Vi som letar häst

[Fiorano]

Jösses, inte än?! Så förfärligt att inte veta hur utfallet blir.

Alltså. När jag hör historier som din, så tänker jag så här;

Jag kommer inte att sälja häst någonsin mer, utan att det avtalas bort ett ansvar som jag inte kan ta.

Då får jag hellre sälja billigare, ge bort eller inte sälja alls. Det är inte rimligt att som privatperson ta ansvar för något som inte syns. Men kanske tänker näringsidkare lika?

Idag hade jag kontakt med en uppfödare som uttryckligen sade att hon inte säljer till folk som skall röntga.

Priset var satt därefter.

Så kanske sjunker priserna något i så fall?

Nej alltså det är ju en sorglig historia detta på många sätt. Jag kunde som inte gjort nånting annorlunda som säljare känner jag fortfarande. Sålde dessutom till mindre än halva marknadsvärdet för en välstammad, tävlad unghäst. Men men, jag kommer antagligen aldrig mer sälja häst..

 

[Valerianovna]

Jösses, inte än?! Så förfärligt att inte veta hur utfallet blir.

Alltså. När jag hör historier som din, så tänker jag så här;

Jag kommer inte att sälja häst någonsin mer, utan att det avtalas bort ett ansvar som jag inte kan ta.

Då får jag hellre sälja billigare, ge bort eller inte sälja alls. Det är inte rimligt att som privatperson ta ansvar för något som inte syns. Men kanske tänker näringsidkare lika?

Idag hade jag kontakt med en uppfödare som uttryckligen sade att hon inte säljer till folk som skall röntga.

Priset var satt därefter.

Så kanske sjunker priserna något i så fall?

Jag har hört och har tänkt själv att som företag går det nästan inte att sälja till privatperson på grund av att man lång tid senare kan hållas ansvarig för en hel massa saker man inte känt till, inte kan råda över, och som inte varit ett problem om hästen fått leva/tränas korrekt. Och så kan man få tillbaka en häst som är osäljbar något/några år senare. Det skapar ett system som främjar att man letar fel på hästar, och säljare hålls ansvariga när människor köper hästar de inte kan handskas med senare. Vi har haft en, vad det verkade seriös köpare, som hörde av sig och ville ha tillbaka halva köpeskillingen för att hen själv, utan veterinär, på hemmaplan ställt en diagnos på hästen som omöjligt kunnat missas vid veterinärbesiktningen två veckor tidigare, som utfärdes av välrenommerad veterinär.

 

[Fabian In Memoria]

Nej alltså det är ju en sorglig historia detta på många sätt. Jag kunde som inte gjort nånting annorlunda som säljare känner jag fortfarande. Sålde dessutom till mindre än halva marknadsvärdet för en välstammad, tävlad unghäst. Men men, jag kommer antagligen aldrig mer sälja häst..

Ja, det är ju exakt detta jag inte har så stor lust att råka ut för! Och därför har funderingar på att själv röntga innan försäljning. MEN man KAN tydligen komma undan om man har uttryckligen uppmanat sin köpare att röntga men den struntar i det.

 

[prinsessfeminist]

Utifrån egen erfarenhet som köpare är jag nog chill in absurdum. Jag anser att a l l a hästköp är en chansning. Det spelar ingen roll hur många gånger du provrider eller träffar hästen i sitt gamla hem för precis allt kan förändras när den kommer hem till dig. Jag sålde tex ett äldre connemarasto för några år sen som var så absoluta tryggheten själv hos mig. I sitt nya hem blev hon som förbytt och tokstressad nån månad innan hon varvade ner.

För drygt ett år sen köpte jag en (billig) import. Han skulle vara "bombproof" och 10 år. Visade sig vara mycket reaktiv och antagligen 14 år. Ja ja, hade all möjlighet att byta in honom men nu blev häst ändå rätt för mig. Tycker det ofta glöms bort att det faktiskt är levande djur och individer vi köper. De förändras, utvecklas och anpassar sig utifrån sin miljö.

Jag håller med dig helt och fullt.
Jag har köpt häst som med mig var annorlunda än vad den var med förra ägaren.

