Vilken ras?

[ufot]

Nu kommer ytterligare en ”vilken ras ska jag köpa” tråd…

Jag söker efter en liten, glad hund som älskar långa promenader i skog och mark. En hund som trivs på olika typer av träningar och kurser, men som lika gärna ligger i soffan en kväll och myser.

Idealvikten är ca 6 kg så att man kan ha den som handbagage på flyget.

Gärna minimalt med pälsvård. Jag klipper gärna ner regelbundet, men helst ingen hund som måste borstas hela tiden och drar med sig en massa in.

Gärna en tyst ras. Ingen jakthund. Rak nos och ingen hängande hud. En frisk och sund ras. Gärna en lite större ras där det är lättare att hitta valpar. Jag vill helst inte behöva importera.

De raser jag funderar på är:

Dvärgpudel
Bichon havanais
Shetland Sheepdog

En god vän till mig hade en Dvärgpudel som jag tyckte mycket om. Hen hade hunden nerklippt och pälsvården var mycket enkel (mellan klippningarna). Hunden var resvan och flög inrikes ett par gånger per år. En mycket okomplicerad och trevlig hund.

Bichon havanais, har jag aldrig träffat i verkligheten, men vad jag läst mig till verkar den perfekt. Tanken är att ha den nerklippt. Detta är en ny ras för mig som jag inte tittat på så länge och tar gärna emot tips och råd hur de är i vardagen.

Shetland Sheepdog, har jag länge tittat på, pratat med uppfödare och länge varit inne på att köpa. Men, rasen har problem med höfter och få kennlar röntgar sina avelsdjur. Det finns kennlar som gör det, men de har ofta lång väntetid på valp och vill helst sälja till aktiva hundägare som vill tävla och ställa ut. Jag är ingen tävlingsmänniska och efter några allvarliga ridolyckor klarar min kropp inte av att springa, hoppa, krypa osv. Promenera fungerar bra, jag kan vara ute och gå flera timmar per dag, men vissa dagar när kroppen gör mer ont klarar jag inte av att aktivera hunden fullt ut. Jag är orolig för att en Sheltie blir för mycket hund. Dessutom tenderar de att bli större än 6 kg vilket gör det svårare att åka till släkten 200 mil bort.

Jag har kontakt med flera uppfödare av både Dvärgpudel och Sheltie och det finns några intressanta kullar på gång. Bichon havanais är tanken att börja titta närmare på nu i helgen, prata med lite uppfödare och få en bättre bild av rasen.

Jag tar gärna emot tips, råd och egna erfarenheter av dessa raser.
Det är heller inte förbjudet att fylla på med fler raser…

 

[Red_Chili]

Jag skulle stryka sheltie. De blir ju i princip alltid för stora för vad du vill ha, och skäller.

Utifrån de raserna skulle jag kika mest på bichon havanais, men det är mest för att det verkar vara mycket vanligt att småpudlarna har problem med att äta ordentligt. Så för att slippa trasslande med att få i hunden mat så att den mår bra, så hade jag valt bichon havanais istället. Nu har jag bara träffat ett fåtal och bara lärt känna en ordentligt, men mitt intryck av dem är att de är oerhört lättsamma, utan några starka instinkter (som tex jakt eller annat som kan bli krångligt) och är glada bara de får vara med. Vet dock inte hur hälsoläget är i stort i rasen?

 

[Fruentimber]

Hade också helt strukit sheltie, de passar inte in på dina önskemål alls.

Jag hade kollat på bichonen. Läraktiga, roliga små hundar som verkar kunna hänga med på vad som. Uppfattar rasen som frisk.

 

[Dentaku]

Jag skulle nog också säga bichon. Möjligtvis dvärgpudel men då ska du hitta en kull där uppfödaren tagit hänsyn till mentaliteten och jag vet inte hur vanligt det är. Mitt intryck av rasen är annars väldigt spretigt, känner t ex två hundar från samma kull där den ena är glad, social och käck medan den andra är rädd för folk och allmänt trist.

 

[Bison]

Inte Sheltie, skälliga och svajiga.
Pudel verkar svårt, de dvärgar jag känner är trevliga men har vissa rädslor och en del osäkerhet. De är även svåra med maten och har väldigt nära till skall. Det sista kan dock bero på att de stimuleras för lite.

Bichoner verkar väldigt trevliga överlag. Personligen tycker jag dock att de har lite för lite go och fart.
Men det beror antagligen på att jag har en liten rakethund själv och vant mig vid det

 

[Roheryn]

Om jag hade haft dina önskemål på hund så hade jag tittat på papillon och phalene! Men det kanske beror på mina egna preferenser - har lite svårt för pudlar överlag, och bichonerna verkar ha lite för lite eget driv för min smak (och jag gillar inte utseendet på någondera). Sheltie gillar jag egentligen jättemycket, men skulle stryka rasen pga lite svajig mentalitet med rädslor.

