Sv: Vilken är den mest bisarra provridningen ni varit med om!?...
*kl*
Just den här historien är väl inte särskilt bisarr, men jag kommer ihåg den lika bra som om det vore igår.
Jag och min häst hade kommit till en punkt där vi var "klara" med varandra, och jag hade bestämt mig för att börja leta efter en häst med lite mer kapacitet att ta hem på foder. Jag skulle ha kvar min dåvarande häst och helt enkelt ha en till att utvecklas med och komma ut och tävla med. Jag la ut en annons och fick rätt många svar.
Ett av dessa svar kom från en kvinna som hade ett litet halvblodsssto som inte var särskilt utbildad. Men hästen var ju så snäll och schysst, vem som helst kan rida henne och hon kommer bli riktigt fin med lite utbildning. Hästen var relativt ung och eftersom kvinnan lovordade hästen tänkte jag att det skadade inte att åka och kolla, även om det inte var just det jag letade efter. Vi bestämde tid och plats, jag skulle ta tåget en bra bit och sen bli upphämtad på stationen. Kvinnan var sen, men det är inget som är särskilt ovanligt tycker jag
Iallafall, in i bilen och mot stallet. Jag noterade direkt när vi körde in på gården att den enda häst jag hade sett stod själv i hagen, inga andra hästar inom synhåll. Kvinnan bodde på sina föräldrars gård, och det var den varianten av stall där man tagit garaget och gjort om. Inget fel i det, det var ordentliga boxar, men det var trångt. Vi gick ut till hagen för att hämta hästen och jag frågar lite försynt om hon står alldeles själv? Får till svar att "ja, hon går själv, men grannen där borta har en häst som hon kan se när den är ute"
Vi tar in hästen och eftersom det inte är någon annan häst i stallet heller frågar jag ännu en gång om det inte finns fler hästar på gården? "Nej, hon hade ju sålt sin ponny för ett tag sen och då blev hon ju själv kvar". Tanken var ju dock att hon skulle låna ut sin häst, så jag la det åt sidan och fokuserade på hästen. När vi gjorde iordning stoet fick jag bara borsta, inte sätta på benskydden, sadla eller tränsa. Det är väl ingen stor sak i sig, men jag föredrar att få göra det själv dels för att se att hästen inte reagerar på något, dels för att jag vill visa ägaren att jag har koll på läget. Jag noterade att bettet låg konstigt, men tänkte inte mer på det då.
Vi går ut, och då kommer det fram att det inte finns några ridmöjligheter på gården, och att ridbanan hon brukar låna inte går att rida på för tillfället. "Men det finns en äng vi kan gå bort till, den går nog att rida på" Eftersom jag hade ägaren bredvid hästen hoppade jag något tveksamt upp. Det var inga problem alls, vi skrittade genom en skog och längs med en väg, hästen skötte sig helt perfekt. Sen kommer vi då fram till ängen... Den var inte det bästa man kan rida på, halva var i uppförsbacke, men den dög. Jag rider runt lite, börjar trava. Går okej, men ju längre jag rider, desto mer drar hästen mot "utgången" av ängen. Hon är även väldigt pigg och stark, och jag får då veta att hon har stått rätt länge
Jag frågar ägaren om hon brukar dra så eller om det är jag som gör fel. Får svaret att "nej, hon bara gör så" Jag börjar tröttna på att försöka komma överens med hästen i traven och får fram henne i galopp så att hon ska få ur sig lite energi. Ajsingbajsing vad glad hästen blev! Vi bockade och hoppade och körde racing i backen. Inte helt frivilligt från min sida. Jag kände dock på hästen att hon bara var pigg, och vad gör jag? Jo, jag börjar skratta. Hästen fiser omkring och tycker att vi har lattjolajban, visserligen inte helt utom kontroll men jag kände att om jag var intresserad av den här hästen så var det ju kört nu när jag bara sitter och skrattar.
Något lugnare blev hon kanske, men de kommande 20 minuterna var rätt spännande. Hästen drar som satan mot "utgången", när hon inte får går dit blir hon sur, bockar och försöker dra iväg i galopp. Så håller vi på, runt runt medan jag skrattar varje gång hon bockar och studsar iväg. Jag fick till slut nog, jag kände att jag hade försökt allt. Tempoväxlingar, övergångar, stora volter, små volter, 8-volter, ja allt möjligt för att vi inte bara skulle rida runt runt på samma volt. Tyvärr var hon väldigt stel och hade inte alls den gången som jag hade trott, det jag nu kunde känna mellan lufthoppen. Rider fram till ägaren, försöker att inte skratta, och säger till henne att jag inte reder ut det och ber henne rida så jag kan se vad jag gör för fel. Kvinnan får min hjälm och hoppar upp. Hästen bockar visserligen inte med henne, men drar precis likadant och är allmänt ovillig. Hon tjurar och surar och vill inget alls. Ägarens kommentar från ryggen: "Ja hon gör ju alltid såhär, så man måste vara bestämd om man inte vill ut från banan" (Tydligen skulle hon vara värre om man var på en ridbana)
Får senare veta att ägaren har haft hästen i princip hela dens liv, och ridit in den själv, men att det sen "inte blivit mer". Jag var inte vidare imponerad av varken hantering eller ridning, men jag hoppade upp igen. Hästen var rätt trött vid det här laget så jag joggade ner henne och ställde inga krav alls, och då slutade hon till slut dra. Ägaren var jättepositiv till hela ridningen och tyckte att det här var ju bra. Hästen kommer bli så bra med lite utbildning. Jadu tänkte jag, en häst som alltid har fått dra så behöver nog lite mer än bara vanlig utbildning.
När vi sen fixar hästen ser jag att bettet har suttit konstigt eftersom det satt på fel håll. Inget som störde ägaren dock.
Hon skjutsar mig till stationen och jag tackar för provridningen och vi kommer överens om att vi ska höras av om ett par dagar så vi får tänka lite på saken. De långa timmarna på tåget hem satt jag mest och undrade varför jag självmant satt kvar på en överpigg bockande häst, och konstaterade att roligt hade jag haft, men en outbildad häst vars enda intresse är att dra mot utgången inte riktigt var vad jag ville ta mig an, även om hästen i sig hade rätt härlig personlighet. Det kändes även olustigt att kvinnan själv hade ridit in och "utbildat" hästen då hon kanske inte var så lämpad för det, eftersom hon hade en "jamen hon gör så"-attityd.
Jag mailade kvinnan ca en vecka efter, och sa att jag tyckte att hästen var jättetrevlig, men att jag inte tyckte att kemin stämde så att det var bättre att hon kom till någon annan. Jag fick ett svar i stil med: Det är inte aktuellt att låna ut X längre då jag har en tjej här hemma som ska komma och rida henne hos mig någon dag i veckan så hon slipper flytta.
Jaha tänkte jag :s Hon hade ju trots allt hört av sig för att hon ville att hästen skulle lånas ut och utbildas, inte stå kvar hemma och knappt göra något...
Nu var det här längesen, men jag hoppas verkligen att hästen fick flytta, eller att den fick en kompis. Att stå helt själv och bara ridas någon gång då och då känns lite sorgligt, när det trots allt var en fullt fungerande häst. Jag önskar att jag hade varit lite äldre och vågat ifrågasätta sakerna lite mer där och då, men jag lärde mig iallafall något.
Kan tillägga att jag idag aldrig sitter upp om ingen annan ridit hästen innan. Jag är även väldigt noggrann med att kolla hur all utrustning ser ut innan det sätts på.
