Vi som letar häst

[villhöver]

En liten fråga här.

Ni som har vana av unghäst?
Hur mycket skiljer det sig ifrån en vuxen och färdig häst och hur mycket kunskap bör man ha?

Jag funderar på en unghäst eller föl nästa gång,då jag gärna skulle vilja forma min häst själv men är lite kluven angående om det skulle fungera rent praktiskt.

Det är en ponnyras i mitt fall.

Det som skiljer är att man ska lära hästen allt. Och det är svårt att säga om det blir lätt och helt okomplicerat, eller om det kommer bli svårare. Jag tänker att man ska inte romantisera "forma hästen själv" - utan i det tänker jag att man får gå till sig själv och fundera på varför man vill forma hästen själv och vad det är man letar efter i det? (inte du som i DU just nu, för jag tycker att man hör detta ganska ofta - att man vill ha ett föl eller unghäst för att forma hästen själv). Formandet av en unghäst är ett stort ansvar, det är ju denna grund som lite stakar ut vägen framåt - så det är viktigt att det blir bra.

Sedan - efter den kanske negativa inledningen: alla som har en unghäst har en första unghäst, och jag menar inte att vara negativ och avråda från föl/unghäst men vill bara trycka på ansvaret det innebär.
Läste nånstans något som fastnat lite hos mig, inte ordagrant, men något i stil med; den bästa tjänst du kan göra en häst är att uppfostra den väl, det ökar chanserna för ett gott liv. För det kan hända att man behöver sälja hästen någon gång, även om det inte är planen. Och hästen kommer behöva hanteras av andra under sitt liv (hovslagare, veterinärer, en kompis som är hästvakt eller liknande).
Edit - hittade det: If you are fond of a horse and wish to do him a real favor – train him well. Teach him good manners, good habits, both in the stable and under the saddle. You need never worry about the future of such a horse if for any reason, you may have to part with him. You assure him of friends wherever he goes. Perhaps the greatest kindness you can do any horse is to educate him well.

Jag tänker att det viktigaste när man börjar med unghästar (och även när man hållit på ett tag) är att ha bra hjälp runt sig. Både i kunskap, men även funktion. De där personerna som varit med innan och kan hjälpa till vid nya saker "hur BRUKAR man göra i dessa moment?" och i de fall man stöter på patrull så kan de plocka fram sin verktygslåda och hjälpa till, man kanske fortfarande faktiskt gör sakerna själv men med ett gott stöd. Sedan även de här personerna som beskrivits av andra; de som kan hålla i linan, som räcker en saker, hjälper till vid lastträning osv. Då går det oftast bra

 

[cirkus]

Jag funderar på en unghäst eller föl nästa gång,då jag gärna skulle vilja forma min häst själv men är lite kluven angående om det skulle fungera rent praktiskt.

Det här förstår inte jag. Hur menar du med att forma hästen?

 

[grodan21]

En liten fråga här.

Ni som har vana av unghäst?
Hur mycket skiljer det sig ifrån en vuxen och färdig häst och hur mycket kunskap bör man ha?

Jag funderar på en unghäst eller föl nästa gång,då jag gärna skulle vilja forma min häst själv men är lite kluven angående om det skulle fungera rent praktiskt.

Det är en ponnyras i mitt fall.

Jag funderar också på unghäst som nästa häst och tänker vara bered på att ta mycket hjälp. Istället för att lägga pengarna på inköp Kommer de läggas på att ta hjälp med utbildningen

 

[Görel]

En liten fråga här.

Ni som har vana av unghäst?
Hur mycket skiljer det sig ifrån en vuxen och färdig häst och hur mycket kunskap bör man ha?

Jag funderar på en unghäst eller föl nästa gång,då jag gärna skulle vilja forma min häst själv men är lite kluven angående om det skulle fungera rent praktiskt.

Det är en ponnyras i mitt fall.

Bara för att man känner en häst från att den är ung eller föder upp den själv behöver man inte passa ihop. En ung häst är liksom en ung människa en personlighet där man kan dämpa eller förstärka olika drag. Den är ju inte ett blankt papper som man kan forma hur som helst.

