Vilken är den mest bisarra provridningen ni varit med om!?...

[Bufera]

Jag hade en tjej ute i veckan som skulle pröva min häst för att bli medryttare.
Hon ställer inga frågor, berättar lite grann om honom och hur jag vill att man ska sitta upp osv. Basic saker som jag vill att så ska det gå till alltid.

Jag rider först, känner att min häst är ovanligt lugn men lite irriterad över något.
Låter tjejen sitta upp och berättar hur han är. Nästan första ryttare som får han att skritta iväg(många har fått travartrav typ direkt)
Tänker att det ser ju lovande ut om hon kan få han att skritta, hon skrittar en stund
Vi stannar och pratar lite, jag säger att hon kan pröva en liten trav nedåt i paddocken.

Sen går allt åt pipan, han känner att hon inte riktigt har koll och dålig balans, han kör iväg i ökad trav/galopp. Säger till att hon måste bromsa men hon får ingen kontroll pga sin obalans, i nästa kurva börjar hon hamna snett och i nästa åker hon av. Snyggt dock då hon rullar under staketet
Som jag SKÄMS! Här har jag sagt att han är jätte snäll men pigg och känslig och hästen skäms också, jag blev helt förstörd. Det är bara jag som åkt av min häst förut, då pga bockning.
Jag skäms och frågar säkert 10 ggr om allt gick bra. Tjejen sitter upp igen och jag leder dem i skritt ett par varv innan hon sitter av igen.

Tänkte direkt på den här tråden och hoppades att den här provridningen inte skulle komma upp från hennes sida super negativ

 

[Magnum]

Jag skulle provrida en foderhäst. Ägaren är ganska noga med vart den ska hamna.

I stallet står två hästar varav dottern borstar den ena. ’Min’ häst hittar jag i boxen, lerig från tipp till tå. Bokstavligen. i tidernas vinterskrud.
Blir klar hyfsat fort men får vänta ett bra tag på den andra. Som jag förutsatte skulle rida också

Sadlar tränsar och där nånstans förstår jag att jag ska rida ensam. Jaja. (I efterhand så var hästen antagligen inte särskilt nöjd över att bli ensam, kunde jag ju räkna ut)

Ut ur stallet börjar hästen bli lite orolig och då får jag reda på att den aldrig rids ensam...

Först vill den inte gå från hemmet alls såklart, men lyckas övertyga den mjukt men bestämt.
Vill vända, stanna, stampar med frambenen
’Ja sådär kan hon göra, har haft några mindre rutinerade ryttare som provat. Men det har inte gått alls. Sen har de bog blivit lite rädda för henne när hon gör sådär’.
Tänker att jag förstår det

Efter en bit trevande på grusväg ska vi in i skogen med ägare och mitt sällskap till fots bakom. Nu börjar den kliva på framåt men är stressad, spänd och gnäggar konstant.
Det är en söt liten häst som ändå gör sitt bästa tycker jag, men jag får hjälpa den en hel del genom den här jättejobbiga situationen. Så snäll ändå!

Uppför en backe fattar den galopp, något den tydligen absolut inte gör under ryttare pga dåliga erfarenheter (nej ingen travare eller liknande, utan en vanlig ridhäst)...

När jag så ser att vi börjar närma oss hem, sitter jag av och promenerar. Hästen är skyblöt av svett av all stress, fortfarande stressad men lugnat sej något. Skämdes nästan över att den är så svettig fastän det knappast var någon tuff ridning eller liknande.

’Men va?? Galopperade hon? Det ska jag säga dej att DET har ingen annan lyckats med!
Du klarade av henne jättebra, jag vill jättegärna att du tar henne om du vill det’

Jag valde en annan häst men tänker på den här ibland. Ingen optimal provridning men tycker nog inte vi fick de bästa förutsättningarna kanske

 

[Poxz]

Ingen av mina provridningar kan egentligen beskrivas som speciellt bisarr.

