Vilken ser avskräckande ut?

[Lavine]

Nu har jag funderat på den här frågan så jag knappt vet hur jag ska tänka. Och inte vill jag förolämpa någon med någon ras jag tänker nämna. Så, förlåt i förväg! Per automatik tänkte jag mig att jag var ute med min egen hund, och då blir svaret amstaff, staffe (erfarenheter) och vissa rottweiler. (Och en stor blandras i området som jag finner fascinerande läskig, den är hög som en irländsk varghund men har "normalstabbig" kropp, den ser så märklig och gigantisk ut.)

Men är jag ute utan hund så är nog svaret ingen.

Förutom, och detta gäller både med och utan hund med mig: shar-pei.

Nu har jag tolkat "avskräckande" som i "blir rädd för".

 

[Dressyrtjejen_97]

Yorkshire-terrier.

Annars är det väl "det vanliga" med diverse kamphundar.

 

[fryckan]

ovtjarka

 

[Modig_Korn]

Fast SER dom avskräckande ut? Problemet är oftast det motsatta, att folk tycker att de är söta/gulliga hundar utan att fatta vad de är för hundar

Beror väl på antal och vad som sitter fast i andra änden kopplet, om sådant finns.

 

[squarepants]

Jag tycker border collies och även mallar kan se ordentligt otäcka ut. Med hukande ställning och stirrig blick samtidigt som tungan hänger fyra kilometer utanför munnen. Ännu värre blir det om hunden har ljusa ögon mot mörk päls. Men det är nog mer attityden dom utstrålar än deras egentliga utseende. "Mig flyttar du inte på" ungefär.

 

[Charliesmatte]

Hundar som börjar spänna sig, börjar "smyga" fram och stirrar som ett rovdjur stirrar på ett byte, då går jag en lång jäkla omväg. Jag har fått lära mig att det inte är de skällande hundarna man ska passa sig för utan dom som inte skäller utan ger en den där tysta rovdjursblicken.

Usch ja, det där håller jag med om, har en boxer i området som kollar så,
Och den undviker man så gott man kan..

 

[blizz]

Pitbull/korsningar därav med en hiphopare som håller i kopplet.
Nädå, undviker inte direkt särskilda hundar, men ser jag att föraren inte har koll på sin hund om jag ska möta dem med min hund så håller jag mig på behörigt avstånd, särskilt om hunden ser annat än glad ut. Sedan finns det en schäfer i området jag håller lite extra avstånd till eftersom den drar, skäller och flåsar som en galning när man möter den, och gubben som hänger efter i snöret inte gör minsta ansats att få ordning på den, mer än att hålla i kopplet för glatta livet så att han inte tappar djuret...

 

[Aningsfull]

Jag tycker att schäfrar ser lite läskiga ut. Det är något med deras lite smygande gång liksom.

Sen har ju jag staffar så jag är rätt van vid att folk är rädd för mina hundar. Däremot är det ju lite trist när man ska åka på tävlingar och alla klubbkompisar teamar ihop sig i tält och sitter tillsammans och mina staffar inte är välkomna.
Men jag försöker tänka att det är deras förlust.
Sen om jag ska vara helt ärlig så försöker jag inte ens få alla att tycka om mina hundar och har inget behov av att tala om för omvärlden att dom "egentligen är gulliga små krambjörnar". Jag tycker det är rätt skönt när folk har respekt och håller sig undan och jag slipper ofta problemet som andra hundägare vittnar om att folk släpper fram sina hundar osv.

 

[Kibani]

Det här undrar jag över ofta! Jag och min hund har problem ibland vid hundmöte, och vissa hundar man möter sätter eller lägger sig ner och råstirrar på en när man ska passara, detta gör mig riktigt illa till mods, för det blir en sån spänning mellan hundarna som sällan slutar bra. Ägarna verkar mest tycka att det är gulligt?! Någon som kan förklara varför hundar/ägare gör så? Är det något att efterstäva? :S
Förlåt för OT

Det är ju många som tränar sina hundar i hundmöten på att sitta stilla medan den andra passerar så ibland kanske det är nån inlärd reflex. Själv tycker jag oftat att det känns som om hunden som stannar "väntar". Väntar på att mötande hund kommer nära nog för något. Kanske nån slags missvisande exhaltering där de väntar istället för hänger i kopplet? Många tror jag använder det som teknik för att lura sina människor, en hund som ligger med hela sin tyngd i backen blir väldigt svårflyttad och får därför ligga kvar i spänning istället för att ägaren tar kontroll och går på.