Min egna uppfödning som skulle bli min nästa ridhäst passade inte ihop med mig. Det hjälpte inte att jag var med när hon föddes.
Lillasyster är den enda fölningen jag missat, kom ut precis efter, hon och jag funkar väldigt bra ihop och hon är kvar hos mig.

Det är en stor glädje med en häst som man fostrat och utbildat själv. Men man ska inte räkna med att kunna forma en unghäst precis som vill.

 

[Fabian In Memoria]

Om det är den hästen jag tror du menar så är den ju också rätt ung? Med allt som du har skrivit på forumet och de hästar och svårigheter du har haft så kanske en till unghäst inte är så klokt?

Om du har läst så borde du också ha läst att jag inte har någon som helst plan att köpa den. Eller någon annan häst heller, så hela den här diskussionen är en icke-fråga.

Bara ett konstaterande att det fanns en riden fjordvalack till salu och att det egentligen var det jag var ute efter från första början.

 

[SiZo]

Bara för att man känner en häst från att den är ung eller föder upp den själv behöver man inte passa ihop. En ung häst är liksom en ung människa en personlighet där man kan dämpa eller förstärka olika drag. Den är ju inte ett blankt papper som man kan forma hur som helst.

Min egna uppfödning som skulle bli min nästa ridhäst passade inte ihop med mig. Det hjälpte inte att jag var med när hon föddes.
Lillasyster är den enda fölningen jag missat, kom ut precis efter, hon och jag funkar väldigt bra ihop och hon är kvar hos mig.

Det är en stor glädje med en häst som man fostrat och utbildat själv. Men man ska inte räkna med att kunna forma en unghäst precis som vill.

Detta kan jag verkligen skriva under på. Min första uppfödning var en enastående häst. Snygg, vacker, trevligt temperament och allt. Men vi passade aldrig ihop. Jag gav det tills han var 8 eller 9. Men det bästa beslutet var när jag sålde. Herregud vilken sten som lyftes från bröstet.

Jag tycker dock inte att det är så svårt med unghästar. Men det gäller att man kan tänka framåt i allt. Om man tillåter något - vad kan det få för konsekvenser i framtiden? Vad lär jag hästen nu? I allt. Tycker man att sånt är jobbigt, eller tycker att det är jobbigt eller svårt att vara konsekvent och har svårt för att be om hjälp - då är kanske inte unghäst något för en.

 

[Nepenthe]

En liten fråga här.

Ni som har vana av unghäst?
Hur mycket skiljer det sig ifrån en vuxen och färdig häst och hur mycket kunskap bör man ha?

Jag funderar på en unghäst eller föl nästa gång,då jag gärna skulle vilja forma min häst själv men är lite kluven angående om det skulle fungera rent praktiskt.

Det är en ponnyras i mitt fall.

Ta saker i små steg, läs på om trigger stapling och se till att de pass man har blir roliga för båda! Då kommer man långt och känner man innan att man behöver hjälp o stöd vid ett visst moment är det bra att ha någon i sin närhet
Nån unghäst jag haft efter jag bröt foten har jag varit osäker vid själva ”slänga över benet” momentet och när jag fick se att de gick bra kunde jag göra de själv sen!

 

[Nepenthe]

Det skiljer ganska mkt, på så sätt att unghästarna måste lära sig väldigt många saker som man lite tar för givet med vuxna. Man vet aldrig riktigt heller vad som kommer hända, det är ständiga överraskningar åt alla håll

Sålänge man har stöd och hjälp brukar det gå bra. Man ska nog vara ganska trygg i sadeln, allt är mer oberäkneligt med unghästar. Men beroende på hästens ålder så kan man behöva ganska mycket hjälp med konkreta saker. Som någon som longerar en i början, någon som håller i när man ska sitta upp, bra sällskap på uteritter osv
Och såklart viktigt att ha tränare som hjälper en med hästens utbildning och som kan stötta när man ska planera sitt upplägg.

Aldrig haft någon som longerat på de hästar jag ridit in och alltid ridit ut ensam

 

[Valerianovna]

En liten fråga här.

Ni som har vana av unghäst?
Hur mycket skiljer det sig ifrån en vuxen och färdig häst och hur mycket kunskap bör man ha?

Jag funderar på en unghäst eller föl nästa gång,då jag gärna skulle vilja forma min häst själv men är lite kluven angående om det skulle fungera rent praktiskt.

Det är en ponnyras i mitt fall.

Om jag får ta till en liknelse: Att skaffa unghäst är att skaffa barn. De är alla olika och egna men har gemensamt att man får ta dem i handen och visa vägen. Erbjuda trygget, lära ut, ge bekräftelse, ha rimliga regler och veta med sig ifall man går vilse och inte har rimliga förväntningar. Allt är nytt och kan antingen mötas på ett sätt du lagt en bra, trygg grund för, eller på ett sätt där barnet lämnas att försöka lösa en svår uppgift den inte förstår, med skäll som konsekvens om det blir fel (om man som unghästägare misslyckas i sin uppgift dvs.)

 

[MiniLi]

Aldrig haft någon som longerat på de hästar jag ridit in och alltid ridit ut ensam

Nej man kan väl göra olika, men det är ju ändå det vanligaste att man linar och har sällskap

 

[TheRedLightning]

Fast på en ridskola lärs främst ridning ut, inte skötsel, inte hästhantering. Har själv varit ridskoleryttare i många år.
Det som man behöver kunna som kan vara svårt om man bara umgås med ridskolehästar som är trygga i systemet de lever i, är att kunna läsa av och bemöta hästar utanför deras komfortzon. En känslig häst som annonseras ut som ej nybörjarhäst kräver extra mycket av den som hanterar den. Man måste kunna ge en sådan häst trygghet och förtroende.

Det där känner jag igen från när jag gick från att vara ridskoleryttare (närmare 10-15 år på ridskola). Det var en ny erfarenhet av att ha egen häst.
Då hade jag ändå egna erfarenheter av halv foderhäst.

 

[QueenLilith]

Angående unghästar så är villighet att ta emot kunskap, få hjälp och ödmjukhet ä och ö enligt mig. Sedan kunna erkänna om man tar sig vatten över huvudet. Jag har endast ägt unghästar, första häst nästan ohanterat 4årig som mest gått i hagen och lekt hingst. Hade mycket problem med honom i början, han kunna inte ens lyfta hovarna utan sparkade rejält etc, i grunden va jag för ung för en sådan häst, men hade som tur är hjälp av tränare. Han blev dock en väldigt trevlig häst sen och kunna ridas/hanteras av alla och gick som mamma/dotter häst när jag sålde honom sen. Köpte sen en 5årig från uppfödaren, tyvärr visade sig ha kronisk KS som blev värre av trauma då hon gick omkull två gånger under olika omständigheter. För svår för mig, mycket nerv (e. Tailormade Temptation/May Sherif) men vi hade stunder på träningar då hon va helt magisk att rida. Men hade tex hos uppfödaren aldrig varit på uteritt, lastning va ett helvete och typ inte van vid någon miljöträning. Vad som vore smärta och nerv kan jag dock inte sära på, men jag älskade den hästen ändå. Även med alla gånger jag åkt av. Lastningen fick jag ordning på mot slutet innan jag fick ta bort henne. Hon va riktigt riktigt problematiskt, stegrade, slet sig och fick panik (hade tyvärr några kloka folk på kliniken när jag hade henne i början som "hade koll" och skulle "hjälpa" oss, som bara gjorde allting 20 gånger värre), men jag fick ordning på det genom vår relation, men bara jag som kunna lasta henne. Lärde mig så otroligt mycket av henne, men nu med hästköp igen så visste jag att jag aldrig skulle köpa liknande häst igen.
Köpte nu en snart 5årig, som har väldigt bra uppfostran från uppfödaren. Går super bra på transport etc. Verkar ha en bra grund, hon är van att köras för vagn och tar allt nytt väldigt bra. Hon är inte riden så mycket, vilket är precis vad jag ville ha, då jag ofta inte gillar hur folk rider unghästar och jag vill ha möjlighet att själv göra rätt från början i ridningen, istället för att skulle lära hästen att "krulla ur" halsen igen, efter som har lärt sig att gå bakom handen. Men bra grund med att vara van att vara ute, lastas och alla såna saker som jag anser är bra saker att bygga på

 

[border_kelpie]

Alltså kan inte släppa hästen från Irland som säljes av en ridskola. Verkar perfekt och gillar verkligen hur den ser ut . Dock har jag verkligen inte beloppet dem vill ha .

