Vinterföräldrar 15-16 #2

[Milosari]

Måste bara få berätta min glädje över att sova en hel natt utan att vakna av den hemska halsbrännan. Jag har tidigare tagit gaviscon som bara verkar några timmar och trott att jag som gravid inte får äta något annat. Men kom ihåg att fråga BM om det igår och hon sa att jag kunde äta Omeprazol som verkar i ett dygn. Köpte en förpackning på väg hem från jobbet och tog en kapsel så fort jag var hemma. Än så länge, dvs 15 timmar senare så är halsbrännan som bortblåst.

Omeprazol is the shit. Har ätit det sedan v 8 ungefär. Hade aldrig klarat mig utan!

 

[Evenstar]

Jag är också nyfiken på hur det funkar med sjukskrivning efter BF.

Jag är sjukskriven på grund av depression, och har haft väldigt mycket känslomässigt kaos inför bebisen. Känslor som inte dykt upp förrän mot slutet av graviditeten, och som är väldigt jobbiga att hantera. (Har känt att jag velat ångra mig, att jag inte längre vill ha barn och har haft väldigt svårt att knyta an till bebisen i magen och känna att det är "på riktigt" någon därinne). Hade jag kunnat välja så hade jag i dagsläget gjort abort direkt. Inte direkt vad man vill känna när man är 1,5 vecka ifrån BF...
Har fått väldigt bra hjälp från BM, som sett till att jag får träffa läkare, fått medicinering (är inte min första depression) och en gång i veckan går jag hos en special-BM som också är samtalsterapeut.

Jag kommer att föda med planerat snitt, och sedan vill de att vi stannar några dagar extra på BB så att de får se att anknytningen fungerar och hålla koll på mitt psykiska mående. Min läkare har därför sjukskrivit mig till 31/1, trots att snittet är den 25/1, för hon menade på att jag förmodligen inte kommer att vara okej psykiskt och att min sambo kommer att behöva ta huvudansvaret för barnet. (Han kommer att bli världens bästa pappa, så vår stackars bebis har åtminstone någon som längtar efter honom...).

Men hur fungerar det rent praktiskt? Med föräldrapenning vs sjukpenning? Anledningen till att jag blivit sjukskriven försvinner ju inte hux flux i samband med förlossningen... Läkaren var ganska otydlig med hur jag skulle gå till väga rent praktiskt...

Om ni kommenterar, så var gärna snälla. Det här är oerhört känsligt för mig, och det är första gången som jag erkänner för någon annan än min sambo och läkarna/BM hur det ligger till. Jag skäms oerhört mycket för hur jag känner inför bebisen, och att jag ångrat mig om att skaffa barn. Ham var dessutom planerad och vi har pratat om att skaffa barn i flera år, så de här känslorna har verkligen varit oväntade...

Jag har inget att komma med angående din fråga, men kram på dig! Det är jobbigt som det är att vara gravid och du har dessutom lite extra att bära med dig.

 

[Maja_Kandi]

Ang vantar så använder jag tjocka atrumpor på händerna istället för vantar. Jag tar på strumporna först innan jag tar på overallen. Då blir de kvar trots handviftande.

Jag har provat snorsug men tycker inte den fungerar vidare bra på kråkor. Är nog mer effektiv på snor.

I övrigt verkar du ha det kämpigt just nu. Skönt att ni fick sova lite imorse.

Jag har såna här utan tumme liksom, lite större som man drar utanpå kläderna. Men de sitter inte så bra...

Hm det kan nog vara sant... Jag skulle spola näsan på honom en gång med en sån här renässans näsdroppar, då när jag släppte så fastnade det en kråka i pipetten som jag lyckades få tag i med en liten frottélapp. Då kom det ut en lång stor ful kråka... Därav tänkte jag att det kanske skulle funka med nässug.

 

[Maja_Kandi]

Jag är också nyfiken på hur det funkar med sjukskrivning efter BF.

Jag är sjukskriven på grund av depression, och har haft väldigt mycket känslomässigt kaos inför bebisen. Känslor som inte dykt upp förrän mot slutet av graviditeten, och som är väldigt jobbiga att hantera. (Har känt att jag velat ångra mig, att jag inte längre vill ha barn och har haft väldigt svårt att knyta an till bebisen i magen och känna att det är "på riktigt" någon därinne). Hade jag kunnat välja så hade jag i dagsläget gjort abort direkt. Inte direkt vad man vill känna när man är 1,5 vecka ifrån BF...
Har fått väldigt bra hjälp från BM, som sett till att jag får träffa läkare, fått medicinering (är inte min första depression) och en gång i veckan går jag hos en special-BM som också är samtalsterapeut.