 

[Stergo]

Jag skulle stryka sheltie. De blir ju i princip alltid för stora för vad du vill ha, och skäller.

Utifrån de raserna skulle jag kika mest på bichon havanais, men det är mest för att det verkar vara mycket vanligt att småpudlarna har problem med att äta ordentligt. Så för att slippa trasslande med att få i hunden mat så att den mår bra, så hade jag valt bichon havanais istället. Nu har jag bara träffat ett fåtal och bara lärt känna en ordentligt, men mitt intryck av dem är att de är oerhört lättsamma, utan några starka instinkter (som tex jakt eller annat som kan bli krångligt) och är glada bara de får vara med. Vet dock inte hur hälsoläget är i stort i rasen?

Bichonerna strular gärna med ätandet också, (alla sorterna), så där går det på ett ut med småpudlar. I övrigt så ska i princip alla bichon-raserna ha rätt bra hälsoläge utifrån vad jag hittade när jag letade hund.

 

[Acto]

Inte en ras du har tittar på men utifrån din beskrivning skulle jag vilja rekommenderar löwchen . Ska man inte ställa ut så kan man klippa ner pälsen och då ska, såsom jag har förstått det, pälsvården vara enkel. Verkar vara riktigt härliga hundar. Liten men ändå kavat utifrån min uppfattning. Ska vara en frisk ras.

 

[Tressan]

Jag har en bichon havanais! Han är en väldigt enkel hund, hänger med på det mesta och alltid glad. Skäller om det ringer på dörren, men inte annars. Jag tränar och tävlar i rallylydnad med honom, även testat lite agility och nosework.

Har honom i päls så kan inte säga nåt om pälsvården hos de nedklippta. Men borde dra in mindre skräp tänker jag.

Tyvärr kvalsterallergi, men upplever inte att det är så jättevanligt. Han var 5 år när han fick symtom, så ganska sent. Lite svår att få att äta när han var yngre, men inga problem nu.

Jag tittade även på frisé och löwchen när jag letade hund och det var ren slump att det blev just en havanais. Hälsade på en uppfödare som hade en 5 månader gammal hane hemma som hon hade tänkt spara själv, men hon tyckte vi passade så bra tillsammans så han fick följa med hem, väldigt oplanerat men det blev bra

 

[Tiffany]

Jag har haft två bichon havanaiser. Helt fantastiska hundar. Snälla, glada, okomplicerade aldrig något problem att ta med sig överallt och aldrig problem med hundvakt. Alla ville passa dom
Dom jag hade var väldigt olika en var mer försiktig och inte helt förtjust i långpromenader i skogen. Min andra var världens bästa hund. Hängde med överallt och kunde gå hur långt som helst, alltid på alerten. Superlydig utan större ansträngning av mig. Tyvärr fick hon en svår sjukdom och fick somna in bara fem år gammal kommer aldrig mer att få en bättre hund.
Mina var nerklippta. Men det var mycket pälsvård ändå. En del har extremt mycket päls så man behöver klippa tassar, runt ögon mm ofta för att hunden ska kunna gå och se ordentligt.
Andra har mindre mängd päls.
Sen är pälsen mjuk och totalt värdelös i slaskigt väder. Den drar åt sig vatten och grus och hunden blir blöt och kall. Pälsen torkar dåligt också och jag fick vara extremt noga med att skölja av och torka tassar med fön efter promenaderna för att hundarna inte skulle ligga med fuktiga tassar som garanterat börjar klia efter ett par dagar.
Många havanaiser vägrar ( med all rätt) att gå ut i slaskigt väder.
Det sägs ofta ” det är bara att klippa ner” men det kan bli MYCKET pälsvård ändå. Beror lite på hund förstås men det är bra att vara beredd på det.
Snö och kyla klarade dom bra.
Nu har rasen helt exploderat i antal sen jag skaffade min första så jag vet inte hur läget i aveln är. Om jag skulle köpa en igen skulle jag välja en uppfödare som hållit på länge. Misstänker att det finns oseriösa. Jag har sett flera som säljer med argumentet ” dom är så enkla och behöver inte någon direkt motion ”.
Och ja dom kan bli väldigt skälliga och odrägliga om dom är understimulerade och ouppfostrade.
Men mina var fantastiska sällskapshundar.

