Det räcker med att låta bli att göra det på fel ställe.
Med tanke på att du berättar om ett broräcke så tycker nog jag att tillfället var fel valt.
Men då blir jag oundvikligen litet nyfiken. Om broräcket inte varit där så hade där varit dike och skogskant istället. Är det din mening att det hade varit ett bättre alternativ att bli uttryckt där? Jag vet inte hur vägarna ser ut där du bor, men här omkring har de i allmänhet en påtagligt finit bredd. Det betyder att vägen upphör att vara väg, och övergår till att vara... tja, dike. Eller skog.
Stressad bonde i vårbrukstid eller skördetid är något man skall akta sig för.
I övrigt så syns det på körstilen.
Hetsigt och ryckigt och massor av gas = akta sig.
Absolut.
Således - en jämnt framförd traktor, utan redskap, varken hetsigt eller ryckigt, borde innebära låg risk. Vilket skulle visa sig vara en något trubbig bedömning i verkligheten.
Massor av människor lyckas med att köra motorcykel utan att krocka, så det går ju.
En motorcykel saknar helt krockskydd så där hänger säkerheten bara på föraren.
Jag borde haft bättre omdöme än att ge mig in i den här diskussionen, så jag får skylla mig själv.
Men hur som helst, du har en poäng men
den räcker inte hela vägen. Jag har kört mc i sådär 30 år och kanske 15 000 - 20 000 mil, utan att krocka. Det beror sannolikt till stor del på mitt trafikbeteende, men samtidigt känner jag till -
jag har vetskapen om - att det inte är möjligt för mig att undvika eller förebygga alla olyckor. Allt annat vore självbedrägeri gränsande till idioti.
En vän till mig, omdömesgill och körvan SMC-instruktör, hade för många år sedan oturen att möta en bil vars förare böjde sig ner för att plocka upp en tappad babynapp från golvet. Bilen girade över i min väns körfält något tiotal meter före mötet, och mötte mc:n front mot front. Kollisionen snurrade den japanska småbilen ett varv, och mc:n blev en dryg meter lång. Samtliga vittnesmål berättar om en hastighet knappast överskridande lagligt skyltad, 70 på platsen. Min vän överlevde men det tog honom flera år att bli hyfsat rehabiliterad.
Naturligtvis skulle frontalkollisionen kunnat undvikas om min vän istället stannat hemma den aktuella dagen. Och skadorna kunde lindrats om han saktat ner och stannat i vägrenen varje gång han fick möte. Men jag har svårt att förstå hur han skulle kunnat undvika olyckan genom att vara en ännu mer fantastisk förare.