Jag har också sålt, och det visar sig att hästen ändrat sig i sin nya miljö.

Uppfödaren jag refererade till tycker röntgen gått till överdrift i Sverige. Det gör att hon helst säljer till proffs eller utomlands.

Men för oss vanliga dödliga är det kanske inte ett alternativ?

 

[prinsessfeminist]

Jag har hört och har tänkt själv att som företag går det nästan inte att sälja till privatperson på grund av att man lång tid senare kan hållas ansvarig för en hel massa saker man inte känt till, inte kan råda över, och som inte varit ett problem om hästen fått leva/tränas korrekt. Och så kan man få tillbaka en häst som är osäljbar något/några år senare. Det skapar ett system som främjar att man letar fel på hästar, och säljare hålls ansvariga när människor köper hästar de inte kan handskas med senare. Vi har haft en, vad det verkade seriös köpare, som hörde av sig och ville ha tillbaka halva köpeskillingen för att hen själv, utan veterinär, på hemmaplan ställt en diagnos på hästen som omöjligt kunnat missas vid veterinärbesiktningen två veckor tidigare, som utfärdes av välrenommerad veterinär.

Du skojar? Det kan väl ändå inte vara rimligt?

Kan det vara så att folk har köpt för så stora pengar, att man i sista änden inte vill förlora det?

 

[prinsessfeminist]

Nej alltså det är ju en sorglig historia detta på många sätt. Jag kunde som inte gjort nånting annorlunda som säljare känner jag fortfarande. Sålde dessutom till mindre än halva marknadsvärdet för en välstammad, tävlad unghäst. Men men, jag kommer antagligen aldrig mer sälja häst..

Fast det kanske var marknadsvärdet på en häst med de svårigheter hon hade?

Och då borde man inte klaga sedan, tänker jag.

 

[Valerianovna]

Du skojar? Det kan väl ändå inte vara rimligt?

Kan det vara så att folk har köpt för så stora pengar, att man i sista änden inte vill förlora det?

Nej jag tror inte det handlar om pris utan förväntningar. Vi har aldrig haft problem med hästar som sålts till marknadspris, tvärt om är det de "billiga" som orsakar mest problem. Men här nyligen var det ju det där fallet med en elitponny där säljaren fick ta tillbaka ponnyn, så det slår på alla nivåer. Det finns någon outtalat förväntan om att en häst kommer hem helt nytillverkad och servad, och uppstår det problem senare så är det produktionsfel och fundamentalt och någon annan skall hållas ansvarig. Vi säljer ju mest föl och jag kan säga att jag gått in i väggen om jag försökt sälja mer än enstaka ridhäst för det är en ständig oro och miljarder saker som är helt ur ens händer som kan gå fel.
Nu riskerar det kanske att bli OT dock så jag rundar av.

 

[Fabian In Memoria]

Du skojar? Det kan väl ändå inte vara rimligt?

Kan det vara så att folk har köpt för så stora pengar, att man i sista änden inte vill förlora det?

Självklart vill man inte förlora pengarna man har köpt för?

Om man tar mitt exempel, jag köper en snäll häst som alla kan rida, tävlad på en ganska låg nivå. Snäll i all hantering, snäll och lugn på provridning. Jag är nöjd och köper för en summa strax över 100000, röntgar inte. Hästen visar sig sedan vara lite svårare än jag fått intryck av. Jag bestämmer mig för att detta inte var hästen jag ville ha och vill sälja den (frågade säljaren, ett handelstall, först om de kunde ta tillbaka hästen och sälja den igen vilket de inte ville). Då står jag med en häst som jag inte vet något om ev skadehistorik eller hur den varit hos förra ägaren (handelstallet hade inte haft den länge och kände inte till några skador och kan inte svara på vem förra ägaren var eller hur den varit där). Jag gör en munhålekontroll med vissa fynd, kanske påverkar det värdet, kanske inte, men nu vet jag åtminstone om problemen och kan anpassa betsel efter det. Jag vill utesluta ev andra fynd som kan ha betydelse för hästens beteende hos mig och för att utesluta obehagliga överraskningar om/när min köpare röntgar hästen i ett senare skede och därför göra en egen röntgen. Dyker det upp något betydande fynd på röntgen har jag fortfarande möjlighet att få nedsatt pris alternativt häva köpet från min säljare. För mig är dessa 100000+ mycket pengar och kanske min enda chans att köpa häst. För min säljare betyder det antingen en lägre förtjänst på just min häst eller att den kommer tillbaka (nu med mer info i bagaget, men även mer musklad och jobbad) och måste säljas igen (ja, kanske till ett lägre pris). Om jag säljer hästen utan röntgen och min köpare vill häva köpet senare är det betydligt mer komplicerat för mig som privatperson att ta tillbaka och försöka sälja igen.