Jag sökte medryttarhäst efter ett väldigt långt uppehåll, hade ställt mig i kö till ridskola men saknade hästeriet och var noga med att förklara att jag var EXTREMT ringrostig och bara kunde åka häst i stort sett. Fick svar av en kvinna som sökte medryttare till sitt travarsto och provridningen innebar mest att jag och hästen vinglade omkring på en pucklig åker i orytmisk trav en liten stund. Det kändes verkligen hemskt och jag tänkte att hon aldrig skulle gå med på att jag red hennes häst, men hon ville verkligen bara ha någon som pysslade om hästen och mer eller mindre promenerade den uppsuttet ett par gånger i veckan, och så fick det bli. Vi skrittade och travade oss igenom ridvägarna i närheten och hade allmänt trevligt tillsammans, tills hästen flyttade. Hästen var alltså bombsnäll i både hantering och ridning, annars hade jag själv sagt ifrån.

Vi fortsätter då ca 18 år framåt i tiden, och med betydligt mer uppfriskade ridkunskaper i bagaget.
Nu rider jag min grannes gamla tävlingsponny och det var egentligen också en ganska märklig "provridning". Jag hade ridit en av hennes andra hästar ett tag, men då jag egentligen är en lite osäker och feg ryttare och han är väldigt stor, så tyckte hon att jag kunde testa. Bara för att komma ur hela det här "ridning är läskigt" - tänket. Ponnyn är en welshkorsning och har även en del arab i sig, MYCKET pigg och extremt envis, men tar väldigt väl hand om de ryttare hon gillar. Redan första ridturen höll hon på att sticka för mig och lade dessutom in ett par praktfulla bocksprång, men hon såg noga till att jag aldrig hamnade i obalans (nåja, åtminstone inte i katastrofal obalans) och slutade faktiskt så fort jag kände att det blev obehagligt. "Hon bockar bara med de hon gillar", sa matte, så jag var egentligen ganska nöjd med det hela. Jag undrade ett antal gånger vad jag egentligen hade gett mig in på, men ponnyn visade sig vara det bästa som hänt mig under hela mitt ryttarliv. Jag är 10 ggr modigare, balansen har förbättrats drastiskt (så illa tvunget, haha!) då hon blir "värre och värre" ju bättre jag sitter, och jag har RIKTIGT ROLIGT! Glad häst, glad ryttare. Men hade jag provridit henne utan att veta något om henne och utan mattes stöd, hade den provridningen nog lätt hamnat i det bisarra arkivet...

 

[Niyama]

raderat orkar inte med ev. tjafs om personen finns här

 

[Diabetikern]

raderat orkar inte med ev. tjafs om personen finns här

Fasen... nu blev jag ju nyfiken bara för att du skrev så

 

[Unafraid]

Hjälper till att sälja ett väldigt arbetsamt kallblod, fd travare. Snurrar på fort i huvudet och måste klicka med ryttaren, man behöver inte vara erfaren, bara ha rätt utstrålning.

Kommer en ryttare, för det första alldeles för stor för honom, typ 20 kg för mycket. Sen så blev hon spänd = hästen blev spänd. Ingen big deal, han försökte stanna och inte göra som ryttaren ville. Jag såg att det inte skulle bli ett lämpligt hem, men tänkte att hon fick väl rida klart.

Ryttaren skrittar bara (han går att rida i alla gångarter, dock ej i form i galoppen i dagsläget) och är nöjd så. "Jag såg ju när du travade och det såg ju bra ut så jag är nöjd, han är jättefin!"

Varför kan inte ryttaren bara säga "nej, det känns inte som en häst för mig, vi avbryter här"

Jag sa halvvägs att kände hon sig inte bekväm så var det bara att avbryta, men nejdå, han var "såå fin".

Varför ljuger man? Jag förstår mig verkligen inte på folk.

 

[Lobelia]

Hjälper till att sälja ett väldigt arbetsamt kallblod, fd travare. Snurrar på fort i huvudet och måste klicka med ryttaren, man behöver inte vara erfaren, bara ha rätt utstrålning.

Kommer en ryttare, för det första alldeles för stor för honom, typ 20 kg för mycket. Sen så blev hon spänd = hästen blev spänd. Ingen big deal, han försökte stanna och inte göra som ryttaren ville. Jag såg att det inte skulle bli ett lämpligt hem, men tänkte att hon fick väl rida klart.

Ryttaren skrittar bara (han går att rida i alla gångarter, dock ej i form i galoppen i dagsläget) och är nöjd så. "Jag såg ju när du travade och det såg ju bra ut så jag är nöjd, han är jättefin!"

Varför kan inte ryttaren bara säga "nej, det känns inte som en häst för mig, vi avbryter här"

Jag sa halvvägs att kände hon sig inte bekväm så var det bara att avbryta, men nejdå, han var "såå fin".

Varför ljuger man? Jag förstår mig verkligen inte på folk.

Är du säker på att det var en lögn? Hon kanske upplevde det på ett helt annat vis än du gjorde och kanske verkligen var nöjd och inte alls hade för avsikt att göra annat än att skritta.

 

[Sar]

Hörde en liknande historia om en tinker.. Där var det någon ägare från början som skadat sig och sen sålde hästen ENBART som sällskap, sen hade den såklart sålts vidare som ridhäst och skadat iaf två ryttare allvarligt innan allt uppdagades

Så fruktansvärt ...

 

[Unafraid]

Är du säker på att det var en lögn? Hon kanske upplevde det på ett helt annat vis än du gjorde och kanske verkligen var nöjd och inte alls hade för avsikt att göra annat än att skritta.

Det stämmer inte med beskrivningen jag gav innan hon kom riktigt. Jag var tydlig med att det inte var en skogsmulle/sällskapshäst, utan en väldigt arbetssugen kille med hög energi.

I så fall var det bara slöseri med min tid, vilket är minst lika irriterande.

 

[Lobelia]

Det stämmer inte med beskrivningen jag gav innan hon kom riktigt. Jag var tydlig med att det inte var en skogsmulle/sällskapshäst, utan en väldigt arbetssugen kille med hög energi.

I så fall var det bara slöseri med min tid, vilket är minst lika irriterande.

Irriterande är det givetvis, jag reagerade bara på att du var så säker på lögn när det lika gärna kan vara olika uppfattningar om situationen och den som upplever något har rimligen tolkningsföreträde när det gäller sin upplevelse och inte åskådaren.

Sen är det givetvis slöseri med din tid och knappast någon lämplig köpare till aktuell häst eller kanske inte någon häst alls.

 

[palle]

Så fruktansvärt ...

Jag vet tyvärr flera olika tinkrar, travare och islänningar som sålts/gett borts som ENBART sällskap och som sen helt plötsligt dykt upp som ridhästar, ja t.o.m. som tävlingshäst.....

 

[Lobelia]

Jag vet tyvärr flera olika tinkrar, travare och islänningar som sålts/gett borts som ENBART sällskap och som sen helt plötsligt dykt upp som ridhästar, ja t.o.m. som tävlingshäst.....

Vill man ha garanti för hur en häst används så behöver man behålla hästen själv, när man säljer den så ger man upp bestämmanderätten. Möjligen kan man koppla vite till användning men då skrämmer man bort flertalet seriösa köpare och det kan bli problematiskt att få vitet om någon bryter.

 

[nickan1]

Har ett tillfälle i tanken. Var med en kompis som letade häst. Hästen beskrevs i annonsen som snäll och trygg läromästare och före detta tävlingshäst som nu kunde användas till lättare klasser. Det lät som en bra häst för henne på den tiden det var många år sen. Hästen fick vi ta in själva ägaren stod kvar utanför hagen och pekade på den. Hästen stod mer på två än fyra ben den korta vägen till stallet. I stallet nafsar den hela tiden när min kompis borstar den , ägaren håller sig på behörigt avstånd hela tiden.. Ägaren ger oss sen en sadel som är illasittande och ett träns.