Får verkligen hoppas en liknande kommer ut till vintern .

 

[prinsessfeminist]

Angående unghästar så är villighet att ta emot kunskap, få hjälp och ödmjukhet ä och ö enligt mig. Sedan kunna erkänna om man tar sig vatten över huvudet. Jag har endast ägt unghästar, första häst nästan ohanterat 4årig som mest gått i hagen och lekt hingst. Hade mycket problem med honom i början, han kunna inte ens lyfta hovarna utan sparkade rejält etc, i grunden va jag för ung för en sådan häst, men hade som tur är hjälp av tränare. Han blev dock en väldigt trevlig häst sen och kunna ridas/hanteras av alla och gick som mamma/dotter häst när jag sålde honom sen. Köpte sen en 5årig från uppfödaren, tyvärr visade sig ha kronisk KS som blev värre av trauma då hon gick omkull två gånger under olika omständigheter. För svår för mig, mycket nerv (e. Tailormade Temptation/May Sherif) men vi hade stunder på träningar då hon va helt magisk att rida. Men hade tex hos uppfödaren aldrig varit på uteritt, lastning va ett helvete och typ inte van vid någon miljöträning. Vad som vore smärta och nerv kan jag dock inte sära på, men jag älskade den hästen ändå. Även med alla gånger jag åkt av. Lastningen fick jag ordning på mot slutet innan jag fick ta bort henne. Hon va riktigt riktigt problematiskt, stegrade, slet sig och fick panik (hade tyvärr några kloka folk på kliniken när jag hade henne i början som "hade koll" och skulle "hjälpa" oss, som bara gjorde allting 20 gånger värre), men jag fick ordning på det genom vår relation, men bara jag som kunna lasta henne. Lärde mig så otroligt mycket av henne, men nu med hästköp igen så visste jag att jag aldrig skulle köpa liknande häst igen.
Köpte nu en snart 5årig, som har väldigt bra uppfostran från uppfödaren. Går super bra på transport etc. Verkar ha en bra grund, hon är van att köras för vagn och tar allt nytt väldigt bra. Hon är inte riden så mycket, vilket är precis vad jag ville ha, då jag ofta inte gillar hur folk rider unghästar och jag vill ha möjlighet att själv göra rätt från början i ridningen, istället för att skulle lära hästen att "krulla ur" halsen igen, efter som har lärt sig att gå bakom handen. Men bra grund med att vara van att vara ute, lastas och alla såna saker som jag anser är bra saker att bygga på

Alltså, kortfattat. Hur kan man med att sälja en unghäst som man inte ägnat någon tid åt?

Jag tycker det är skamligt.

(Jag syftar alltså på din första unghäst)

 

[Sryoqwe]

Alltså, kortfattat. Hur kan man med att sälja en unghäst som man inte ägnat någon tid åt?

Jag tycker det är skamligt.

(Jag syftar alltså på din första unghäst)

Jag ser inte problemet? Jag har köpt en ohanterad fyraårig klapphingst, det märkliga med det var att han inte hade pass men inte att han var i stort sett helt ohanterad. Kunde typ ledas (om han kände för det), var social i hagen men inte riktigt grimvan. Inom rasen (islandshäst) är det vanligt att hästarna får gå i flock utan mycket hantering, det blir trevliga hästar ändå.

Jag köper hellre en orörd unghäst än en häst som det är mycket gjort med så jag uppskattar att han såldes så.

 

[prinsessfeminist]

Jag ser inte problemet? Jag har köpt en ohanterad fyraårig klapphingst, det märkliga med det var att han inte hade pass men inte att han var i stort sett helt ohanterad. Kunde typ ledas (om han kände för det), var social i hagen men inte riktigt grimvan. Inom rasen (islandshäst) är det vanligt att hästarna får gå i flock utan mycket hantering, det blir trevliga hästar ändå.

Jag köper hellre en orörd unghäst än en häst som det är mycket gjort med så jag uppskattar att han såldes så.

Jag förstår din poäng, men jag syftade givetvis inte på en häst som är felaktigt hanterad.

Jag ser däremot en del problem med en stor och icke hanterad häst.

