När jag läser på kelpieuppfödares hemsidor verkar nästan alla bara sälja till tävling (och en del vallning).
Känns som labbe och korthårig collie är mest aktuella efter kelpie nu. Och de känns ju rätt olika. Tollare finns även kvar på listan men tvekar på det mentala? Springer spaniel är nog struken...
Tycker det verkar ha hänt en hel del positivt på tollarfronten gällande mentalitet - kanske bara är vissa kennlar och linjer förstås men vi har ju ett helt gäng urhärliga tollare på klubben nu, med pangarbetslust men också sociala och trygga små typer, och de kommer från olika kennlar och linjer såvitt jag förstått det.
Trots detta är det extremt få kullar där alla hundar kommer till start på tävling. Jag hade inte tvekat att kontakta dem där jag gillar det jag ser i statistiken (MH och hälsa) hos uppfödare samt de kullar där avelsdjuren kommer ifrån. Viktigt att inte enbart kolla individer utan att kolla hela kullar och gärna även föräldrarnas kullar. Genom art vara påläst och kunna motivera varför man är intresserad av just den kombinationen så kan man nog hoppa upp ett antal steg i valpkön hos många. Ett tips är också att knyta kontakter med vanliga kelpieägare som i sin tur sen kan fungera som referens vid behov.
Det är en fantastiskt ras som är väldigt anpassningsbar vilket också gör den oerhört populär (på gott och ont).
Det är så jag skulle önska men på hemsidorna ser det ut som att de flesta inte ens vill att man hör av sig förrän de väntar valpar. Mejlade ju en som planerar valpar i vinter men ej bestämt hane och fick visserligen svar, men det var tydligt att hon inte ville ha mer kontakt förrän hane var bestämd.
Jag kommer garanterat gå kurser, både veckovis och åka iväg för helgkurser ibland. Hunden kommer garanterat få mycket motion, och en hel del lydnadsträning, spår och ev annan "nosaktivitet". Anledningen till att jag är tveksam till tävling är att jag tävlade väldigt mycket när jag red ponny och mådde inte särskilt bra av det (perfektionist...), så jag är öppen för att testa att tävla hund nu som vuxen men även att bara strunta i det om det blir för jobbigt. Jag vill ha hund för att det är kul.
Känns tyvärr som jag bor långt från alla med kelpie.
Jo, jag har insett att de nog inte är vad jag söker träningsmässigt. När jag startade tråden trodde jag att kelpie inte var ett alternativ för mig eftersom jag kanske inte är så tävlingsintresserad och så tänkte jag att jag inte var tillräckligt aktiv. Men det där med tillräckligt aktiv har jag insett var nog feltänkt.
Det gör dom, sista milen kanske inte hurtigt som de första..
Skicka ett PM med vart du bor så kan du få tips om hur du kommer i kontakt med någon, kelpies finns det nog i hela Sverige men med varierande täthet.
Jag skulle inte heller tävla med min första kelpie. Men det var så kul att träna att det snabbt ändrades till att vi tävlade i bruks, lydnad och agility. Jag ville snart träna mer än vad den hunden hade driv till så jag köpte kelpie nr två efter bara 2,5 år. Den första kelpien visade sig tyvärr utveckla en del rädslor som försvårade både träning och tävling så jag är väldigt kinkig med mentaliteten och den sociala tryggheten i synnerhet när jag köper kelpie. Ändå tävlade vi agility i den högsta klassen innan han fick somna in till följd av sina rädslor.
Tror verkligen det hade varit en fördel för dig att träffa ett gäng exemplar av de raserna du är intresserad av, om orkar leta efter ägare till dem och resa dit för att hälsa på det vill sägaKänns som labbe och korthårig collie är mest aktuella efter kelpie nu. Och de känns ju rätt olika
Det här stämmer.
. En smaksak.Det finns nog en viss risk att det blir mer tävling än jag på förhand tänker. Och jag vill ha en hund som vill träna mycket. Jag är ju van vid hästar så jag insåg nog inte att mängden jag vill träna hund verkar vara ganska mycket. Vill därför i rasval försöka undvika att hamna i att hunden inte "räcker till". Sen förstår jag såklart att det kanske inte blir bra hur noga man än väljer, men man kan ju i alla fall försöka optimera chansen sas.
Jo, det hade absolut varit bra. Särskilt collie och tollare hade jag behövt träffa. Dock känns det som jag har hyfsad koll på vad som är min "typ" av hund. Främst vallhundar men även labbetypen. Dock absolut inget "trögare" än så. Med många saker är jag ganska flexibel, men min största oro (förutom självklara saker som hälsa osv) är att få en hund med för lite energi och för långsam i tanken (i brist på bättre beskrivning).Tror verkligen det hade varit en fördel för dig att träffa ett gäng exemplar av de raserna du är intresserad av, om orkar leta efter ägare till dem och resa dit för att hälsa på det vill säga
Bara för att känna på vad som är din "typ" av hund. En del har ju ingen "typ" av hund som de verkligen föredrar framför andra, men jag exempelvis fördrar verkligen vall/brukshundar och helst då lite reserverade hundar. Och har svårt att se mig ihop med en labbe-glad-älskar-alla hund tex (och ja det finns undantag även med labbar men det gör det i alla raser). Tänker att det kan ge dig lite klarhet i vilken ras som kanske passar dig bäst rent personlighetsmässigt liksom.
Vet inte om vi missförstår varandra lite men jag tänker utöver kvick-tänktheten. Klickar du bäst med väldigt sociala hundar? Reserverade hundar? Vad är viktigast, leksaksintresse eller matintresse? Osv.
Jag har faktiskt spanat på en (jakt)labbe-uppfödare i ditt län. Det verkar mycket lättare att få köpa jaktlabbe än kelpie.Är det att föredra att det finns uppfödare någorlunda nära (förståeligt!) så kan det absolut vara värt att kolla in labben lite mer. Jag bor ju i grannlänet om jag inte minns fel och vi har rätt många uppfödare av båda typerna, bland annat några jaktinriktade som varit aktiva i många år. Jag har inte sett någon av dem uttrycka att de endast säljer till jaktintresserade hem, utan huvudsaken verkar vara att hunden kommer att få ett aktivt liv.
Med det sagt så skiljer sig labben rätt rejält från vallhundarna i mentalitet. För mig är det en av de saker som gör dem tilltalande, men är man en sån som verkligen älskar vallhundarnas snabba reaktioner och hur de alltid är på tårna så kan nog en labbe kännas lite trög i jämförelse. Fast de jaktavlade brukar ha rätt bra go i sig, speciellt jämfört med understimulerad sällskapsavlad individ av samma ras. Jag blev nästan helt avskräckt från labbe pga sett för många såna...
Det var det jag menade med att jag är ganska flexibel. Har upplevt att jag klickat bra både med väldigt reserverade och extremt sociala hundar, men nåt mellanting kanske är att föredra. Jag tycker det är lättast att träna med hundar med leksaksintresse och kamplust.