Varför är det just jag i hela den här kedjan av sälj/köp som ska vara den som tar förlusten?

 

[prinsessfeminist]

Självklart vill man inte förlora pengarna man har köpt för?

Om man tar mitt exempel, jag köper en snäll häst som alla kan rida, tävlad på en ganska låg nivå. Snäll i all hantering, snäll och lugn på provridning. Jag är nöjd och köper för en summa strax över 100000, röntgar inte. Hästen visar sig sedan vara lite svårare än jag fått intryck av. Jag bestämmer mig för att detta inte var hästen jag ville ha och vill sälja den (frågade säljaren, ett handelstall, först om de kunde ta tillbaka hästen och sälja den igen vilket de inte ville). Då står jag med en häst som jag inte vet något om ev skadehistorik eller hur den varit hos förra ägaren (handelstallet hade inte haft den länge och kände inte till några skador och kan inte svara på vem förra ägaren var eller hur den varit där). Jag gör en munhålekontroll med vissa fynd, kanske påverkar det värdet, kanske inte, men nu vet jag åtminstone om problemen och kan anpassa betsel efter det. Jag vill utesluta ev andra fynd som kan ha betydelse för hästens beteende hos mig och för att utesluta obehagliga överraskningar om/när min köpare röntgar hästen i ett senare skede och därför göra en egen röntgen. Dyker det upp något betydande fynd på röntgen har jag fortfarande möjlighet att få nedsatt pris alternativt häva köpet från min säljare. För mig är dessa 100000+ mycket pengar och kanske min enda chans att köpa häst. För min säljare betyder det antingen en lägre förtjänst på just min häst eller att den kommer tillbaka (nu med mer info i bagaget, men även mer musklad och jobbad) och måste säljas igen (ja, kanske till ett lägre pris). Om jag säljer hästen utan röntgen och min köpare vill häva köpet senare är det betydligt mer komplicerat för mig som privatperson att ta tillbaka och försöka sälja igen.

Varför är det just jag i hela den här kedjan av sälj/köp som ska vara den som tar förlusten?

Jag kan se din poäng, men jag tror att dessa prisklasser gör oss en björntjänst.

Hade det inte varit en så stor summa, så tror jag fler skulle vara beredda att ta ansvaret. Nu vill man hitta en ansvarig och säljaren tycker det är köparens fel och vice versa.

Nu hade jag inte alls insikt i hur hästaffärer gjordes förr, men det verkar iaf som om de som tjänar mest på utvecklingen nu för tiden, är juristerna.

Inga risker bara cash, branschen får intäkter från båda håll.

Jag har själv gjort ett felköp och jag klandrar ingen för det.

Det resulterade i mitt fall att jag fick sälja vidare och jag förlorade faktiskt inget på köpesumman.

Kanske hade jag tur, en annan gång kanske jag förlorar.

Det jag har lärt mig är iaf att jag skall vara beredd att förlora varenda krona av inköpssumman. För så är det. Det finns inte garantier.

För vem kan garantera ett värde på en häst?

 

[sassiball]

Jag kan se din poäng, men jag tror att dessa prisklasser gör oss en björntjänst.

Hade det inte varit en så stor summa, så tror jag fler skulle vara beredda att ta ansvaret. Nu vill man hitta en ansvarig och säljaren tycker det är köparens fel och vice versa.

Nu hade jag inte alls insikt i hur hästaffärer gjordes förr, men det verkar iaf som om de som tjänar mest på utvecklingen nu för tiden, är juristerna.

Inga risker bara cash, branschen får intäkter från båda håll.

Jag har själv gjort ett felköp och jag klandrar ingen för det.

Det resulterade i mitt fall att jag fick sälja vidare och jag förlorade faktiskt inget på köpesumman.

Kanske hade jag tur, en annan gång kanske jag förlorar.

Det jag har lärt mig är iaf att jag skall vara beredd att förlora varenda krona av inköpssumman. För så är det. Det finns inte garantier.

För vem kan garantera ett värde på en häst?

Du borde bli krönikör.

 

[Fabian In Memoria]

Jag kan se din poäng, men jag tror att dessa prisklasser gör oss en björntjänst.

Hade det inte varit en så stor summa, så tror jag fler skulle vara beredda att ta ansvaret. Nu vill man hitta en ansvarig och säljaren tycker det är köparens fel och vice versa.

Nu hade jag inte alls insikt i hur hästaffärer gjordes förr, men det verkar iaf som om de som tjänar mest på utvecklingen nu för tiden, är juristerna.

Inga risker bara cash, branschen får intäkter från båda håll.

Jag har själv gjort ett felköp och jag klandrar ingen för det.

Det resulterade i mitt fall att jag fick sälja vidare och jag förlorade faktiskt inget på köpesumman.

Kanske hade jag tur, en annan gång kanske jag förlorar.

Det jag har lärt mig är iaf att jag skall vara beredd att förlora varenda krona av inköpssumman. För så är det. Det finns inte garantier.

För vem kan garantera ett värde på en häst?

Nej, det finns inga garantier på värdet på en häst. Man kan däremot försäkra hästen med liv- och användbarhet, men inte för dolda fel om den inte varit försäkrad sedan föl. Det är väl det man lär sig. Att köpa svenska uppfödningar som varit kontinuerligt försäkrade om man ska betala så mycket så att man inte klarar förlusten,

 

[Valerianovna]

Varför är det just jag i hela den här kedjan av sälj/köp som ska vara den som tar förlusten?

Just ditt specifika fall vet jag ingenting om, men rent generellt: Ska säljare ta ansvar för handlingar både nya ägaren och hästen begår efter det att hästen är såld? Ska de ta ansvar för problem hästen inte haft hos dem? Ska uppfödaren ta ansvar för att den tillverkat en defekt häst? Och i absurdum, vad ska göras med alla dessa hästar som inte är kliniskt perfekta lobotomerade robotar som alltid beter sig och presterar likadant oavsett hur man hanterar eller rider den?
Jag säger inte att det inte finns oseriösa säljare som vet om allvarliga fel eller farliga beteenden och döljer dem, där är ansvaret för mig självklart. Men om man säljer en, såvitt man själv och besiktigande veterinär kan se, funktionsduglig ridhäst som 8 månader senare har börjat tippa av sin ryttare, så ska man alltså ta ansvar för saker man själv inte kunnat råda över på minsta sätt, för handlingar som är ett resultat av ett djurs sammanställda fysiska och psykiska status, samt de metoder och med vilken skicklighet dess nya människa har bemött det under en tid?

 

[Valerianovna]

Jag kan se din poäng, men jag tror att dessa prisklasser gör oss en björntjänst.

Hade det inte varit en så stor summa, så tror jag fler skulle vara beredda att ta ansvaret. Nu vill man hitta en ansvarig och säljaren tycker det är köparens fel och vice versa.

Nu hade jag inte alls insikt i hur hästaffärer gjordes förr, men det verkar iaf som om de som tjänar mest på utvecklingen nu för tiden, är juristerna.

Inga risker bara cash, branschen får intäkter från båda håll.

Jag har själv gjort ett felköp och jag klandrar ingen för det.

Det resulterade i mitt fall att jag fick sälja vidare och jag förlorade faktiskt inget på köpesumman.

Kanske hade jag tur, en annan gång kanske jag förlorar.

Det jag har lärt mig är iaf att jag skall vara beredd att förlora varenda krona av inköpssumman. För så är det. Det finns inte garantier.

För vem kan garantera ett värde på en häst?

Du har helt rätt i att de som cashar in på de som konsumerar hästar är jurister, försäkringsbolag och ägare till bland annat veterinärvårdskliniker och varumärken inriktade på häst.

 

[Ramona]

Någonting som många i tråden verkar missa är att svåra hästar och skadade hästar inte behöver vara lågt värderade. De behöver bara hitta rätt hem och där vara värd vad den är värd. Vad en häst är värd beror ju helt på vad marknaden är villig att betala.

Jag tror att få i denna tråden skulle kunna rida Baloube du Rouet runt en 1.10-bana ens en gång. Det innebär inte att hästen inget är värd och att den ska slumpas bort. Den behövde bara hitta rätt hem. Samma sak med All In som ska vara väldigt märklig i temperamentet och till och med slet sig i longeringen så han kom lös på en tävlingsplats. Han ska heller inte slumpas bort, trots att det inte går att longera på ett säkert sätt ens för proffs.

Så alla som tycker att folk borde slumpa bort sina hästar med issues borde nog tänka till en sväng till. ALLA hästar har grejer för sig! Alla!! Det finns ingen häst som är helt okomplicerad i allting den gör, kan ridas av alla och samtidigt tävlar eller har kapaciteten för högre klasser. Någonting får man liksom ta, det ingår.

För 30 år sedan drog krubbitning ner priset regält. Idag är det få som ens ser det som ett betydande fel.

 

[Oknytt]

Någonting som många i tråden verkar missa är att svåra hästar och skadade hästar inte behöver vara lågt värderade. De behöver bara hitta rätt hem och där vara värd vad den är värd. Vad en häst är värd beror ju helt på vad marknaden är villig att betala.

Jag tror att få i denna tråden skulle kunna rida Baloube du Rouet runt en 1.10-bana ens en gång. Det innebär inte att hästen inget är värd och att den ska slumpas bort. Den behövde bara hitta rätt hem. Samma sak med All In som ska vara väldigt märklig i temperamentet och till och med slet sig i longeringen så han kom lös på en tävlingsplats. Han ska heller inte slumpas bort, trots att det inte går att longera på ett säkert sätt ens för proffs.

Så alla som tycker att folk borde slumpa bort sina hästar med issues borde nog tänka till en sväng till. ALLA hästar har grejer för sig! Alla!! Det finns ingen häst som är helt okomplicerad i allting den gör, kan ridas av alla och samtidigt tävlar eller har kapaciteten för högre klasser. Någonting får man liksom ta, det ingår.

För 30 år sedan drog krubbitning ner priset regält. Idag är det få som ens ser det som ett betydande fel.

Exakt. En häst som i någons ögon är en solklar problemhäst kanske någon annan upplever som världens enklaste. Det är levande djur vi håller på med, inte käpphästar.

 

[Fabian In Memoria]

Just ditt specifika fall vet jag ingenting om, men rent generellt: Ska säljare ta ansvar för handlingar både nya ägaren och hästen begår efter det att hästen är såld? Ska de ta ansvar för problem hästen inte haft hos dem? Ska uppfödaren ta ansvar för att den tillverkat en defekt häst? Och i absurdum, vad ska göras med alla dessa hästar som inte är kliniskt perfekta lobotomerade robotar som alltid beter sig och presterar likadant oavsett hur man hanterar eller rider den?
Jag säger inte att det inte finns oseriösa säljare som vet om allvarliga fel eller farliga beteenden och döljer dem, där är ansvaret för mig självklart. Men om man säljer en, såvitt man själv och besiktigande veterinär kan se, funktionsduglig ridhäst som 8 månader senare har börjat tippa av sin ryttare, så ska man alltså ta ansvar för saker man själv inte kunnat råda över på minsta sätt, för handlingar som är ett resultat av ett djurs sammanställda fysiska och psykiska status, samt de metoder och med vilken skicklighet dess nya människa har bemött det under en tid?

Jag menar inte handlingar eller beteenden, utan befintliga skador som allvarligt påverkar hästens användbarhet i det syfte den är såld och köpt. Om jag köper en ridhäst som visar sig ha en defekt, som fanns vid köptillfället, som gör den obrukbar som ridhäst. Det som kallas för dolt fel. Inte att jag rider en häst på fel sätt och därmed orsakat en skada. Det går ju inte att reklamera. Inte heller att jag har köpt en häst som är för pigg eller för nervig.

