Gå hyfsat i koppel

[Blandrastik]

Var ska man vara när man gör det "testet"? Inne hemma? Ute på gården? Nytt ställe? Osv.

På alla ställen! Först hemma, sen på gården, sen på ställen med mindre/större och till sist stor störning.

 

[Problematisk]

F

Förstår det
Ska se om jag hinner knåpa ihop något längre svar senare ikväll. Var i landet bor du?

PMar

 

[HeddaVovven]

Okej, ska försöka få ner lite tankar men jag är inte så bra på att uttrycka mig i skrift...

Jag skulle börja träna hundarna en och en. Börja med att leka med den ena och bind upp den andra så den blir "avundsjuk" Leken stärker relationen men den ska vara på dina villkor. Kasta inte leksaken utan låt hunden kampa med dig (om den gillar att kampa). Se till så att hunden inte springer iväg med leksaken utan den ska leka med dig. Det kan vara bara att ha två exakt likadana leksaker att byta med. Hunden får bara ta leksaken när du säger exempelvis varsågod, alltså inte kasta sig handlöst efter den. Lär hunden att se dig i ögonen innan den får ett varsågod. Försöker den ta leksaken, säg "nej" men dra inte bort leksaken från hunden. Håll istället fram den mot hundens ansikte och tala om att den är "nej". Finns mycket mer att säga om leken men jag nöjer mig så så länge.
Sen undrar jag hur ert övriga liv ser ut. Klarar de av att vara separerade? Kan du stänga in dem i ett rum utan att de börjar skälla? Kan du ber dem gå och lägga sig och de ligger kvar tills de får ett frikommando? Allting hänger ju ihop så enligt mig finns det inget magiskt knep att ta till för att lösa koppelproblemen utan man får jobba med alla bitar.
Personligen skulle jag inte gå med dem mer än nödvändigt. Hitta på andra aktiviteter istället. Spåra, uppletande, apportering, cykling, jogging, lydnadsträning, sökträning, agility ja vad du vill. Genom dessa aktiviteter stärks er relation.
Till sist så är jag inte främmande för att korrigera hundar om jag anser att det är befogat. Jobba med relationsbitarna men var inte rädd för att sätta ner foten om det behövs (tex när de fastnar i någon kissfläck). En korrigering måste dock vara så effektiv att hunden tar åt sig så det går inte att tveka och "tjata" får då får du motsatt effekt, dvs hunden blir tåligare och tåligare och mer och mer okänslig för dig.
Vad är det för metoder som tränaren i din närhet använder sig av som du inte gillar?

 

[Snurrfian]

-Hund vill nosa på fläck, spjärnar mot fläcken. Föraren rånitar, borrar ner fötterna i marken, släpper inte fram hunden. Är i övrigt tyst och stilla. Hunden slutar spjärna, pluspoäng om den vänder sig mot föraren. Föraren belönar med att släppa fram och ge "varsågod" till fläcken.

@Problematisk Den här övningen fungerar suveränt med min huligan, numera har han lugnat ner sig betydligt men det har varit slitigt. Numera kan han fortfarande bli intresserad av dofter men känner han motstånd i halsbandet så backar han och tittar på mig. Eftersom belöningen är att få lukta så tror han inte att han ska få godis heller. Men det gäller att vara konsekvent varje gång.

 

[Sezziyanen]

@Problematisk Den här övningen fungerar suveränt med min huligan, numera har han lugnat ner sig betydligt men det har varit slitigt. Numera kan han fortfarande bli intresserad av dofter men känner han motstånd i halsbandet så backar han och tittar på mig. Eftersom belöningen är att få lukta så tror han inte att han ska få godis heller. Men det gäller att vara konsekvent varje gång.

Får man fråga hur länge du tyckte det tog innan du började se riktiga resultat av detta? Känns som jag gjort detta konsekvent med min egna "Huligan" sen han var valp..nu över året gammal så står han i princip och stirrar framåt bara när det tar "stopp" ... Eller så går han åt sidan och nosar på något annat...

