Vilken är den mest bisarra provridningen ni varit med om!?...

[Elo]

När jag skulle provrida min nuvarande häst (Fröken), visste jag ganska väl vilken typ av häst jag var ute efter. Har ridit länge, på många olika hästar osv, och ville ha en kvick, känslig häst med mer steg och lite mindre vass än Tant.

Hittar en fantastisk häst (på pappret i alla fall), och ska provrida. Hästen förses med graman av ägaren, och när jag frågar varför får jag svaret att ett par andra som provridit ridit så illa (trots att de sagt att de kunnat rida) att graman var ända sättet att få hästen att gå på tygeln.

Vilken sorts folk åker för att provrida en relativt ung dressyrhäst som står högt i blod och det uttryckligen i annonsen står att hon är känslig?

Andra provridningen delade vi bana med en treåring som höll på att bli inriden.

(Fröken fick följa med hem och var precis sådan som jag önskat)

 

[Marita73]

I december förra året skulle jag åka och provrida en dam. Kwpn, fd hopphäst och 170 cm hög. Nu hoppar inte jag utan var ute efter en snäll tanthäst att busa runt i skogen med och rida lättare dressyr på. Tyvärr hade jag blivit lite ridrädd efter att mitt halvblod tagits bort och den enda häst jag ridit sen dess var en unghäst som skickade mig genom ett staket.

Kommer till stallet och träffar på en stoor häst (förra hästen var också 170 hög men inte lika högrest) som är sönderstressad och står på bakbenen hela tiden när tjejen gör iordning henne. Vi går till ridhuset där hon får kämpa en stund för att få stoet att stå still så hon kommer upp och sen rider hon. Ser genast att hästen är rejält trött på ridhuset men kämpar på ändå. Hoppar upp och upptäcker till min fasa att jag helt enkelt inte kan rida längre. Hade gått upp i vikt och alla muskler hade flyttat. Travar hyfsat men kan inte få hästen att galoppera, höll på att ramla av och var allmänt pinsam under försöken.

Döm om min förvåning när hon ändå ville sälja till mig! Mot alla odds blev jag förälskad och åkte tillbaka efter några dagar för att rida ut. Får då veta att hästen inte ridits ute på ett halvår men det ska nog gå bra, kanske Hästen reste sig lite men det var klart hanterbart och eftersom jag då hade med mig min dressyrsadel kändes det som hemma.

Självklart köpte jag damen efter genomgången klinikbesiktning och nu fattar hon galopp från skritt ute på ängarna (rider bara ute, har varken paddock eller ridhus) och står still när jag ska upp. Hon har mycket humör och det har tagit många månader att komma hit men jag har inte bråttom utan njuter av resan och min vackra dam

 

[eekarlsson]

Nu har jag plöjt igenom hela tråden från första inlägg, jösses vilken läsning!

Ska på min första provridning imorgon efter 8 år utan häst och bara sporadisk ridning senaste åren. Hoppas verkligen på att jag slipper komma med ett bidrag till den här tråden

 

[Murray]

För några år sedan hade jag bestämt mig för att sälja min dåvarande 3-4 åring. Det var mitt i vintern och vi var på väg till ridhuset med kunden i bilen bakom. Helt plötsligt hoppar släpet till och skötardörren åker upp. Då har min gudasnälla lilla häst hoppat över bommen, första gången någonsin. Säkerhetsbommarna gick inte att lösa ut så det är kalabalik innan vi till slut får loss honom. Kunden tackade nej, tror inte hon trodde på mig att det aldrig hänt förut

Kund nr 2 sitter upp efter att jag visat honom en stund. Skrittar ett halvt varv, kortar sen tyglarna och drämmer skänklarna i magen på honom, en riktig ponnyspark. Hästen, som är tillräckligt känslig, reagerar genom att kasta sig rätt upp i luften och sen sätta av i sken. När hon till slut får stopp på honom så ursäktar hon sig med att hon är van vid nordsvensk

Efter det tog jag bort annonsen och nu som 7-åring är han fortfarande kvar och tävlar internationell fälttävlan

För något år sedan skulle jag sälja en stor herre e Don Romantic. En riktigt snygg kille med mycket gång men väldigt speciell, lite egensinnig och känslig. Han kom till mig eftersom han under många år haft problem med sadeltvång och lite div annat. Jag var väldigt tydlig med allt redan i annonsen och i telefon. En dam ringde många gånger innan hon till slut åkte och tittade på en träning vi red i staden hon bodde i. Eftersom jag var där för att träna sa jag bara ok till att hon skulle få känna på honom en liten stund efter att träningen var klar. Var hon fortsatt intresserad fick hon komma hem till oss och provrida (1h bort).

Min dåliga känsla ökar efter ett antal konstiga frågor innan hon sitter upp. När hon väl sitter upp får jag en total chock, hon ser ut att knappt ha ridit en termin på ridskolan Min pojkvän som ridit max 5 ggr är mer bekväm i sadeln.. Tittar någon minut när hon travar runt med spikraka, stela armar, takten 1-2-1-2-1-2. Hästen springer runt så snällt och försiktigt med henne trots att han inte förstår någonting, otroligt imponerad med tanke på att han 1,5 år tidigare hade svårt att acceptera någon annan än mig på.
Går ut och möter min tränare, han tittar på mig och säger att antingen går jag ut och ber henne hoppa av eller så gör han det. Jag går ut och frågar hur det känns. "Joo, det känns okej." Förklarar lite försynt att jag tror att han antagligen inte kommer passa henne med tanke på hans historia och personlighet. Efter en stund förstår hon att jag vill att hon ska hoppa av varpå den ilskna kommentaren blir något i stil med "ja, jag hade gärna ridit lite till men han var ändå inte så fin att rida..!". Hon stormar därefter igenom ridhuset utan att säga hej då till någon av oss och drämmer sedan igen ridhusdörren.

Jag förstår att det antagligen inte var så roligt för henne men jag fattar inte att man som nybörjare åker och tittar på en så speciell häst, trots att jag berättat hela historien

 

[kossankaj]

Det har jag gjort en enda gång och gör aldrig om det. Eftersom jag gjort det och aldrig gör om det kan jag anta att det är tämligen orutinerat att rida i jeans.

Men du kanske har annan erfarenhet? Fungerade det att rida med jeans för dig?

Jag rider aldrig i ridbyxor men inte jeans heller, rider i tröningsbyxor mest.
En kompis rider alltid i jeans, hon rider western.

 

[eekarlsson]

Vet inte om det passar som en bisarr provridning men iallfall så ännu ett bidrag till varför folk inte berättar mer om sina hästar i annons/på telefon.

Jag var och provred idag, som nämnt. Hon nämnde över telefonen att hon haft svårt att hitta ryttare till sitt sto för att hon var så energisk. Jag förklarade att jag inte har problem med känsliga eller energiska hästar då min egna varit det. Men var ändå noga med att poängtera att trots min tidigare meriter så har jag ridit ytterst sporadiskt de senaste åren och är lite ringrostig. Men det var ok och sagt och gjort så bokade vi en tid för provridning.

Hennes tränare var med, som också ridit in hästen. Hästen var väldigt på tårna när hon red och slappande inte av, hon fick inte kontakt med den och jag fick den klassiska kommentaren "hon har aldrig varit såhär". Och det är fine, för jag vet att det kan hända och det var mycket som pågick runt omkring oss Men däremot så får jag hoppa upp i en dressyrsadel som har för korta läder (går inte att länga mer) så jag sitter nästan i hoppsits, inverkan på hästen med sitsen blev typ noll. Dessutom nämner hon när hon rider först att ja, hon är inte riktigt i kondition nu för hon har stått ett tag och eftersom ägaren varit med om en ridolycka förra året (på en annan häst) så har hon blivit så osäker i ridningen att hon ridit hästen snett. OCH att jag bara kan rida på teknik, inte med säte eller hand överhuvudtaget. Och med hennes teknik. Som jag ännu i förstod helt vad var. Tjejej som äger hästen berättar att hon har långa perioder där hon inte alls får det att gå ihop med hästen och känner sig som en nybörjare ofta för att hon inte hittat rätt teknik än (tränarens), efter att ha ägt hästen i fyra år.
Jag sa ganska fort från hästryggen att jag känner nog att vi inte är en så god match och tjejen suckar uppgivet över att det är så svårt att hitta någon som passar med hennes häst och tränaren kommenterar att "jag ser ju att du är rider bra men att du är ringrostig, det här är inte en typ av häst som passar någon som är ringrostig". jag tänkte i mitt stilla sinne att kunde ni inte bara varit tydliga med detta så hade vi sparat oss alla från den här provridningen

 

[Diabetikern]

Jag kan sälla mig till denna tråden tyvärr. Som säljare och en dålig såda.