Det krävs större kunskap hos den nya ägaren och man kan också undra över hur hästen skötts om. Hur har hovarna tagits om hand? Hur hade man tänkt sig att lösa tex en lastning till veterinär om hästen blir sjuk?

@QueenLilith beskriver ju ett par unghästar som var potentiella faror för både sig själva och omgivningen. Jag tycker inte det är riktigt seriöst av en uppfödare att inte visa större omsorg om sin häst.

För mig är det viktigt att en unghäst har letts i grimma och att den är van att man rör vid den, känner igenom den och att uppfödaren gjort det mest basala.

Inte för att det "inte går" att starta när hästen är fyra år, utan för att det helt enkelt är seriöst att ha skött om sin unghäst.

Det handlar inte om "träning", utan basic. Man för väl förmoda att hästen blivit verkad, vaccinerad och att den har fått den mest grundläggande skötseln?

Det tycker jag inte är ett överdrivet krav.

 

[Ramona]

Jag förstår din poäng, men jag syftade givetvis inte på en häst som är felaktigt hanterad.

Jag ser däremot en del problem med en stor och icke hanterad häst.

Det krävs större kunskap hos den nya ägaren och man kan också undra över hur hästen skötts om. Hur har hovarna tagits om hand? Hur hade man tänkt sig att lösa tex en lastning till veterinär om hästen blir sjuk?

@QueenLilith beskriver ju ett par unghästar som var potentiella faror för både sig själva och omgivningen. Jag tycker inte det är riktigt seriöst av en uppfödare att inte visa större omsorg om sin häst.

För mig är det viktigt att en unghäst har letts i grimma och att den är van att man rör vid den, känner igenom den och att uppfödaren gjort det mest basala.

Inte för att det "inte går" att starta när hästen är fyra år, utan för att det helt enkelt är seriöst att ha skött om sin unghäst.

Det handlar inte om "träning", utan basic. Man för väl förmoda att hästen blivit verkad, vaccinerad och att den har fått den mest grundläggande skötseln?

Det tycker jag inte är ett överdrivet krav.

Jag har köpt ett helt gäng sådana där hästar genom åren. Jag tror ärligt att ifall de inte är snälla individer så har man bremsat dem vid alla hanteringstillfällen, tex hovslagaren, vaccination etc. Det fina är att det blir fina hästar av dessa hästar med, de behöver bara någon vecka extra så har de lärt sig rutinerna, ledas ordentligt och att vara följsam. Oftast har de ju gått i någon typ av flock, vilket innebär att de lärt sig flytta för tryck, vara följsamma på ledaren och göra som de blir tillsagda. Någon gång har jag fått en riktig bångstyrig j-vel men då har jag slängt ut den till avelsstona i ett par veckor. Även den vildaste unghästen brukar stå vid grinden och fråga efter att få komma ut efter det.

Grejen är att de flesta gillar att bli pysslade med när de väl lärt sig. Det finns ingen häst som är så tacksam för att bli tvättad som en som är riktigt lortig. Från början gillar de inte slangen, men när de väl får känna på den står de som ljus sen när man skrubbar bort allt äckligt.

Lasta för att åka till veterinär tänker jag att det finns även bland många välhanterade. Det är ju nästan pinsamt att se hur många svårlastade hästar det finns på en tävlingsplats tex. Och i de allra flesta fall går det ju att få ut en veterinär till gården för de flesta ärenden.

 

[prinsessfeminist]

Jag har köpt ett helt gäng sådana där hästar genom åren. Jag tror ärligt att ifall de inte är snälla individer så har man bremsat dem vid alla hanteringstillfällen, tex hovslagaren, vaccination etc. Det fina är att det blir fina hästar av dessa hästar med, de behöver bara någon vecka extra så har de lärt sig rutinerna, ledas ordentligt och att vara följsam. Oftast har de ju gått i någon typ av flock, vilket innebär att de lärt sig flytta för tryck, vara följsamma på ledaren och göra som de blir tillsagda. Någon gång har jag fått en riktig bångstyrig j-vel men då har jag slängt ut den till avelsstona i ett par veckor. Även den vildaste unghästen brukar stå vid grinden och fråga efter att få komma ut efter det.