 

[prinsessfeminist]

Exakt. En häst som i någons ögon är en solklar problemhäst kanske någon annan upplever som världens enklaste. Det är levande djur vi håller på med, inte käpphästar.

Men då är det ju intressant att det letas fel på hästen?

Det är ju synd om tex @Fabian In Memoria skulle leta potentiella fel på sin häst och sälja med förlust för att "bli av" med den. Då är det väl bättre att utgå ifrån att det finns rätt ryttare till hästen och för den personen har hästen ett högt värde.

Det ÄR inte lätt att hitta rätt häst. Egentligen är det vansinne att tro att man på en träff och liten provritt vet om man passar ihop.

Men kan det vara så att juristerna har satt dagordningen?

Förr lånade man hästen på prov osv, det verkar inte förekomma längre?

 

[Görel]

Men då är det ju intressant att det letas fel på hästen?

Det är ju synd om tex @Fabian In Memoria skulle leta potentiella fel på sin häst och sälja med förlust för att "bli av" med den. Då är det väl bättre att utgå ifrån att det finns rätt ryttare till hästen och för den personen har hästen ett högt värde.

Det ÄR inte lätt att hitta rätt häst. Egentligen är det vansinne att tro att man på en träff och liten provritt vet om man passar ihop.

Men kan det vara så att juristerna har satt dagordningen?

Förr lånade man hästen på prov osv, det verkar inte förekomma längre?

Problemet med att lämna på prov är vem som ska stå för risken om något händer. Det kan ju hända så mycket som inte handlar om okunnighet eller slarv. där det kan vara lättare att se vems skulden är, men mycket är ju rena olyckshändelser. Hästen kan både skadas så att den behöver kostsam vård och allt täcks ju inte av försäkringen, och förlora i värde. I allra värsta fall dö.
Jag har hört om de som hyr ut hästen i en månad och väljer man att köpa hästen dras summan av från priset. Andra lämnar en viss tids öppet köp. Själv skulle jag aldrig lämna ut en häst på prov men låta en spekulant få hälsa på hästen så mycket den vill.

 

[Oknytt]

Men då är det ju intressant att det letas fel på hästen?

Det är ju synd om tex @Fabian In Memoria skulle leta potentiella fel på sin häst och sälja med förlust för att "bli av" med den. Då är det väl bättre att utgå ifrån att det finns rätt ryttare till hästen och för den personen har hästen ett högt värde.

Det ÄR inte lätt att hitta rätt häst. Egentligen är det vansinne att tro att man på en träff och liten provritt vet om man passar ihop.

Men kan det vara så att juristerna har satt dagordningen?

Förr lånade man hästen på prov osv, det verkar inte förekomma längre?

Förstår inte riktigt din poäng? Är väl precis det jag säger- dvs att det ofta just finns rätt ryttare för en häst som någon annan anser vara en problemhäst? Fabian tex har vitt och brett pratat om sin häst och framställt den som en problemhäst (precis som föregående häst) i multipla trådar över forumet, medan en del, inklusive mig inte riktigt ser det. En dålig matchning- absolut, men att hävda att det är nödvändigtvis nåt fel på hästen för att man själv upplever den vara för mkt för en? Njaaa...

 

[Ketrawzc]

Men då är det ju intressant att det letas fel på hästen?

Det är ju synd om tex @Fabian In Memoria skulle leta potentiella fel på sin häst och sälja med förlust för att "bli av" med den. Då är det väl bättre att utgå ifrån att det finns rätt ryttare till hästen och för den personen har hästen ett högt värde.

Det ÄR inte lätt att hitta rätt häst. Egentligen är det vansinne att tro att man på en träff och liten provritt vet om man passar ihop.

Men kan det vara så att juristerna har satt dagordningen?

Förr lånade man hästen på prov osv, det verkar inte förekomma längre?

Tänker på risken med att låna ut en häst på prov. Den kan ju skada sig på alla möjliga sätt även under en kort tid.