Vinterföräldrar 15-16 #2

[Balahé]

Vad använder du för tvättlapp?
Jag försöker leta mjuka, än så länge ligger Eldorado i toppen. Annars använder vi skumlappar, sådana där gula fluffiga.

Vi använder Ica Basic, vet inte om de är samma som Eldorado, men de är de mjukaste vi hittat.

 

[Balahé]

Jag blir rastlös av att gå hemma... Räknar iof med att det blir bättre när han blir äldre och livet inte bara går ut på att sova och äta, men ska se till att boka in mer att göra nu framöver.

Jag blir också rastlös men drar mig lite för att åka iväg på grejer. Lilla fröken har nämligen bestämt sig för att overallen och framförallt babyskyddet är djävulens påfund. Hon skriker för full hals och försöker ta sig ur babyskyddet genom att gå upp i brygga. Hon slutar inte förrän man bär runt på henne. Vissa dagar är det hopplöst att försöka få något gjort i stallet när hon är med för hon vill att jag bär henne eller kör runt med vagnen.

Vi har anmält oss till babysim så vi får hoppas att hon tycker att det är kul. Då blir det ju regelbundna utflykter en gång per vecka iaf.

 

[Maja_Kandi]

Jag har svårt för att ta mig iväg på grejer... Dels är jag väldigt hemkär och dels är jag så nöjd med de rutiner vi fått till om dagarna och det funkar så bra. Så skulle vi åka iväg blir det ju omkastade tider och jag blir stressad. E sover så himla bra i vagnen typ 11-16 mest varje dag och det är ju den tiden man isf vill åka iväg. Så jag vill så ogärna störa hans så bra rutiner. Jag vet att det är onödigt, de gångerna vi varit ute på grejer så har det ju gått bra, men ändå.

Det är babyöppet på familjecentralen här (två mil bort, vid hc/Bvc) varje onsdag som jag har tänkt åka på nån gång, kanske kan va kul. Men jag kommer säkert dra mig för det så länge att det inte blir av. Det är babysim här också som jag fått tips om men det är ju samma där. Men har man en tid att passa så är det kanske lättare att tvinga sig iväg.

 

[Pontevecchio]

Vad använder du för tvättlapp?
Jag försöker leta mjuka, än så länge ligger Eldorado i toppen. Annars använder vi skumlappar, sådana där gula fluffiga.

Kör också Eldorado, mjukaste jag hittat och tycker de funkar bra.

Ica basic var bra när de är blöta men hårda torra.

 

[Positron]

Jag blir rastlös av att gå hemma... Räknar iof med att det blir bättre när han blir äldre och livet inte bara går ut på att sova och äta, men ska se till att boka in mer att göra nu framöver.

Jag är en sån som alltid har många bollar i luften så jag har ett otal projekt att ta tag i när unge Herrn sover och jag själv inte tänkt vila. Det får vara sånt som man lätt lägger ifrån sig, just nu syr jag en sovorm, några mössor och en filt. Och projekterar ett husbygge
Annars gillar jag att ta reda på mer eller mindre viktig fakta om allt möjligt. Och det finns massor att läsa om bebisar och deras utveckling
Sen tar häst och hund sin tid.

De senaste två veckorna har det hänt jättemycket och nu är han väldigt mycket mer med!

 

[Jenka]

Jag är en sån som alltid har många bollar i luften så jag har ett otal projekt att ta tag i när unge Herrn sover och jag själv inte tänkt vila. Det får vara sånt som man lätt lägger ifrån sig, just nu syr jag en sovorm, några mössor och en filt. Och projekterar ett husbygge
Annars gillar jag att ta reda på mer eller mindre viktig fakta om allt möjligt. Och det finns massor att läsa om bebisar och deras utveckling
Sen tar häst och hund sin tid.

De senaste två veckorna har det hänt jättemycket och nu är han väldigt mycket mer med!

Det har jag också så jag kan sysselsätta mig, men det blir ju inte socialt.