 

[ufot]

Jag har haft två bichon havanaiser. Helt fantastiska hundar. Snälla, glada, okomplicerade aldrig något problem att ta med sig överallt och aldrig problem med hundvakt. Alla ville passa dom
Dom jag hade var väldigt olika en var mer försiktig och inte helt förtjust i långpromenader i skogen. Min andra var världens bästa hund. Hängde med överallt och kunde gå hur långt som helst, alltid på alerten. Superlydig utan större ansträngning av mig. Tyvärr fick hon en svår sjukdom och fick somna in bara fem år gammal kommer aldrig mer att få en bättre hund.
Mina var nerklippta. Men det var mycket pälsvård ändå. En del har extremt mycket päls så man behöver klippa tassar, runt ögon mm ofta för att hunden ska kunna gå och se ordentligt.
Andra har mindre mängd päls.
Sen är pälsen mjuk och totalt värdelös i slaskigt väder. Den drar åt sig vatten och grus och hunden blir blöt och kall. Pälsen torkar dåligt också och jag fick vara extremt noga med att skölja av och torka tassar med fön efter promenaderna för att hundarna inte skulle ligga med fuktiga tassar som garanterat börjar klia efter ett par dagar.
Många havanaiser vägrar ( med all rätt) att gå ut i slaskigt väder.
Det sägs ofta ” det är bara att klippa ner” men det kan bli MYCKET pälsvård ändå. Beror lite på hund förstås men det är bra att vara beredd på det.
Snö och kyla klarade dom bra.
Nu har rasen helt exploderat i antal sen jag skaffade min första så jag vet inte hur läget i aveln är. Om jag skulle köpa en igen skulle jag välja en uppfödare som hållit på länge. Misstänker att det finns oseriösa. Jag har sett flera som säljer med argumentet ” dom är så enkla och behöver inte någon direkt motion ”.
Och ja dom kan bli väldigt skälliga och odrägliga om dom är understimulerade och ouppfostrade.
Men mina var fantastiska sällskapshundar.

Tack för ett jättebra svar.
Det är väl främst pälsen jag är orolig för på Bichon havanais. Jag har ingenting emot att raka ner päls emellanåt, men att hålla på varje dag är inte riktigt min grej.

Sen är jag också lite orolig för det här med päls och blött och slaskigt väder. Jag bor ju i Skåne och minst 5 månader per år är det blött och slaskigt. Jag älskar verkligen att vara ute i skogen och är orolig för att hunden inte kommer att gilla det. Jag har absolut ingenting emot att använda kläder på hunden när det behövs, men att se slokade öron direkt vädret är sämre vill jag inte.

Jag vill ha en rolig clown som tycker allt vi hittar på är jätteroligt, oavsett väder.

 

[ufot]

Jag har en bichon havanais! Han är en väldigt enkel hund, hänger med på det mesta och alltid glad. Skäller om det ringer på dörren, men inte annars. Jag tränar och tävlar i rallylydnad med honom, även testat lite agility och nosework.

Har honom i päls så kan inte säga nåt om pälsvården hos de nedklippta. Men borde dra in mindre skräp tänker jag.

Tyvärr kvalsterallergi, men upplever inte att det är så jättevanligt. Han var 5 år när han fick symtom, så ganska sent. Lite svår att få att äta när han var yngre, men inga problem nu.

Jag tittade även på frisé och löwchen när jag letade hund och det var ren slump att det blev just en havanais. Hälsade på en uppfödare som hade en 5 månader gammal hane hemma som hon hade tänkt spara själv, men hon tyckte vi passade så bra tillsammans så han fick följa med hem, väldigt oplanerat men det blev bra

Hur är hans päls?
Hur mycket pälsvård behövs?
Vad tycker han om dåligt väder?

 

[ufot]

Om jag hade haft dina önskemål på hund så hade jag tittat på papillon och phalene! Men det kanske beror på mina egna preferenser - har lite svårt för pudlar överlag, och bichonerna verkar ha lite för lite eget driv för min smak (och jag gillar inte utseendet på någondera). Sheltie gillar jag egentligen jättemycket, men skulle stryka rasen pga lite svajig mentalitet med rädslor.

Både papillon och phalene är för små för min smak. Jag vill att hunden åtminstone är större än katterna.

Jag hade gärna haft en lite större hund än 6 kg, gärna runt 8-10, men då kan man inte ha den som handbagage på flyget.

Jag måste verkligen fundera över vad som är viktigast…

 

[ufot]

Jag skulle nog också säga bichon. Möjligtvis dvärgpudel men då ska du hitta en kull där uppfödaren tagit hänsyn till mentaliteten och jag vet inte hur vanligt det är. Mitt intryck av rasen är annars väldigt spretigt, känner t ex två hundar från samma kull där den ena är glad, social och käck medan den andra är rädd för folk och allmänt trist.

