@Ray
Ja, du är inte ensam om att ha den upplevelsen. Jag vet många som håller med dig.
Jag håller dock inte med. Så vi får nog enas om att vara oense.
Jag har hittills inte mött någon häst som med korrekt invänjning av bett och korrekt skolning/utbildats av någon som är van att utbilda hästar behövt eller föredragit rakt bett.
Nu är ju det här bara min åsikt och jag kan ju ha fel.
Men det finns ju skäl till att man använt de bett som man gjort och hur man gjort det traditionellt genom flera hundra år. Dvs man har haft delade bett först och stång/rakt på redan utbildade hästar, alt på hästar som inte behöver utbildas inom dressyr och därför inte behöver mer än kunna bromsas och styras.
Jag vill kunna använda mig av enkelsidiga hjälper tydligt i början av utbildningen. Då vill jag ha delat bett så att inte insidans hjälper fortplantas på samma vis till utsidan av munnen, som det blir med raka bett/stång.
Det är också därför man traditionellt använt delade bett tills hästen är skolad.
Med en häst som stretar mot bettet tänker jag: varför stretar den?
I stort sett alltid är det obalans. För att hjälpa dem komma bort från obalansen vill jag formge hästen. Jag vill balansera den i sidled och kunna lägga den i balans så att den kan slappna av och tänka framåt/nedåt och bli eftergiven. II det jobbet tycker jag man har stor nytta av lätt böjning.
För att kunna skapa en insida vill jag ha tydlig differans i hjälperna/de olika händernas signaler.
Då brukar man ganska fort kunna komma till eftergift och lätthet i kontakten. Även med hästar som anses stretiga, klappriga i truten, inte kan gå på annat än stång etc etc..
De brukar kunna gå på vanligt tränsbett, ledat.
Så tänker jag. Jag ser inte att bettet är det egentliga problemet.
Jag tänker ”varför funkar inte bettet?”