. Bebis mådde bra direkt hon kom ut, så hon hade antagligen inte haft dålig puls så länge. Hon kom sedan ut till mannen, undersöktes och sen fick de sitta tillsammans på förlossningen medan jag låg på uppvak. Hon var ca 2,5 tim gammal när jag fick träffa henne.
Det tog max 35 min från att vi gick in genom dörrarna på förlossningen till hon var född. Ca 20 min från att larmet gick. Jag är väldigt imponerad och oerhört tacksam över hur fantastiskt bra vården fungerar när det verkligen gäller.
Jag är besviken över att ha missat min dotters födelse. Jag är besviken över att hennes pappa missade hennes födelse. Jag är besviken över att inte ha fått uppleva den första magiska timmen, den hade jag sett fram emot. Jag är besviken över att förlossningen på inget sätt blev som jag hade föreställt mig. Men jag har ett levande barn, och det är jag väldigt tacksam för. Och är priset för det att jag är besviken på förlossningen så är det ett väldigt lågt pris att betala.
På förlossningen fick vi komma in i lugn och ro, jag fick gå när jag kunde och lägga mig på sängen när jag kunde. Smärtan blev lite bättre när jag fick stå upp, men fortfarande ohanterlig.De frågade efter blodgruppspappret som låg i väskan i bilen, så mannen gick ut för att hämta det. När jag kommit ner på sängen lyssnade hon på hjärtljuden. Hon ville att jag skulle lägga mig på sidan, jag svarade “strax” och hon sa “nej, nu”. Då fattade jag att nåt var fel, men jag hade för ont för att bli orolig. Strax därefter kom mannen tillbaka och hon bad honom trycka på larmknappen. Nästa gång jag öppnade ögonen var rummet fullt av folk. Alla visste exakt vad de skulle göra och allt hände på en gång. Jag fattade att det inte var bra men blev inte rädd, det fanns inget utrymme för nåt mer än smärtan. Jag skakade i hela kroppen. Någon sa att hjärtljuden var dåliga, att de tänkte snitta och att jag skulle bli sövd. Där och då kände jag ja tack SÖV MIG NU.
Rullades upp till op, hör dem nämna “urakut”, förstår igen att det här inte är bra, men blir fortfarande inte rädd. Vill bara bli sövd så jag kan slippa smärtan och skakningarna.
Mannen får sitta i rummet utanför op medan någon tittar genom fönstret och berättar för honom vad som händer. Bebis mådde bra direkt hon kom ut, så hon hade antagligen inte haft dålig puls så länge. Hon kom sedan ut till mannen, undersöktes och sen fick de sitta tillsammans på förlossningen medan jag låg på uppvak. Hon var ca 2,5 tim gammal när jag fick träffa henne.
Det tog max 35 min från att vi gick in genom dörrarna på förlossningen till hon var född. Ca 20 min från att larmet gick. Jag är väldigt imponerad och oerhört tacksam över hur fantastiskt bra vården fungerar när det verkligen gäller.
Jag är besviken över att ha missat min dotters födelse. Jag är besviken över att hennes pappa missade hennes födelse. Jag är besviken över att inte ha fått uppleva den första magiska timmen, den hade jag sett fram emot. Jag är besviken över att förlossningen på inget sätt blev som jag hade föreställt mig. Men jag har ett levande barn, och det är jag väldigt tacksam för. Och är priset för det att jag är besviken på förlossningen så är det ett väldigt lågt pris att betala.
Utvecklingssteg nr 3.
Väldigt spännande med allt nytt som händer.
Lilltösen är inte så intresserad av att äta just nu. Det tar tid att få i henne ersättningen.
Inatt sov hon dock mellan 21 - 06.
Sömntuta.
Inatt kom det massor med snö så det blir ingen promenad idag. Normalt går vi annars mellan 5 - 7 km om dagen.
Hon snackar en massa nu vilket är väldigt mysigt. Ler så fort man pratar med henne.
Imorgon blir det BVC för kontroll och vaccination
Väldigt spännande med allt nytt som händer.
Lilltösen är inte så intresserad av att äta just nu. Det tar tid att få i henne ersättningen.
Inatt sov hon dock mellan 21 - 06.
Sömntuta.
Inatt kom det massor med snö så det blir ingen promenad idag. Normalt går vi annars mellan 5 - 7 km om dagen.
Hon snackar en massa nu vilket är väldigt mysigt. Ler så fort man pratar med henne.
Imorgon blir det BVC för kontroll och vaccination
Ska läsa igenom strax. Av någon anledning fick jag inga notiser igår.
Men nu har vi gjort det man absolut inte ska göra i månad efter snitt. Men när vi lämnat H i "skolan" insåg vi att snöröjning av garageuppfarten var ett måste.
Så att skotta snö blev dagens träning.. Ronja och Dagny hängde på hmm vad tusan heter det? Altanen vid groventren?
Men nu har vi gjort det man absolut inte ska göra i månad efter snitt. Men när vi lämnat H i "skolan" insåg vi att snöröjning av garageuppfarten var ett måste.
Så att skotta snö blev dagens träning.. Ronja och Dagny hängde på hmm vad tusan heter det? Altanen vid groventren?
- Status
Liknande trådar
Senast: PathOfClovers
·
- Låst
Gravid - 1år
Återigen dags för en ny tråd för vinterföräldrar (som autocorrect vill ha till vinterförvaring :p ) och vinterbarn.
Lägger in listan...
Senast: YaHilweh
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Förfalskat vaccinationsintyg avslöjat – ridsportprofil straffas- Hästnyheter Gör de polisanmälan om urkundsförfalskning? Låter lite i texten som att de inte bryr sig om att det är brottsligt förfarande. I mina...
- MiaMia
- Svar: 3
- Visningar: 332
- Hästnyheter
-
Större forumuppdatering genomförd- Bukefalosnyheter Verkar funka nu 👍👍
- Trott
- Svar: 24
- Visningar: 591
- Bukefalos
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Vad gör vi? Kids edition - del 4- Övr. Barn Samma här! Väldigt väl rengjord peng 🤣
- Madde_padde
- Svar: 648
- Visningar: 37 886
- Barn
-
Öland nästa lördag?- Kultur Mamma har bjudit med mig på en en weekendresa till Öland nästa helg :) . Vi ska bo på hotell, äta gott och vara med på aktiviteter på...
- bettysmatte
- Svar: 0
- Visningar: 29
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Triangelmärkt häst i verksamhet- Ekonomi & Juridik Finns ingen statistik på det. Men 3 av 5 i mitt närområde är inte med.
- Dorinda
- Svar: 26
- Visningar: 1 649
- Hästmänniska
-
Kimblehook
- Utrustning Väldigt ”vanlig” rak stång. Har funderat på trust eller beris men är lite orolig över hur lätt det blir bitmärken? Vissa bett har hon...
- Anna-Bella
- Svar: 2
- Visningar: 105
- Utrustning
-
Foderstat till islandshäst, åring- Foder & Strö Snabbkoll i SLUs pdf, 40 MJ låter lite lågt oavsett om man kollar i tabellen för snabb eller långsam tillväxt...
- MiniLi
- Svar: 20
- Visningar: 537
- Vård
