Vill bara skriva lite

Jag vet inte hur jag ska skriva men vill iallafall skriva nånting. Men ja först så vill jag säga förlåt ifall nåt jag har skrivit har gjort nån ledsen eller nåt sånt. Och ifall nån kanske tog det neggativt på nåt sätt det som mamma skrev att jag hade gjort så förlåt för det isåfall
Och om det så tack till alla som har brytt sig och skrev snälla saker och allt sånt Trodde att det bara var några som kanske skulle bry sig så trodde inte att så många skulle det. Så ja tack för det också.
Kommer kanske inte skriva så jätte mycket här nu men vet inte. Men ville bara skriva nånting iallafall.
Och vill säga en sak men om ni tycker att allt om religion och sånt är jätte dumt och att dom som kanske tror på sånt är knäppa så behöver ni inte läsa nu. Men med det jag gjorde så sa flera efter att jag hade ängla vakt för hade det gått bara lite längre tid så hade jag fått stora hjärn skador eller dött. Så var jätte många saker som hände exakt rätt liksom så det inte blev så. Som att nån verkligen inte tyckte att jag skulle dö. Så jag vet inte om jag tror så men OM så kanske inte Gud ville att jag skulle dö nu så att det inte var meningen för då hade jag nog gjort det. Men ja jag vet inte och ifall nån tycker det är korkat att tänka så så behöver ni kanske inte skriva det.
Vet inte vad jag ska skriva mera men ifall nån har några frågor eller några saker som jag kanske kan skriva om när jag orkar så får ni gärna skriva det

 

[TeamLundVer]

Och nu känns det jätte dumt att jag skrev om hur jag känner om detdär för känns som alla tycker jag är ännu mera konstig och äcklig nu även fast ingen säger det. Men känns ändå som det alla tänker.

Jag lovar att ingen av oss tänker det.
Att kroppen förändras är jobbigt att gå igenom för alla och en del får det skitjobbigt redan där. Du har dessutom haft oturen att råka på en äckelgubbe vilket självklart gör den kroppsliga förändringen ännu tuffare.

 

[emma-vsm]

Och nu känns det jätte dumt att jag skrev om hur jag känner om detdär för känns som alla tycker jag är ännu mera konstig och äcklig nu även fast ingen säger det. Men känns ändå som det alla tänker.

Jag tänker inte så, tror inte dom andra gör det heller. Jag tror faktiskt ingen tycker att du är äcklig eller konstig. På riktigt.

Det är på sätt och vis inte alls konstigt att du tänker som du gör om din kropp efter det som hände i våras. Jag tycker det är jätteklokt av dig att du kan se sambandet.

Jag förstår också att du tänker på framtiden och att det inte spelar någon roll. Du vill ju må bra NU. Jag önskar det fanns något som kunde göra att du kände lite hopp.

 

[Sleepy]

Jag kommer nog aldrig vara redo så jag kan prata om det där. Och även OM jag skulle kunna det om jätte lång tid så hjälper inte det att jag har dom känslorna och allt sånt nu. För blir ju ändå inte mindre äcklad av min kropp tillexempel för att jag KANSKE kommer kunna be arbeta det om jätte lång tid. Och blir inte mindre konstig nu heller.

Jag förstår att det känns som att det skulle vara väldigt svårt att prata om. På det viset är det ju jättebra att du kan skriva med oss här så länge; sätta ord och bild på dina känslor och tankar. För det måste vara så jobbigt att ha inom sig.

 

[Sleepy]

Och nu känns det jätte dumt att jag skrev om hur jag känner om detdär för känns som alla tycker jag är ännu mera konstig och äcklig nu även fast ingen säger det. Men känns ändå som det alla tänker.

Nej, nej. För mig är det självklart att det är så du känner. Ingen tycker du är varken konstig eller äcklig.

 

[Ullmerkott]

Jag tror inte heller att någon tycker du är konstig och äcklig. Däremot tror jag det är väldigt vanligt att känna så efter det du varit med om. Känslor kan dock ofta förändras när man fått bearbeta situationerna som skapat dem.

Och som ungdom och vuxen behöver man inte hålla på med sex och/eller förhållanden, om man inte vill. De som ägnar sig åt sånt pratar ofta och gärna om det, medan vi som sällan/aldrig har partners kanske inte märks lika mycket. Det viktiga är att den man eventuellt vill vara med, om man vill vara med någon, är en vettig person som respekterar ens gränser.

