Sv: Vilken är den mest bisarra provridningen ni varit med om!?...
Nja, rolig och rolig, det är väl kanske inte denna historia, men...
Jag sökte en medryttare till mitt kallblodssto. Det kom diverse intressenter, bla en som red med hellånga tyglar och kallade det för att "rida western". Hon var ute ett par gånger och provade innan jag sa nej. Hästen i fråga var inte så utbildad, men genomsnäll och hade gått turridning med oerfarna ryttare. Människan som provred orkade inte lära sej namnet ordentligt på hästen på de 10 gånger vi pratade på telefon, samt de 2 gånger vi träffades.
En annan som kom och provred hade mycket ridvana och faktiskt en egen häst, en bruksnordis, som hon inte red på. Den hästen hade hon haft i 10 år, och då tänkte jag att hon kanske inte rider den pga hästens ålder. Men, icke sa nicke, hon var livrädd för att rida och klarade inte av sin egen häst. Hon fixade inte mitt sto heller.
Erbjöd henne då att prova min genomsnälla islänning, fd turhäst, som tom hade gått lektionsridning med 4-åringar på ryggen utan problem. Tjejen var livrädd även på honom och tjoade till så fort han lyfte hoven för att ta ett steg framåt...
Behöver jag säga att det inte blev tal om något medryttarskap för den tjejen...
Nja, rolig och rolig, det är väl kanske inte denna historia, men...
Jag sökte en medryttare till mitt kallblodssto. Det kom diverse intressenter, bla en som red med hellånga tyglar och kallade det för att "rida western". Hon var ute ett par gånger och provade innan jag sa nej. Hästen i fråga var inte så utbildad, men genomsnäll och hade gått turridning med oerfarna ryttare. Människan som provred orkade inte lära sej namnet ordentligt på hästen på de 10 gånger vi pratade på telefon, samt de 2 gånger vi träffades.
En annan som kom och provred hade mycket ridvana och faktiskt en egen häst, en bruksnordis, som hon inte red på. Den hästen hade hon haft i 10 år, och då tänkte jag att hon kanske inte rider den pga hästens ålder. Men, icke sa nicke, hon var livrädd för att rida och klarade inte av sin egen häst. Hon fixade inte mitt sto heller.
Erbjöd henne då att prova min genomsnälla islänning, fd turhäst, som tom hade gått lektionsridning med 4-åringar på ryggen utan problem. Tjejen var livrädd även på honom och tjoade till så fort han lyfte hoven för att ta ett steg framåt...
Behöver jag säga att det inte blev tal om något medryttarskap för den tjejen...