Jag kommer att föda med planerat snitt, och sedan vill de att vi stannar några dagar extra på BB så att de får se att anknytningen fungerar och hålla koll på mitt psykiska mående. Min läkare har därför sjukskrivit mig till 31/1, trots att snittet är den 25/1, för hon menade på att jag förmodligen inte kommer att vara okej psykiskt och att min sambo kommer att behöva ta huvudansvaret för barnet. (Han kommer att bli världens bästa pappa, så vår stackars bebis har åtminstone någon som längtar efter honom...).

Men hur fungerar det rent praktiskt? Med föräldrapenning vs sjukpenning? Anledningen till att jag blivit sjukskriven försvinner ju inte hux flux i samband med förlossningen... Läkaren var ganska otydlig med hur jag skulle gå till väga rent praktiskt...

Om ni kommenterar, så var gärna snälla. Det här är oerhört känsligt för mig, och det är första gången som jag erkänner för någon annan än min sambo och läkarna/BM hur det ligger till. Jag skäms oerhört mycket för hur jag känner inför bebisen, och att jag ångrat mig om att skaffa barn. Ham var dessutom planerad och vi har pratat om att skaffa barn i flera år, så de här känslorna har verkligen varit oväntade...

Inte heller jag har nåt svar på din fråga, men vill skicka en jättestor kram till dig! Det låter som att ni fått bra hjälp och jag hoppas det vänder för dig när du får träffa din lilla.

 

[Mois]

Jag är också nyfiken på hur det funkar med sjukskrivning efter BF.

Jag är sjukskriven på grund av depression, och har haft väldigt mycket känslomässigt kaos inför bebisen. Känslor som inte dykt upp förrän mot slutet av graviditeten, och som är väldigt jobbiga att hantera. (Har känt att jag velat ångra mig, att jag inte längre vill ha barn och har haft väldigt svårt att knyta an till bebisen i magen och känna att det är "på riktigt" någon därinne). Hade jag kunnat välja så hade jag i dagsläget gjort abort direkt. Inte direkt vad man vill känna när man är 1,5 vecka ifrån BF...
Har fått väldigt bra hjälp från BM, som sett till att jag får träffa läkare, fått medicinering (är inte min första depression) och en gång i veckan går jag hos en special-BM som också är samtalsterapeut.

Jag kommer att föda med planerat snitt, och sedan vill de att vi stannar några dagar extra på BB så att de får se att anknytningen fungerar och hålla koll på mitt psykiska mående. Min läkare har därför sjukskrivit mig till 31/1, trots att snittet är den 25/1, för hon menade på att jag förmodligen inte kommer att vara okej psykiskt och att min sambo kommer att behöva ta huvudansvaret för barnet. (Han kommer att bli världens bästa pappa, så vår stackars bebis har åtminstone någon som längtar efter honom...).

Men hur fungerar det rent praktiskt? Med föräldrapenning vs sjukpenning? Anledningen till att jag blivit sjukskriven försvinner ju inte hux flux i samband med förlossningen... Läkaren var ganska otydlig med hur jag skulle gå till väga rent praktiskt...

Om ni kommenterar, så var gärna snälla. Det här är oerhört känsligt för mig, och det är första gången som jag erkänner för någon annan än min sambo och läkarna/BM hur det ligger till. Jag skäms oerhört mycket för hur jag känner inför bebisen, och att jag ångrat mig om att skaffa barn. Ham var dessutom planerad och vi har pratat om att skaffa barn i flera år, så de här känslorna har verkligen varit oväntade...

Kram! Du är inte den första som känner så! Jag hoppas det vänder när lillen har tittat ut.

 

[Pontevecchio]

Jag är också nyfiken på hur det funkar med sjukskrivning efter BF.

Jag är sjukskriven på grund av depression, och har haft väldigt mycket känslomässigt kaos inför bebisen. Känslor som inte dykt upp förrän mot slutet av graviditeten, och som är väldigt jobbiga att hantera. (Har känt att jag velat ångra mig, att jag inte längre vill ha barn och har haft väldigt svårt att knyta an till bebisen i magen och känna att det är "på riktigt" någon därinne). Hade jag kunnat välja så hade jag i dagsläget gjort abort direkt. Inte direkt vad man vill känna när man är 1,5 vecka ifrån BF...
Har fått väldigt bra hjälp från BM, som sett till att jag får träffa läkare, fått medicinering (är inte min första depression) och en gång i veckan går jag hos en special-BM som också är samtalsterapeut.

