Vilken är den mest bisarra provridningen ni varit med om!?...

När jag letade medryttarhäst för något år sedan så svarade jag på en annons i en lokal FB-grupp där en medelålders kvinna sökte medryttare till sitt trakehnersto. Jag förklarade för kvinnan att jag var lite ringrostig då jag bara ridit sporadiskt de senaste 5 åren men att jag innan dess haft egen häst från jag var liten och tävlat osv. Sa också att jag bara var intresserad av promenadridning i första hand just p.g.a ringrostigheten vilket var ok för det var en ryttare för uteritter hon sökte sa hon.

När jag kommer ut och ska rida så säger kvinnan att hon inte har så mycket tid för mig för hon ska minsann iväg till sin son som fyller år så detta får gå snabbt.

Vi tar in hästen som är superfin och snäll. Gör iordning den och sen rider ägaren först. Hon har typ 5 cm långa sporrar på sig och ett rejält långt dressyrspö om hon hela tiden petar på hästen med. Hästen går hyfsat fint under henne men sen när jag ska rida (utan sporrar och spö, för det fick jag inte ha) så blir hästen spänd och vill inte alls lyssna på mig. Känns i princip skänkeldöd. Fick den runt i alla gångarter men någon vidare form fick jag ju inte på den för den stretade bara upp med huvudet.
När jag ridit klart ifrågasätter ägaren om jag alls har ridit på den nivån som jag sagt för det märks verkligen inte. Att jag berättat att jag är ringrostig och bara ridit ut kravlöst sporadiskt de senaste åren ser hon inte som en anledning till att hästen gick som den gick. Hon var överlag sjukt otrevlig och kritiserande mot hur jag red och hur jag såg ut osv.

Hon kunde dock se att jag var sadelvan sa hon så jag kunde få rida hennes häst men då ville hon att jag skulle rida lektion för henne varannan vecka och det vill hon ha 500 kr/gång för (hon var inte tränare). Detta utöver de 800 kr/månad jag skulle få betala för ridning 1 ggr/v.
Sedan kläcker hon ur sig att hon alltid skriver avtal med sina medryttare där medryttaren ansvarar för utrustning och skador på hästen de dagar denne rider hennes häst. Alltså - kommer hästen in från hagen på tre ben på medryttarens dag så ska medryttaren bekosta veterinären. Samma om täcket gått sönder eller dyl. :eek:

Sedan var hon helt plötsligt tvungen att dra för hon hade ju bråttom. Men hon ville jag skulle ringa henne dagen efter. Jag hörde inte av mig. :cool:

När jag senare blev medryttare på en annan häst så visade det sig att de hade stått i samma stall som kvinnan i exemplet ovan. Min medryttarhästs ägare berättade då att kvinnan med trakehnern var likadan mot alla och att ingen medryttare stannade mer än ett par månader och att hon dessutom fick byta stall ganska ofta för ingen orkade med henne. Så det var ju tur att jag inte blev medryttare på den hästen.
 
De flesta gånger jag sökt medryttarhäst har det gått ganska bra, men jag vet två tillfällen då det varit ganska... konstigt. Första gången var väl ett par år sedan, jag hade lagt ut en annons om att jag sökte en trygg häst att rida ut i skogen och träna lite dressyr med. Fick svar från en person som hade en arab hon behövde hjälp med, och som skulle vara någorlunda trygg, men kunde bråka lite ibland. Okej, tänkte jag. En arab var väl kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men det skadar väl inte att prova, och om hästen är lite busig är det inte hela världen. Kommer dit, hästen är jättefin och jag får göra i ordning den. När vi ska rida visar det dock sig att hästen inte alls är speciellt pålitlig och behövde longeras för att någon annan än ägaren ens skulle kunna rida på den!! Ridpasset gick väl visserligen helt ok och vi bestämde att jag skulle få testa en gång till, denna gången helt själv! Ung och naiv tänkte jag väl okej... det går väl att jobba på. Så jag stack dit en gång till, tänkte inte ens rida utan endast göra lite lätta led-övningar från marken för att lära känna den lite. Hästen fick fullständig panik så fort vi kom ut i paddocken och stegrade sig och rusade iväg med mig hängandes efter. Så mycket för en "någorlunda trygg häst att rida själv på". Kom inte tillbaka efter det...

Andra gången var för några månader sedan då en kvinna med en westernhäst hade svarat att jag skulle väl kunna komma och provrida hennes häst. Jag var mycket ärlig med att jag aldrig hade ridit western innan, men hon sa att det kunde jag lära mig, på hennes häst. Tyckte ändå att det verkade intressant att lära sig något nytt, så vi bestämde tid för att ses. Dock ville hon inte att jag skulle komma direkt till gården utan möta upp henne på ett café och prata? Tycke det kändes lite skumt, men jag åkte dit ändå. Cafét var stängt så vi åkte iväg till gården. Väl där tar vi in hästen och gör i ordning den, och går ut till paddocken. Ägaren börjar då först med att göra i princip alla de sju lekarna (detta höll på i över en halvtimme) och jag fick mest stå och kolla på. Till slut fick jag testa att löslongera hästen en liten stund och göra några få övningar. Sedan skulle hon sitta upp och visa hur hon brukar rida. Okej, det var ju bra, eftersom jag inte själv hade någon erfarenhet av western. Dock så red hon väldigt länge, och när jag till slut försynt frågade om jag inte fick testa att sitta upp verkade hon lite förvånad. I alla fall, jag red en kanske tio minuter och det gick helt ok trots att det var väldigt nytt för mig, och sedan tyckte hon att det räckte. Vi hade varit ute i paddocken i säkert en och en halv timme och jag hade fått rida i ca 10 minuter. Efteråt sa hon att jag hade varit väldigt duktig och hon verkade positivt inställd till mig. En vecka efteråt hade jag fortfarande inte hört något från henne och tänkte att det var för att jag inte hade tillräckligt mycket erfarenhet, men jag smsade och frågade hur hon ville göra egentligen. Efter några dagar fick jag svar att hon hade ångat sig och inte alls ville ha en medryttare. Blev väldigt förvånad eftersom hon tidigare varit väldigt angelägen om att hitta en ryttare. Kanske var det så att hon inte tyckte att jag och hästen passade ihop men bara inte ville säga det? Varför säger man inte bara det istället då? Hade haft full förståelse för det eftersom jag egentligen inte är en westernryttare, men men... Tyckte bara det hela var väldigt skumt och önskar att hon hade varit mer tydlig i vad hon egentligen ville.
 
I helgen hade jag en familj ute som skulle provrida min häst som är till salu för att hon inte passar mig.
Hästen ifråga är gudasnäll i all hantering och älskar att stå och mysa på gången men är väldigt pigg i ridningen hade jag berättat för dem innan.

När de kom innanför stalldörren blev hon som förbytt.
Kunde inte stå i gången, sprang fram och tillbaka.
Väl i paddocken så for hon iväg när vi skulle sitta upp (står alltid som ett ljus annars) och kunde inte skritta övht, pigg ja men inte okontrollerbar. Men då gick det knappt att styra henne.
Spekulanterna åkte snabbt igen.

Pinsamt för oss för det verkade ju som att vi hade ljugit om henne.
Dagen efter var hon sitt rätta jag igen...
 
Letar medryttare till min häst.
Har i annonsen varit ärlig med hur han är och vad jag förväntar mig av en ev medryttare. Bland annat att han behöver en stabil ryttare med balans, att han är snäll med nervig samt kan "leta" spöken och är snabb att hoppa i sidled när han upptäcker dem.
En tjej kom ut och hade i mailkontakt berättat att hon hade vana av just den typen av hästar. Hon hade haft en ridpaus på nått år men ville nu komma igång.
Jag vill att de kommer och testar honom inom fyra väggar, funkar det får de komma tillbaka och rida ut tillsammans med mig.

Hon kom ut, jag red först för att visa honom och sen var det hennes tur. Jag började ana oråd när hon hade fullt sjå med att rida lätt och styra samtidigt...Hon fattar sen galopp på kortsidan, halvvägs på långsidan "välter" hon av snett bakåt ut mot sargen. Det var verkligen rakt fram, hästen gjorde inget, sadeln gled inte men *galopp, galopp, galopp, vält*
Med tanke på hur han kan studsa ute i skogen blev det ingen andra provridning..
 
Inte bara provridning med det kanske är ok ändå?