Jag träffade mina bästa vänner på universitetet. Ju högre och mer specialiserad utbildning, desto mer lika blir ens klasskompisar upplever jag. Och ju äldre man blir, desto mindre roll spelar åldern. Att "tappa" ett år eller två känns jättemycket i tonåren, men i det långa loppet gör det ingen större skillnad. När jag pluggade var den äldsta av klasskompisarna jag umgicks med åtminstone 20 år äldre än jag.

Mne jag förstår såklart att du vill må bra NU, och inte i en obestämd avlägsen framtid.

 

[Lobelia]

Och nu känns det jätte dumt att jag skrev om hur jag känner om detdär för känns som alla tycker jag är ännu mera konstig och äcklig nu även fast ingen säger det. Men känns ändå som det alla tänker.

Med tanke på det du varit med om så är det vanligt att känna liknande saker, det är däremot ovanligt att tycka att folk är konstiga och äckliga för att de blivit utsatta för övergrepp. Ärligt talat har jag inte stött på någon alls med de åsikterna, även om det förmodligen finns, men vanligt är det inte.

Tycker du andra som blivit utsatta för övergrepp är äckliga?

 

[Pratsch]

Och nu känns det jätte dumt att jag skrev om hur jag känner om detdär för känns som alla tycker jag är ännu mera konstig och äcklig nu även fast ingen säger det. Men känns ändå som det alla tänker.

Du är inte det minsta konstig eller äcklig, jag lovar!

 

[LiviaFilippa]

Med tanke på det du varit med om så är det vanligt att känna liknande saker, det är däremot ovanligt att tycka att folk är konstiga och äckliga för att de blivit utsatta för övergrepp. Ärligt talat har jag inte stött på någon alls med de åsikterna, även om det förmodligen finns, men vanligt är det inte.

Tycker du andra som blivit utsatta för övergrepp är äckliga?

Nej såklart inte. Men jag KÄNNER mig jätte äcklig iallafall och att jag hatar hur min kropp ser ut även om det är fel att känna så.

 

[sorbifolia]

Du är fortfarande helt normal, rationell, förståndig och fin. Och du är långt ifrån ensam om att hata din kropp, det är en känsla som enormt många människor tyvärr brottas med.

Förstår verkligen att du vill må bra nu direkt, och önskar att det fanns ett sätt vi kunde hjälpa dig.

 

[Sleepy]

Nej såklart inte. Men jag KÄNNER mig jätte äcklig iallafall och att jag hatar hur min kropp ser ut även om det är fel att känna så.

Du känner det du känner, det finns inget rätt och fel i det. Du kan inte hjälpa det. Han fick dig att känna att det var din kropps utveckling som gjorde honom intresserad, så nu känns allt som kroppens fel. Så att om du inte hade bröst skulle du vara mer säker från äckelgubbar i framtiden. Brösten påminner om honom och den händelsen, det han gjorde. Minnen som gör ont. Är det ungefär så?

Jag är så ledsen för din skull. Det är så orättvist att du blev utsatt för detta.

 

[tuaphua]

Och nu känns det jätte dumt att jag skrev om hur jag känner om detdär för känns som alla tycker jag är ännu mera konstig och äcklig nu även fast ingen säger det. Men känns ändå som det alla tänker.

Det är jättevanligt att känna som du gör när man blivit utsatt för sexuella övergrepp. Tyvärr! För det är ju inte den utsatta som gjort ngt fel.

En av mina bästa vänner utsattes för övergrepp i unga år. Tyvärr fick hon inte hjälp av de vuxna hon berättade för. Utan personen som utsatte henne fick fortsätta komma till familjens hem. Hon är en av de absolut finaste och bästa människor jag mött. Inte äcklig på något vis! Men hon kände sig äcklig. Hon kunde precis som du vilja få bort kvinnliga attribut och former.
Hon blev osäker i sin sexuella läggning just för att män skadat henne och gjort henne otrygg.
Hon fick ju tyvärr vård sent. Men med den kunde hon släppa skam, felaktiga skuldkänslor, äckelkänslor mot sin kropp och mycket rädslor.

Jag känner många som upplevt liknande saker. Och de flesta känner tyvärr likt dig. Har själv också upplevt det.
Du är inte själv, konstig, äcklig, bär inte skuld etc. Du är helt normal men satt i en hemsk situation. Du reagerar helt normalt på den situationen.

 

[Lobelia]

Nej såklart inte. Men jag KÄNNER mig jätte äcklig iallafall och att jag hatar hur min kropp ser ut även om det är fel att känna så.

Det är aldrig fel att känna som man känner, hur ska man annars känna det? Ja man kan lära sig att styra sina tankar och känslor i viss mån, men att kunna det under en kris/depression som du är mitt inne i bara ändra sig är inte självklart utan snarare överkurs för de flesta, men det går om man jobbar på det och det kan ta tid.

Bra där att du håller med om att folk i allmänhet som för övergrepp inte är äckliga . Kan du kanske för en liten stund leka med tanken att nästan ingen (om någon) tycker du är äcklig för att du blivit utsatt och sjuk av det?

 

[LiviaFilippa]

Jag tror inte heller att någon tycker du är konstig och äcklig. Däremot tror jag det är väldigt vanligt att känna så efter det du varit med om. Känslor kan dock ofta förändras när man fått bearbeta situationerna som skapat dem.

Och som ungdom och vuxen behöver man inte hålla på med sex och/eller förhållanden, om man inte vill. De som ägnar sig åt sånt pratar ofta och gärna om det, medan vi som sällan/aldrig har partners kanske inte märks lika mycket. Det viktiga är att den man eventuellt vill vara med, om man vill vara med någon, är en vettig person som respekterar ens gränser.

Jag träffade mina bästa vänner på universitetet. Ju högre och mer specialiserad utbildning, desto mer lika blir ens klasskompisar upplever jag. Och ju äldre man blir, desto mindre roll spelar åldern. Att "tappa" ett år eller två känns jättemycket i tonåren, men i det långa loppet gör det ingen större skillnad. När jag pluggade var den äldsta av klasskompisarna jag umgicks med åtminstone 20 år äldre än jag.

Mne jag förstår såklart att du vill må bra NU, och inte i en obestämd avlägsen framtid.

Det är ju flera som har skrivit att dom träffade sina bästa kompisar på universitet. Och det är såklart jätte bra för er så menar inte så! Men om man aldrig kommer gå på universitet så känns inte det så lovande heller liksom. Om det brukar vara då man träffar sina bästa kompisar men då kommer ju jag aldrig göra det iallafall.
Och sen så jag vet att man inte MÅSTE ha såna relationer och sådär men känns ändå som det är hur dom allra flesta är. Så att man är konstig ifall man inte vill det.

 

[LiviaFilippa]

Du känner det du känner, det finns inget rätt och fel i det. Du kan inte hjälpa det. Han fick dig att känna att det var din kropps utveckling som gjorde honom intresserad, så nu känns allt som kroppens fel. Så att om du inte hade bröst skulle du vara mer säker från äckelgubbar i framtiden. Brösten påminner om honom och den händelsen, det han gjorde. Minnen som gör ont. Är det ungefär så?

Jag är så ledsen för din skull. Det är så orättvist att du blev utsatt för detta.

Ja det är EXAKT så. Fast också att jag vill inte att NÅN ska få liksom såna tankar av att se mig så inte bara äckel gubbar liksom. Så även om det så skulle vara nån i min ålder så skulle det ändå kännas skit äckligt och jobbigt ifall nån fick liksom såna tankar av hur jag ser ut.

 

[LiviaFilippa]

Det är jättevanligt att känna som du gör när man blivit utsatt för sexuella övergrepp. Tyvärr! För det är ju inte den utsatta som gjort ngt fel.

En av mina bästa vänner utsattes för övergrepp i unga år. Tyvärr fick hon inte hjälp av de vuxna hon berättade för. Utan personen som utsatte henne fick fortsätta komma till familjens hem. Hon är en av de absolut finaste och bästa människor jag mött. Inte äcklig på något vis! Men hon kände sig äcklig. Hon kunde precis som du vilja få bort kvinnliga attribut och former.
Hon blev osäker i sin sexuella läggning just för att män skadat henne och gjort henne otrygg.
Hon fick ju tyvärr vård sent. Men med den kunde hon släppa skam, felaktiga skuldkänslor, äckelkänslor mot sin kropp och mycket rädslor.

Jag känner många som upplevt liknande saker. Och de flesta känner tyvärr likt dig. Har själv också upplevt det.
Du är inte själv, konstig, äcklig, bär inte skuld etc. Du är helt normal men satt i en hemsk situation. Du reagerar helt normalt på den situationen.

Fast även ifall inte jag har gjort nåt fel i just den saken så var det ju pågrund av hur jag såg ut. Så inte att det var mitt fel på det sättet men ifall min kropp hade sett ut på ett annat sätt eller jag iallafall minst hade haft andra kläder så det inte syntes lika mycket hur kroppen såg ut så hade han ju inte fått dom tankarna heller. Så då hade det inte hänt.
Sen det om vård om såna saker så vad är det för vård man menar då? Är det typ prata om det eller vad gör man?

 

[LiviaFilippa]

Det är aldrig fel att känna som man känner, hur ska man annars känna det? Ja man kan lära sig att styra sina tankar och känslor i viss mån, men att kunna det under en kris/depression som du är mitt inne i bara ändra sig är inte självklart utan snarare överkurs för de flesta, men det går om man jobbar på det och det kan ta tid.

Bra där att du håller med om att folk i allmänhet som för övergrepp inte är äckliga . Kan du kanske för en liten stund leka med tanken att nästan ingen (om någon) tycker du är äcklig för att du blivit utsatt och sjuk av det?

Kanske inte att andra tycker att jag är äcklig för jag var med om det och det är en av andledningarna till typ allt annat. Men tror ändå att vissa tycker det är äckligt tillexempel om jag pratar eller skriver om det och att andra saker jag har gjort är äckliga. Och att många nog tycker att vissa saker hur jag tycker och känner och reagerar är konstigt.

 

[nullo-modo]

Fast även ifall inte jag har gjort nåt fel i just den saken så var det ju pågrund av hur jag såg ut. Så inte att det var mitt fel på det sättet men ifall min kropp hade sett ut på ett annat sätt eller jag iallafall minst hade haft andra kläder så det inte syntes lika mycket hur kroppen såg ut så hade han ju inte fått dom tankarna heller. Så då hade det inte hänt.
Sen det om vård om såna saker så vad är det för vård man menar då? Är det typ prata om det eller vad gör man?

Äckliga gubbar bryr sig inte om utseendet eller kläder. Det som hände hade hänt oavsett vad du valt att ha på dej eller ditt utseendet.

 

[nullo-modo]

Det är ju flera som har skrivit att dom träffade sina bästa kompisar på universitet. Och det är såklart jätte bra för er så menar inte så! Men om man aldrig kommer gå på universitet så känns inte det så lovande heller liksom. Om det brukar vara då man träffar sina bästa kompisar men då kommer ju jag aldrig göra det iallafall.
Och sen så jag vet att man inte MÅSTE ha såna relationer och sådär men känns ändå som det är hur dom allra flesta är. Så att man är konstig ifall man inte vill det.

Har själv inte gått på universitetet. Jag gick ur grundskolan med kassa betyg och inget slutbetyg från gymnasiet pga att jag har dåliga betyg även där ifrån.
Jag har ändå hittat vänner genom intressen och olika jobb jag jobbat på.
Så universitetet är långt ifrån det ändå stället att få kompisar på.

 

[Lobelia]

Ja det är EXAKT så. Fast också att jag vill inte att NÅN ska få liksom såna tankar av att se mig så inte bara äckel gubbar liksom. Så även om det så skulle vara nån i min ålder så skulle det ändå kännas skit äckligt och jobbigt ifall nån fick liksom såna tankar av hur jag ser ut.

De får inte tankarna av din kropp utan av en kropp vilken som helst som tillhör en tjej i din ålder. Om du ursäktar jämförelsen så är det ungefär som att lägga ansvaret på en bil som attraherar en biltjuv eller för en som lurar någon ekonomiskt att det är pengarnas fel att de blir stulna. För den som förgriper sig sexuellt på någon är kroppen bara ett objekt som faller inom kriteriet för vad hen vill ha. Den som är ute efter en riktig relation vill ha hela personen, både kroppen och själen och vill inte skada.

 

[LiviaFilippa]

Äckliga gubbar bryr sig inte om utseendet eller kläder. Det som hände hade hänt oavsett vad du valt att ha på dej eller ditt utseendet.

Det kanske stämmer för många men inte i just dethär tillfället. För om det inte hade spelat nån roll hur jag såg ut och det inte handlade om hur min kropp var så hade han väl för det första inte sagt det och för det andra hade han väl viljat göra nåt sånt tidigare.