De visste allt om ponnyn Kan vara ganska svår/tuff Inte gått på ett tag då min brorsdotter skadat sig och inte fick rida. Ja var också med i en allvarlig olycka så jag såg för jävlig ut. Förklarade för dem tjag gärna sitter upp men att det är första gången som jag rider efter olyckan.

Stter upp. Går ut på ridbanan rider några varv. Ponnyn sköter ig men gör sina små språng lite här och där då hon vilat ett tag. Mina 2 andra hästar som går i hagen bredvid tycker det är jäääääätteroligt med folk och springer runt och sjåpar sig. Studsar och far. Kommer sen och står vid ingången.

är jag rider förbi så ser jag att unghästen helt sonika ha klivit över första tråden och står halvvägs in i ridbanan.

Slänger mig av ponnyn och försöker få tag i en av hästarna viket inte gick utan de började hoppa runt inne på ridbanan. Familjen som var och tittade hoppade ut från ridbanan snabbt och pappan hjälpt mig få på grimma och allt så vi fick in alla hästar i stallet.

Den lilla tjejen tyckte det var lite obehagligt att sitta upp efter detta och jag förstå henne.

Skämdes ögonen ur mig

 

[emjowe]

Så rolig tråd att läsa
Jag har nog haft tur med mina provridningar! Jag är förvånad över att man annonserar ut sin häst/sig själv på ett sätt som inte stämmer. Man vill väl hitta någon som passar både häst och ryttare?
Senast har jag sökt medryttarhäst och var verkligen nogrann med att skriva att jag trots lång erfarenhet, haft egen häst osv nu var ringrostig då jag bara ridit sporadiskt de senaste 7 åren... Och vad jag sökte och inte sökte som tur var stämde även ägarnas beskrivning av hästarna som jag provred. Puh. Har nu hittat min prins till medryttarhäst. Och trots ringrostighet och muskler som inte ville samarbeta så kände jag redan andra gången jag red honom att "oj, jag hittade hans knappar". Visserligen i ca 1 minut innan jag tappade honom igen men lite stolt blir man allt

 

[Passion]

När jag var 13-14 hade vi sålt min B-ponny och var på jakt efter någon större.
Det konstiga börjar redan med annonsen, jag hittar en till salu annons på en make-up butik i stan, en arab är till salu och jag får veta att det är ägaren till butiken som äger hästen.
Hon verkar inte så kunnig men förklarar att det är en jättevacker häst och trots att han är hingst ska han vara så snäll och trevlig.

Vi bestämmer oss för att åka och kolla på honom även om en arabhingst inte direkt var det vi letade efter. Av någon anledning kunde inte ägaren komma och vi får ta med egen utrustning för i stallet finns det inga grejer till hästen berättar hon.
När vi kommer dit är det mörkt och det finns ingen ridbana, endast en trafikerad grusväg men hästen verkar faktiskt himla lugn och trevlig så vi tar in honom.

Då kommer dom andra som har hästar i stallet och skrämmer upp oss med att säga att hästen är galen, att den sticker och stegrar och är livsfarlig att rida. Min mamma börjar se skeptisk ut men jag vill iallafall prova skritta honom lite.
Då ändrar stallkompisarna spår och börjar berätta om hur skadad hästen är, den har varit halt och har hovbroskförbening och jag vet inte allt och då säger min mamma stopp.

Vi tog våra grejer och åkte hem. Ett tag senare ser jag denna häst på olika dressyrträningar och jag hörde en häst med samma färg och namn gå MSV dressyr ett par år senare. Jag tror faktiskt att det var en av stallkompisarna som ville ha hästen och därför blåljög för oss, grattis till henne isåfall som fick en väldigt fin häst till ett väldigt bra pris...

 

[PantheraL]

Tänkte delge min enda provridning, inte så bisarr kanske, men lite konstig nu i efterhand.

Jag var kanske tio år och hade ridit på ridskola i tre år, var därför kanske inte jättesäker i sadeln och hade bara ridit ridskolehästar. Min mamma hade då hittat en ridskoleponny på försäljning, har för mig att hon var femton år och hade en väldigt vacker färg. I hanteringen var den här hästen en ängel, stod alldeles stilla och njöt, blev gärna kliad och lyfte självmant på hovarna när man skulle kratsa dem. Väl i ridhuset minns jag inte om kvinnan som sålde hästen red först, men sedan fick jag rida henne, hon gick fint och snällt, dock vågade jag inte galoppera på en helt okänd häst, vilket jag tycker är förståeligt för en tioåring. Efter det så red även min mamma henne (har för mig att hon var en stor D-ponny, möjligt tt hon var maxad och fin i kroppen) och hon galopperade faktiskt. Vi valde att låna stoet ett tag och där blev hon en helt annan häst, het och dunderpigg (trots att ägaren sagt om och om igen att många hade lärt sig rida på stoet och hon var mycket omtyckt). Jag kunde knappt rida henne, fick sitta djupt i sadeln och nästan såga med händerna för att hon inte skulle springa iväg. När jag (äntligen kan man tycka) skulle börja galoppera på henne (efter kanske en-två månader, var en riktig fegis då) så kastade hon av mig båda gångerna. Efter det ville jag inte rida henne och mamma lämnade tillbaka henne. Man undrar ju vad som var fel med den hästen, kan ju vart att hon kände sig otrygg eller hade ont och att hon gick på smärtstillande vilket hon inte berättade för oss, vem vet. Lite synd att jag inte kan "låna om" henne nu.

 

[Vinur]

Tänkte delge min enda provridning, inte så bisarr kanske, men lite konstig nu i efterhand.

Jag var kanske tio år och hade ridit på ridskola i tre år, var därför kanske inte jättesäker i sadeln och hade bara ridit ridskolehästar. Min mamma hade då hittat en ridskoleponny på försäljning, har för mig att hon var femton år och hade en väldigt vacker färg. I hanteringen var den här hästen en ängel, stod alldeles stilla och njöt, blev gärna kliad och lyfte självmant på hovarna när man skulle kratsa dem. Väl i ridhuset minns jag inte om kvinnan som sålde hästen red först, men sedan fick jag rida henne, hon gick fint och snällt, dock vågade jag inte galoppera på en helt okänd häst, vilket jag tycker är förståeligt för en tioåring. Efter det så red även min mamma henne (har för mig att hon var en stor D-ponny, möjligt tt hon var maxad och fin i kroppen) och hon galopperade faktiskt. Vi valde att låna stoet ett tag och där blev hon en helt annan häst, het och dunderpigg (trots att ägaren sagt om och om igen att många hade lärt sig rida på stoet och hon var mycket omtyckt). Jag kunde knappt rida henne, fick sitta djupt i sadeln och nästan såga med händerna för att hon inte skulle springa iväg. När jag (äntligen kan man tycka) skulle börja galoppera på henne (efter kanske en-två månader, var en riktig fegis då) så kastade hon av mig båda gångerna. Efter det ville jag inte rida henne och mamma lämnade tillbaka henne. Man undrar ju vad som var fel med den hästen, kan ju vart att hon kände sig otrygg eller hade ont och att hon gick på smärtstillande vilket hon inte berättade för oss, vem vet. Lite synd att jag inte kan "låna om" henne nu.

Fast det är väl inte jätteovanligt att ridskolehästar blir lite galna när de hamnar i privat ägo?

 

[PantheraL]

Fast det är väl inte jätteovanligt att ridskolehästar blir lite galna när de hamnar i privat ägo?

Nej, det är ju inte det, men man trodde kanske att en häst som blev höjd till skyarna för att vara en läromästare skulle känna igen en ryttare som ganska ovan och inte särskilt stadig i sadeln.

 

[Stereo]

Nej, det är ju inte det, men man trodde kanske att en häst som blev höjd till skyarna för att vara en läromästare skulle känna igen en ryttare som ganska ovan och inte särskilt stadig i sadeln.

Det är svårt det där, jobbade på ett ställe för drygt 10 år sedan där vi hade en stensäker stabil äldre herre som riktig läromästare. Han var högt utbildad men samtidigt superstabil och gick ofta med både nybörjare och riktigt duktiga ryttare. Ena hästen jag ridit utan hjälm i hela mitt liv.

Stället las ner och alla hästar såldes och så småningom dök det upp en tråd på Buke om en "galen häst" som jag efter ett tag insåg var vår gamla snälla läromästare... uppenbarligen trivdes han inte alls i det stallet han stod i, så som han beskrevs lät han rent av farlig. Om jag minns rätt blev tråden ganska lång och många var ganska upprörda över oärliga säljare, men det är inte lätt när hästen verkligen i 10 års tid varit en KLIPPA i ALLA lägen. Jag har ofta tänkt på den hästen senare, hoppas att de tog bort honom och att han slapp vandra runt.

 

[Karoliten]

När jag provred en häst som försäljaren tyckte hade kapacitet för 1.40 klasser.När hon visade hästen rev den och när även jag red rev den.Den brydde sig inte.Rev både små kryss som större hinder.Trots hästen hoppa så dåligt fortsatte hon prata på om hur bra häst det var en riktig juniorhäst!

 

[Efwa]

Jag har också varit med om världens snällaste häst som ridskolehäst. Men, att den vantrivdes var nog något de flesta såg. Hur snäll som helst, var lat som tusan och en riktig nybörjarhäst.

Han såldes nog p.g.a vantrivsel eller om det nu var någon som gillat honom så mycket att de köpte honom.

Jag träffade dem iallfall på en tävling på ridskolan de köpt honom ifrån och en piggare, gladare häst har jag då aldrig sett. Det var liv i blicken, hoppade som en Gud och ville bara ha roligt. Det lyste om honom.

Ägaren (ca 14 år) berättade att han varit seg och uttråkad i ca 6 månader tills han en dag bara vaknade upp ur dvalan. Som tur var kunde de hantera det och var mycket glad för sin ponny.

Så visst kan det ändra sig å det grövsta. Det handlar både om miljö och personer runt hästen.

 

[lytesout95]

För några år sedan hade jag en känslig och på hinder mycket försiktig häst på 175+ som jag ville sälja och den verkade vara en magnet för flera udda individer.

En som hade bokat för provridning kom i civila kläder, tittade på när jag red och klämde sedan genom hela hästen a la massör i 40 minuter och kommenterade alla felaktigheter som hittades. Sedan tackade människan för sig och åkte.

En hade åkt ganska långt och verkade väldigt orutinerad till häst. Jag visade först och travade in i en 5 1/2a som jag byggt upp och galopperade över några enkelhinder. Sedan kliver människan upp och börjar med att galoppera in i 5 1/2an 2 gånger innan jag får hejd på ekipaget och ber om trav in. Tidigare hade hästen fått panik i kombinationer och serier för det blev för trångt, så jag tyckte hästen var heroisk som försökte och dessutom klarade 5 1/2an i galopp. Sedan lyckades de inte komma rätt på ett enda enkelhinder och hästen gick inte ett enda steg i form.

Men trots en i mina ögon usel provridning så ville de köpa hästen. Här var jag kanske en mes som inte sa nej men jag kände ändå en viss lättnad när hästen inte gick genom besiktningen så affären gick i stöpet.

En provred och hörde sen av sig per sms att de ville köpa hästen för att sedan gå under jord och inte gå att få tag på.

En bjöd under halva utsatta priset (som redan var rimligt) med motiveringen att frakten var dyr.

 

[Ketrawzc]

För några år sedan hade jag en känslig och på hinder mycket försiktig häst på 175+ som jag ville sälja och den verkade vara en magnet för flera udda individer.

En som hade bokat för provridning kom i civila kläder, tittade på när jag red och klämde sedan genom hela hästen a la massör i 40 minuter och kommenterade alla felaktigheter som hittades. Sedan tackade människan för sig och åkte.

En hade åkt ganska långt och verkade väldigt orutinerad till häst. Jag visade först och travade in i en 5 1/2a som jag byggt upp och galopperade över några enkelhinder. Sedan kliver människan upp och börjar med att galoppera in i 5 1/2an 2 gånger innan jag får hejd på ekipaget och ber om trav in. Tidigare hade hästen fått panik i kombinationer och serier för det blev för trångt, så jag tyckte hästen var heroisk som försökte och dessutom klarade 5 1/2an i galopp. Sedan lyckades de inte komma rätt på ett enda enkelhinder och hästen gick inte ett enda steg i form.

Men trots en i mina ögon usel provridning så ville de köpa hästen. Här var jag kanske en mes som inte sa nej men jag kände ändå en viss lättnad när hästen inte gick genom besiktningen så affären gick i stöpet.

En provred och hörde sen av sig per sms att de ville köpa hästen för att sedan gå under jord och inte gå att få tag på.

En bjöd under halva utsatta priset (som redan var rimligt) med motiveringen att frakten var dyr.

Gick det bra för dem i fortsättningen?

 

[Lobelia]

Tänkte delge min enda provridning, inte så bisarr kanske, men lite konstig nu i efterhand.

Jag var kanske tio år och hade ridit på ridskola i tre år, var därför kanske inte jättesäker i sadeln och hade bara ridit ridskolehästar. Min mamma hade då hittat en ridskoleponny på försäljning, har för mig att hon var femton år och hade en väldigt vacker färg. I hanteringen var den här hästen en ängel, stod alldeles stilla och njöt, blev gärna kliad och lyfte självmant på hovarna när man skulle kratsa dem. Väl i ridhuset minns jag inte om kvinnan som sålde hästen red först, men sedan fick jag rida henne, hon gick fint och snällt, dock vågade jag inte galoppera på en helt okänd häst, vilket jag tycker är förståeligt för en tioåring. Efter det så red även min mamma henne (har för mig att hon var en stor D-ponny, möjligt tt hon var maxad och fin i kroppen) och hon galopperade faktiskt. Vi valde att låna stoet ett tag och där blev hon en helt annan häst, het och dunderpigg (trots att ägaren sagt om och om igen att många hade lärt sig rida på stoet och hon var mycket omtyckt). Jag kunde knappt rida henne, fick sitta djupt i sadeln och nästan såga med händerna för att hon inte skulle springa iväg. När jag (äntligen kan man tycka) skulle börja galoppera på henne (efter kanske en-två månader, var en riktig fegis då) så kastade hon av mig båda gångerna. Efter det ville jag inte rida henne och mamma lämnade tillbaka henne. Man undrar ju vad som var fel med den hästen, kan ju vart att hon kände sig otrygg eller hade ont och att hon gick på smärtstillande vilket hon inte berättade för oss, vem vet. Lite synd att jag inte kan "låna om" henne nu.

Ett klassiskt exempel på att hästar är levande varelser och inte robotar.

Hästen tas från sin miljö, får förmodligen betydligt mindre jobb. Det var troligen inget som helst fel på hästen

 

[hoppeloppe]

Nej, det är ju inte det, men man trodde kanske att en häst som blev höjd till skyarna för att vara en läromästare skulle känna igen en ryttare som ganska ovan och inte särskilt stadig i sadeln.

Har lånat en ridskoleponny en gång och det var stallets snällaste läromästare, den blev heltokig av glädje när vi fick hem den, så jag som liten klarade inte av den och vi fick lämna tillbaks den.

Medan en annan ridskoleponny vi fick när han skulle pensioneras från ridskolan var precis lika snäll hos oss som han varit tidigare.

 

[Lingon]

Men det är väl så att om en häst/ponny är van vid att gå 2-3 lektioner om dagen 5-6 dagar i veckan och sen plötsligt halverar man antalet ridpass (eller ännu färre) är det ju klart att hästen/ponnyn reagerar på det. Om man sen dessutom rider ensam utan annat hästsällskap under ridpasset så tycker kanske de fd ridskolehästen att det är konstigt eller iaf annorlunda då många ridskolehästar inte är speciellt vana vid att vara ensamma. Då är det inte konstigt att den beter sig annorlunda och mycket piggare än vanligt.