Jag kommer att föda med planerat snitt, och sedan vill de att vi stannar några dagar extra på BB så att de får se att anknytningen fungerar och hålla koll på mitt psykiska mående. Min läkare har därför sjukskrivit mig till 31/1, trots att snittet är den 25/1, för hon menade på att jag förmodligen inte kommer att vara okej psykiskt och att min sambo kommer att behöva ta huvudansvaret för barnet. (Han kommer att bli världens bästa pappa, så vår stackars bebis har åtminstone någon som längtar efter honom...).

Men hur fungerar det rent praktiskt? Med föräldrapenning vs sjukpenning? Anledningen till att jag blivit sjukskriven försvinner ju inte hux flux i samband med förlossningen... Läkaren var ganska otydlig med hur jag skulle gå till väga rent praktiskt...

Om ni kommenterar, så var gärna snälla. Det här är oerhört känsligt för mig, och det är första gången som jag erkänner för någon annan än min sambo och läkarna/BM hur det ligger till. Jag skäms oerhört mycket för hur jag känner inför bebisen, och att jag ångrat mig om att skaffa barn. Ham var dessutom planerad och vi har pratat om att skaffa barn i flera år, så de här känslorna har verkligen varit oväntade...

Som jag förstår det kan man vara sjukskriven irriterad BF. Du anvönder inte dina föräldrardagar och får sjukpenning som vanligt.

 

[Jenka]

Jag är också nyfiken på hur det funkar med sjukskrivning efter BF.

Jag är sjukskriven på grund av depression, och har haft väldigt mycket känslomässigt kaos inför bebisen. Känslor som inte dykt upp förrän mot slutet av graviditeten, och som är väldigt jobbiga att hantera. (Har känt att jag velat ångra mig, att jag inte längre vill ha barn och har haft väldigt svårt att knyta an till bebisen i magen och känna att det är "på riktigt" någon därinne). Hade jag kunnat välja så hade jag i dagsläget gjort abort direkt. Inte direkt vad man vill känna när man är 1,5 vecka ifrån BF...
Har fått väldigt bra hjälp från BM, som sett till att jag får träffa läkare, fått medicinering (är inte min första depression) och en gång i veckan går jag hos en special-BM som också är samtalsterapeut.

Jag kommer att föda med planerat snitt, och sedan vill de att vi stannar några dagar extra på BB så att de får se att anknytningen fungerar och hålla koll på mitt psykiska mående. Min läkare har därför sjukskrivit mig till 31/1, trots att snittet är den 25/1, för hon menade på att jag förmodligen inte kommer att vara okej psykiskt och att min sambo kommer att behöva ta huvudansvaret för barnet. (Han kommer att bli världens bästa pappa, så vår stackars bebis har åtminstone någon som längtar efter honom...).

Men hur fungerar det rent praktiskt? Med föräldrapenning vs sjukpenning? Anledningen till att jag blivit sjukskriven försvinner ju inte hux flux i samband med förlossningen... Läkaren var ganska otydlig med hur jag skulle gå till väga rent praktiskt...

Om ni kommenterar, så var gärna snälla. Det här är oerhört känsligt för mig, och det är första gången som jag erkänner för någon annan än min sambo och läkarna/BM hur det ligger till. Jag skäms oerhört mycket för hur jag känner inför bebisen, och att jag ångrat mig om att skaffa barn. Ham var dessutom planerad och vi har pratat om att skaffa barn i flera år, så de här känslorna har verkligen varit oväntade...

Jag vill minnas att det är särskilda regler om man är inlagd på sjukhus. Det bästa är nog att ringa och fråga.
Stor kram på dig, och lycka till!

 

[Evenstar]

Hua vilket väder. Gick för att hämta posten, en promenad som i mitt nuvarande tempo tar kanske 15-20 min Kallt som sjutton och blåsten gjorde att snön yrde överallt. Lite frisk luft senare och med bitande kinder var det rätt skönt att komma in igen Nu är det soffläge igen och vänta på att sambon kommer hem. Känns dessutom som mensvärk i nedre delen av magen, tror värmekudden får komma fram en stund.

 

[YaHilweh]

Hua vilket väder. Gick för att hämta posten, en promenad som i mitt nuvarande tempo tar kanske 15-20 min Kallt som sjutton och blåsten gjorde att snön yrde överallt. Lite frisk luft senare och med bitande kinder var det rätt skönt att komma in igen Nu är det soffläge igen och vänta på att sambon kommer hem. Känns dessutom som mensvärk i nedre delen av magen, tror värmekudden får komma fram en stund.

