Vikttråden 2016

Status
Stängd för vidare inlägg.
På måndag börjar jag med pulver/shakes/otroligt-tråkiga-dieten igen i 3 veckor :arghh::up:

Med dumma knän som klagar på all extravikt (15kg) så känns det som att det är värt riskerna :o

Jag har sagt att jag skall ta tag i det här ordentligt i snart 2 år såatteh :angel:

(ursäkta för trådspam).
 
Vägde mig idag och hade gått ner nåt kilo till :(:( Det var iofs en ny våg så det kan ju skilja sig lite, men har definitivt inte gått upp iallafall.
Sen har vi ingen bil nu heller så jag får cykla överallt och då blir det ju inte direkt lättare att hålla vikten! :(

(ja, gnälligt inlägg, sorry! :D)
 
Okej! Blir spännande att följa hur det går. Jag skulle aldrig ha karaktären att genomföra en sådan diet - jag älskar mat alldeles för mycket, men är ändå nyfiken. Har du kört något liknande tidigare? Brukar viktnedgången börja gå långsammare efter en tid eller går det lika bra hela tiden?

Jag har alltid haft inställningen att vikt = kalorier in/kalorier ut. För ett par veckor sedan var jag dock på en föreläsning om ätstörningar, hållen av en av Sveriges mest framträdande forskare inom området. Han lyfte forskning som visat på hur kontinuerlig kräkning gör att kroppen efter tre veckors tid anpassar sig till att inte få behålla mat särskilt länge, detta genom att bryta ner mat allt tidigare i matsmältningsprocessen (t.ex. togs det upp betydligt fler kolhydrater i munnens slemhinna hos en person som kräktes dagligen i jämförelse med en person som inte kräktes). Kräkning fyllde alltså bara önskad effekt vid ätstörningar alldeles i början, sen stagnerade det. Hypotesen är att denna anpassning är en ren överlevandsstrategi, där kroppen försöker behålla och få tag på mer näring under svåra förhållanden. I och med detta har jag börjat fundera på om det kan ske liknande anpassningsprocesser vid viktnedgång på låg kalorinivå, men jag är helt oinsatt i området och känner heller ingen som prövat viktnedgång på väldigt låg kalorinivå - därav mina frågor :)

Det här har jag också tänkt på! Att kroppen om den inte får i sig näring börjar joxa med förbränningen och "håller hårt" i det den har kvar och får i sig. Att det är därför bantning ofta inte fungerar (man tappar i vikt men går lätt upp den igen). Jag äter ofta större portioner än t.ex. min mamma som har kanske 20kg övervikt. Nu vet jag ju inte vad hon äter när jag inte är där, men jag känner mig lite taskig när jag bara lassar upp, tar två gånger, äter dubbel dessert och äter en skål chips framför tvn och ändå har stlr 34...

Nu har jag ju inte dessa problem, men ska följa svaren på detta inlägg och se vad folk säger!
 
@Fossing Ska se om jag kan hitta någon forskning kring detta sen ikväll! :) Det borde finnas massor. Jag är nyfiken just för att jag själv är orolig att ligga på "för låg" kalorinivå och att jag sätter igång processer som motverkar mitt syfte med att äta mindre ;)

Och vad jobbigt du har det med vikten, stackare. Inte alls gnällig - det är tufft när man kämpar och sen går det åt motsatt håll. Hur är tanken att du kör vidare nu?
 
Eftersom att jag svullat på mig 3-4 kg på sista tiden så blir det till att gå ner i vikt! På mig sätter sig allt på övre delen av låren, magen och höfterna medens mina smalben och armar är som spagetti. Sådär lagom snyggt!
 
69.0 kg idag så -1,1 kg sedan i måndags. Det är dock massor med bunden vätska som släppt, jag har kissat som en tok senaste dagarna.

Efter lite läsning igår så ska jag bli bättre på att faktiskt ligga på 1200 kcal - minst. Igår låg jag på bara 1000 kcal. Hellre att viktnedgången får gå lite långsammare känner jag nu... Snabba vändningar här ;)
 
Jag har så fruktansvärt svårt att låta bli pasta, fattar inte! :banghead: När jag börjar äta pasta hamnar jag nästan som i trans, pasta är verkligen min akilleshäl. När jag sätter igång kan jag äta MYCKET. Sjögräs- eller shitaakenudlar fyller inte sin funktion som ersättare. Inte vitkål eller squash"pasta" heller. Snälla, har någon tips? Bönpasta ligger ju rätt högt i kalorier och känns inte som en bra ersättning därför?
 
Jag har så fruktansvärt svårt att låta bli pasta, fattar inte! :banghead: När jag börjar äta pasta hamnar jag nästan som i trans, pasta är verkligen min akilleshäl. När jag sätter igång kan jag äta MYCKET. Sjögräs- eller shitaakenudlar fyller inte sin funktion som ersättare. Inte vitkål eller squash"pasta" heller. Snälla, har någon tips? Bönpasta ligger ju rätt högt i kalorier och känns inte som en bra ersättning därför?

Gud så jag känner igen mig. Pasta triggar något hos mig! Jag äter alltid så mycket pasta att jag mår illa i princip. På något sätt tycker jag inte att samma mängd pasta mättar lika bra / gör mig lika nöjd som andra tillbehör.

Min lösning har faktiskt varit att äta pasta alltmer sällan. I dagsläget blir det max någon gång var tredje vecka - en gång i månaden kanske. Det fungerar bättre för mig än att försöka äta bara lite pasta men ofta.
 
Jag har så fruktansvärt svårt att låta bli pasta, fattar inte! :banghead: När jag börjar äta pasta hamnar jag nästan som i trans, pasta är verkligen min akilleshäl. När jag sätter igång kan jag äta MYCKET. Sjögräs- eller shitaakenudlar fyller inte sin funktion som ersättare. Inte vitkål eller squash"pasta" heller. Snälla, har någon tips? Bönpasta ligger ju rätt högt i kalorier och känns inte som en bra ersättning därför?
Jag väger pastan innan jag kokar den. Kokar man inte för mycket kan man ju inte äta för mycket. Jag håller helt med om att de där alternativen inte är detsamma.
 
Jag är också ett pastamonster, men har dels börjat väga pastan, dels börjat se över vad jag har till pastan. Förr åt jag mycket köttfärssås, köttbullar, smält ost och gräddiga såser och då får man den där olyckliga kombinationen av fett, salt och kolhydrater som är så moorish. Nu blir det oftare en fräsch smakrik tomatsås (oftast arrabiata eller puttanesca) eller pesto och lite riven parmesan. Sen tar jag inte så mycket på gaffeln, kanske två spaghettistrån i taget eller en penne. Pastan ska vara av bra kvalitet och al dente. Kan också varmt rekommendera små tallrikar för att krympa portionerna.
 
Jag är också ett pastamonster, men har dels börjat väga pastan, dels börjat se över vad jag har till pastan. Förr åt jag mycket köttfärssås, köttbullar, smält ost och gräddiga såser och då får man den där olyckliga kombinationen av fett, salt och kolhydrater som är så moorish. Nu blir det oftare en fräsch smakrik tomatsås (oftast arrabiata eller puttanesca) eller pesto och lite riven parmesan. Sen tar jag inte så mycket på gaffeln, kanske två spaghettistrån i taget eller en penne. Pastan ska vara av bra kvalitet och al dente. Kan också varmt rekommendera små tallrikar för att krympa portionerna.
Så tänker jag också. Grönsaker i någon form till pasta. Tillbehör som mer eller mindre består av grädde, ost och vin är däremot feltänkt. Om jag ska äta pasta till middag baserar jag även lunchen på grönsaker.

Jag varken kan eller vill leva utan pasta och gott (!) bröd. Att maten är god ser jag inte som ett problem, tvärtom.
 
@Hyacinth @Petruska, @svea @cherie

Lagar ofta mat till hela familjen, så att väga innan blir svårt. Däremot väger jag oftast maten på tallriken, men när jag börjar äta far djävulen i mig och jag måste! ha mer! Pasta är så otroligt gott så jag vill inte leva utan. Fylla ut med broccoli är ett bra tips, har testat det och det fungerar ganska bra, men pastan triggar mig ändå.

Små tallrikar försöker jag äta på, samt äta långsamt. Jag VET ju egentligen hur mycket jag "får/borde/ska" äta. Jag går ner i vikt om jag undviker pasta helt ett par månader. Om jag har varit duktig och ätit grönsaker och sallad till middag medans resten av familjen käkat makaroner och köttbullar kan jag smyga in i köket när ingen ser och äta direkt från kastrullen efteråt! :o. Pasta gör något med min kropp och med mitt begär. Jag är inte helt karaktärssvag, har tillexempel utan större bekymmer slutat att röka. Kan låta bli godis och choklad fast att jag är sugen.

Jag kanske ska kombinera era tips: äta bara någon gång i veckan på små tallrikar, fylla ut med broccoli och äta med lite mindre gaffel.
 
Jag känner att för att lyckas gå ner i vikt så kan jag inte ha något förbjudet. Jag tar bakverk, "fredagsmys" och kolhydratrik mat - men i betydligt mindre portioner än tidigare. Jag försöker låta bli det som är uppenbart fett i mat (lagar ofta tomatbaserade såser istället för med gräddbas etc). Jag tar också mer sallad än tidigare och fyller upp med det istället för med pasta eller potatis som det ofta blev förut.

(Jag smygvägde mig i tisdags och hade gått ner 0,5 kg - jag som var säker på att jag gått upp!)
 
Åh, jag glömde! Jag lyckades övertala sambon om att en slow cooker är en jättebra investering, så nu lär jag få laga mat för all framtid! I en sån känns det som att man kan få till bra mat även utan mycket tid på vardagarna. Det kommer bli korta kvällar hemma i sommar eftersom jag kommer att jobba till 17:30, med en halvtimmes pendling. Lite skillnad mot att ha minst 3 timmar att laga kvällsmat på som jag har under terminerna.
 
Nu har jag nått det viktmål jag satte upp när jag startade, känns konstigt :eek: men roligt såklart! :banana: Nu håller jag på att ställa om mig för att bli stabil på den här vikten. En ny utmaning, särskilt nu när vi ska resa bort på måndag.

11/02 --- 64.9 kg
18/02 --- 63.7 kg (-1.2)
25/02 --- 63.2 kg (-0.5)
03/03 --- 62.4 kg (-0.8)
10/03 --- 61.5 kg (-0.9)
17/03 --- 61.3 kg (-0.2)
24/03 --- 60.8 kg (-0.5)
31/03 --- 60.1 kg (-0.7)
07/04 --- 59.2 kg (-0.9)
15/04 --- 58.8 kg (-0.4)
21/04 --- 58.4 kg (-0.4)
28/04 --- 57.9 kg (-0.5)

Jag har tagit lite före/efter-bilder från resans gång, jag har gömt dom här under utifall det är någon som inte vill se. Ni kan klicka nedan för att visa dom:
Back2%20Text_zps7xdvcljv.jpg

Front2%20Text_zpsxbzuafal.jpg

Side%20Text_zpshbbbmxnw.jpg
 
Jag har uppenbarligen hamnat i den fasen av viktnedgången där överkroppen rasar i vikt medan underkroppen tar god tid på sig. 1 cm minus över stussen dennna månad - men 9,5 cm i midjan! :confused: Firade detta med att köpa en liten topp att ha på jobbet. I dag har jag för övrigt haft kavaj, jag kommer inte ihåg när detta inträffade senast.
 
Jag har uppenbarligen hamnat i den fasen av viktnedgången där överkroppen rasar i vikt medan underkroppen tar god tid på sig. 1 cm minus över stussen dennna månad - men 9,5 cm i midjan! :confused: Firade detta med att köpa en liten topp att ha på jobbet. I dag har jag för övrigt haft kavaj, jag kommer inte ihåg när detta inträffade senast.

Är det en särskild fas? Jag går alltid ner i vikt på det sättet, min underkropp behåller i princip samma mått oavsett vikt men överkroppen blir smalare (särskilt midjan)...
 
Jag har faktiskt slarvat i helgen men ganska medvetet då jag tyckte jag legat för lågt på kalorierna under veckan. Fortfarande ett kilo ner sedan förra veckan (69,1 kg). Nästa vecka ska jag fasen ligga en bra bit ner på 68! Ny vecka, nya tag!

Däremot har jag varit HEMSK i humöret under veckan, har aldrig upplevt det förut när jag legat på kaloriunderskott. Kanske också tecken på att jag legat lite väl lågt?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har funderat lite på det här med att tappa intresse för något, vad är det egentligen som händer i kropp och själ när ett intresse...
Svar
3
· Visningar
384
Senast: cassiopeja
·
Kropp & Själ Visst är vi några vinterbadare här? Vore kul att ha en tråd för det (hittade ingen när jag sökte så tror inte det finns nån?). Inleder...
2
Svar
20
· Visningar
956
Senast: Niyama
·
Kropp & Själ Jag tycker den här tiden på året känns så himla sorglig. Det blir mörkt tidigare och tidigare och känns så väldigt långt till våren när...
2 3
Svar
55
· Visningar
1 684
Senast: Takire
·
Kropp & Själ Det knakar i varje steg jag tar. Fotlederna är det nog. Tårna knakar också. Varför? Kanske ännu viktigare, är det farligt och kan jag...
Svar
11
· Visningar
519
Senast: Dyngpeter
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp