Viltspårstråden!

[Malibu_Stacy]

Tråden för alla som tränar viltspår, som hobby eller inför tävling/eftersök! Här kan vi diskutera och ge råd om allt som har med viltspår att göra.
För visst finns det flera spårintresserade här inne?

Presentera er gärna; vad har ni för hund? hur länge har ni hållt på med viltspår? Vad är era mål? Berätta!

Själv har jag en liten Dahlia, snart 6 månaders dvärgschnauzertik som älskar att spåra! Just nu tränar vi inför anlagsprovet som vi tänkte avlägga på våren nästa år. Det stora målet är väl att bli viltspårschampion som hennes mamma Nova (falukorws tik).

Var ute i morse och la ett spår med nötblod och halvtinad råddjursskank. 300 meter långt i rätt snårig terräng (högt blåbärsris och mycket pinnar och grenar i vägen) i en skog där det går en del hundar och svampplockare.
Två 90 graders vinklar samt bloduppehåll på ca 15 meter blev det också, det är första gången hon går ett spår som innehåller både bloduppehåll och vinklar så det ska bli kul att se hur hon klarar det.
Tänkte låta det ligga i 5-6 timmar, det har regnat en del sen jag la spåret.

Försöker lägga ett spår i veckan åt henne, men det är inte alltid man hinner.

Hur går det för er?

 

[MiniLi]

Sv: Viltspårstråden!

Vi har haft ett litet uppehåll på viltspårsfronten, men kommer nog ta tag i det så småningom igen.

Camaro (Rhodesian Ridgeback, 3 år) har godkänt anlagsprov. Hon är en väldigt duktig och säker spårhund som dock kan gå ut på vilt ibland och som är extremt svår att läsa. Jag har god lydnad på henne i spåret men det förutsätter att jag själv vet om hon går på rätt spår eller ej.. Det har varit vårt stora "problem" och anledningen till att jag väntade ända till i våras med att gå anlaget. Nu är nästa steg öppenklass men där måste vi träna med skott då fröken tycker det är ganska obehagligt, minst sagt.

Ila (Australian Shepherd, 3 år) har godkänt anlagsprov och har även gått några öppenklass med sin förra ägare utan framgång. Hon spårar bra om hon bara håller sig lugn och fokuserad, vilket är hennes stora problem. Hon blir lätt upphetsad i spåret och kommer ibland in på sidospår vilket tycks få henne att släppa koncentrationen och nästan "glömma" vad hon höll på med. Typ "åh kolla en kotte! Nämen titta där - blåbär! osv"
Jag satsar just nu mest på bruksspåret och håller där på att skola in ett lugnare tempo, med nosen i/nära spårkärnan och ingen annan stans. Det går riktigt bra! När jag känner att vi fått ordning på det arbetet kommer vi börja med viltspår igen och vid det laget borde hon inte ha några problem med championatet.

 

[TantAgda]

Sv: Viltspårstråden!

Här passar vi in!

Ebun, RR tik med godkänt anlagstest sen någon månad.
Fick goda vitsord från domaren då som tyckte att hon borde klara championatet lekande lätt -vilket jag också tror om det inte vore för att hon har blivit skottberörd. Vi ska ta tag i det och lyckas bara träningen provar vi förhoppningsvis på Öppen klass till våren.

Hon är en mycket noggrann spårare som oftast tycker att spåren är för lätta, kan bli lite nonchalant. Måste verkligen tänka mej för när jag lägger spåren så det inte blir för lätt, då går hon gärna med näsan högt och vindar istället -oavsett liggtid. Bra spårtempo numera och är väldigt lättläst i spåret. Har än så länge inte haft några problem med att hon går på vilt istället.

Vi har gått en kurs i viltspår. Egentligen en eftersökskurs för eftersöksjägare -hamnade lite fel Fick mycket bra spårträning och mycket tips om svårigheter att lägga in i spåret.
Efter den kursen var Anlagstestet rena barnleken!

Mål:

• komma till rätta med skottberördheten
• starta i Öppen klass och SEVCh
• ev använda henne praktiskt vid eftersök

 

[Blueberry]

Sv: Viltspårstråden!

Vad roligt med en viltspårstråd!

Billy har godkänt anlagsprov, han är jäkligt spårsäker och vi ska förhoppningsvis gå en lite mer "teknisk" kurs under hösten. Vi gick ingen kurs innan anlagsprovet, utan tränade på egen hand. Vi har däremot gått kurs i personspår, men valde att inte träna med apportpinnar.

Just nu behöver vi fokusera mycket på slutet, och på bambis fot. Billy tycker nämligen att spårandet är roligare än hittandet. Jag har försökt att värdera bambis fot väldigt högt, men han tycker fortfarande att spåret är roligare.