 

[Snurrfian]

Får man fråga hur länge du tyckte det tog innan du började se riktiga resultat av detta? Känns som jag gjort detta konsekvent med min egna "Huligan" sen han var valp..nu över året gammal så står han i princip och stirrar framåt bara när det tar "stopp" ... Eller så går han åt sidan och nosar på något annat...

Han greppade det relativt snabbt men man får påminna vid nästan varje promenad. Men perioder när han har varit extremt envis så har jag sakta backat och alltså lagt extra tryck på honom och då kommer han ihåg att det fanns ett knep för att få ta sig fram och lukta. jag har även stoppat ifrån att gå åt andra håll, enda sättet att få göra som man vill är genom att ta kontakt med mig och inte dra i kopplet. Jag har även lärt i gå bakom när vi ska transportera oss sträckor, då får man inte lukta och stanna, men sen blir det jättekul! väldigt enkelt att belöna en jakthund i det läget, gå bakom och sen får du jaga!!

 

[Nepenthe]

Jag är sämst på att förklara hur jag gör men jag och min mamma väljer att lära hundarna att gå på vänster sida eller framför. Sen är även bakom ett väldigt bra kommando. Lägger då handen på ryggen och så kan man passera andra hundar lättare t.ex
Går oftast med fyra hundar så då behövs lite ordning!

 

[Sezziyanen]

Han greppade det relativt snabbt men man får påminna vid nästan varje promenad. Men perioder när han har varit extremt envis så har jag sakta backat och alltså lagt extra tryck på honom och då kommer han ihåg att det fanns ett knep för att få ta sig fram och lukta. jag har även stoppat ifrån att gå åt andra håll, enda sättet att få göra som man vill är genom att ta kontakt med mig och inte dra i kopplet. Jag har även lärt i gå bakom när vi ska transportera oss sträckor, då får man inte lukta och stanna, men sen blir det jättekul! väldigt enkelt att belöna en jakthund i det läget, gå bakom och sen får du jaga!!

Hehe... Jag undrar ibland om min hund kommer fatta. Han drar inte som en tok, men detta med att stanna tills han fattar hur man tar sig framåt funkar..sådär. Han verkar så jäkla envis, och kan liksom istället komma av sig känns det som, så han kan stå still där och bara börja kolla på saker istället en rätt bra stund.

 

[Snurrfian]

Hehe... Jag undrar ibland om min hund kommer fatta. Han drar inte som en tok, men detta med att stanna tills han fattar hur man tar sig framåt funkar..sådär. Han verkar så jäkla envis, och kan liksom istället komma av sig känns det som, så han kan stå still där och bara börja kolla på saker istället en rätt bra stund.

Prova att göra något, röra ett finger eller vissla beroende på signalkänslig han är, så han inte sysselsätter sig med något annat. Speciellt om han inte riktigt har fattat än, de måste först greppa vad som ger utdelning. Min bjuder på 375 olika beteenden på 30 sek så det gäller att vara snabb och belöna rätt beteende.

 

[Sezziyanen]

Prova att göra något, röra ett finger eller vissla beroende på signalkänslig han är, så han inte sysselsätter sig med något annat. Speciellt om han inte riktigt har fattat än, de måste först greppa vad som ger utdelning. Min bjuder på 375 olika beteenden på 30 sek så det gäller att vara snabb och belöna rätt beteende.

Min är då extremt annorlunda haha Signalkänslig tycker jag inte han är så speciellt, iaf inte i sådan situation. Alltså, säg att han plötsligt vill dra mot en fläck. Jag stannar,kopplet är sträckt mellan oss. Han kan då stå kvar exakt i den position han stannade, kolla framåt, börja kolla på människor hit å dit, whatever. Små signaler från mig i det läget bryr han sig inte om, om han ens märker av det. I hans värld verkar det vara okej att bara stå så en stund.

Ibland ska jag tillägga att jag står en längre stund så. Det har hänt att han har kommit till mig till slut och tagit kontakt, men vid det laget finns inte den där intressanta fläcken kvar i hans huvud längre. Självklart belönar jag kontakt iaf. Men det känns inte som denna metod riktigt fungerar..

 

[snorp]

Min är då extremt annorlunda haha Signalkänslig tycker jag inte han är så speciellt, iaf inte i sådan situation. Alltså, säg att han plötsligt vill dra mot en fläck. Jag stannar,kopplet är sträckt mellan oss. Han kan då stå kvar exakt i den position han stannade, kolla framåt, börja kolla på människor hit å dit, whatever. Små signaler från mig i det läget bryr han sig inte om, om han ens märker av det. I hans värld verkar det vara okej att bara stå så en stund.

Ibland ska jag tillägga att jag står en längre stund så. Det har hänt att han har kommit till mig till slut och tagit kontakt, men vid det laget finns inte den där intressanta fläcken kvar i hans huvud längre. Självklart belönar jag kontakt iaf. Men det känns inte som denna metod riktigt fungerar..

Jag tycker att bara stanna är en rätt värdelös metod. Hunden står kvar med doften i näsan, kan fortsätta streta framåt osv. Sen jag började backa har koppelträningen med flertalet hundar blivit så mycket bättre och enklare. Jag backar helt enkelt och "drar" med mig hunden tills den tar kontakt då belönas den med att vi går framåt igen, kastar den sig fram och drar igen så backar jag igen. Brukar gå ganska snabbt för dem att förstå. När man backar kommer hunden längre från störningen och det blir lättare för den att ändra sitt fokus.

 

[Sezziyanen]

Jag tycker att bara stanna är en rätt värdelös metod. Hunden står kvar med doften i näsan, kan fortsätta streta framåt osv. Sen jag började backa har koppelträningen med flertalet hundar blivit så mycket bättre och enklare. Jag backar helt enkelt och "drar" med mig hunden tills den tar kontakt då belönas den med att vi går framåt igen, kastar den sig fram och drar igen så backar jag igen. Brukar gå ganska snabbt för dem att förstå. När man backar kommer hunden längre från störningen och det blir lättare för den att ändra sitt fokus.

Jag gör faktiskt detta också, dvs att jag backar. Min hund kan förstå det för stunden, men jag upplever inte att det blir mycket bättre till nästa, och nästa gång liksom.. Hmm.

 

[Vastgota]

Jag gör faktiskt detta också, dvs att jag backar. Min hund kan förstå det för stunden, men jag upplever inte att det blir mycket bättre till nästa, och nästa gång liksom.. Hmm.

Öka värdet på belöningen. Lär in det med något hunden verkligen vill fram till. Inte bara "hmm, jag undrar vad det är", för då kan de ofta lika gärna stå och glo eller något annat, utan "omg, jag måste fram till det NU!!!!". Enda sättet att komma framåt är att gå ordentligt. Funkat fint på mina, speciellt västgöten som var rätt ointresserad av mig, och helt besatt av doftfläckar och vilt.

 

[Problematisk]

Tack för alla svar! Har dykt upp lite nya funderingar nu senaste dagarna...

1. Om hundarna vill fram till en specifik fläck, eller om de typ vill gå och nosa i dikeskanten eller så, så drar de och jag stannar. Den äldre vänder sig direkt och söker kontakt, jag ger honom "varsågod" och han får gå fram och nosa. Den yngre bara står där och tittar framåt. Jag rör mig lite, visslar, inget händer. Om jag säger hans namn lite lågt kan det med lite tur hända att han tittar till, då låter jag honom gå fram. Gör jag fel? Jag misstänker att om jag inte "bad om kontakt" på något sätt utan bara inväntade honom, skulle vi stå kvar där ute än och vänta.

