Viktoperationer för eller emot?

[lil-sis]

I början av problemet ja, då är det överhuvudtaget inte hunger eller sug som styr. Men när man är såpass extremt överviktig då har man överätit en lång tid och då är kroppen van vid att få mycket.

Nu pratar du nog om före operation och jag efter.

 

[Kattennizze]

Fast varför är det inte en ätstörning att överäta jämt? Det tycker jag.

 

[lil-sis]

Fast hur frisk är man från sitt missbruk om det ÄNDÅ tar över hela ens liv, utan att att man är överviktig då? Jag fattar vad du menar men de som jag träffat har ju bara pratat mat, mat, godis, mat etc in absurdum. Inget liv utöver käket. Det kanske är extrema människor som jag träffat men inte så ovanligt tror jag.

Ja de du träffar är ju inte alla

Och de finns ju i andra änden av viktskalan också.

Samma problem, annan lösning

 

[Inte_Ung]

Fast hur frisk är man från sitt missbruk om det ÄNDÅ tar över hela ens liv, utan att att man är överviktig då?

Det är man inte.
Men man slipper de tråkiga medicinska följderna av det.
Och det får vara bra nog.

Att sluta missbruka så länge som det man missbrukar finns tillgängligt är i det närmaste omöjligt.
Och som jag tidigare skrev, det går ju inte att sluta äta.

 

[Görel]

Jag moraliserar inte över andra utan tycker att folk får göra som de själva vill.

Själv skulle jag aldrig någonsin göra det trots att jag tycker att jag har en del kilon för många. Det finns de som det gått riktigt illa för och jag skulle aldrig utsätta mig för den risken. Jag försöker att tänka annorlunda och få min hjärna att ändra sitt sätt att reagera. På det sättet lyckades jag sluta röka efter 25 år som rökare, utan några hjälpmedel.

 

[lil-sis]

Fast varför är det inte en ätstörning att överäta jämt? Det tycker jag.

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Vad-ar-en-atstorning/

 

[Hippocampus]

Jag har vänner och familj som har gjort det. Jag kan fortfarande inte förstå hur lättvindigt det är. Fetma är ett problem idag och man måste väl fundera på VARFÖR? De flesta har säkerligen dåligt självförtroende och använder mat som tröst.

Ingen av mina vänner eller släkt har försökt gå ner i vikt. Jo, kanske en vecka på sin höjd. Men sen börjar det igen, ätandet. Då har de ringt och så får de operera sig. Det handlar om få månader från samtal till operation.

Jag har fel på systemet som inte signalerar att jag är mätt. Det är inget jag fått undersökt utan jag fattar ju det själv då jag alltid är hungrig. Mitt trix, även om jag inte är smal precis, är att äta normala potioner. Oavsett om jag blir mätt eller ej. Jag har dessutom märkt att ju bättre jag mår psykiskt och ju mer jag har att göra, desto mindre tar hungertankarna över. Jag äter ofta, helst var 3e timme.

 

[Inte_Ung]

I början av problemet ja, då är det överhuvudtaget inte hunger eller sug som styr.

Vissa människor föds så.
De är hungriga hela tiden och blir inte mätta.
Jag har haft en sådan bebis.
Hon åt tills hon spydde och sedan så åt hon igen.

Det gick faktiskt över i övre tonåren,
Men det var mycket träning och viljestyrka bakom det.
Hos henne själv.

 

[Inte_Ung]

För att det inte löser problemet att operera sig. Om det hade räckt och ingen egen ansträngning krävts, då kunde jag hålla med om Quick-fix.

Jag påstår inte att det är en Quick Fix.
Utan bara att det inte borde vara något fel om det så hade varit.

 

[Kattennizze]

Jag vet vad som är en ätstörning idag men det tycker jag inte är så intressant, jag tycker att dessa kriterier bör ifrågasättas och ändras, och det är det som jag vill problematisera.

 

[lil-sis]

Jag vet vad som är en ätstörning idag men det tycker jag inte är så intressant, jag tycker att dessa kriterier bör ifrågasättas och ändras, och det är det som jag vill problematisera.

Jag trodde problemet var att folk får operera sig för lätt?

 

[Inte_Ung]

Fetma är ett problem idag och man måste väl fundera på VARFÖR?

Och svaret är så tråkigt som att "Därför att det finns mat".
Äta är mysigt och har man råd så äter man.
I dag så har i princip alla råd, så då äter de.

Inte svårare än så.

 

[Kattennizze]

Jag moraliserar absolut inte över de som gör dessa operationer, utan jag vill mest diskutera hur vården fungerar eller inte fungerar snarare. Jag själv ville heller inte göra en sådan operation utan äter i stället som jag lärt mig av dietisten. Jag har växt upp med missbruk så jag vet hur missbrukare fungerar så jag tycker att jag har missbrukat mat. Fördelen för mig är att jag kan begränsa mitt matintag idag så kanske jag inte hade ngt missbruk?

 

[WBanna]

Och svaret är så tråkigt som att "Därför att det finns mat".
Äta är mysigt och har man råd så äter man.
I dag så har i princip alla råd, så då äter de.

Inte svårare än så.

Och för att väldigt många har stillasittande liv; man sitter på jobbet hela dagen och sen åker man hem och sätter sig i soffan.

 

[Kattennizze]

Ja fast det beror ju på hur dagens kriterier är utformade.

 

[Inte_Ung]

Fast varför är det inte en ätstörning att överäta jämt? Det tycker jag.