Hjälpte en kompis sälja häst, en 4 årig island som inte var sadeltränad, modell mindre och smäcker och nerver på utsidan, dock väldigt fin och snäll i all hantering, jag hjälpte pga kompisens depression och ångest.
Kom ut en människa och tittade och hon verkade trevlig och kunnig, födde upp islänningar i liten skala. Inridit många hästar och hade mångåring erfarenhet 20+år.
Vi gick vill hagen klappade och jag frågade om hon ville iallafall gå med henne och klämma på henne lite. Men nej det var bra tyckte hon, finns det något fika frågar hon lite försynt. Så vi fikar och berättar om hästen men hon vill hellre prata om sin uppfödning och alla föl hon får nu snart.
Fick inget svar om hon ville ha den eller inte så vi avvaktar. Får höra ett par dar senare att kvinnan varit där igen men bara på fika, inget intresse för hästen. Hon kommer sen igen på fika ett par dagar senare, hon sitter i flera timmar. Så kompiser blir lite irretarad och vill bara ha ett svar på om hon ens är intresserad eller bara vill sitta här och få gratis fika och vara låtsas vänner:o Då blev hon helt plötsligt väldigt intresserad och köpte hästen samma dag. Såldes för 15 000

En månad efteråt blev kompisen inbjuden att titta till henne så jag följde med. Det var ingen trevlig syn. Hovana var gräsligt långa, den skinande fina pälsen borta. :(
Hon ville visa hur långt de kommit(hon ville ha hjälp att sitta på hästen första gången). Drar fram ett träns med ett bett som var 3 cm för långt i varja mungipa, så tjockt att jag inte har någon aning om om hästen kunde stänga munnen över det. En sadel som uppenbarligen satt skit.
Hennes son på 20 bast som såg ut som en vek pinne ska hjälpa att hålla i hästen när hon sitter upp.
Så hon drar sig upp på något osmidigt sätt, sparkar pållan på rumpan på vägen upp så hon skjuter iväg, killen släpper och iväg far dom över en öppen äng medan tanten skriker typ Iiiiiiiiiiik:arghh::nailbiting: innan hon ramlar av i en typ buske, sen chasar hon iväg oss från gården och ringer min kompis på vägen hem, kompis vill köpa tillbaka pållan men då vill tanten ha 30 000 för henne, som hon ju köpte för 15, innan första uppsittningen blev förstörd. :banghead: Ho var tvungen att sälja för hon hade en så dålig rygg och om hon slår i sig kan hon bli förlamad, det kanske du skulle tänkt på innan du köper en unghäst men visst. Hon hade heller inte råd med mat till sina två hundar, eller deras kull med valpar, eller med hästen, eller katten, eller bilen egentligen... Kanske inte köpa häst just nu när ekenomin är i botten?:confused:

Hon såldes vidare, för 16 000 tror jag, såg en annons på jastnet, hoppas det var en riktigt människa.
 
Inte bara provridning med det kanske är ok ändå?

Hjälpte en kompis sälja häst, en 4 årig island som inte var sadeltränad, modell mindre och smäcker och nerver på utsidan, dock väldigt fin och snäll i all hantering, jag hjälpte pga kompisens depression och ångest.
Kom ut en människa och tittade och hon verkade trevlig och kunnig, födde upp islänningar i liten skala. Inridit många hästar och hade mångåring erfarenhet 20+år.
Vi gick vill hagen klappade och jag frågade om hon ville iallafall gå med henne och klämma på henne lite. Men nej det var bra tyckte hon, finns det något fika frågar hon lite försynt. Så vi fikar och berättar om hästen men hon vill hellre prata om sin uppfödning och alla föl hon får nu snart.
Fick inget svar om hon ville ha den eller inte så vi avvaktar. Får höra ett par dar senare att kvinnan varit där igen men bara på fika, inget intresse för hästen. Hon kommer sen igen på fika ett par dagar senare, hon sitter i flera timmar. Så kompiser blir lite irretarad och vill bara ha ett svar på om hon ens är intresserad eller bara vill sitta här och få gratis fika och vara låtsas vänner:o Då blev hon helt plötsligt väldigt intresserad och köpte hästen samma dag. Såldes för 15 000