Hon förklarar lite ursäktande att hon aldrig rider eller hanterar honom för hon är lite rädd. Snarare livrädd skulle jag säga. Jag skulle sitta upp först då min kompis hade mindre ridvana än mig , vi leder ut hästen i paddocken. Jag gör två försök att sitta upp men kommer inte upp då hästen går i luften bara av att jag sätter foten i stigbygeln och där avbryter vi det hela för jag var inte beredd att riskera livet. Innan vi lämnar säger jag till ägaren att hon borde kolla upp den hos veterinär först och om den är frisk skicka iväg den på tillridning.

Tyckte så synd om denna hästen som var så missförstådd och eventuellt hade ont. Jag hoppas iallafall för hästens skull att hon tog hjälp med den.

 

[Hedwig]

Innan jag köpte Hedwig var jag och tittade på ett 3-årigt sto. Hon var inriden och hade gått 3-årstest. Hästen var jättegullig men lite, liten, 159 cm i mkh. När jag skulle sitta upp ville de kasta upp mig vilket iofs inte är onormalt på en unghäst men av någon anledning hamnade vi i otakt så det blev någon märklig variant av att jag klättrade o säljaren försökte skjuta på.. Den lilla, rara hästen stod otroligt nog helt still och såg ganska förvånad ut. Sen ledde de runt mig på gårdsplanen en stund. Fanns ingen ridbana. Kan iofs förstå att de inte ville släppa lös mig med tanke på den ytterst ograciösa uppsittningen..
Förutom att den var lite väl grön så var jag lite fundersam över om hon skulle bli tillräckligt stor. Men uppfödaren försäkrade att den säkert skulle sluta på 165. Valde att inte köpa och såg sen ett år senare att den hade mätts till 158 på kvalitén. Den hade tydligen krympt en cm istället..
Blev som det verkar en riktigt trevlig hopphäst av den sen iaf och jag hittade ett annat treårssto, min Hedwig som jag haft i tretton år.

 

[karinstarin]

Jag hittade en annons på hästnet om en 6-årig P.R.E. på 163 cm. Välriden, gjorde öppnar, slutor och hade hoppat bana på 90 cm. Inga problem att lasta eller sko. Det lät jättetrevligt. Han var visserligen hingst, men det var ju inte första gången jag hanterade en sån så det var okej.

När jag kommer dit för provridningen så står han i det mest nergångna stall jag någonsin har sett. Det ligger bröte överallt, en av de tre boxarna i stallet är helt full med det. Box nummer två har de gjort om till hundgård och där står bland annat en stor schäfer och skäller konstant. I den tredje boxen står hästen på typ en näve halm och väldigt mycket gödsel. Hästen som var skimmel var så smutsig att den såg helt gul ut och han var rejält underviktig. Hela ryggraden stack upp. Han var dessutom väldigt liten för att vara 163 samt rejält utåttåad. Inga skor hade han på fötterna, för han hade tappat en dagen innan och då hade ägaren dragit av de andra också.

Ägaren plockar fram sadel och träns och börjar klä på honom samtidigt som han dansar runt och försöker hugga efter henne. Vid det här laget har jag redan kommit fram till att den här hästen skall jag inte ha men det vore ju oartigt att åka innan man ens har provridit när hon nu har tagit sig tid att visa honom.

Ut till ett väldigt ojämnt fält kommer vi för att provrida. Ägaren visar honom först. Han går knappt fram och går bakom hand så att han nästan biter sig själv i bogen. Sen var det min tur. Gör en väldigt graciös uppsittning när han inte kan stå still och sadeln håller på att snurra runt på grund av de dubbla fårskinnen som han var tvungen att ha eftersom han var så underviktig. Hästen är inte utbildad överhuvudtaget. Han vet inte vad skänkeln betyder, han går knappt att svänga och med jämna mellanrum stannar han och tvärvänder.

Kommer hem igen och beskriver eländet för stallägaren. Hon säger: ”Så den var inte intressant då?”

En vecka senare står han i stallet hemma. Vi fick dra på honom med linor på transporten. Lättlastad var det. Han stegrade sig mot hovslagaren och försökte slå honom med frambenen och bita honom. Lättskodd var det. Hovslagaren med dryga 30 år i yrket sa att det var den mest utåttåade häst han någonsin hade sett. Min tränare beskrev utbildningsståndpunkten vid köpet som ”Insutten och otämjd”. Jag fick tvätta honom med diskmedel för att få honom någorlunda ren så ingrodd var smutsen. Jag mätte honom till 152cm så några 163 var han inte.

Jag ägde honom i två år och det var verkligen blod, svett och tårar större delen av tiden, men med jämna mellanrum bjöd han på en helt underbar ridkänsla som gjorde att det helt plötsligt var värt det. Den dåliga exteriören gjorde dock att han fick spatt och jag fick ta bort honom.

 

[Hedwig]

Jag provred en häst åt en stallkompis en gång. En 9-årig valack som de hade ridit in samma år. Redan där borde varningsklockorna ha ringt..
Tjejen som visade hästen såg lite blek och ängslig ut men den travade runt med henne på banan till synes vänligt inställd.
Min stallkompis tyckte att jag skulle prova den först och säga vad jag tyckte. Vet att jag funderade lite över varför det satte ett stigläder runt halsen på den men tänkte sen inte mer på det.
När jag skulle hoppa upp så sa flickan bara..tänk på att hålla i yttertygeln.
Jag skrittade något varv och tänkte sen prova lite trav. Då exploderade den och for iväg i en massa bocksprång.."jaha..nu förstår jag stidlädret runt halsen" tänkte jag och grabbade tag i det. Den for runt något varv och jag satt otroligt nog kvar. Istället för att då säga..tack det räcker så tänkte jag.."oj..det var ju konstigt..vi provar en gång till.." Samma sak igen..den for iväg i bock o sken. Som tur var befann vi oss på en inhängnad ridbana så den tvärnitade vid stängslet och reste sig. Då åkte jag av och tänkte i mitt stilla sinne när jag låg på backen " tack o liv att det är över..den ska vi inte ha"

 

[Problematisk]

Jag sålde en ponny. Jättesnäll, trevlig, schysst och lättsam ponny. Sålde henne som familjehäst.
En mamma med dotter kom och provred. Först red jag, sedan mamman, sist lilla dottern. Den jättesnälla, lättsamma familjeponnyn "tappade" både mig och mamman
Till ponnyns försvar blev hon rädd för något, oklart vad, och var spänd ett bra tag efteråt. Inte likt henne, men nån gång ska väl det hända också
Hon var iallafall väldigt lugn, snäll och trygg med den lilla dottern Blev dock inget köp för den familjen...

 

[Kristall10]

Vilken rolig tråd!

Jag sålde min valack för ett par år sedan. Han hade tävlat PSG med tidigare ägare, med mig msv B:4 och kunde både piaff, passage, piruetter och byten i varje hyfsat.
Han var en riktig läromästare, snäll och tålmodig men ändå kännslig och lyssnade på små signaler. Gjorde du rätt så gick han som en klocka, annars kunde han både bli seg och tung med sina 176 cm i mkh.

Eftersom han var så välutbildad så blev det ofta missförstånd när mindre rutinerade ryttare skulle rida honom. Tex så blev det piaff om du hade skänken två cm för långt bak, drev du med underskönkeln blev det piruettgalopp osv. Sånt som man inte tänker på så länge man rider "normalutbildade" hästar. Även jag hade problem i början innan jag fick hjälp av en tränare som vet hur man rider på den nivån.