Omdömet från anlagsprovet:
En spårnoga hane, spårar i ett för uppgiften väl anpassat tempo. Löser provets alla vinklar utmärkt. Klarar sina sträckor bra. Klarar bloduppehållet. Lokaliserar viltdelen med ringning. Ett riktigt duktigt ekipage! Lycka till i nästa klass!


Mål:
Öppen klass och championat.
Att vi kan spåra ofta, gärna 3-4 gånger i månaden. Nu har det varit ganska sporadiskt.

 

[nullo-modo]

Sv: Viltspårstråden!

Är eftersöks jägare så ja det blir en del

Har en Hede hund (älg spets) som åker ut vid påkörd älg eller vidsvin.
Som många andra älghundar tar hon mycket i vind och i mellanåt släpper hon spåret för att kolla in något annat men det är mycket lätt att läsa av och hon går sedan tillbaka till spåret när hon märker att föran stanar.

När jag lägger spår lägger jag det ena dagen och går spåret dagen efter.
Lägden brukar bli 1 till 2km orkar inte lägga längre och går över viltstigar, gå stigar, asfaltsvägar, kalt berg och genom vatten mm allt är inte med varge gång.

Hur ofta jag lägger spår beror på hur mycket viltolyckor det är som händer och hur mycket jag jobbar och efter som hon är en spets som inte mår bra av värme så varigerar det en hel del.

 

[Aningsfull]

Sv: Viltspårstråden!

Jag kör viltspår med min staffordshire bullterrier Ila 1,5 år. Jag har haft henne sen april så vi har tränat några gånger i månaden sen i maj. Målet är att hon ska bli viltspårschampion som sin mamma.
I träningen har vi kommit så pass långt att hon kan spåra ett 600 meter långt spår i svår terräng med 4 vinklar. Hon är väldigt spårsäker och noggran, arbetar i väldigt bra tempo. Lite för hög näsa ibland, men hon är ju så pass låg att hon inte behöver gå med nosen mot backen för att känna vittringen.

För henne är spåret mer motiverande än själva klöven så jag jobbar på att få upp värdet i klöven. Hon markerar den bra så det är egentligen inga problem, men sen skiter hon fullständigt i klöven den får jag bära tillbaka till bilen själv.

Sen har jag inte introducerat henne för blod än utan kommer att ta det några gånger innan vi går anlagsprovet bara. Jag vill att hon ska spåra klöven och inte blodet och fokusera på att följa klöven.

Ska gå anlagsprovet i början på september och hoppas på att hinna starta öppenklass innan vintern.

 

[lady_vip]

Sv: Viltspårstråden!

Jag har 2 viltspårschampions och planen är nu att den ligga ska in i samma skara

Choice är 1,5 och jag ska försöka få till anlagsprovet nu i höst, men vi har haft fullt upp med all annan träning. Hon är en ångvält, men spårnoga och tycker det är väldigt roligt. Tyvärr har jag inte riktigt bra spårskog i närheten av där vi bor, men jag försöker passa på när vi är nån annanstans att lägga ett spår
Jag lägger lite som jag vill när jag lägger spår, håller inte koll på hur många vinklar det är eller när jag har bloduppehåll, jag bara går Använder aldrig några snitslar utan litar faktiskt på hunden, jag styr alldeles för lätt annars. Dessutom lär man sig att läsa hunden mycket fortare, men förutsättningen är ju att man som jag har gott lokalsinne.

 

[Turali]

Sv: Viltspårstråden!

Jag håller på att ta championatet på min dalmatiner Tant Brun
Hade tänkt göra det tidigare, men har skjutit på det gång på gång. Nu har jag tagit i hand på att jag och en annan dalmatinerägare som också har en äldre hund ska ta championatet innan året är över.

Vi gick anlaget för några veckor sedan och har hunnit gå ett öppen klass spår där vi fick en 1a. Domarens kritik var att jag inte skulle vara nervös, för hunden var det inga större fel på.
Hon är skottberörd, och skällde till en gång men fortsatte sedan att spåra vidare. Bor där jag inte har tillgång till några spårmarker och kände mig dåligt förberedd, gick lite på vinst och förlust eftersom jag inte visste hur hon skulle hantera skottet.
Ska sätta mig och anmäla till de sista spåren och hoppas att de går bra de med

 

[Priscilla]

Sv: Viltspårstråden!

Min jaktgolden Sune har godkänt anlagsprov och har även gått ett öppen klass spår med resultatet 0, det blev väl mycket badande och letande av fåglar i krutröken kan man säga

Sune är en "typisk retriever" i spåret, dvs slår gärna. Han är inte speciellt spårnoga, väldigt lättdistraherad och, när han blir okoncentrerad eller trött, spårar med ett alldeles för högt tempo. Vi ska jobba vidare med att få ner näsan, att klara av att spåra i sumpmark UTAN att bada samt att träna mer återgångar och skott innan nästa öppen klass-spår. Målet är givetvis att så småningom ta championat!