Just mentaliteten är jag orolig för, både hos Sheltie och Pudel.
Jag har mött alldeles för många ouppfostrad och understimulerade pudlar som bjäbbat för allt och inte kunnat lämna ensamma.
Samma med Sheltie, hundar som antingen hängt i kopplet eller gömt sig bakom husse/matte vid möten osv.

Det finns både bra och dåliga uppfödare inom båda raserna. Svårigheten ligger i att hitta de bra uppfödarna, ett problem som blir ännu större eftersom jag inte känner några hundmänniskor. Jag kommer från hästvärlden. Ingen i min bekantskapskrets föder upp rashundar. Många av de har blandraser av olika slag. En del råder mig att köpa blandras eftersom rashundarna (enligt de) är sjukare och har sämre mentalitet än rashundarna … jag håller absolut inte med, men rashundar är inte populära i alla kretsar.

 

[Piaff]

De är kanske lite större än önskat men Lancashire heeler? En vän har två och de är jätteroliga och pigga, minimalt med pälsvård.

 

[ufot]

De är kanske lite större än önskat men Lancashire heeler? En vän har två och de är jätteroliga och pigga, minimalt med pälsvård.

Kanske lite för aktiva för mig?
Läste lite kort, utseende, päls, färg och storlek tilltalar mig jättemycket. Precis en sådan hund som jag söker.

Men, så läser jag om deras aktiveringsbehov, att de behöver mycket aktivering, kanske lite mer än jag klarar av, tyvärr.

 

[Tressan]

Hur är hans päls?
Hur mycket pälsvård behövs?
Vad tycker han om dåligt väder?

Pälsen är mjuk och fluffig
Han badar en gång i veckan, med schampo och balsam, sen fönas han torr samtidigt som jag borstar. Tar typ 1 timme totalt. En gång i veckan borstar jag igenom hela pälsen, tar ungefär 20 minuter. Drar en kam genom pälsen om vi varit i skogen. Både han och jag tycker det är mysigt att hålla på med pälsen.
Jag rakar magen, armhålorna och insidan av bakbenen, då slipper man de flesta tovorna. Hans uppfödare är väldigt utställningsintresserad så det är viktigt för henne med en lättskött päls.

Han hatar regn och är ganska frusen av sig. Men så länge han får ha täcke så tycker han det är rätt okej.

 

[ufot]

Pälsen är mjuk och fluffig
Han badar en gång i veckan, med schampo och balsam, sen fönas han torr samtidigt som jag borstar. Tar typ 1 timme totalt. En gång i veckan borstar jag igenom hela pälsen, tar ungefär 20 minuter. Drar en kam genom pälsen om vi varit i skogen. Både han och jag tycker det är mysigt att hålla på med pälsen.
Jag rakar magen, armhålorna och insidan av bakbenen, då slipper man de flesta tovorna. Hans uppfödare är väldigt utställningsintresserad så det är viktigt för henne med en lättskött päls.

Han hatar regn och är ganska frusen av sig. Men så länge han får ha täcke så tycker han det är rätt okej.
Visa bifogad fil 128914

Låter som lite för mycket pälsvård för min smak. Jag har ingenting emot att klippa ner ett par gånger per år, men att behöva borsta och bada en gång i veckan känns som lite för mycket.

Många pudlar avskyr ju också dåligt väder. Helt ärligt … det gör jag också, men samtidigt behöver jag komma ut varje dag på en långpromenad. Blir nog ingen bra kombo om varken jag eller hunden vill ut…

Jag vill ha en glad pajas som alltid får mig att le, som tar ut mig i alla väder, är lättlärd och ”dyrkar” mig.

 

[Sel]

Schipperke kanske vore något? Praktisk, vädertålig päls och kavat, kul liten hund!
Edit: med reservation för att jag inte är säker på vad en vuxen schippe väger.

 

[Piaff]

Kanske lite för aktiva för mig?
Läste lite kort, utseende, päls, färg och storlek tilltalar mig jättemycket. Precis en sådan hund som jag söker.

Men, så läser jag om deras aktiveringsbehov, att de behöver mycket aktivering, kanske lite mer än jag klarar av, tyvärr.

De behöver nog mest mentalt, min kompis med två är ingen aktiv hundmänniska, och hennes två är nöjda ändå. Gå långt och få sniffa är inte så tokigt för en vallras, mina corgis är alltid jättenöjda efter en dag i stallet exempelvis. Så inte säkert att en heeler kräver massor av dig!