Har själv en hund som ibland lägger sig, oftast är det just för att få stanna och invänta de vänner hon ser längre bort på gatan. Sällan hon gör det för helt främmande hundar vi möter bara sådär.Tyvärr är hon en sådan hund som glor intensivt på mötande ekipage vilket jag tror triggar den andra hunden trots att min är avslappnad i resten av kroppen. Ett beteende jag inte riktigt får bukt med igen tyvärr för det är ju som sagt störande.

Ah och tillbaka till trådens ursprungliga fråga - Jag kan inte komma på en specifik ras jag är rädd för. Skeptisk är jag ofta mot ägarna däremot. Speciellt vilken kombo av ägare och hund det är. Rädd/undvikande blir jag först när jag ser hur mötande hund beter sig. Speciellt om det är någon vi sedan möter ofta som beter sig lika illa varje gång utan att ägaren verkar göra något åt det.

 

[Sleepy]

När min gammelman var unghund, inte ens året, så stod det några och pratade längre fram på stigen, med en pitbull och en rottis. Plötsligt tittade de upp mot oss och gjorde stora ögon, kortade upp kopplen och klev undan så långt det gick. Jag gick förbi med kopplet hängande mellan mig o vovven i vanlig ordning, nickade vänligt och funderade på vad i all världen...? Sen slängde jag en blick ner på hunden och fick se raggen som stod upp över hela ryggen. Han tyckte det var lite busäckligt och spännande att gå förbi och hade blåst upp sig lite för säkerhets skull, lillplutten.
Han har fortfarande den effekten på människor när vi kommer och går; men nu är det lite mer förklarligt. Han är en imponerande vovve.

 

[Lager]

Vill bara fråga, vilken ras tycker ni ser avskräckande ut? Det vanliga är väl amstaff, rottisar, staffar osv... Medan jag tycker att rottisar är sjukt fina. Det jag undrar är vad ni tycker ser avskräckande ut? Jag menar, schäfrar, dobermann, rottisar, staffar osv tycker väl folk ofta ser läskiga ut och kliver åt sidan. Fast att dessa hundar för det mesta är väldigt trevliga. Men nån som kan komma på fler raser som ni tycker ser avskräckande ut. Jag menar, jag tycker rottweiler är Superfina, men jag förstår dom som tycker att dom ser lite läskiga ut, alltså att vissa tycker dom är avskräckande. Men kan ni komma på några fler än vad jag har nämnt? Håller på med ett arbete om ni undrar, där jag förklarar hur Jag tycker att synen borde ändras på så kallade kamphundar och sånt... Så därför vill jag ha lite tips på raser som ser lite avskräckande ut, men som
Jag sen skriver och förklarar hur jag tycker, alltså att dom inte är farliga osv. Tack för svar!

Funderade lite. Jag vet inte om det finns någon särskild ras som jag tycker ser otäck ut egentligen. Det hänger mer på beteende isf.

Stora hundar som hänger vrålande i kopplet, med likaledes vrålande ägare som försöker få stopp på dem... Det inger mycket starka obehagskänslor. Har jag med Tant så går vi en omväg.

Lite liknande med hundar som spänner upp sig, där jag (ibland fördomsfullt) inte tycker det ser ut som om just den ägaren har någon koll om det väl skulle hända något.

Men just vissa raser... nä. Utöver att jag (igen, ibland fördomsfullt) väntar mig starkare reaktioner ifrån ex en malle jämfört med en golden, även om de positionerar sig likadant. Eller att jag inte riktigt bryr mig om ifall en femkilos hund beter sig illa, jag tar för givet att ägaren i alla fall kan hålla fast sitt lilla monster - jämfört med en 40-kilos hund, där jag inte alltid litar på det.

 

[nullo-modo]

Jag är alltid lite misstänksam när jag träffar en Drever, har blivit biten av Drever lite för många gånger, tänker jag efter är det den ända rasen som jag blivit biten av.

Annars så föredrar jag en liten aggressiv hund än en stor av den enkla anledningen att en stor hund kan göra mer skada än en liten.

 

[Aionee]

Som de andra sagt, inga speciella raser men hur ägarna hanterar hundarna säger en hel del...

Speciellt småhundsägare tycker jag kan vara väldigt obehagliga.

 

[Migo]

Jag tycker border collies och även mallar kan se ordentligt otäcka ut. Med hukande ställning och stirrig blick samtidigt som tungan hänger fyra kilometer utanför munnen. Ännu värre blir det om hunden har ljusa ögon mot mörk päls. Men det är nog mer attityden dom utstrålar än deras egentliga utseende. "Mig flyttar du inte på" ungefär.

Den skärpan är gjord för att vända arga tjurar. Håller med om att den är otäck om den vänds mot folk!