 

[dpmatte]

Sv: Viltspårstråden!

Jag har 2 dvärgpinschrar, en som är nästan 12 år och en som snart är 3½ år. Vi har spårat länge för skojs skull och som aktivering, men inte funderat på anlagsprov förrän i våras. Den gamle klarade anlagsprovet galant för några veckor sedan. Den yngste spårade utmärkt i cirka 400 m, sen la han av helt.
Bild på Oscar som fyller 12 år i september:

Här står klöven väldigt högt i kurs. Den ska alltid bäras från spårslutet till bilen oavsett om det är 50 m eller 1 km.

Målet nu när vi har kommit igång är givetvis att försöka få ihop till 2 viltspårschampions.

 

[mian]

Sv: Viltspårstråden!

Bra tråd!
Har en Jack Russel hane på 2 år som jag tränar viltspår med, vi började förra hösten så vi har tränat i snart ett år. Han har gillat att spåra sen vi började med deta och har alltid varit väldigt noggrann aldrig stressat fram i spåret. Håller ett lagom tempo. Tyvärr så gillar han inte klöven, han bara går fram och puttar till den. Sen få det bli godis och lek som belöning istället. Tanken är väl att han ska gå anlagsprov lite längre fram, när vi känner oss redo för det.

Nu i sommar har det tyvärr inte blivit mycket spår alls, tiden har inte räckt till. Men igår va vi ute och skulle ta ett spår som legat över natten men det gick inget vidare. Han spårade kanon de första 50 m sen bara la han av, tappade motivationen helt. Så nu blir de väl till att börja lite från början och få till motivationen och uthålligheten igen.

 

[landsbygdsbo]

Sv: Viltspårstråden!

Vilspår, eller som det egentligen ska vara, eftersök är i all dess tragik fantastiskt roligt. Att jobba med hunden, vara tvungen att lita till 100% på jycken och till sin förvåning gång på gång upptäka att den faktiskt oftast har rätt.

Om man vill pyssla med eftersök för nöjjes skull funkar de flesta hundar.

Men i ett "skarpt läge" ställs en del krav.

Skottfasthet är ju naturligt, man kan ju inte komma med en hund som skiter knäck varje gång det smäller i dess direkta närhet.

Beroende på typ av vilt, hundens storlek. Att gå på ett eftersök efter en påkörd/påskjuten galt med en långsam tung hund är nog inte att rekomendera.
Talade med en yrkesjägare som använde sin vorsther till efterök, på allt vilt, men då målet var gris använde han sin lilla borderterrier som "minsökare" den svepte av närområdet, lös så att eftersöksekipaget inte kom för nära den skadade galten, den lille gav omedelbart ståndskall om han hittade den.

Wachtel, l münster, är utmärkta hundar med förmågan att riva ikull ett rådjur som reser ur sårlega. De är snabba nog att springa ikapp och riva ikull ett djur som flyr från sårlega (de är då oftast stela och ngt långsammare)

Men för normala eftersök passar alla hundar. Små hundar har en storfördel. De är lätta att ha med sig.
Jag har sett gamla jägare hånfullt skratta åt tjejer som kommer med en liten pudel, och sedan sett dem stå där med förvånad min då hunden uppvisar både en perfekt appel och gör ett utmärkt jobb i skogen. Här om något gäller devisen: man ska inte dömma hunden efter håren

 

[lady_vip]

Sv: Viltspårstråden!

Här nere är det relativt vanligt att man har en spårhund och en attackhund. Så man har kanske en spårspecialist, bayrare eller tom basset, för att sedan ha en vorsteh eller skarp labbe för att släppa på viltet när man närmar sig legan.

På godsen är det överlägset vanligast att spåra med labbar faktiskt, just för att de är följsamma, kraftfulla och inte har någon större lust att börja jaga nåt annat om man har släppt dem i ett spårslut. Men så behöver man också hundar som kan gå 4-10 eftersök på en dag, så det är riktigt bra spårhundar.

 

[Malibu_Stacy]

Sv: Viltspårstråden!

Vad kul att höra om alla

Spåret igår gick helt okej. Hon tog förta vinkeln och bloduppehållet väldigt bra, men vid andra vinkeln drog hon iväg på något sidospår så att jag fick leda henne tillbaka.
Rent allmänt tyckte jag att hon gärna ville spåra på annat (annan hund? Vilt?) i slutet.
Jag vill gärna att hon ska spåra precis där jag lagt spåret och snitslarna men ibland går hon 2-3 meter utanför och spårar (det var helt vindstilla igår).
Hur noga ska de följa spåret egentligen? Hur många meter får de liksom avvika?

Jag börjar fundera på om jag bara ska lägga spår utan snitslar och helt lita på henne, kanske kommer hon fram till slutet i alla fall? Eller har ni något bra tips?

Vid vilka situationer hjälper ni aktivt hunden att hitta tillbaka till spåret?

 

[lady_vip]

Sv: Viltspårstråden!

Jag hjälper sällan min hund, men jag är inte heller den som "skyller" på annat vilt. När jag har en oerfaren hund brukar jag bara stå still i spåret och låta hunden gå ut linlängden om den vimsar. Jag säger ingenting, öht säger jag ingenting till hunden när den spårar förutom "spåra" när vi börjar och beröm när den hittar klöven.

Ett annat tips är att jag ofta lägger mina spår i viltväxlar och på stigar så slipper jag fundera på om hunden är exakt där jag la spåret, jag ser ju var spåret borde gå.

Och om de får avvika, javisst. Fast jag föredrar att de faktiskt följer spåret ganska nogrannt, speciellt om spåret legat en längre tid. Har spåret bara legat nån timme så är spårkärnan större och då är det mer okej för mig om de går med högre nos eller går bredvid. Har det legat längre är kärnan mindre och då misstänker jag antingen viltstörning eller att spåret är för svårt om de vimsar.

 

[landsbygdsbo]

Sv: Viltspårstråden!

Här nere är det relativt vanligt att man har en spårhund och en attackhund. Så man har kanske en spårspecialist, bayrare eller tom basset, för att sedan ha en vorsteh eller skarp labbe för att släppa på viltet när man närmar sig legan.

På godsen är det överlägset vanligast att spåra med labbar faktiskt, just för att de är följsamma, kraftfulla och inte har någon större lust att börja jaga nåt annat om man har släppt dem i ett spårslut. Men så behöver man också hundar som kan gå 4-10 eftersök på en dag, så det är riktigt bra spårhundar.

Det vore egentligen drömmen, en bayrare eller hannoveran. Och sedan en liten münsterländer och seda, och sedan men så är ju problemet att en kan inte ha hur många hundar som helst.
En münster eller wachtel till eftersök, apport o stöt är en bra kombination, bara man kan hålla dem från grisen. En bekant hade en vorshter,toppen till eftersök o stöt men så klippte hon två kultingar i en såte och kom på att grisen var ju rätt lätt att få tag på. så nu går hon bara på gris och är så blåst att hon går till handgripligheter......Så nu är det bara eftersök som gäller...i sele...för hon ska ju med hem om kvällen också

 

[tessiem]

Sv: Viltspårstråden!

Åh vad roligt med viltspårstråd!

Fredrik Bassethound, 16månader. Vi har spårat en del i våras, Fredrik är en entusiastisk väldigt spårsäker hund. Planen var att gå anlagsprov i somras..det sket sig dock först pga huggormsbett & sen har vi inte kommit igång igen. Nuvarande målet är anlagsprov i Oktober.

Fredrik är duktig men jag är osäker på om han är duktig nog för anlagsprovet redan eftersom jag är nybörjare (har kört med min förra hund men endast på hobbynivå)

Vårat långsiktiga mål är viltspårschampionat & sedan vara en duktig eftersökshund med husse för jaktlagets räkning..

 

[landsbygdsbo]

Sv: Viltspårstråden!

 

[falukorw]

Sv: Viltspårstråden!

Jag har aldrig hjälpt hunden tillbaka. Överhuvud taget så får hon ingen som helst ögonkontakt med mig under spårandet. Hände ibland de första gångerna att hon tappade, troligen pga det gick för snabbt, men sen hittade hon tillbaka själv. Nu har jag aldrig gått spår med snitslar utan har alltid varit tvungen att lita på Nova.
Sms:ar numret till Lennart så kan du åka dit en gång och få många tips!

 

[MiniLi]

Sv: Viltspårstråden!

Vid vilka situationer hjälper ni aktivt hunden att hitta tillbaka till spåret?

Det beror på vilken hund jag tränar med, och varför den har kommit bort sig.

Ila släpper jag överhuvudtaget inte iväg från spåret, där styr jag hårt.
Men om hon skulle hamna bortanför spåret och jag märker att hon är lost, då tar jag tillbaka henne till den punkt där jag vet att vi senast var på spåret.

Om Camaro går av är det troligen pga vilt, och då säger jag till henne att skärpa sig och börja jobba. Då går hon tillbaka till spåret självmant.

Så - ung och orutinerad hund hjälper jag om vi kommer bort. Rutinerad och säker hund som troligen slarvar kommenderar jag spårupptag på.