Sv: Vi som tränar för Lydnadsettan!
*Snor sista knappen*
Var på träning med nya hundar idag och jag var faktiskt riktigt nöjd över platsläggandet. Han reste sig förvissa två gånger men gick bara ngt steg framåt och luktade på en fläck
Inte bra egentligen men bättre än vad jag räknat med.
Sen gick det däremot helt åt skogen. Jag vet inte om någon precis innan gått genom gräset med en löptik, för det var RIKTIGT intressant att lukta. Och jag har faktiskt inte riktigt haft det problemet med honom innan. Sen blev matte irriterad och förvärrade hela situationen när hund inte ville lyssna
Gud vad arg jag blir på mig själv! Jag tog iaf en liten sväng på planen igen när de andra ägarna skulle ha avslutningsfika och var sådör extremt glad och positiv, och då funkade det superbra igen
Jag börjar störa mig lite på allt tjat från andra om mina träningsmetoder (var väl även därför jag blev så lättretlig och så gick det ut över hunden... smart, verkligen smart..)
Jag är ju sådan som gärna vill att träningen ska vara en lek och ett roligt samspel mellan mig och hunden, så jag tar ofta fram boll eller kampleksak och leker när det gått bra, eller om hunden absolut inte ser mig så kan jag locka med det och sen säga kommandot igen och sen belöna. Flera i den träningsgruppen jag är med i nu tycker att jag helt ska ta bort berömmet. Att jag ska tala om för hunden att det är "allvar" när vi tränar för att han driver med mig
Att jag är den som sen har den hunden som trippar fram med vevande svans under fotkommando och faktiskt kan lägga honom på plats när en annan leker och tränar framför honom kanske inte är viktigt? Anledningen till deras tjat är att han lätt tappar fokus och kollar på annat, och då tycker dom att jag ska visa att det är "allvar"...
Hur förklarar man på bästa sätt att man i största möjliga mån vill använda sig av positiv förstärkning och vid "olydnad" främst uteslutande belöning? Jag har sagt det, men då ska de ändå stå och förklara att jag gör fel.