 

[AraSlei]

Jag går omvägar runt typ öronkuperade hundar om jag möter några. Kanske främst för att jag har fördomar om ägare som köper den typen av kuperade hundar dock

 

[Sleepy]

hundar som spänner upp sig, där jag (ibland fördomsfullt) inte tycker det ser ut som om just den ägaren har någon koll

Fördomsfullt eller ej, så bättre safe than sorry.

 

[Sleepy]

Den skärpan är gjord för att vända arga tjurar. Håller med om att den är otäck om den vänds mot folk!

En border collie är faktiskt den enda hund jag blivit biten av. Men den stackarn är förlåten, han mådde inte bra. Han behövde en ny husse.

 

[hastflicka]

<snip>
Har själv en hund som ibland lägger sig, oftast är det just för att få stanna och invänta de vänner hon ser längre bort på gatan. Sällan hon gör det för helt främmande hundar vi möter bara sådär.Tyvärr är hon en sådan hund som glor intensivt på mötande ekipage vilket jag tror triggar den andra hunden trots att min är avslappnad i resten av kroppen. Ett beteende jag inte riktigt får bukt med igen tyvärr för det är ju som sagt störande.<snip>.

Just for att jag inte vill mota hundar som vralstirrar pa mig och mina tva rottisar sager jag till Mandy (den enda av mina som skulle kunna fa for sig att bade utmana genom att titta och stirra tillbaka for att vara beredd pa utfall) att ga fot (med ogonkontakt) eller om jag backar undan och satter henne sager till att jag vill ha ogonkontakt. Det innebar dock oftast att jag har tva rottisar som vral stirrar pa mig ... den ena framfor fotterna sa jag knappt kan ga.
(Jag maste verkligen jobba pa att den ena kan ga fot pa fel sida ...)

<snip>
Eller att jag inte riktigt bryr mig om ifall en femkilos hund beter sig illa, jag tar för givet att ägaren i alla fall kan hålla fast sitt lilla monster - jämfört med en 40-kilos hund, där jag inte alltid litar på det.

Har jag hundarna med mig ar jag betydligt mer bekymrad ovar sma hundar an stora.
For nagon vecka sedan var jag ute och gick med mina tva och en man hade lagt ner flexi handtagen till sina tva chihuahuor pa marken. Nar de sag oss komma blev den ena super aggressive och kom farande villt skallande och morrande, slapandes pa sitt flexi handtag som hoppade och skuttade efter honom.
Jag satte Mandy ... som inte sager nagot ... men som bara vantar in den lilla. Da hon blivit anfallen flera ganger av sma hundar vantar hon nog bara pa det och kanner sig frustrerad da hon inte far bita tillbaka. Under tiden som jag forberedde mig att "sparka" (sa svagt som mojligt forstass) undan den lilla anfallaren tycktes han inse att det kanske var battre att lyssna pa husses vral sa han saktade in tillrackligt for att husse skulle kunna slanga sig handlost (se en fotbolls raddning framfor er) pa marken for att fa tag pa handtaget.

Jag tycker inte att nagon speciell ras ser avskrackande ut. Jag ar nog i och for sig forsiktigare med de storre och lite "tuffare" hundarna.

 

[Lager]

Har funderat lite till.

Herdehundarna och boskapsvaktare är ju några av de vackraste/sötaste av alla rasgrupper... Har så svårt att tänka "fara" när jag ser en enorm vit nallebjörn-kuvasz eller maremma. Eller ovtjarka för all del. All fluffig päls och själva den stadiga kroppskonsitutionen lurar mig helt klart.

De hundar som jag faktiskt i realiteten mött som varit instabila har nästan uteslutande varit sällskapsraser. De arbetande raserna har ju jobbat och varit nöjda med det, eller snabbt dömts ut och kastrerats. Hade en jaktlabbe själv tidigare som bitit tre personer inte var att lita på, men även hon funkade fint med ett aktivt liv, samt skydd ifrån vissa triggers.

Hundar som springer fram till mig/oss har jag inga problem att "sparka" iväg eller klappa till med kopplet. Lite normalt hundhyfs ska man kunna kräva.

 

[hastflicka]

Jag har kommit fram till att jag ska jobba med Mandy, som har fatt allt for stor portion av rottis vakt gener, sa att jag kan sta framfor henne nar vi moter aggresiva hundar. Min kompis Lisa, som har flocken i Californien, lagger sina hundar och staller sig mellan den framrusande och dem ... sedan gor hon sig stor och "skickar hem" den som kommer farande. Jag har inga problem med det med Diva, hon gommer sig helst bakom mig i alla handelser, men Miss Mandy vill absolut vakta matte mot alla faror. Det blir mycket traning, men far jag till det tror jag det blir mycket battre om vi moter en aggresive los hund.