Jag fick en värmefilt i julklapp, kan varmt (hehe, dåligt men vitsigt) rekommendera en sådan

 

[Evenstar]

Jag fick en värmefilt i julklapp, kan varmt (hehe, dåligt men vitsigt) rekommendera en sådan

Jag har en vetekudde med kardborreband, så man kan sätta fast den runt magen, ryggen eller där det värker. Superskönt!
Värmefiltar är nog också bra grejer, jag gillar allt som är varmt

 

[YaHilweh]

Jag har en vetekudde med kardborreband, så man kan sätta fast den runt magen, ryggen eller där det värker. Superskönt!
Värmefiltar är nog också bra grejer, jag gillar allt som är varmt

Åh, en sådan har jag tittat på, är de bra? Om inte annat så var jag inne på att köpa en till sambon, han missbrukar vetekudden (jag hör till de som dör om det är för få lager mellan och blir för varmt)

 

[Evenstar]

Åh, en sådan har jag tittat på, är de bra? Om inte annat så var jag inne på att köpa en till sambon, han missbrukar vetekudden (jag hör till de som dör om det är för få lager mellan och blir för varmt)

Jag tycker den är jättebra

 

[Balahé]

Jag kämpar för dagen mer med mitt bls än under graviditeten. Vet inte alls hur länge till jag kommer klara av att helamma. Jag får ingen ordning på någonting och börjar känna amningen som ett krav. Känner mig dålig som ens funderar på att dra ned på amningen.

Känn inte så. Du har ju ammat såhär långt och det är väl jättebra? Om du inte mår bra av att amma orkar du kanske inte vara den bästa mamman du kan. Ta inte bara hänsyn till Lill-bönan här, tänk på dig själv också

 

[Balahé]

Jag är också nyfiken på hur det funkar med sjukskrivning efter BF.

Jag är sjukskriven på grund av depression, och har haft väldigt mycket känslomässigt kaos inför bebisen. Känslor som inte dykt upp förrän mot slutet av graviditeten, och som är väldigt jobbiga att hantera. (Har känt att jag velat ångra mig, att jag inte längre vill ha barn och har haft väldigt svårt att knyta an till bebisen i magen och känna att det är "på riktigt" någon därinne). Hade jag kunnat välja så hade jag i dagsläget gjort abort direkt. Inte direkt vad man vill känna när man är 1,5 vecka ifrån BF...
Har fått väldigt bra hjälp från BM, som sett till att jag får träffa läkare, fått medicinering (är inte min första depression) och en gång i veckan går jag hos en special-BM som också är samtalsterapeut.

Jag kommer att föda med planerat snitt, och sedan vill de att vi stannar några dagar extra på BB så att de får se att anknytningen fungerar och hålla koll på mitt psykiska mående. Min läkare har därför sjukskrivit mig till 31/1, trots att snittet är den 25/1, för hon menade på att jag förmodligen inte kommer att vara okej psykiskt och att min sambo kommer att behöva ta huvudansvaret för barnet. (Han kommer att bli världens bästa pappa, så vår stackars bebis har åtminstone någon som längtar efter honom...).

Men hur fungerar det rent praktiskt? Med föräldrapenning vs sjukpenning? Anledningen till att jag blivit sjukskriven försvinner ju inte hux flux i samband med förlossningen... Läkaren var ganska otydlig med hur jag skulle gå till väga rent praktiskt...

Om ni kommenterar, så var gärna snälla. Det här är oerhört känsligt för mig, och det är första gången som jag erkänner för någon annan än min sambo och läkarna/BM hur det ligger till. Jag skäms oerhört mycket för hur jag känner inför bebisen, och att jag ångrat mig om att skaffa barn. Ham var dessutom planerad och vi har pratat om att skaffa barn i flera år, så de här känslorna har verkligen varit oväntade...

Först vill jag bara säga att du är stark som sökt hjälp och inte bara försöker tiga ihjäl problemet. Bra av dig.

Om du inte kan ta hand om bebis för att du mår dåligt får pappan ta föräldradagar och du vara sjukskriven.

Hoppas att det löser sig så smärtfritt som möjligt för er. Kram!

 

[Balahé]

Bebis har idag kämpat massor med sitt bajsande. Stånkat och stönat och sprattlat i flera omgångar med mycket klent resultat. Men ikväll när pappan kommit hem lossnade det. Rejält. Hon drog av två rejäla smatterkaskader och fyllde blöjan och hela bodyn. Bajs upp längs hela ryggen. Eftersom hon låg i min famn när det hände märkte jag det direkt och hon hann aldrig bli kall, så hon såg nöjd och glad ut. Själv skrattade jag så jag grät

Synd om ungen såklart, men när hon såg så nöjd ut kunde jag inte hålla mig. Blev badet för henne och Vanish för min tröja och hennes kläder.

