Jag är dålig på att förklara känner jag. Skulle behöva någon som är bra på att förklara detta till hjälp.
Kroppen är som en hamster. Om man äter på svältgränsen reagerar kroppen på svält och hamstrar allt den får, även det som den inte vanligtvis ska behålla. När du äter mer än svältgränsen och alltså mer lagom för dig, så reagerar kroppen med att släppa på det den inte behöver, den är trygg med att veta att om några timmar får den mer bränsle, det är inte svält och det finns inget behov av att agera hamster. Man går då ner i vikt. Äter man för mycket handlar det ju om kalorier in och ut, enkelt förklarat- då är man över sitt eget kroppsliga behov och förbränner man inte det går man ju upp i vikt. Därför är lagom det man ska sträva efter.
Märk väl. Jag pratar om en person som rör sig normalt och som inte äter godis, chips och glass istället för någon form av mat. Man kan alltså inte bara äta allt det och tro att man kan gå ner i vikt osv, men jag förutsätter nästan att de flesta människor som kämpar med viktnedgång sedan länge har ett hyfsat normalt förhållande både till motion/rörelse och sötsaker. Man rör sig på något vis regelbundet och man äter sött ibland, men inte alltid.
Till och med sjukvården börjar gå allt mer ifrån "kalorier in-ut" tankarna, eftersom det inte alls är så enkelt för personer som försöker gå ner i vikt- och som har försökt en längre tid.
Jag äter som sagt 6 gånger om dagen, två av dem är lunch och middag. Jag ska satsa på proteinet, 50 % av mina måltider ska bestå av protein, 30 % av kolhydrater och 20 % av grönsaker. Mellanmålen ska ha högt proteininnehåll också. När jag slarvar är jag mer hungrig, men när jag håller detta funkar det och jag går faktiskt ner i vikt. Nu förstår jag ju att det inte går att jämföra mig med någon som inte är opererad, inte rakt av, men matmässigt kanske man kan fundera på om du behöver ha fler mål per dag, och mer protein i dina måltider? Det kanske gör skillnad?