Därför att det inte är klassat så.
Det är därför inte definierat så.
Att påstå det är då en felanvändning av ord och språk.

Du får försöka att använda andra ord för att uttrycka din åsikt.
Annars så kommer ni att fastna på att du kallar fel saker för fel ord.

 

[kryddelydd]

Jag funderar på den explosionsartade utvecklingen av viktoperationer, speciellt verkar många unga operera sig. Jag förstår att det inte är en QuickFix eller en enkel lösning på ett mkt svårt problem men ändå, varför erbjuds man inte i första hand terapi i olika former innan det går så långt som till en irreversibel operation?
Bakgrunden till min fundering är att jag precis gjort en bukplastik och mött flera som gjort dessa operationer. En man som jag pratade pratade endast om mat och kakor och tårtor och det ena än det andra i form av föda. Det verkade som han fått noll hjälp med sin ursprungliga ätstörning utan bara nu att han inte kunde proppa i sig som förut. Såklart var det bra för honom att bli normalviktig, men ändå hela hans liv handlade bara om mat såsom jag uppfattade det, och då kan man verkligen ifrågasätt hur mkt själva ätstörningen, matmissbruket, ska styra ens liv?
Det är verkligen svåra frågor detta och det är så lätt att döma alla överviktiga, men det känns som feta människors ursprungliga ätstörningar är något som det verkligen borde satsats resurser på, anser jag. Detta innan ens en operation kan bli aktuell, tycker jag. Jag själv har gått ner närmare 30 kg med hjälp av stöd i form av både terapeut och dietist. Det funkar säkert inte för alla, men fler borde erbjudas det innan en irreversibel operation. Och också för att förhindra återfall så man håller sig viktstabil. Vad tycker ni andra och särskilt de som har gjort dessa viktoperationer?

Jag håller med dig!

En förklaring kan ju vara att det är kirurgerna som har makten. De tycker om att operera.
väldigt få landsting har tillräckligt många psykoterapeuter för att behandla stört ätbeteende (väljer avsiktligt att undvika termen "ätstörning" som ju betecknar anorexia nervosa och bulimi medan stört ätbeteende även täcker in sådana rubbningar som jag roar mig med; att trycka i mig massor av sötsaker och snacks dock i mitt fall utan att bli speciellt överviktig), och resultatet som visserligen borde vara mer varaktigt är inte alls lika dramatiskt.

Där jag jobbar, försöker vi jobba förebyggande redan via BVC. Det är tråkigt ofta som föräldrarna inte alls kan se att deras barn är överviktigt och bara säger "det växer de ifrån". Eller föräldrar som vill att det ska tas prover på ämnesomsättningen pga att barnet är överviktigt, men de vill inte att man säger till barnet att det är för tungt.

Om man kunde få till en tillräckligt bra attitydförändring för att hindra/minska barnfetman, skulle man ha kommit en bra bit på väg.

 

[pulkaskurk]

Det är INTE en Quick-fix.

Man kopplar bort första delen av tunntarmen också och det påverkar diverse hormoner som har med hunger att göra.

Jo det är en quick fix, som gör ont, kan ge allvarliga komplikationer och dessutom inte ger ett bestående resultat om inte patienten sköter sig.
I mina ögon är det helt fel väg att gå.
Å jo jag vet precis hur det är att vara överviktig och hungrig jämt men det finns ändå bättre vägar att gå.

 

[lil-sis]

Jag moraliserar absolut inte över de som gör dessa operationer, utan jag vill mest diskutera hur vården fungerar eller inte fungerar snarare. Jag själv ville heller inte göra en sådan operation utan äter i stället som jag lärt mig av dietisten. Jag har växt upp med missbruk så jag vet hur missbrukare fungerar så jag tycker att jag har missbrukat mat. Fördelen för mig är att jag kan begränsa mitt matintag idag så kanske jag inte hade ngt missbruk?

Tycker du att man ska likställa missbruk med ätstörning?

En del har ju förmågan att ta kontroll över sitt missbruk och andra inte. En del alkoholister klarar ju av att hålla det på en normal(?) nivå medans andra måste sluta rakt av för att det ska fungera.

Är man då en matmissbrukare av den senare sorten så blir det ju svårt om inte omöjligt att klara av det, just eftersom man måste äta.

Efter en operation så får man samma ro och mättnadskänsla av en betydligt mindre mängd mat än innan plus att det för många straffar sig om man gör mindre bra val. Det blir lite som antabus.

 

[Grazing]

Vissa människor föds så.
De är hungriga hela tiden och blir inte mätta.
Jag har haft en sådan bebis.
Hon åt tills hon spydde och sedan så åt hon igen.

Jag var en sådan bebis, fick äta väldigt begränsat och sluta även om jag ville ha mera. Har aldrig varit överviktig, har aldrig haft ett problem med att sluta äta senare i livet, gick över till och med ganska direkt efter ammningen tror jag det var, när jag började med vanlig mat. Men det höll ju på att gå överstyr i början. Visst var det säkert jobbigt för mina föräldrar när jag aldrig blev nöjd och åt alldeles för snabbt i början men uppenbart så lärde sig min kropp och psyket vad som var rätt väldigt fort.

Har två vänner med barn nu som är väldigt feta redan nu när dom är under 2 år, dom säger att dom får äta tills dom är nöjda och jag tror att det där kan vara en väldigt bra grund till att senare ha problem att kontrollera matintaget och lära kroppen när den ska vara nöjd.