Swat
Trådstartare
Min lille är nu strax över 7 månader och fram tills nu så har jag gladeligen accepterat det faktum att han verkligen INTE vill vila/sova själv.
Nu pratar jag inte om på natten - då kan han sova i sin spjälsäng hela natten vissa nätter (mellan amningarna).
Jag pratar om på dagen...
Den lille sover i vagnen...men bara om den är i rörelse!
I vår säng...men bara om jag ligger brevid!
I bilen...men bara så länge den är i rörelse!
Ja ni förstår.
Detta resulterar i att jag har honom som ett litet plåster på mej från morgon till kväll. Må så vara att det är ett fantastiskt mysigt plåster, men nu börjar jag känna att det skulle vara väldigt skönt att i alla fall vissa dagar kunna få 1 timmas tid till att "fixa allt" medan han vilar/sover.
Dessutom känns det som att han skulle behöva någon timmas sömn mitt på dagen för att vara "på topp".
Ofta resulterar detta lilla "problem" i att jag hamnar i soffan med honom i famnen någon 30-60 minuter på eftermiddagen... Mysigt, men som sagt det hade varit skönt att kunna lägga ifrån sej honom denna stund.
Har fått diverse pikar om att det bara är att lägga honom och "låta honom skrika"...att han på något vis skall lära sej av det. Mitt mammahjärta pallar dock inte för dylika "behandlingar".
Jag ser ingen vinning i att låta en så här liten person gråta tills han "storknar" och är blå/lila och stel som en pinne och hoppas att han skall lära sej slappna av själv på det viset.
Så... tips någon?
Eller kan jag bara hoppas att detta - som allt annat - kommer lösa sej när han är "mentalt mogen" för att vila/sova själv?
/Swat
Nu pratar jag inte om på natten - då kan han sova i sin spjälsäng hela natten vissa nätter (mellan amningarna).
Jag pratar om på dagen...
Den lille sover i vagnen...men bara om den är i rörelse!
I vår säng...men bara om jag ligger brevid!
I bilen...men bara så länge den är i rörelse!
Ja ni förstår.
Detta resulterar i att jag har honom som ett litet plåster på mej från morgon till kväll. Må så vara att det är ett fantastiskt mysigt plåster, men nu börjar jag känna att det skulle vara väldigt skönt att i alla fall vissa dagar kunna få 1 timmas tid till att "fixa allt" medan han vilar/sover.
Dessutom känns det som att han skulle behöva någon timmas sömn mitt på dagen för att vara "på topp".
Ofta resulterar detta lilla "problem" i att jag hamnar i soffan med honom i famnen någon 30-60 minuter på eftermiddagen... Mysigt, men som sagt det hade varit skönt att kunna lägga ifrån sej honom denna stund.
Har fått diverse pikar om att det bara är att lägga honom och "låta honom skrika"...att han på något vis skall lära sej av det. Mitt mammahjärta pallar dock inte för dylika "behandlingar".
Jag ser ingen vinning i att låta en så här liten person gråta tills han "storknar" och är blå/lila och stel som en pinne och hoppas att han skall lära sej slappna av själv på det viset.
Så... tips någon?
Eller kan jag bara hoppas att detta - som allt annat - kommer lösa sej när han är "mentalt mogen" för att vila/sova själv?
/Swat