När vi köpte vårt sto så hade vi henne på foder i tre månader först. Men då kände vi ägaren som bodde typ 2 km från oss, vi fick även lite hjälp med lektioner i början (min dotter hade som yngre ridit lektion för ägaren). Och för oss var det win-win. Ägaren visste att hon inte skulle ha tid med hästen under vintern så det var antingen paniksälja (vilket hon inte ville), låta hästen få en lång vila med åtföljande igångsättning och träning före försäljning till våren, eller lämna till oss på foder och iaf få hästen motionerad under vintern även om vi inte skulle vilja behålla. Så vi hade först ett fodervärdsavtal och sedan skrevs köpeavtalet när vi bestämde oss för att köpa och betalade hästen. Vi har haft henne i sex år nu, henne säljer vi aldrig, hon kommer få bli gammal hos oss!