Grejen är att de flesta gillar att bli pysslade med när de väl lärt sig. Det finns ingen häst som är så tacksam för att bli tvättad som en som är riktigt lortig. Från början gillar de inte slangen, men när de väl får känna på den står de som ljus sen när man skrubbar bort allt äckligt.

Lasta för att åka till veterinär tänker jag att det finns även bland många välhanterade. Det är ju nästan pinsamt att se hur många svårlastade hästar det finns på en tävlingsplats tex. Och i de allra flesta fall går det ju att få ut en veterinär till gården för de flesta ärenden.

Du har förstås rätt i det du säger. De flesta hästar är snälla och följsamma av naturen.

Men det jag hade i tankarna när jag skrev det jag skrev, var en bekant som köpte en tvååring.

När denna skulle besiktigas kunde han inte stå still, han var orolig och nervös, försökte fly från veterinären och så vidare.

Denna veterinär gav uppfödaren lite att fundera på när hon sade ifrån. Hon hade uttryckt att det inte är rimligt att det skall vara ett besvär med en vanlig besiktning. Det är basic.

 

[Görel]

Du har förstås rätt i det du säger. De flesta hästar är snälla och följsamma av naturen.

Men det jag hade i tankarna när jag skrev det jag skrev, var en bekant som köpte en tvååring.

När denna skulle besiktigas kunde han inte stå still, han var orolig och nervös, försökte fly från veterinären och så vidare.

Denna veterinär gav uppfödaren lite att fundera på när hon sade ifrån. Hon hade uttryckt att det inte är rimligt att det skall vara ett besvär med en vanlig besiktning. Det är basic.

Fast det där är ju ett extremfall. Hos mig ska en tvååring kunna ledas och stå uppbunden, verkas och bli borstad. De behöver växa i kropp och knopp de första åren, så jag lämnar dem mycket ifred de första åren och låter dem utvecklas.

 

[QueenLilith]

Jag förstår din poäng, men jag syftade givetvis inte på en häst som är felaktigt hanterad.

Jag ser däremot en del problem med en stor och icke hanterad häst.

Det krävs större kunskap hos den nya ägaren och man kan också undra över hur hästen skötts om. Hur har hovarna tagits om hand? Hur hade man tänkt sig att lösa tex en lastning till veterinär om hästen blir sjuk?

@QueenLilith beskriver ju ett par unghästar som var potentiella faror för både sig själva och omgivningen. Jag tycker inte det är riktigt seriöst av en uppfödare att inte visa större omsorg om sin häst.

För mig är det viktigt att en unghäst har letts i grimma och att den är van att man rör vid den, känner igenom den och att uppfödaren gjort det mest basala.

Inte för att det "inte går" att starta när hästen är fyra år, utan för att det helt enkelt är seriöst att ha skött om sin unghäst.

Det handlar inte om "träning", utan basic. Man för väl förmoda att hästen blivit verkad, vaccinerad och att den har fått den mest grundläggande skötseln?

Det tycker jag inte är ett överdrivet krav.

Håller med. Dessutom va jag då 13 år gammal... mina föräldrar hade ingen koll men en annan tid då. Men att köpa en oinriden ohanterad häst till en 13årig tjej även om jag va lång för min ålder är ju rätt galet nu i efterhand... (ännu ett exempel på varför vi inte har en bra relation den dagen idag) för dom va inte mycket närvarande i stallet men jag hanterade hästen mycket själv och fick hjälp av dom vuxna tjejerna i stallet och min tränare... men hästen i fråga sparkade mig i början och stegrade även och hade sönder taklampor etc. Helt crazy att ha sitt barn hantera en sådan. Men jag tuffade på och han blev super trevlig och en riktig klippa efter 1 år cirka. Jag red även ut på honom mycket själv då (efter vi hade löst problemen) och han gjorde aldrig något då. Men en annan sak som är helt sjuk nu i efterhand är att jag hade insläpp av alla hästar en gång o veckan som jag gjorde helt själv. Ena hästen gillade att stegra på en och en annan ponny attackerade då den hade blivit misshandlad. Vem låter en 13-14 årig göra sånt själv utan tillsyn. Jag hade aldrig gjort så med mitt barn.
Men vi köpte min första häst super billigt (11.000) så det vore väl därför mest att vi köpte honom.