Sv: Vilka rättigheter har min sambo?
Har inte läst igenom det ni skrivit nu då jag känner att jag måste ta om historien för att ni skall få en mer rätsida av den. Så här ligger det till:
Min sambo har två barn sedan tidigare, sambon har haft stödfamilj i barnens mormor och morfar i och med att mamman legat sjuk i svåra depressioner och diagnos Asperger. Antar att det egentligen är mamman som haft stödfamilj eftersom det har varit hon som varit okapabel till att ta hand om sina barn*. Mamman kan nu ta hand om sina barn men stödfamiljen finns fortfarande kvar. Mamman bor kvar hos sina föräldrar som också är stödfamilj till hennes barn. Jag och min sambo är INTE i behov av någon stödfamilj, och vad min sambo påstår så är det gemensam/delad vårdnad. Vilket jag har svårt att tro..
* Om det nu stämmer att de har gemensam vårdnad
Ena dottern har fått diagnosen Asperger och säger sig inte klara av att vara här hos oss. Mamman får hennes barnbidrag trots att barnet (barnen) är skrivna här hos sin pappa. Min sambo hjälper även till i viss mån med resor och annat då och då, inte mycket dock. Stödfamiljen ställer upp, men inte så att dottern till min sambo får träffa henne tillräckligt ofta. Jag har satt stop då det inte är min skyldighet (som den enda med körkort i familjen) att skjutsa fram och tillbaka, särskilt inte när situationen är som den är och stödfamiljen inte "kan". På helgen är det alkohol som sätter stop för skjutsen.
JAG säger att vi inte har råd att betala dessa 2500 kronorna, min sambo säger "Ja", "Nej" och "A´men". Än en gång, vi är INTE i behov av stödfamiljen, det är mamman som är det. Mamman säger att om vi säger upp stödfamiljen så kommer vi ändå att få betala underhåll till ena barnet, vilket för mig känns fel eftersom vi har "ett barn var". Kostnaderna är lika stora för båda, men att hon (eller stödfamiljen, jag vet inte) har en till mun att mätta när hennes andra dotter är där.
Som jag förstår det så får man underhåll då det finns ett officellt beslut om egen vårdnad. Rätta mig gärna om jag har fel, helst utan klago-ton. Mamman säger sig vara rädd för att inte få rätt till någon vårdnad över huvud taget när stödfamiljen sägs upp eftersom hon har Asperger och varit så svårt sjuk som hon var. Alltså säger hon emot sig själv. Min sambo säger fortfarande bara "Ja", "Nej" och "A´men".
Jag vill inte skapa en massa bråk och oenigheter, men när det kommer till våran gemensamma ekonomi så sparkar jag bakut. Vi skall gifta oss i sommar, den 22 augusti, för mig hänger bröllopet på en skör tråd om inte min sambo ser till att involvera mig mer i detta med stödfamilj, vården av barnen osv. Han förstår inte detta och säger att jag hotar med att jag skulle ställa in bröllopet
Vad är det som gäller?
Det känns som att det är bättre att betala underhållet, när det är utrett och konstaterat än att sitta och betala en massa pengar till kommunen för att mamman behöver stödfamilj (egentligen ett ekonomiskt stöd). Utan mig skullem min sambo inte klara sin vardag och få sälja sitt hus, antagligen till ett undervärde av det egentliga värdet av huset. Vi hade precis kommit överrens om att vi måste spara och se till att använda pengarna rätt för att ta oss förbi och omvärdera huset. I och med detta så kommer detta inte vara möjligt, och det kommer aldrig bli någon bättre kostnad för oss (eller honom) per månad om vi inte får huser omvärderat och kan få bort topplånet. Eller om det nu är bottenlånet. Jag vet inte..
Utan mig skulle han vara i behov av stödfamilj och någon annan som kan skjutsa honom fram och tillbaka. Han skulle leva exakt som han gjort förut med räkningar på mer än den inkomst han har. Detta i och med att han själv inte kommit till skott att ta ett körkort, med körkort och bil skulle hans ekonomi sjunka till minus och hot från fogden. Antagligen.
Jag vill inte vara den "dumma sambon/flickvännen" i den här situationen. Men så blir det och jag kan inte fortsätta leva på det här viset. Vi har också kommit så långt att vi skulle gå på familjerådgivning, men jag märker INGET engagemang från min sambo. Egentligen sitter det antagligen i hans dåliga samvete över dottern som har Asperger.
Skulle behöva skriva SÅ mycket mer, men det blir mycket längre. Hjälp mig gärna i detta! Snälla!