@Balahé knepigt när hon är så missnöjd. Peppar peppar så älskar Vincent både vagn och bilåkande så så fort det rullar somnar han. Det beror ju lite på vad man vill göra, men ofta tycker jag det är smidigt att han sover när vi ska iväg @Maja_Kandi

Och på det temat har vi gett oss på att åka kommunalt för första gången idag! V skötte sig fint, i övrigt blev dagen lite kaos... Läkarbesök på andra sidan stan 9,20 (dvs mitt i morgonrusningen) så jag kände att det var enklare kommunalt än med bil. När jag kommit drygt halvvägs ringer de om att läkaren är sjuk men jag får tid till en annan 1,5h efter den första tiden. Tur var väl det eftersom det sen visade sig att jag åkt till fel sjukhus
Vet inte riktigt vad läkaren kom fram till... Ansiktet är bättre men inte bra så jag ska tillbaka om 2 mån igen och träna lite framför spegeln under tiden (som om jag inte redan gör det ofta för att se hur det utvecklas och rör sig), ingen aning om vad det säger om prognosen men de flesta blir ju bra inom 4 mån så det är väl bra antar jag.
Blodtrycket på bra nivå men medicinen sänker tydligen pulsen rätt ordentligt så den är låg... Har jag sagt att jag gärna lägger allt det här bakom mig nu?

Kom hem och insåg att jag nog stressar en del av att åka med bebis... Han har ändå sovit nästan hela förmiddagen, ammade i väntrummet och han satt och tittade på världen när jag åt lunch och blev lite missnöjd precis när vi närmade oss hemma bara. Sen har vi sovit ett par timmar i soffan båda två

 

[Milosari]

Skönt att du är nöjd! Jag blev nyfiken, vad sägs vara det avgörande? Jag är/var ju inte alls nöjd utan upplevde förlossningen som rätt hemsk.

Jag vet ju inte om det stämmer, men enligt kursen vi gick och böckerna jag läste så upplevs allt som mycket värre om man blir rädd. Det kan vara att man blir rädd för smärtan, för att något är fel eller känslan av att man förlorar kontrollen.

Jag blev aldrig särskilt rädd. Jag fick bra hjälp och stöttning av både min mamma och sambo som jag hade med mig, och av personalen. När det väl blev lite kris och katastrof så kände jag att läkaren var väldigt kompetent och barnmorskan var rak och tydlig med hur jag skulle agera. Det var fullt av annan personal också, men jag hade ögonen stängda de sista timmarna så jag märkte inte av dem. Det var jag och de som pratade med mig som fanns i min bubbla.

Min sambo tyckte att det var en mardrömsförlossning. Han kände sig helt hjälplös på slutet och var inte säker på att jag skulle överleva. Så han var den som blev räddast. Min mamma tyckte att allt var bra ända tills barnmorskan talade om för mig att det var viktigt att jag lyssnade, för nu var det mitt eget liv det gällde. Då först insåg hon allvaret och även hon har haft lite ångest efteråt. Men jag kände mig som sagt trygg. Och jag slapp uppleva det som jag verkligen inte ville, vilket var att spricka mycket eller behöva genomgå ett akut kejsarsnitt.

 

[Jenka]

Jag är en sån som alltid har många bollar i luften så jag har ett otal projekt att ta tag i när unge Herrn sover och jag själv inte tänkt vila. Det får vara sånt som man lätt lägger ifrån sig, just nu syr jag en sovorm, några mössor och en filt. Och projekterar ett husbygge
Annars gillar jag att ta reda på mer eller mindre viktig fakta om allt möjligt. Och det finns massor att läsa om bebisar och deras utveckling
Sen tar häst och hund sin tid.

De senaste två veckorna har det hänt jättemycket och nu är han väldigt mycket mer med!

Är annars ruskigt dålig på just att vila under dagarna... Sämre än i vanliga fall.

 

[Positron]

Är annars ruskigt dålig på just att vila under dagarna... Sämre än i vanliga fall.

Det är jag med! Får jag inte vilat/sovit lite extra på morgonen efter att sambon gått till jobbet blir det sällan av alls.

Det är nog det sociala behovet som skiljer oss åt, jag kan nöja mig med att träffa någon annan än min sambo någon gång då och då. De flesta tror att jag är väldigt social men så är inte fallet, känner mig ofta helt tömd på energi efter sociala tillställningar.

 

[Jenka]

Jag vet ju inte om det stämmer, men enligt kursen vi gick och böckerna jag läste så upplevs allt som mycket värre om man blir rädd. Det kan vara att man blir rädd för smärtan, för att något är fel eller känslan av att man förlorar kontrollen.

Jag blev aldrig särskilt rädd. Jag fick bra hjälp och stöttning av både min mamma och sambo som jag hade med mig, och av personalen. När det väl blev lite kris och katastrof så kände jag att läkaren var väldigt kompetent och barnmorskan var rak och tydlig med hur jag skulle agera. Det var fullt av annan personal också, men jag hade ögonen stängda de sista timmarna så jag märkte inte av dem. Det var jag och de som pratade med mig som fanns i min bubbla.

Min sambo tyckte att det var en mardrömsförlossning. Han kände sig helt hjälplös på slutet och var inte säker på att jag skulle överleva. Så han var den som blev räddast. Min mamma tyckte att allt var bra ända tills barnmorskan talade om för mig att det var viktigt att jag lyssnade, för nu var det mitt eget liv det gällde. Då först insåg hon allvaret och även hon har haft lite ångest efteråt. Men jag kände mig som sagt trygg. Och jag slapp uppleva det som jag verkligen inte ville, vilket var att spricka mycket eller behöva genomgå ett akut kejsarsnitt.

Intressant, det var väl just rädd jag blev. I samband med värkarna/smärtan, hade ju inga allvarliga komplikationer.
Är ju säkerligen individuellt men i mitt fall stämmer det nog.

 

[Riru]

Intressant, det var väl just rädd jag blev. I samband med värkarna/smärtan, hade ju inga allvarliga komplikationer.
Är ju säkerligen individuellt men i mitt fall stämmer det nog.

Kanske kan stämma på mig med men är ändå lite tveksam till det där, för min del så kom ju paniken/rädslan av att det gjorde så gräsligt ont. Så det blev ju värre och värre pga smärtan och sedan när det blev för mycket så visste jag inte vad jag skulle ta mig till längre och höll nästan på att tappa förståndet Sedan blev jag ännu mer panikslagen när de skulle sätta EDA och det gjorde så fruktansvärt ont, de försökte sätta den 3-4 gånger samt att det inte ens fungerade i slutändan ändå.
Så jag vet inte, smärtan kom ju före paniken Och det är smärtan jag tänker på när jag tänker tillbaka till förlossningsdagen.
Lustgas dock gjorde det möjligt för mig att ta mig igenom allt när jag väl fick tillgång till det.

 

[Riru]

Och en liten uppdatering om lillen.
Han är nu 8,5 veckor gammal, drygt 60cm lång och väger runt 6,5kg, BM trodde knappt sina ögon Han växer så det knakar mao, när han föddes var han 52cm lång och vägde 3,7kg.

 

[YaHilweh]

Kör också Eldorado, mjukaste jag hittat och tycker de funkar bra.

Ica basic var bra när de är blöta men hårda torra.

Samma upplevelse jag haft av ica basic. Ullareds är oxå ganska mjuka.

 

[YaHilweh]

Min sambo tyckte att det var en mardrömsförlossning. Han kände sig helt hjälplös på slutet och var inte säker på att jag skulle överleva. Så han var den som blev räddast.

Som du säger att hur en mardrömsförlossning ser ut är verkligen olika från person till person. Tycker du verkar vid grymt gott mod! Och jag insåg under min förlossning att i slutändan är det ändå värt både smärtan och alla andra känslor man känner.

Min sambo fick på sig gröna kläder och fick följa med in på operation vid akutsnittet, men sedan tog inte bedövningen och han blev utkörd utan ett ord om vad som hände. Fick ingen som helst information utan blev tillbaka visad till rummet vi haft på BB. 40 min senare fick han bebis i famnen och veta att det hade gått bra. Men han hade lite samma känsla som din sambo på slutet.

 

[Balahé]

Jag vet ju inte om det stämmer, men enligt kursen vi gick och böckerna jag läste så upplevs allt som mycket värre om man blir rädd. Det kan vara att man blir rädd för smärtan, för att något är fel eller känslan av att man förlorar kontrollen.

Jag blev aldrig särskilt rädd. Jag fick bra hjälp och stöttning av både min mamma och sambo som jag hade med mig, och av personalen. När det väl blev lite kris och katastrof så kände jag att läkaren var väldigt kompetent och barnmorskan var rak och tydlig med hur jag skulle agera. Det var fullt av annan personal också, men jag hade ögonen stängda de sista timmarna så jag märkte inte av dem. Det var jag och de som pratade med mig som fanns i min bubbla.

Min sambo tyckte att det var en mardrömsförlossning. Han kände sig helt hjälplös på slutet och var inte säker på att jag skulle överleva. Så han var den som blev räddast. Min mamma tyckte att allt var bra ända tills barnmorskan talade om för mig att det var viktigt att jag lyssnade, för nu var det mitt eget liv det gällde. Då först insåg hon allvaret och även hon har haft lite ångest efteråt. Men jag kände mig som sagt trygg. Och jag slapp uppleva det som jag verkligen inte ville, vilket var att spricka mycket eller behöva genomgå ett akut kejsarsnitt.

Det har jag också läst och hört, att det är just rädslan och att förlora kontrollen som människor blir mest missöjda med. Även de som vill ha all smärtlindring som finns och tror att det skall ta bort smärtan helt brukar bli missnöjda enligt Bm på Mvc. Jäkla tur att jag inte tänkt ta någon direkt smärtlindring för det hanns ju inte med Även om min förlossning inte direkt blev som jag tänkt är jag ändå mycket nöjd i det stora hela. Kan absolut göra om det igen, men räknar då med att det inte går lika lätt. Fast iofs sade Bm som var med vid förlossningen att vi skulle åka in vid första värken om det blir någon mer gång eftersom det gick så fort.

Men du, @Milosari , jag förstår att både din mamma och sambo blev rädda. Det hade jag också blivit i deras sits. Bra dock att Bm och övrig personal lyckades hålla dig bortom paniken, det är ju viktigast i det läget, efter att rädda mor och barn förstås. Skönt att du känner dig trygg även såhär efteråt, när du förstår vad som hände.

 

[Milosari]

Ja jag tycker det är rätt spännande hur det kan upplevas så olika. Jag tror förvisso att en hel del handlar om hur förberedd man är, men också om stödet. Hade jag haft sämre stöd hade det blivit mycket jobbigare tror jag. Men när smärtan började bli svår så gick jag in i någon sorts trans och jag tror jag blundade konstant de sista 10 timmarna. Jag skrek också en jävla massa . Det hjälpte mig men inte sambon...

Idag åker vi nog hem från BB. Känns bra! Men jag har ett litet bekymmer och det är smärtan i underlivet. Jag äter smärtstillande (alvedon + diklofenak) men det tar bara udden av det hela. Jag kan inte gå mer än 2-300 m och i princip inte sitta alls. Tips någon? Ska bli undersökt idag men tror inte att något är fel egentligen. Har hört att det kan hjälpa med xylocainsalva, någon som provat?

 

[Milosari]

Testat och xylocainsalva i kombo med smärtstillande is the shit! Vilken skillnad

 

[Jenka]

Ny tråd!

http://www.bukefalos.com/threads/vinterforaldrar-2015-2016-3.1382693/