Fick ganska snabbt svar på min annons från en kvinna i 40 års åldern som lät väldigt bra och kunnig på telefon och vi bokade tid för provridning. Hon bodde ca 25 mil bort.
Hon kom ensam första gången och föll pladask för hästen då han är en riktigt snygg herre med bläs och fyra vita strumpor. Och gudasnäll att hålla på med.
Jag red först och visade vad han kunde och hon bara satt och gapade och var helt lyrisk
Sedan fick hon sitta upp. Hon hade sagt att hon ridit många olika hästar och fick även intrycket av att hon hade ridit hästar på samma nivå som min. Men det såg jag ju rätt snart att så inte var fallet.
Hon red runt med halvlånga tyglar och hade fullt sjå med att sitta kvar i sadeln. Och när hon gjorde ett galoppombyte på diagonalen så trodde jag att hon skulle svimma av lycka. Galoppombyten var hästens paradgren och bytte gärna och ofta
Hon åkte hem och hörde av sig dagen efter att hon gärna ville ha honom och att hon hade en tränare som red på högre nivå som hon ville skulle se honom. Så hon undrade om hon fick komma igen med sin tränare.
Lät ju bra att hon hade en tränare som kunde hjälpa henne att lära sig rida hästen så jag sa att dom kunde komma nästa helg.

Den dagen dom skulle komma så blåser det STORM, går knappt att vara ute men eftersom hästen inte bryr sig så kör vi på ändå.
Jag visar hästen en kort stund först för tränaren, sedan sitter tränaren upp, som ska ha ridit typ PSG enligt henne själv....
Och får knappt hästen att ta ett steg framåt!
Han backar, piaffar och ser allmänt störd ut.
Säger åt henne att mjukna i handen och bara driva mjukt med sätet och hålla om lite lätt med benen, inte skänkla som en galning.
Tillslut får hon hästen att gå fram och trava och galoppera. Men hon sågar ner honom i form och är väldigt hård i sin ridning och det syns att hon inte alls ridit några speciellt höga klasser då hon har fullt upp med att bara sitta på honom.
När hon ridit klart hoppar kvinnan som vill köpa honom upp och han ser nöjd ut med henne även om hon inte direkt rider honom i någon form eller balans att prata om, men hon är ändå mjuk och försiktig till skillnad mot tränaren.
När hon hoppar av så säger dom bara att dom ska höra av sig och så åker dom.

Några dagar senare skickar jag sms och frågar om hon fortfarande är intresserad då jag har fler spekulanter som vill komma och titta.
Då får jag till svar att hon inte är intresserad längre för att hennes tränare såg direkt att hästen såg halt ut och ovillig att röra sig.
Hästen var besiktad UA två veckor tidigare inför försäljningen!
Blev så paff så jag skrev ett argt sms tillbaka att om hon nu såg direkt att hösten var halt och att hon inte ville ha den så hade dom inte behövt uppta min tid och låta hästen vara ute i den blåsten. Då hade dom kunnat åka hem på en gång.

Han blev senare såld till en jätte duktig tjej som läromästare och fungerar utmärkt. Gick även igenom en till besiktning innan köpet gick igenom

Samma kvinna som var och provred min häst var även intresserad av en treåring med ganska mycket nerv som jag senare köpte när jag fått valacken såld...

 

[Wilisia]

Vilken rolig tråd!

Jag sålde min valack för ett par år sedan. Han hade tävlat PSG med tidigare ägare, med mig msv B:4 och kunde både piaff, passage, piruetter och byten i varje hyfsat.
Han var en riktig läromästare, snäll och tålmodig men ändå kännslig och lyssnade på små signaler. Gjorde du rätt så gick han som en klocka, annars kunde han både bli seg och tung med sina 176 cm i mkh.

