Vill bara skriva lite

Jag vet inte hur jag ska skriva men vill iallafall skriva nånting. Men ja först så vill jag säga förlåt ifall nåt jag har skrivit har gjort nån ledsen eller nåt sånt. Och ifall nån kanske tog det neggativt på nåt sätt det som mamma skrev att jag hade gjort så förlåt för det isåfall
Och om det så tack till alla som har brytt sig och skrev snälla saker och allt sånt Trodde att det bara var några som kanske skulle bry sig så trodde inte att så många skulle det. Så ja tack för det också.
Kommer kanske inte skriva så jätte mycket här nu men vet inte. Men ville bara skriva nånting iallafall.
Och vill säga en sak men om ni tycker att allt om religion och sånt är jätte dumt och att dom som kanske tror på sånt är knäppa så behöver ni inte läsa nu. Men med det jag gjorde så sa flera efter att jag hade ängla vakt för hade det gått bara lite längre tid så hade jag fått stora hjärn skador eller dött. Så var jätte många saker som hände exakt rätt liksom så det inte blev så. Som att nån verkligen inte tyckte att jag skulle dö. Så jag vet inte om jag tror så men OM så kanske inte Gud ville att jag skulle dö nu så att det inte var meningen för då hade jag nog gjort det. Men ja jag vet inte och ifall nån tycker det är korkat att tänka så så behöver ni kanske inte skriva det.
Vet inte vad jag ska skriva mera men ifall nån har några frågor eller några saker som jag kanske kan skriva om när jag orkar så får ni gärna skriva det

 

[Sleepy]

Nu igen är det sådär skit jobbigt. Vet att det säkert är dåligt att tänka såhär och allt sånt men jag kan ändå inte sluta tänka på att jag skulle ha varit död nu. För som jag verkligen trodde då så skulle jag tillexempel aldrig ha nån mera film eller spel kväll med mamma och pappa. Utan trodde verkligen att jag skulle dö. Så alla såna saker känns bara skit och typ att det blir en påminnelse om det som nästan blev.
Och vet att jag borde säga till nån att det är skit jobbigt nu men det spelar ju ingen roll. Och orkar inte vara jobbig och ha massa problem eller så helatiden.
Så vet inte vad jag ska göra men det hjälper ju iallafall inte om jag säger hur det är för blir ändå bara frusterad att jag inte KAN göra nåt av sånt jag tänker på. Och så blir jag ännu mer irriterad och spänd och allt för jag tänker såhär och typ att den jag var förut bara har försvunnit. För tror inte att NÅN som kände mig fram till i somras kunde tänka att jag skulle vara inlagd på bup i flera månader och ha gjort självmords försök och ha massa äckliga ärr för jag har skärt mig och massa såna saker. Utan det var inte alls så jag var ALLS liksom och nu är det typ inte det enda men kanske 80 procent av allt i mitt huvud är sånt.
Så liksom fattar inte när jag gick från den jag var till denhär personen jag är nu. Och jag hatar den jag är nu och allt med migsjälv och att jag är typ helt tvärt mot hur jag brukade vara. Med ALLT så både hur jag ser ut och hur jag är. För den jag är nu blir jag så äcklad av helatiden också och tycker synd om alla som måste se mig och typ försöka hjälpa mig och så. Men jag får ju inte försvinna heller även fast jag borde.
Förlåt att det här blev så långt och rörigt. Och jag tappade bort mig flera gånger så kanske har tänkt nåt fast glömde skriva det så det kanske är jätte svårt att fatta nånting men spelar egentligen ingen roll för tror inte det är så intressant ändå för nån.

Det är inte lätt att vara du just nu. Kram på dig. Det måste vara så konstigt och främmande, att allt detta har drabbat dig. Sånt som bara händer "andra". Men det är sånt vi aldrig kan veta, vem som får vilka smällar i livet. Tyvärr hände detta dig i ditt liv. Så blev det. Det som är tur är att du har bra stöd och hjälp omkring dig nu, det kommer att bli bra igen. Allt blir bra.

 

[emma-vsm]

Känner du för nån lek ikväll @EmmaFilippa?

 

[LiviaFilippa]

Det är inte lätt att vara du just nu. Kram på dig. Det måste vara så konstigt och främmande, att allt detta har drabbat dig. Sånt som bara händer "andra". Men det är sånt vi aldrig kan veta, vem som får vilka smällar i livet. Tyvärr hände detta dig i ditt liv. Så blev det. Det som är tur är att du har bra stöd och hjälp omkring dig nu, det kommer att bli bra igen. Allt blir bra.

Men det känns inte som det kommer bli bra. Utan känns som att jag har ändrats så mycket och blivit en jätte dålig person och kan inte tänka hur det skulle kunna bli bra nånsin.

 

[LiviaFilippa]

Känner du för nån lek ikväll @EmmaFilippa?

Nej tror inte det. Utan vill nog bara skriva lite liksom.

 

[emma-vsm]

Nej tror inte det. Utan vill nog bara skriva lite liksom.

Det låter bra också!

Du är verkligen inte en dålig person som du skrev. Jag vill inte förminska det du känner och du kanske tycker så om dig själv, men jag ser bara att du är klok, mogen, empatisk och fin. Sen mår du skit nu och det kanske får dig att göra saker som du inte skulle gjort annars. Men du är inte en dålig person för det. Jag tror att alla gör det bästa dom kan utifrån sina förutsättningar just nu (nästan alla iaf). För oss utifrån är det logiskt att du känner och agerar som du gör just nu.

 

[Sleepy]

Men det känns inte som det kommer bli bra. Utan känns som att jag har ändrats så mycket och blivit en jätte dålig person och kan inte tänka hur det skulle kunna bli bra nånsin.

Det förstår jag, att det är svårt att se för dig. Du är ju mitt i allt nu och det är en helt ny situation för dig. Men läkaren och psykologen och alla har sett det förut; hur någon kan bli väldigt, väldigt sjuk och sen få hjälp och då må bättre och bättre och hitta tillbaka till sitt liv igen. De vet vilken medicin du behöver, vilket stöd du behöver, vad som brukar hjälpa i olika situationer. Det blir bra.
Du är inte en dålig person. Du är någon som har det väldigt, väldigt jobbigt just nu och bara inte orkar med allt ibland. Det är helt ok. Jag ser dig. Du finns kvar där innanför.

 

[LiviaFilippa]

Det låter bra också!

Du är verkligen inte en dålig person som du skrev. Jag vill inte förminska det du känner och du kanske tycker så om dig själv, men jag ser bara att du är klok, mogen, empatisk och fin. Sen mår du skit nu och det kanske får dig att göra saker som du inte skulle gjort annars. Men du är inte en dålig person för det. Jag tror att alla gör det bästa dom kan utifrån sina förutsättningar just nu (nästan alla iaf). För oss utifrån är det logiskt att du känner och agerar som du gör just nu.

Fast jag är inte det du skrev. För om jag hade varit det så hade jag ju inte gjort alla dåliga saker.

 

[emma-vsm]

Fast jag är inte det du skrev. För om jag hade varit det så hade jag ju inte gjort alla dåliga saker.

Jag tycker du är det. Vi känner ju inte varandra så jättebra men det är min bild av dig. Jag har också gjort dåliga saker, men jag ÄR inte dålig för det. Det finns rimliga förklaringar liksom. Vissa saker som jag gjorde när jag var 15 år har jag inte sagt till någon, för att jag skämts så mycket. Men nu kan jag förstå varför jag gjorde som jag gjorde och jag hatar inte mig själv för det.

Du har visat oss många av dina mörka tankar och ändå tycker vi om dig så mycket. Det är liksom inget ont i dig alls, du är en genuint snäll person som har det tufft nu och det är det vi ser.

 

[LiviaFilippa]

Det förstår jag, att det är svårt att se för dig. Du är ju mitt i allt nu och det är en helt ny situation för dig. Men läkaren och psykologen och alla har sett det förut; hur någon kan bli väldigt, väldigt sjuk och sen få hjälp och då må bättre och bättre och hitta tillbaka till sitt liv igen. De vet vilken medicin du behöver, vilket stöd du behöver, vad som brukar hjälpa i olika situationer. Det blir bra.
Du är inte en dålig person. Du är någon som har det väldigt, väldigt jobbigt just nu och bara inte orkar med allt ibland. Det är helt ok. Jag ser dig. Du finns kvar där innanför.

Men andra kanske iallafall har nåt dom vill typ komma tillbaka till eller nåt sånt. Men det har inte jag för det är sååå mycket som har hänt och som aldrig kan bli som förut. Som liksom är att jag KAN inte trivas med min kropp tillexempel eller saker som jag inte kommer kunna göra för det är försent så det kommer ingen andra chans liksom. Och alla såna saker gör så det inte finns nån andledning för mig att bli bättre liksom för finns ju ändå inget jag vill.

 

[Sleepy]

Men andra kanske iallafall har nåt dom vill typ komma tillbaka till eller nåt sånt. Men det har inte jag för det är sååå mycket som har hänt och som aldrig kan bli som förut. Som liksom är att jag KAN inte trivas med min kropp tillexempel eller saker som jag inte kommer kunna göra för det är försent så det kommer ingen andra chans liksom. Och alla såna saker gör så det inte finns nån andledning för mig att bli bättre liksom för finns ju ändå inget jag vill.

Det kommer. Lusten och viljan och längtan och allt kommer att komma tillbaka. Hur du kan trivas med kroppen och så är sånt som psykologen kan hjälpa dig med. Jag förstår att det är mörkt nu, men det kommer att bli bra. Här får du lite musik av mig:

 

[sorbifolia]

@EmmaFilippa du sover säkert nu, men ville bara skriva att livet är så otroligt mycket mera än vad du ser och känner till nu. Och det är FINT att bli vuxen, det är svårt i tonåren och det är precis där du är nu, men sedan så blir det bara bättre och bättre, och det öppnar sig massor av möjligheter att leva precis som man själv vill, tjäna egna pengar, resa, jobba med vad man vill, träffa folk från hela världen som man kan bilda fina vänskap med...

Jag önskar SÅ att du får komma dit en dag, och att du kan få uppleva att gilla ditt liv och dig själv igen. Och jag tror att även om livet inte kommer bli eksakt som det var innan detta, så kan du bli minst lika lycklig igen och livet kan faktiskt kännas ännu bättre, en gång i framtiden, än vad det var förut.

 

[ginnies]

Och sen också om alla tankar om att dö och det och med att jag har extra vak så känns det så jävla onödigt att nån måste vara med mig HELA hela tiden så även fast jag bara sover så måste nån sitta och typ kolla på mig. Och det känns så dumt att ta tid av dom för det liksom. Och tycker bara det är skit jobbigt att aldrig få vara ifred också.

Jag har suttit x-vak för många anorektiker då jag jobbade i vården. Jag lovar att jag och ingen annan tycker det tar tid från dem.

Sedan är det såklart jobbigt för dig att inte få vara ifred.

Jag hade önskat att de jag satt hos hade haft din tråd här att läsa , då hade de förstått sig själv bättre och blivit mindre ensamma.

 

[TeamLundVer]

Men det känns inte som det kommer bli bra. Utan känns som att jag har ändrats så mycket och blivit en jätte dålig person och kan inte tänka hur det skulle kunna bli bra nånsin.

Jag förstår att du inte kommer tro att nedan är möjligt men den personen jag var som barn och tonåring blev en helt annan som ung 20-åring och nu som 38-åring så har jag (tror jag) landat i den jag är och det är som natt och dag mot mitt yngre jag.

Jag hade inte en helt enkel uppväxt och det har såklart präglat mig men med tiden så har jag kunnat bearbeta det och därmed inte låta det diktera ven jag är. Det kommer du också kunna. Inte idag, inte nästa vecka, men så småningom. En fot framför den andra, ett steg i taget.

 

[LiviaFilippa]

Det här blir typ bara neggativt så förlåt för det. Men vill skriva av mig lite bara.
Det var ju ganska jobbigt igår också men sen inatt så var det skit jobbigt. Drömde en så sjukt äcklig och jobbig dröm och vaknade mitt i natten och typ kom i en panik attack direkt. Och blev sådär så jag inte kan ha nån i närheten och kan typ inte ha kontroll på migsjälv riktigt så fick mer och mer panik helatiden och typ slog sköterskan fast liksom inte med flit eller hur jag ska säga. Utan det blev bara så.
Men ja det tog jätte lång tid kändes det som innan jag blev iallafall lite lugnare så iallafall pappa kunde vara i närheten av mig liksom. Och då istället började jag gråta jätte mycket och kände mig jätte dum så tog hur lång tid som helst innan jag kunde somna.
Så var jätte trött sen när jag vaknade och sov igen efter frukosten. Och mår fortfarande skit och känner mig så jävla dålig och elak och konstig och dum. Och sååå sååå sååå trött på dethär och ALLT.

 

[LiviaFilippa]

Det kommer. Lusten och viljan och längtan och allt kommer att komma tillbaka. Hur du kan trivas med kroppen och så är sånt som psykologen kan hjälpa dig med. Jag förstår att det är mörkt nu, men det kommer att bli bra. Här får du lite musik av mig:

Det kanske aldrig kommer tillbaka heller. Alltså det vet man ju inte. Och psykologen kan inte heller hjälpa så jag kan trivas med kroppen för kommer aldrig kunna det.

 

[LiviaFilippa]

@EmmaFilippa du sover säkert nu, men ville bara skriva att livet är så otroligt mycket mera än vad du ser och känner till nu. Och det är FINT att bli vuxen, det är svårt i tonåren och det är precis där du är nu, men sedan så blir det bara bättre och bättre, och det öppnar sig massor av möjligheter att leva precis som man själv vill, tjäna egna pengar, resa, jobba med vad man vill, träffa folk från hela världen som man kan bilda fina vänskap med...

Jag önskar SÅ att du får komma dit en dag, och att du kan få uppleva att gilla ditt liv och dig själv igen. Och jag tror att även om livet inte kommer bli eksakt som det var innan detta, så kan du bli minst lika lycklig igen och livet kan faktiskt kännas ännu bättre, en gång i framtiden, än vad det var förut.

Men jag vill inte bli vuxen och finns INGET med det som verkar bra enligt som jag tycker. Så spelar ingen roll om andra tycker det är bra så vill ändå inte jag bli det. Och jag vill iallafall inte resa och träffa massa folk eller nåt annat sånt.

 

[Sleepy]

Det här blir typ bara neggativt så förlåt för det. Men vill skriva av mig lite bara.
Det var ju ganska jobbigt igår också men sen inatt så var det skit jobbigt. Drömde en så sjukt äcklig och jobbig dröm och vaknade mitt i natten och typ kom i en panik attack direkt. Och blev sådär så jag inte kan ha nån i närheten och kan typ inte ha kontroll på migsjälv riktigt så fick mer och mer panik helatiden och typ slog sköterskan fast liksom inte med flit eller hur jag ska säga. Utan det blev bara så.
Men ja det tog jätte lång tid kändes det som innan jag blev iallafall lite lugnare så iallafall pappa kunde vara i närheten av mig liksom. Och då istället började jag gråta jätte mycket och kände mig jätte dum så tog hur lång tid som helst innan jag kunde somna.
Så var jätte trött sen när jag vaknade och sov igen efter frukosten. Och mår fortfarande skit och känner mig så jävla dålig och elak och konstig och dum. Och sååå sååå sååå trött på dethär och ALLT.

Så otäckt med drömmen och paniken. Skönt att din pappa fanns där hos dig i alla fall. Sköterskan förstår att du inte slogs med flit, utan att det beror på att du inte mår bra. Kram på dig.

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår att du inte kommer tro att nedan är möjligt men den personen jag var som barn och tonåring blev en helt annan som ung 20-åring och nu som 38-åring så har jag (tror jag) landat i den jag är och det är som natt och dag mot mitt yngre jag.

Jag hade inte en helt enkel uppväxt och det har såklart präglat mig men med tiden så har jag kunnat bearbeta det och därmed inte låta det diktera ven jag är. Det kommer du också kunna. Inte idag, inte nästa vecka, men så småningom. En fot framför den andra, ett steg i taget.

Men jag har inte haft en dålig uppväxt eller nåt sånt. Utan har egentligen inte nånting att må så dåligt för utan egentligen har jag det jätte bra men ändå mår jag skit och typ vill inte ha nåt av det. Fast jag vet att jag har väldigt mycket bra jämfört med många andra. Så har inte nån andledning till att må så dåligt och ändå gör jag det så då känns det ju ännu mera hopplöst. För spelar ingen roll hur bra allt är så mår jag ändå såhär.
Och jag kan liksom inte tänka hur jag skulle kunna vara som jag skulle vara nöjd med eller nåt. Och vill inte bli på nåt annat sätt heller utan vill bara tillbaka till som det var. Men det går ju inte och kommer aldrig gå.

 

[TeamLundVer]

Men jag har inte haft en dålig uppväxt eller nåt sånt. Utan har egentligen inte nånting att må så dåligt för utan egentligen har jag det jätte bra men ändå mår jag skit och typ vill inte ha nåt av det. Fast jag vet att jag har väldigt mycket bra jämfört med många andra. Så har inte nån andledning till att må så dåligt och ändå gör jag det så då känns det ju ännu mera hopplöst. För spelar ingen roll hur bra allt är så mår jag ändå såhär.
Och jag kan liksom inte tänka hur jag skulle kunna vara som jag skulle vara nöjd med eller nåt. Och vill inte bli på nåt annat sätt heller utan vill bara tillbaka till som det var. Men det går ju inte och kommer aldrig gå.

Du har varit med om en traumatisk upplevelse tidigare i år och om jag inte minns fel så är du inte supernära dina klasskompisar. Båda de sakerna är sådant som påverkar en. Det ena mer synbart än det andra.

Du kommer få tillbaka en stor del av den du var men det kommer ta tid.

 

[LiviaFilippa]

Du har varit med om en traumatisk upplevelse tidigare i år och om jag inte minns fel så är du inte supernära dina klasskompisar. Båda de sakerna är sådant som påverkar en. Det ena mer synbart än det andra.

Du kommer få tillbaka en stor del av den du var men det kommer ta tid.

Ja men finns ju många som har varit med om mycket värre saker än det som hände mig och ändå inte blir såhär för det. Och det mesta som jag mår dåligt för är ju sånt jag själv rår för som jag har gjort för att jag är dum i huvudet och inte tänker.
Och även OM jag skulle få tillbaka en del av hur jag var innan allt så är det ju vissa saker som aldrig kan bli samma. Och det är typ dom jobbigaste sakerna också.