En månad efteråt blev kompisen inbjuden att titta till henne så jag följde med. Det var ingen trevlig syn. Hovana var gräsligt långa, den skinande fina pälsen borta. :(
Hon ville visa hur långt de kommit(hon ville ha hjälp att sitta på hästen första gången). Drar fram ett träns med ett bett som var 3 cm för långt i varja mungipa, så tjockt att jag inte har någon aning om om hästen kunde stänga munnen över det. En sadel som uppenbarligen satt skit.
Hennes son på 20 bast som såg ut som en vek pinne ska hjälpa att hålla i hästen när hon sitter upp.
Så hon drar sig upp på något osmidigt sätt, sparkar pållan på rumpan på vägen upp så hon skjuter iväg, killen släpper och iväg far dom över en öppen äng medan tanten skriker typ Iiiiiiiiiiik:arghh::nailbiting: innan hon ramlar av i en typ buske, sen chasar hon iväg oss från gården och ringer min kompis på vägen hem, kompis vill köpa tillbaka pållan men då vill tanten ha 30 000 för henne, som hon ju köpte för 15, innan första uppsittningen blev förstörd. :banghead: Ho var tvungen att sälja för hon hade en så dålig rygg och om hon slår i sig kan hon bli förlamad, det kanske du skulle tänkt på innan du köper en unghäst men visst. Hon hade heller inte råd med mat till sina två hundar, eller deras kull med valpar, eller med hästen, eller katten, eller bilen egentligen... Kanske inte köpa häst just nu när ekenomin är i botten?:confused:

Hon såldes vidare, för 16 000 tror jag, såg en annons på jastnet, hoppas det var en riktigt människa.
förlåt men gräsligt långa hovar på en månad...?:confused:
 
Jag skulle sälja en C-ponny valack. Snäll men nervös och krävde en trygg, erfaren ryttare. Beskrev detta i annonsen och fick svar från en kvinna som sökte ny ponny till sin 10- åriga son som växt ur sin B-ponny. Beskrev att sonen var mycket duktig, och att hon som mamma alltid var med och vägledde. Jättebra tyckte jag och vi in en provridning.

Mamman och sonen anländer till stallet. Båda iklädda jeans/träningsbyxor och joggingskor. De borstar hästen och tänker sedan sadla. Jag räcker fram en hovkrats och påpekar att det är bra om de kratsar hovarna också. Pojken tar emot den och tittar frågande på sin mamma. Försöker sedan kratsa hovarna från fel håll (ansiktet mot hoven och ryggen mot hästens rumpa). Mamman säger att det kanske är lättare om han vänder på sig, varpå pojken svarar "men inte vet jag. Sånt här gör vi ju aldrig på vår häst!". Mamman försöker skratta bort det hela... Pojken ska sedan rida. Frågar om han vill byta om i sadelkammaren men det visar sig att de varken har ridbyxor, ridskor eller hjälm med sig. Lyckas hitta en hjälm de kan låna men ställer mig frågande till de platta joggingskorna. Mamman säger att det är lugnt, sadeln har ju säkerhetsstigbyglar. Kände väl redan här att det knappast skulle bli någon försäljning, men pojken får iaf rida runt några varv i paddocken när jag springer bredvid. Han travar, läs: skumpade runt några varv på långa tyglar medan han höll sig i sadeln och ropade att det var jättekul medan jag såg till att ponnyn följde spåret. Mamman pratar om hur duktig pojken är, jag informerar om att de nog inte är rätt hem för ponnyn.

Förstå mig rätt. Jag säger ingenting om pojkens hästvana, alla är nybörjare någon gång! Men jag blir brydd när en förälder uppvisar så lite ansvar över sitt barns säkerhet och (enligt min mening) överdrivet barnets ridkunnighet. När det gäller ponnyköp känns det som en farlig kombo
 
Var och provade en medryttarhäst inte precis nyligen men en ganska bisarr historia.
Ägaren var av typen desperat efter medryttare ,skickade hjärtan till mig och sade att hästen skulle älska mig innan jag ens provat.
Vi tog in hästen ihop och jag borstade av den lite snabbt och kratsade hovarna och klappade den lite. Och trodde vi var klara.
Ägaren kom med hovolja och tvättsvamp, och började tvätta den mellan benen och olja in hovarna.
Och idiotförklarar mig för jag inte gjort rent hennes häst emellan benen ,jag kontrar lite med att jag inte direkt haft som krav hos tidigare medryttarhästar att göra rent dom så mycket till vardags.
Hon berättar hur dumma i huvudet folk är som inte gör rent sina hästar och att de andr jag varit medryttare lärt mig helt fel.
Jag svarar att jag har även haft egna hästar som inte varit i behov av tvätt mellan benen inför varje ridtur.
Hon fortsätter härja på om att alla hästar får skav om man inte borstar varje millimeter innan ridning.
Inom en månad får alla skav.

Ridningen går åt helvete , fast jag hade ändå inte klarat av att vara medryttare åt en besserwisser. Hästen var sjukt taggad, särkert snäll men absolut ingen skogsmulle som jag sökte.

Under tiden vi ridit och gjort iordning hästen har en annan stackars medryttare fått sitta ute på en bänk i kylan.
När jag tar av sadel så springer hon fram för att rätta till chabraket som blev lite snett när jAg hängde upp sadeln, med orden hästägaren blir så arg om det är knaggligt.

Stackars stackars tjej om hon fortsatte vara medryttare där.
Jag tackade för mig på plats.
 
Väcker liv i min favorittråd! :p

Det var inte jag som provred, men min systers hopponny skulle säljas. Det var mitt i sommaren, hästarna stod på bete hos grannen och syrran hade flyttat till annan stad pga jobb, så jag och vår mor fick styra upp spekulanterna. Dagens var en liten tjej på 10, 11 bast, med familj. Ponnyn som skulle säljas var ... rätt mycket häst i C-ponnyförpackning. Hoppade som en klocka men du var tvungen att vara med på noterna, liksom. Enorm personlighet. Så, de harvade runt lite i paddocken, tror inte ens att de hoppade. Sedan skulle vi rida "ut", tjejen på syrrans ponny och jag på min. Vi tog en vända runt ängarna utanför stallet, eller, vi hann inte ens över en äng. Jag red barbacka i täten, frågade tjejen om vi skulle ta en galopp. "Jajemen" tyckte hon. Sagt och gjort, jag fattade galopp. Hör kort därpå ett illvrål bakom mig, tjejen hade flugit av som en vante. Fick samlat ihop båda hästarna och tjejen grät och tjöt. Väl hemma, ett par minuters brötig promenix med en extremt grässugen ponny i varje hand, packade familjen ihop snabbt som attan och for. Per sms fick vi senare erfara att tjejen brutit armen. :nailbiting:
Blev inget köp där... :angel:
 
Kommer faktiskt ihåg en provridning när jag hjälpte min väninna.

Jag var provpiloten och verkade det ok så skulle hon sitta upp efter.

Kriterier Snäll, trygg Ska kunna ridas ut på själv behövde inte vara jätteutbildad men gå i form i alla gångarter.

Inga konstigheter.

Dansk halvblod fuxsto. Allmänt trevlig att pyssla med sitter uopp och de har ingen paddock så testar lite i hagen. 20m från stallet vill hästen inte gå längre för kompisen är kvar i stallet och när jag ber om fortsatt framåt går hon upp på bakbenen. Rider henne ändå framåt i 20m sen vänder jag och tackar för oss varav ägaren blir skitsur.

Varför ska jag rida runt på en häst som min väninna kommer bli skraj för? Hade hästen bara stannate tittat och sen fortsatt framåt helt ok men inte gå upp på bakbenen,
 
Jag + ridskolechefen skulle åka och provrida en häst som enligt ägaren skulle passa UTMÄRKT på en ridskola. Vi sökte en halvblodsvallack på ca 163-165 cm som var bra utbildad, trevlig i hanteringen osv osv. Blev liiite skeptiska när denne person erbjöd den "perfekta ridskolehästen" till oss att låna på obestämd tid och gratis! :D

Nåväl, det var inte lång resa så vi drog iväg och kikade, jag var på den tiden "kamakaziepilot" och ridskolechefen hade ryggskott så det passade oss båda finfint :p.

När vi kom dit då gjorde ägarinnan reklam för den mycket fina och utbildade hästen som skulle passa oss perfekt! Hästen i fråga var så bra att hon förstod inte varför vi inte hade hästtransporten med oss på direkten och provrida behövde vi ABSOLUT INTE!

Nåväl, vi stod på oss och "förhandlade" oss till en provridning i alla fall.

Går in i stallet och där står:

Ett litet feminint/smäckert sto på max 150 cm, varmblodstravare. Där började vi propsa på att detta var nog INTE riktigt denna typen av häst som skulle passa oss men ägaren propsade på provridning.

OK, jag satt upp och hästen förstod ingenting vad jag ville :(. Ägaren tyckte att jag skulle rida ner till hörnet i hagen och "sätta fart hemåt för då borde det bli galopp minsann".

Jösses! Jag red nog bara en stor cirkel i skritt och sedan tackade vi för oss och åkte hem. :meh: Nu efter lite eftertanke undrar jag om hästen överhuvudtaget haft ryttare på ryggen.
 
Jag + ridskolechefen skulle åka och provrida en häst som enligt ägaren skulle passa UTMÄRKT på en ridskola. Vi sökte en halvblodsvallack på ca 163-165 cm som var bra utbildad, trevlig i hanteringen osv osv. Blev liiite skeptiska när denne person erbjöd den "perfekta ridskolehästen" till oss att låna på obestämd tid och gratis! :D

Nåväl, det var inte lång resa så vi drog iväg och kikade, jag var på den tiden "kamakaziepilot" och ridskolechefen hade ryggskott så det passade oss båda finfint :p.

När vi kom dit då gjorde ägarinnan reklam för den mycket fina och utbildade hästen som skulle passa oss perfekt! Hästen i fråga var så bra att hon förstod inte varför vi inte hade hästtransporten med oss på direkten och provrida behövde vi ABSOLUT INTE!

Nåväl, vi stod på oss och "förhandlade" oss till en provridning i alla fall.

Går in i stallet och där står:

Ett litet feminint/smäckert sto på max 150 cm, varmblodstravare. Där började vi propsa på att detta var nog INTE riktigt denna typen av häst som skulle passa oss men ägaren propsade på provridning.

OK, jag satt upp och hästen förstod ingenting vad jag ville :(. Ägaren tyckte att jag skulle rida ner till hörnet i hagen och "sätta fart hemåt för då borde det bli galopp minsann".

Jösses! Jag red nog bara en stor cirkel i skritt och sedan tackade vi för oss och åkte hem. :meh: Nu efter lite eftertanke undrar jag om hästen överhuvudtaget haft ryttare på ryggen.

Haha, det där är så typiskt för hur man brukar köpa och sälja hästar inom travvärlden! :rofl:

Är den snäll? Amen va bra, jag tar den! Vaddå provrida/-köra? Vaddå vetcheck? :confused: :angel: :p
 
För många år sen nu så hjälpte jag någon vid en provridning. Ägaren hade skadat sig med denna hästen på ett väldigt konstigt sätt som aldrig hade hänt förut och inte heller hänt efter olyckan..Hästen bestämdes att säljas ca 2 år efter första olyckan.
Jag hoppade upp och visade hästen, red i galopp på en volt då hästen helt plötsligt får ett jäkla flipp och bara tar bettet och drar iväg rakt mot staketet precis på samma sätt som när ägaren skadade sig väldigt illa. Jag struntade i alla regler om att inte dra hästen i munnen och la mig i princip rakt bak och försökte få hästen att släppa bettet. Det hjälpte och hästen vek av åt sidan istället för rakt igenom som med ägaren. Ägaren höll på att svimma och jag kände mig inte så himla sugen på att sitta kvar på hästen men visade färdigt och de intresserade köparna hoppade upp men vill bara rida med hästen på lina. Mot alla odds köpte dom hästen och det gick bra i flera år tills den gjorde likadant med den nya ägaren som också skadade sig illa, så pass illa att personen aldrig mer skulle kunna rida igen. Visade sig att hästen hade en tumör i hjärnan/huvudet som veterinärerna trodde gjorde att den fick flipp. :(
 

Liknande trådar

Övr. Hund Varning för långt inlägg och uthängning av mig själv som usel hundägare :o Men såhär. Jag kanske utnämner mig själv till bukes sämsta...
2 3
Svar
41
· Visningar
5 145
Senast: Korekatten
·
Skola & Jobb Jag har absolut ingen att prata med om detta. Satt och googlade "karriärrådgivning" och kände att jag kanske ska betala för det (så...
2
Svar
22
· Visningar
4 155
Hästmänniskan Precis som rubriken lyder. Är hästägarna riktigt hårda mot deras hästar eller är jag för snäll mot mina? Jag står för tillfället...
2
Svar
35
· Visningar
4 296
Senast: Yrja
·
Islandshäst Hej kära bukefalister. Det här är en lång text så ni som orkar ta er igenom den; tack! Jag har ett ganska normalt problem tror jag...
2
Svar
33
· Visningar
8 182
Senast: As_Vegas
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp