Ska iväg till en liten sjö senare idag och plugga i solen tillsammans med några klasskamrater, jättemysigt, men dessa utflykter brukar ofta bestå av mängder av fika... Gah! Jag har därför preppat en liten burk med kiwi och jordgubbar som jag kan äta istället.
MEN! Mitt största dilemma är hur jag ska förhålla mig kring detta för mina vänner. Jag tycker det är jättesvårt att tala om vikt och viktnedgång, särskilt med dessa personer. De är samtliga väldigt "petite" i sin kroppsbyggnad och en av dem har tidigare haft en allvarlig ätstörning (där vissa tankar dröjer sig kvar såklart). Jag tackar vanligtvis ALDRIG nej till godsaker, fika, glass, godis, chips m.m. och dessa personer VET att jag älskar godsaker över allt annat Det blir därför oerhört tydligt om jag inte tar någon fika eller om jag inte reagerar med samma glädjedans som vanligt. Samtidigt vill jag inte prata om vikt eller viktnedgång med dem, eftersom det lätt kan trigga vissa och jag tror generellt dessa personer har oerhört svårt att se på kaloriräkning och dylikt som något hälsosamt (de har aldrig behövt gå ner i vikt och i deras ögon tillhör sådana tekniker mer ätstörningar än något annat). Jag kan inte heller bara ta något litet, för även små saker springer iväg i kalorier och jag behöver få energi från mer näringsrika livsmedel. Dessutom umgås vi så pass mycket att "något litet" varje gång skulle resultera i stora mängder i slutändan.
Hjälp! Hur skulle ni göra?
MEN! Mitt största dilemma är hur jag ska förhålla mig kring detta för mina vänner. Jag tycker det är jättesvårt att tala om vikt och viktnedgång, särskilt med dessa personer. De är samtliga väldigt "petite" i sin kroppsbyggnad och en av dem har tidigare haft en allvarlig ätstörning (där vissa tankar dröjer sig kvar såklart). Jag tackar vanligtvis ALDRIG nej till godsaker, fika, glass, godis, chips m.m. och dessa personer VET att jag älskar godsaker över allt annat Det blir därför oerhört tydligt om jag inte tar någon fika eller om jag inte reagerar med samma glädjedans som vanligt. Samtidigt vill jag inte prata om vikt eller viktnedgång med dem, eftersom det lätt kan trigga vissa och jag tror generellt dessa personer har oerhört svårt att se på kaloriräkning och dylikt som något hälsosamt (de har aldrig behövt gå ner i vikt och i deras ögon tillhör sådana tekniker mer ätstörningar än något annat). Jag kan inte heller bara ta något litet, för även små saker springer iväg i kalorier och jag behöver få energi från mer näringsrika livsmedel. Dessutom umgås vi så pass mycket att "något litet" varje gång skulle resultera i stora mängder i slutändan.
Hjälp! Hur skulle ni göra?
Senast ändrad: