Usch! Den där känslan "var ska jag ens börja och när ska det bli lite normalt igen" är verkligen eländig. Och så tror ens kollegor att semestern på en gård tillbringas med att sitta och lata sig i solstolar i trädgården, hämta in färska ägg och skörda grönsaker som växt upp av sig själva och lukta på blommorna. Sedan går man och rider en sväng och sedan löser sig allt annat av sig själv medan man ägnar resten av dagen åt att kolla serier på Netflix och lägga ut bilder på instagram på sitt perfekta liv. Jo tjena.
Det är inte så mycket tröst men här finns i alla fall någon som känner igen känslan av att vilja gå och dra ett täcke över huvudet och slippa lösa/betala en sak under tiden som tre andra hinner haverera och orsaka nya utgifter.
Det är ju drömmigt emellanåt också. Som idag när vi la alla måsten åt sidan och bara fikade med vänner som inte varit här på länge. Vi strosade bland alla djur och tittade på odlingar som verkligen prunkar nu. Maken byggde på sitt slaktrum.
Vi lagade inte en pinal. Inte ens grinden (Ska ta tag i den straxt).
Men det är ju vanligtvis en meterlång to-do-list. Det är ett galet arbete med att få det att se skapligt ut. I år bättre än förra året. Lagt ribban lägre, men det ser ändå bättre ut.
Struntade i att klippa träden, struntat i ena rabatten, hittat en bra nivå på gräsklippningen och sorry, but not sorry… ogräsmedel. Sparat oändligt med timmar av att rensa grusgång och paddock.