 

[Jenka]

Trenden här hemma fortsätter med max 4 timmars sömn i sträck... Och så säger de att man ska vara utvilad innan förlossningen?

 

[Evenstar]

Trenden här hemma fortsätter med max 4 timmars sömn i sträck... Och så säger de att man ska vara utvilad innan förlossningen?

Sover också dåligt nu, svårt att somna och vaknar väldigt lätt. Vaknade till vid två men lyckades då somna om snabbt. Men har varit vaken sen fyra nu, småslumrat en liten stund bara. Men nu går sambon till jobbet strax så då kanske jag kan sova lite till när inget stör sömnen (om inte katterna börjar leva runt...). Kroppen som ställer in sig på nattvaken bebis?

 

[Maja_Kandi]

Bebis har idag kämpat massor med sitt bajsande. Stånkat och stönat och sprattlat i flera omgångar med mycket klent resultat. Men ikväll när pappan kommit hem lossnade det. Rejält. Hon drog av två rejäla smatterkaskader och fyllde blöjan och hela bodyn. Bajs upp längs hela ryggen. Eftersom hon låg i min famn när det hände märkte jag det direkt och hon hann aldrig bli kall, så hon såg nöjd och glad ut. Själv skrattade jag så jag grät

Synd om ungen såklart, men när hon såg så nöjd ut kunde jag inte hålla mig. Blev badet för henne och Vanish för min tröja och hennes kläder.

Åh vad jag känner igen mig!


Kl
Här hade vi värsta kvällen nånsin igår. Enorm magknip, magen knorrade högre än vad min brukar göra, han riktigt vibrerade stackaren. Och så ledsen han var! Han skrek och skrek, nästan så han inte hann dra åt sig luft emellan... Man är så otroligt maktlös, tårarna rann på mig också... Det är bara att vagga och trösta bäst det går... När det värsta lagt sig somnade han i famnen och sen sov han bredvid mig i sängen efter mat. Sen sov han som en sten. Skulle gissa på att vi somnade vid tolv. Jag vaknade halv fyra och han åt.
Hade det inte varit hembesök från Bvc idag vid elva så hade jag gått och lagt mig med honom i sängen igen. Men vi tog soffan istället. Måste försöka uppbåda lite ork till att städa lite innan de kommer...

 

[Hjartagna]

Åh vad jag känner igen mig!


Kl
Här hade vi värsta kvällen nånsin igår. Enorm magknip, magen knorrade högre än vad min brukar göra, han riktigt vibrerade stackaren. Och så ledsen han var! Han skrek och skrek, nästan så han inte hann dra åt sig luft emellan... Man är så otroligt maktlös, tårarna rann på mig också... Det är bara att vagga och trösta bäst det går... När det värsta lagt sig somnade han i famnen och sen sov han bredvid mig i sängen efter mat. Sen sov han som en sten. Skulle gissa på att vi somnade vid tolv. Jag vaknade halv fyra och han åt.
Hade det inte varit hembesök från Bvc idag vid elva så hade jag gått och lagt mig med honom i sängen igen. Men vi tog soffan istället. Måste försöka uppbåda lite ork till att städa lite innan de kommer...

Min kompis med mjölkallergiskt barn märkte på bebisen i tre dygn efter att hon fått i sig mjölkprotein. Det tog tydligen så lång tid för mjölkproteinet att lämna kroppen på iaf deras bebis.

 

[Maja_Kandi]

Min kompis med mjölkallergiskt barn märkte på bebisen i tre dygn efter att hon fått i sig mjölkprotein. Det tog tydligen så lång tid för mjölkproteinet att lämna kroppen på iaf deras bebis.

Ja det är ungefär vad jag har märkt också. Ca 1,5-2 dygn efter att jag ätit dumt så reagerar han och det sitter i nåt dygn, så jag väntar mig samma magknip ikväll igen. Den här gången måste det ha berott på att jag fikade utan att tänka mig för. Bullar och kakor i lördags är det ju självfallet mjölk i, pucko! Och i söndags åt jag en Billys panpizza till lunch, så det är bara att vänta på att den går ur kroppen. Men nu jäklar är det slut på allt vad mjölk heter. Sambon köpte mjölkfritt smör igår också så nu är det restriktivt hädanefter.