2. Om jag låter dem gå fram och nosa, så börjar de dra. Säg att vi står ett par meter från fläcken/diket/vad-det-nu-är, vad ska jag göra då? Stanna igen och upprepa proceduren? Eller ska ett varsågod vara ett varsågod liksom?

3. Vad finns det för sjukt enkla kontaktövningar, som är lätta för hunden att förstå? Har märkt väldigt tydligt nu (som jag egentligen redan vetat, men ännu tydligare) att det framförallt är den yngre som inte verkar ha fattat grejen med kontaktsökande. Den äldre har jag haft sen 8 veckor och gick valpkurs med, så vi har tränat en hel del sånt och han är ganska "med". Men den yngre missade jag hela den biten med, det känns som att de där månaderna som ung valp hade varit väldigt viktiga speciellt med honom.
Men nu är det ju som det är, och därför behöver jag tips på övningar som är superenkla för honom att förstå.

4. Båda gillar pipleksaker, så jag går lite i tankar om att skaffa några små pipisar att ha i fickan för att typ dra fram och leka med, locka/avleda med, låta dem bära osv. Men då är det två olika problem. Den äldre tröttnar på att bära ganska snabbt och släpper det han bär. Ska jag ta av honom pipisen tidigare då, eller ska han få bära tills han släpper och då tar jag bara upp den och stoppar i fickan?
Den yngre är mer typisk retriever, han kan bära i evigheter. I och för sig går han nog inte och nosar och drar lika med pipis i munnen (jag har faktiskt inte provat ) men det ger kanske inte så mycket ur ett tränings/inlärningsperspektiv att han får bära hela rundan? Ska han få bära en liten stund och sen tar jag pipisen, eller hur ska jag göra?

5. Jag behöver oftast gå med båda samtidigt. Då är det lite svårt att fokusera lika mycket på båda, så hur ska jag lägga upp det?
Variera så jag koncentrerar mig mest på den ena några minuter, sen den andra osv?
Eller befästa hos den äldre riktigt ordentligt först och låta den yngre härja omkring, och när den äldre är "klar" ta itu med den yngre?
Eller låta den äldre sköta sitt lite mer själv och lägga jobbet på den yngre för att få honom med på noterna? Den äldre är inte riktigt där att jag vågar släppa honom lös med tanke på hur vi bor och var vi går, så båda måste vara kopplade.

6. Några konkreta tips på lättsamma lekar och övningar vi kan göra hemma för att stärka kontakten och viljan för dem att vara med mig/"göra som jag vill"? Gärna om det finns något jag kan göra med båda samtidigt då det är enklast för mig.

 

[blizz]

Varning för långt inlägg och uthängning av mig själv som usel hundägare

Men såhär. Jag kanske utnämner mig själv till bukes sämsta hundägare nu, men då får det vara så för jag vill ha hjälp. Jag är en "hellre än bra"-matte, och är ingen stjärna på något inom hundträning, men en sak är jag RIKTIGT usel på: Koppelträning!

Har två vuxna, ganska stora golden-hanar, så det är ju rätt många kilon vi pratar om. Och de går så fruktansvärt dåligt i koppel. De vill nosa överallt och drar fram och tillbaka, hit och dit osv. De både "segdrar" och "snabbrycker". De, eller framförallt den ena (den äldre), vägrar också gå om han hittar en fläck som luktar extra gott. Då tar han spjärn i marken och går inte att locka med hur jag än försöker. Den andra (yngre) är inte lika mycket "stopp", utan mer fram-fram-fram och drar.

De har lite två lägen. Går vi med ordentligt kort koppel så de inte KAN komma åt att nosa, så börjar de gå helt okej efter typ en halvtimme. Men det känns inte riktigt schysst heller, eftersom de inte ens kissar om de inte erbjuds möjlighet att nosa osv. Och får de nosa så är det som sagt kaos.

Sedan har vi det här med hundmöten. Om de träffar sina kompisar blir de uppspelta och drar mot kompisen, men det kan jag ändå acceptera. Känns väl rätt rimligt att de blir glada och vill fram till kompisarna?
Men hundar de inte känner är det en annan femma med. Den äldre är alltid jättesnäll, men om han ser någon han vill hälsa på (dvs som vi inte känner, utan bara nån hund han ser och blir intresserad av) så sätter han sig och vägrar gå. Det är samma sak där att han är i princip omöjlig att få med, man måste i stort sett dra med honom och det känns ju inte så kul.
Den andra brukar inte "fastna" på samma sätt. Där är problemet mer att han reagerar mot vissa hundar genom att kasta sig mot dem och skälla. Han gör inte alltid så, ofta går det bra. Men det finns ett par hundar i området han alltid beter sig illa mot, och annars kan han reagera så om den andra hunden "börjar". Och då är han svår att komma i kontakt med.

Känns som jag provar mycket olika. Ha med leksak och locka med fungerar inte, då blir de (framförallt den yngsta) helt vild och hoppar och flamsar runt överallt. Och har man då båda trasslar de ihop sig med varandra och det blir bara kaos.
Godis fungerar i lugna miljöer precis i stunden. Dvs går vi "bara normalt" så kan jag småprata lite med dem och ge godis när de tittar på mig. Då går de fint några meter. Men det går inte att "bryta" dem i något svårare läge genom att prata och muta.

Jag vill inte bara byta till skarpare och skarpare anti-drag-selar osv. Jag vill lära mig hantera dem på ett BRA sätt, så promenaderna blir trevliga och roliga för oss alla tre!

Går man med dem en och en så sköter den äldre sig helt okej. Han är fortfarande väldigt "nosig" och kan tvärnita vid väldoftande fläckar på marken, men annars sköter han sig mycket bättre och kan till och med gå lös under rätt omständigheter.
Den yngre är i stort sett likadan oavsett om han är själv eller med den andra.

Självklart har vi gått olika kurser, både i grupp och gått privatträning för instruktör. Det är inget som har hjälpt, mycket tror jag det kan bero på att det inte varit ett upplägg som funkar för mig och/eller hunden/arna.

Så... Ja, nu har jag vräkt ur mig allt om min dålighet. VAD ska jag göra? Hur ska jag bete mig, vilke metoder fungerar?
De är (borde vara ) vuxna med råge, snälla säg att det inte är för sent?
Den äldre har jag haft sen liten valp, och han är också den mest lättsamma av dem. Den yngre känns svårare överlag, både att få kontakt med och med vassare temperament, och honom tog jag hem som ganska stor valp. Lärt mig i efterhand att jag gick miste om mycket viktig grundträning där

Slutfunderat nu, men kom jättegärna med tips och tankar och idéer! Men såga mig helst inte är ni snälla

Du är inte en usel hundägare för att hundarna inte går fint i koppel! Vad gör ni för aktiviteter tillsammans förutom koppelpromenader?

 

[Pilot]

Jag gör faktiskt detta också, dvs att jag backar. Min hund kan förstå det för stunden, men jag upplever inte att det blir mycket bättre till nästa, och nästa gång liksom.. Hmm.

Jag backar och går bara fram om jag antingen för ögonkontakt (då kan det till och med belönas med en godbit) eller nosen åker upp från marken och hunden följer med på slaktkoppel. Ibland blir det ett par meter. Men jag backar lugnt.
Sedan har jag tränat från början att tryck i selen betyder att man ska följa efter, inte att man ska "stå pall".
Sedan gäller det kanske att hunden vet sedan tidigare att ögonkontakt lönar sig, för att få gå ut genom dörren, få godisbiten etc.

 

[Pilot]

@Problematisk

1. Har du tränat ögonkontakt innan? Innan de får sin mat, innan de får godbit, innan du leker med dem etc.?
   Jag hade börjat en och en inne, innan jag hade kört igång ute. (Google t.ex. "kontaktövning hund glanna" så får du lite tips på olika övningar).
2. Om de efter ett "varsågod" drar iväg halvt okontrollerbara hade jag gjort om övningen. Men annars inte brytt mig.
3. Googla, finns hur mycket som helst. Även på youtube så finns det mycket! För dina retreiver så kan jag rekommendera att kolla in "apportering till vardag och fest" på youtube!
4. Jag hade börjat med att värdeladda två mjuka kampleksaker, något som med tid de kan få bära som belöning.
   Då hade jag inte låtet de bära de hela rundan, utan en kort stund, en minut eller två, gärna att man kampar innan. Så att de förstår att du är del av belöningen (nu vet jag inte om retreivers är ointresserade av det om de får välja att bära). För mig kan det räcka att det är "min" leksak, jag bär med mig den på promenade (synligt). Den kan lekas ordentligt med inne, om jag plockar fram den och bjuder in till lek.
5. Eftersom du går med två så tänker jag att det finns ju de som har en viss utrustning när det är gå fint i koppel och annan när man inte orkar träna. Men tänkt på att höja belöningsfrekvensen ordentligt i början!
6. Jag tänker som så att det bästa är att börja med dem en och en inne. Träna korta stunder ett par gånger om dagen. Efter en vecka försök göra det med båda samtidigt, blir det kaos så backa bandet.
   Försök att ett par gånger i veckan träna koppelpromenader en och en. Säg 10 minuter åtgången? Kör hitta godis utomhus och diverse kontaktövningar och lek med kampen.
   Så att de flesta promenader kommer fortfarande vara två och två.
   Då hade jag tagit bort fokus att träna gå fint tills de kan det själva och jobbat 1- 2 veckor med kontaktövningar.

OBS! Det är tänkt som bollande av ideér och inte "rätt" svar på något sätt. Finns säkert det som hade gjort detta annorlunda.

Tillägg; har du något ställe de kan gå lösa på? I så fall hade jag minst en gång i veckan kört dit. Haft ena hunden i bilen, gått med den andra lös åtminstone en halvtimme (eller i längre lina) och sedan bytt. Gärna i mer terräng, och kört "hitta godis" övningar, belönat spontan ögonkontakt mellan varven.

 

[Problematisk]

Har du tränat ögonkontakt innan? Innan de får sin mat, innan de får godbit, innan du leker med dem etc.?
Jag hade börjat en och en inne, innan jag hade kört igång ute. (Google t.ex. "kontaktövning hund glanna" så får du lite tips på olika övningar).

Ganska mycket med den äldre, fick göra mycket sånt på valpkursen så det har liksom varit med naturligt hela tiden. Den yngre, inte lika mycket.
Har försökt lite med den yngre, hittade den sidan du tipsade om igår och hittade mycket nyttigt
Men hur som helst, jag vet inte hur jag ska bete mig med den yngre. Jag satte mig på golvet framför honom, laddad med några godisbitar. Han varierar mellan att försöka brotta ur godiset ur min hand (dvs han "går på" för att få godis) och att kasta sig över mig, gärna med munnen först mot mitt ansikte Alltså, han bits såklart inte, men han är väldigt intensiv.
Funderar på hur jag ska lösa det... Jag vill ju att han ska kolla på mitt ansikte/ta ögonkontakt, men inte att han kastar sig över mig. Så nu har jag gjort så att jag berömt och belönat när han backar, men ögonkontakt ligger LÅNGT bort.
Även det att han blir så "fysiskt på". Han är ju stor, närmare 35 kg, så inte så lätt att hålla ifrån sig med en hand. Några tips där? För inte kan jag väl tillåta att han klättrar runt på mig när vi "kontakttränar"?

Om de efter ett "varsågod" drar iväg halvt okontrollerbara hade jag gjort om övningen. Men annars inte brytt mig.

Okej, låter vettigt!
Jag vet inte om jag börjat på rätt sätt nu, men jag tänker att eftersom de är så vana av flera års dragande, blir det väldigt mycket för både dem och mig att hålla ordning på om vi nu ska gå bra hela tiden. Så jag har "mjukstartat" lite, att när jag tycker de drar FÖR mycket eller ibland om jag märker att de vill fram till nåt, så stannar jag. Men inte så fort de drar (då skulle vi få stanna varannan meter). Tänker att de kanske lär sig att när matte stannar måste man "fråga om lov" för att få gå vidare, och isåfall blir det lättare att vara mer strikt med hur mycket/lite det är okej att dra?

Googla, finns hur mycket som helst. Även på youtube så finns det mycket! För dina retreiver så kan jag rekommendera att kolla in "apportering till vardag och fest" på youtube!

Tack för tips, ska kolla på det!

Jag hade börjat med att värdeladda två mjuka kampleksaker, något som med tid de kan få bära som belöning.
Då hade jag inte låtet de bära de hela rundan, utan en kort stund, en minut eller två, gärna att man kampar innan. Så att de förstår att du är del av belöningen (nu vet jag inte om retreivers är ointresserade av det om de får välja att bära). För mig kan det räcka att det är "min" leksak, jag bär med mig den på promenade (synligt). Den kan lekas ordentligt med inne, om jag plockar fram den och bjuder in till lek.

Så du skulle inte använda dig av pipisar? Någon speciell anledning till det eller bara att du tror kampleksak fungerar bättre?
Jag ska fundera på det, om jag kommer på någon bra kampleksak som är liten nog att bära på/ha i fickan, men kul nog att leka med.

Eftersom du går med två så tänker jag att det finns ju de som har en viss utrustning när det är gå fint i koppel och annan när man inte orkar träna. Men tänkt på att höja belöningsfrekvensen ordentligt i början!

Nu är jag kanske korkad, men menar du att man t.ex. har halsband på när man ska gå fint och sele när man får gå mer som man vill? Eller jag förstår nog inte

Jag tänker som så att det bästa är att börja med dem en och en inne. Träna korta stunder ett par gånger om dagen. Efter en vecka försök göra det med båda samtidigt, blir det kaos så backa bandet.
Försök att ett par gånger i veckan träna koppelpromenader en och en. Säg 10 minuter åtgången? Kör hitta godis utomhus och diverse kontaktövningar och lek med kampen.
Så att de flesta promenader kommer fortfarande vara två och två.
Då hade jag tagit bort fokus att träna gå fint tills de kan det själva och jobbat 1- 2 veckor med kontaktövningar.

Jag ska se om det går att få till ensamma koppelpromenader regelbundet.
Om den ena kan gå fint och inte den andra, skulle du fortsätta träna den andra själv då? Hur skulle du göra på promenader med båda, om den ena har "gå fint" mer befäst än den andra. Belöna när han gör som han ska och låta den andra vara lite "friare" tills han också kan det själv?

Tillägg; har du något ställe de kan gå lösa på? I så fall hade jag minst en gång i veckan kört dit. Haft ena hunden i bilen, gått med den andra lös åtminstone en halvtimme (eller i längre lina) och sedan bytt. Gärna i mer terräng, och kört "hitta godis" övningar, belönat spontan ögonkontakt mellan varven.

Det är nog dåligt med det
Eller den äldre går det nog att hitta vettiga ställen att gå lös, men den yngre är det svårare med. Han är liksom mer "i sin egen lilla värld" och svår att få kontakt med, så jag vågar inte släppa honom ute. Misstänker även att han skulle dra iväg om han fick nos på nåt intressant.

 

[Problematisk]

@Pilot Och tack för ditt långa och bra svar!

 

[Acto]

Eftersom koppelgående ä, likt mkt annat, kräver att man är konsekvent och inte låter dom dra ibland och ibland inte så gjorde jag så när jag tränade Ascot att han fick ha på sig både sele och halsband på promenad. När kopplet var fäst o halsbandet var det full fokus på att gå bra i koppel, inte dra etc. men när kopplet var fäst i selen fick han dra/då tränade vi det inte. Denna metoden fungerade bra för oss.