Eftersom han var så välutbildad så blev det ofta missförstånd när mindre rutinerade ryttare skulle rida honom. Tex så blev det piaff om du hade skänken två cm för långt bak, drev du med underskönkeln blev det piruettgalopp osv. Sånt som man inte tänker på så länge man rider "normalutbildade" hästar. Även jag hade problem i början innan jag fick hjälp av en tränare som vet hur man rider på den nivån.

Fick ganska snabbt svar på min annons från en kvinna i 40 års åldern som lät väldigt bra och kunnig på telefon och vi bokade tid för provridning. Hon bodde ca 25 mil bort.
Hon kom ensam första gången och föll pladask för hästen då han är en riktigt snygg herre med bläs och fyra vita strumpor. Och gudasnäll att hålla på med.
Jag red först och visade vad han kunde och hon bara satt och gapade och var helt lyrisk
Sedan fick hon sitta upp. Hon hade sagt att hon ridit många olika hästar och fick även intrycket av att hon hade ridit hästar på samma nivå som min. Men det såg jag ju rätt snart att så inte var fallet.
Hon red runt med halvlånga tyglar och hade fullt sjå med att sitta kvar i sadeln. Och när hon gjorde ett galoppombyte på diagonalen så trodde jag att hon skulle svimma av lycka. Galoppombyten var hästens paradgren och bytte gärna och ofta
Hon åkte hem och hörde av sig dagen efter att hon gärna ville ha honom och att hon hade en tränare som red på högre nivå som hon ville skulle se honom. Så hon undrade om hon fick komma igen med sin tränare.
Lät ju bra att hon hade en tränare som kunde hjälpa henne att lära sig rida hästen så jag sa att dom kunde komma nästa helg.

Den dagen dom skulle komma så blåser det STORM, går knappt att vara ute men eftersom hästen inte bryr sig så kör vi på ändå.
Jag visar hästen en kort stund först för tränaren, sedan sitter tränaren upp, som ska ha ridit typ PSG enligt henne själv....
Och får knappt hästen att ta ett steg framåt!
Han backar, piaffar och ser allmänt störd ut.
Säger åt henne att mjukna i handen och bara driva mjukt med sätet och hålla om lite lätt med benen, inte skänkla som en galning.
Tillslut får hon hästen att gå fram och trava och galoppera. Men hon sågar ner honom i form och är väldigt hård i sin ridning och det syns att hon inte alls ridit några speciellt höga klasser då hon har fullt upp med att bara sitta på honom.
När hon ridit klart hoppar kvinnan som vill köpa honom upp och han ser nöjd ut med henne även om hon inte direkt rider honom i någon form eller balans att prata om, men hon är ändå mjuk och försiktig till skillnad mot tränaren.
När hon hoppar av så säger dom bara att dom ska höra av sig och så åker dom.

Några dagar senare skickar jag sms och frågar om hon fortfarande är intresserad då jag har fler spekulanter som vill komma och titta.
Då får jag till svar att hon inte är intresserad längre för att hennes tränare såg direkt att hästen såg halt ut och ovillig att röra sig.
Hästen var besiktad UA två veckor tidigare inför försäljningen!
Blev så paff så jag skrev ett argt sms tillbaka att om hon nu såg direkt att hösten var halt och att hon inte ville ha den så hade dom inte behövt uppta min tid och låta hästen vara ute i den blåsten. Då hade dom kunnat åka hem på en gång.

Han blev senare såld till en jätte duktig tjej som läromästare och fungerar utmärkt. Gick även igenom en till besiktning innan köpet gick igenom

Samma kvinna som var och provred min häst var även intresserad av en treåring med ganska mycket nerv som jag senare köpte när jag fått valacken såld...

Det går oftast åt skogen när "experten" ska sitta upp

 

[Kristall10]

Det går oftast åt skogen när "experten" ska sitta upp

Håller med, men med det har jag lärt mig att jag gärna vill träffa tränaren också vid en försäljning. Finns det en tränare bakom så är det ju denne som påverkar den framtida ridningen på hästen.