Vi som förlorat nära och kära

[Kilauea]

Nu har jag varit och tittat på pappa. Det var så rofyllt.
Det var jag och sambon, men sambon väntade en bit bort tills jag var klar med mitt, så att säga. Glad är kanske fel ord, men jag är nöjd att jag valde att titta. Det var ju pappa som var där, men samtidigt bara ett skal.
Döden i sig är väl inte det jobbigaste utan saknade för oss som är kvar. Pappa slipper ju vara sjuk och som sambon sa "han tog i alla fall cancern med sig" och det har han rätt i - cancern är fast i den där kroppen som vi tittade på, men pappa är inte där längre. Det känns bra!

 

[athena_arabians]

@hemlig: Jag tror ordet du letar efter är frid jag var tveksam att gå och hälsa på pappa innan begravningen men när särbon kom hit sa han att det är klart att du ska göra det! Han var med mig och vi satt där tillsammans. Även om vi inte varit ihop så länge tyckte han om pappa och pappa tyckte om honom.

*stor kram*

 

[Tarnin]

Idag är det 6 månader sedan som min syster dog.
På söndag ska askan begravas.

 

[athena_arabians]

@Tarnin: Beklagar förlusten. Hoppas ni får en fin ceremoni på söndag *kram*

 

[Tarnin]

Egentligen ville hennes barn att askan skulle spridas ut över vatten, men världen storbråk utbröt mellan dem.
Har tittat själv, men hitta en båt att hyra som inte kostar skjortan känns omöjligt.
Hoppas hennes barn klarar av att umgås med varandra.

 

[Kilauea]

@Tarnin - vad jobbigt när de anhöriga (hennes barn) inte kan samsas i sorgen. Det är ju jobbigt nog som det är.

På onsdag ska vi ha begravningen för pappa. Mår dåligt bara jag tänker på det. Har laddat upp med flera paket näsdukar, det lär behövas. Känns konstigt att välja kläder och allt.
Det är tre veckor sen han avled på onsdag kväll. Förstår inte hur fort tiden går.

 

[athena_arabians]

@hemlig: Jo, näsdukar kommer att behövas! Det är jättejobbigt innan men jag kan nästan lova dig att det kommer att kännas bättre efteråt. Inte för att det är avklarat utan för att ceremonier hjälper. Det har hjälpt mig att få ett avslut iaf, vid alla begravningar jag varit på.

 

[Sonic76]

Mamma fick ju eg aldrig vara frisk efter pappas bortgång.
Det var lårbensbrott och en massa annat.
Hon kände sig nog väldigt ensam.
Då var det jobbigt att bo 50 mil bort, men två av mina systrar bodde ju i samma by så de umgicks ju med henne så mycket de kunde.
Nu när livet är fruktansvärt jobbigt önskar jag att pappa levde och att jag kunde ringa honom.
Inte för att han skulle kunna göra så mycket för att hjälpa, men bara att han fanns gjorde mycket.

 

[Tarnin]

Tiden går fort, det är 8 månader sen. Kan visst inte räkna.

 

[Kilauea]

Snart dags om några timmar. Förstår inte hur jag ska orka. Känner ångesten komma smygande. Vill inte. Vill ha tillbaka min pappa

Just nu känns det mest hopplöst. Hur ska vi orka vidare?

 

[Texaz]

Stor kram till dig!!! Kan inte säga något tröstande, men försök tänka på alla lyckliga minnen, så försöker jag hålla ångesten borta...

 

[athena_arabians]

Snart dags om några timmar. Förstår inte hur jag ska orka. Känner ångesten komma smygande. Vill inte. Vill ha tillbaka min pappa

Just nu känns det mest hopplöst. Hur ska vi orka vidare?

Ni kommer att orka även om det blir tomt och känns konstigt länge. Tänker på er alla idag *stor kram*

 

[Ninnurur]

Snart dags om några timmar. Förstår inte hur jag ska orka. Känner ångesten komma smygande. Vill inte. Vill ha tillbaka min pappa

Just nu känns det mest hopplöst. Hur ska vi orka vidare?

Tänker på dig idag! Försök söka tröst i varandra och vila i den ro som begravningen ger. Ge er pappa ett fint farväl

 

[Ninnurur]

Vi hade gravsättning förra tisdagen. Det hela gick väldigt fort och utan någon ceremoni. Jobbigt såklart men lite för fort och för mycket folk för mig egentligen. I söndags åkte jag ensam till graven för att se stenen på plats och då brast det för mig för första gången på länge. Fan vad jag saknar honom...! Men livet rullar på ändå, framförallt för dottern så det gäller att hänga med! Det är ju en fantastisk tur att jag har henne ändå

 

[Kilauea]

En fin men overklig begravning avklarad. Är dock helt slut i kroppen nu. Kändes som jag grät "för lite" för att det skulle vara min pappas begravning, men min sambo sa att jag grät tillräckligt - han har nog rätt. Men det värsta är att det kändes så overkligt. Jag kan liksom igen inte förstå att pappa är borta.

Är mycket tacksam att jag tog den där chansen att titta på honom i kistan förut, för då kändes det mer som ett farväl och jag kunde ta det helt själv.

 

[Texaz]

Har tänkt på dig idag!!!
Man kan inte gråta vare sig för mycket eller för lite. Man gråter det man behöver gråta tror jag! Stor KRAM till dig

 

[Ninnurur]

En fin men overklig begravning avklarad. Är dock helt slut i kroppen nu. Kändes som jag grät "för lite" för att det skulle vara min pappas begravning, men min sambo sa att jag grät tillräckligt - han har nog rätt. Men det värsta är att det kändes så overkligt. Jag kan liksom igen inte förstå att pappa är borta.

Är mycket tacksam att jag tog den där chansen att titta på honom i kistan förut, för då kändes det mer som ett farväl och jag kunde ta det helt själv.

Åh, jag hade samma känsla. Jag tog farväl vid bårvisningen och begravningen var för min del mer en formalitet. Så jag förstår dig fullt ut!

Och jag förstår att du är trött. Vila, sov, bara var. Ha inga måsten eller beslut, bara återhämta dig nu.

 

[athena_arabians]

En fin men overklig begravning avklarad. Är dock helt slut i kroppen nu. Kändes som jag grät "för lite" för att det skulle vara min pappas begravning, men min sambo sa att jag grät tillräckligt - han har nog rätt. Men det värsta är att det kändes så overkligt. Jag kan liksom igen inte förstå att pappa är borta.

Är mycket tacksam att jag tog den där chansen att titta på honom i kistan förut, för då kändes det mer som ett farväl och jag kunde ta det helt själv.

Mängden tårar har inte med att göra hur mycket man sörjer. Du har förlorat din älskade pappa och att göra det gör ont. Jag sa adjö dagen innan begravningen när jag och särbon var och såg honom en sista gång. Det i kyrkan var ceremonin som hör ihop med det hela men det var inte avskedet, det var gjort redan.

Ta hand om dig och se till att vila ordentligt, det behöver du. *stor kram*

 

[Dandylinn]

Jag fick en helt ny syn på livet förra sommaren när en av mina vänner sköts ihjäl.

Så ung och hela livet framför sig
Det är verkligen då man inser att aldrig ta något för givet och försöka tänka på att ta tillvara på allt som verkligen är viktigt.

Det går väldigt upp och ner.. Många dagar som man tänker extra mycket på henne, om livet.. Vissa dagar är tyngre andra men man försöker hålla modet uppe ändå.

Tiden går fort.. Och i sommar är det ett helt år sedan. Minns precis morgonen när jag fick samtalet.

Förstår hur det känns, tomrummet av någon försvinner aldrig men man lär sig hantera det

 

[Dandylinn]

Själv har jag också tänkt mycket på detta med sorg och hur man sörjer och har börjat acceptera att alla sörjer olika utan att det behöver göra mer eller mindre ont för det.

Själv gråter jag inte så mycket men sörjer mycket inåt.. Tänker och då är det lätt att man ifrågasätter sig själv.

I år kommer jag även ta bort min häst och det är nog det värsta jag kommer genomgå, så känns det nu och jag tror det grundar sig i mycket att man tvingas ta ett så jobbigt beslut över någon älskades liv. Ta kontroll över något som man ändå inte kan kontrollera egentligen eller vill kännas vid.. Har också tänkt vilken hemsk människa jag är som kommer att sörja ett djur mer. Men vi har hängt ihop i tio år och han är mycket speciell.. Så en bit av hela mig går i graven även. Tänker mycket på hur det kommer bli.. Kikar nu efter hästar och det känns både bra men samtidigt så fel.. Tänkt om jag lägger ner hästarna, vad är jag då?

Att förlora tex mor el far föräldrar kan jag inte säga något om då jag var så liten då de gick bort utan där är det nog mest avsaknad av rollerna än personer.