Vi med Depression,Ångest,Panikångest,OCD,Fobier etc.

Jag blev diagnostiserad bipolär fast jag hade add för tio år sedan. De trodde jag hade det pga. mina snabba vändningar, blev jätte deprimerad för jag kände ju själv att diagnosen inte stämde och gick jag dit och var glad så tyckte de att jag var manisk, gick jag dit och var tyst så var jag deprimerad och så höll det på.. har testat medecin och mådde så fruktansvärt dåligt av dem och till slut så fattade min läkare(efter ett år) att diagnosen var fel tack och lov. Värsta av allt är att diagnosen inte tvättats bort utan att den förföljer mig i sånna där hälsodeklarationer för att få sjukförsäkring via jobbet så jag får inte ta del av den dels pga. den diagnosen som jag inte ens har(men vilket försäkringsbolag orkar sitta och läsa 300 sidor lång journal..)
Men vad dumt! De borde kunna anteckna i journalen att den diagnosen är fel.
Jag har blivit feldiagnostiserad med en personlighetsstörning men min dåvarande kurator sa att hon skulle skriva att den inte är aktuell längre. Det finns ett "avsnitt" eller vad man ska säga, där de skriver diagnoserna, iallafall är det så på pappersjournaler som jag har fått ut tidigare, diagnoserna stod på första sidan.
 
Uppdatering, fortsatt med strattera och ritalin vid behov men får varken äta concerta, ritalin eller elvanse pga att mitt blodtryck, undertryck sticker iväg. har legat för högt i över ett halvår pga concertan och nu senaste veckorna pga ritalin sprungit iväg. Blev bättre med stratteran men är fortfarande inte bra. Har fått blodtryckssänkande medecin. känns förjävligt med tanke på att jag har haft perfekt, idealiskt blodtryck fram till för ett halvår sedan och nu snackar de om att jag har nått "fel" så det springer iväg när jag är i rörelse, hoppas det försvinner.

Mår bättre i huvudet av den lägre dosen strattera, känner mig mer vaken, glad och social som förr, dock är min koncentration helt åt helvete! sitter på jobbet en hel dag och får knappt någonting gjort, glömmer saker överallt, mm.
sen jag började med att öka den så har jag fått klåda, tungt att andas, utslag, mm, känt mig som en zombie så har sänkt den självmant i väntan på läkare som ringer imorgon. tror dock jag är körd på den medecinen, tål den inte. Senaste dagarna har jag trots lägre dos haft svårt att somna för det vart så tungandat och det känns inte som ångest.

Så vad gör jag nu, testat de tre typerna av medecinerna som finns för add/adhd..
 
Så vad gör jag nu, testat de tre typerna av medecinerna som finns för add/adhd..
Metamina finns som licenspreparat men är nästan samma som Elvanse. Jag hade en chattkompis som tog Modiodal (han hade ADD) och somliga blir hjälpta av Voxra har jag läst. Finns nån mer men jag minns inte namnet på den, kan ha varit samma verksamma ämne som i Voxra.
 
Metamina finns som licenspreparat men är nästan samma som Elvanse. Jag hade en chattkompis som tog Modiodal (han hade ADD) och somliga blir hjälpta av Voxra har jag läst. Finns nån mer men jag minns inte namnet på den, kan ha varit samma verksamma ämne som i Voxra.

Metamina kommer inte funka eftersom det är samma, som du skrev, som Elvanse. Nu är min läkare på semester så kommer nog inte hända så mkt över sommaren mer än att jag får sluta med stratteran antar jag och börja somna överallt haha

Ritalin funkar så bra för min koncentration men jag kan ju inte sitta och trycka dem tillsammans med blodtrycksmedecin, det känns helt galet.
 
Jag äter ju strattera och nu ändrat dosen då det behövs, men ritalin 20 mg/40 mg funkar inte däremot ritalin 10 mg tabletter är asbra! så det räcker med en liten skillnad för att märka av biverkan/effekt för mig
 
Joinar denna tråd då jag idag efter en längre tids dåligt mående har blivit diagnostiserad med depression. Har fått lite anti-depp, lugnande och sömntabletter och ska så småningom få en samtalskontakt. Har tidigare för massa år sedan gått i samtalsterapi för panikångest, men har lärt mig hantera de få anfall jag får numera. Men i väntan på tid, vilket kunde ta lång tid eftersom det är sommar nu, så tipsade min läkare om internetpsykriatri. Någon som testat?

Första gången jag får några tabletter så vi får väl se hur det funkar. Är egentligen inte för att käka massa tabletter, men jag orkar inte ha det så här längre, jag håller på att köra mitt liv och mina relationer i botten, så känner mig öppen för det mesta. Och jag får väldigt låga doser till att börja med så det känns okej. I bipacksedeln står det ju såklart att man ska undvika alkohol, men hur farligt är det att ta ett par glas någon gång? (går på fluoxetin ratiopharm) Typ den enda grej jag ser framemot just nu är en get-together om ett par veckor och då kommer det säkert förekomma alkohol och visst kan jag avstå, men det vore trevligt att kunna dricka några öl... händer ju inte så ofta för mig. Läkaren sa inget, men tänkte jag såklart skulle fråga när jag hämtar ut nya tabletter, men de lär väl knappast rekommendera det så att säga. Sömntabletterna däremot kommenterade de att jag inte skulle ta med alkohol särskilt, men de måste jag ju inte ta varje dag, utan bara vid behov så de skippar jag ju bara vid de tillfällena.
 
Joinar denna tråd då jag idag efter en längre tids dåligt mående har blivit diagnostiserad med depression. Har fått lite anti-depp, lugnande och sömntabletter och ska så småningom få en samtalskontakt. Har tidigare för massa år sedan gått i samtalsterapi för panikångest, men har lärt mig hantera de få anfall jag får numera. Men i väntan på tid, vilket kunde ta lång tid eftersom det är sommar nu, så tipsade min läkare om internetpsykriatri. Någon som testat?

Första gången jag får några tabletter så vi får väl se hur det funkar. Är egentligen inte för att käka massa tabletter, men jag orkar inte ha det så här längre, jag håller på att köra mitt liv och mina relationer i botten, så känner mig öppen för det mesta. Och jag får väldigt låga doser till att börja med så det känns okej. I bipacksedeln står det ju såklart att man ska undvika alkohol, men hur farligt är det att ta ett par glas någon gång? (går på fluoxetin ratiopharm) Typ den enda grej jag ser framemot just nu är en get-together om ett par veckor och då kommer det säkert förekomma alkohol och visst kan jag avstå, men det vore trevligt att kunna dricka några öl... händer ju inte så ofta för mig. Läkaren sa inget, men tänkte jag såklart skulle fråga när jag hämtar ut nya tabletter, men de lär väl knappast rekommendera det så att säga. Sömntabletterna däremot kommenterade de att jag inte skulle ta med alkohol särskilt, men de måste jag ju inte ta varje dag, utan bara vid behov så de skippar jag ju bara vid de tillfällena.

Går ju också på antidepp och är nu efter 3 månader på det så glad att jag gjorde det, de gör inte att allt blir bra men man får liksom lite skjuts att orka mer, ta tag i saker och man trillar inte lika djupt ner i depressionen när man väl trillar dit. De håller en lite ovanför ytan. Har också haft samtalskontakt sedan april, först 1 gång i veckan och sen lite glesare. Nu har jag ett besök innan psykologen har semester så får vi se sen hur mkt mer jag ska gå. Jag vill nog gå ett par ggr till i alla fall. Jag kommer aldrig låta det gå så långt igen, det finns faktiskt bra hjälp att få även om man kan få leta lite. Jag bytte vårdcentral och fick en helt annan hjälp både av läkare och psykolog. Hoppas att det blir bra för dig:
 
Senaste dagarna har jag bara velat gråta, vad är fel på mig?!
I snart ett års tid (sen jag började så smått bli sjukskriven fram och tillbaka) så har jag haft super svårt att gå en hel dag vaken. Japp ni läste rätt, jag kan inte hålla mig vaken. Jag kan liksom märka i hela kroppen när "energin" håller på att ta slut. Får synrubbningar och börjar må illa. Då brukar jag ta det lugnt och somnar i soffan. Försöker jag hålla igång så blir jag otroligt yr, synrubbningarna blir mycket värre (känns nästan som att vara kraftigt berusad synmässigt), börjar svettas och frysa, samt mår otroligt illa. Det är nästa som man fått influensa och en kraftig fylla på några minuter. Nu senaste 3 månaderna har detta problem blivit mycket värre, oavsett om jag gått på medicin eller inte tagit någon en period. Blir snart knäpp, jag kan ibland inte åka ut till stallet eller gå till jobbet (jobbar 2 timmar bara, sjukskriven resten) för är jag "slut" så går det bara inte. Sover lite olika bra, men brukar normalt få 6-7 timmar sömn, men vaknar ibland under nätterna just nu. Vaknade kanske 4-6 gånger om nätterna innan.
Blir så frustrerad, ledsen och uppgiven... vet inte vad jag ska göra längre :(
 
Jag måste byta psykiatri, blir galen, får byta läkare hela tiden och ingen verkar läsa journaler.

Har ni fått samma läkare? Går ni privat eller landsting?
 
Jag måste byta psykiatri, blir galen, får byta läkare hela tiden och ingen verkar läsa journaler.

Har ni fått samma läkare? Går ni privat eller landsting?

Du har ju rätt till en PAL= personligt ansvarig läkare och denna ska du träffa i första hand, om det inte går så får du så klart träffa en annan men att byta hela tiden verkar ju inte så roligt. Jag träffar min psykolog via vårdcentralen och har min egen läkare som jag får gå till i första hand. Går privat, kanske bättre att göra det?
 
Patientansvarig läkare :p och det är inte obligatoriskt tydligen. :eek: Konstigt, jag trodde också det. O_o
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2015/03/Lakare-positiva-till-PAL--comeback-/

Haha ja det heter det så klart, hjärnsläpp :) Trodde också det var obligatoriskt och jag läser ändå till medicinsk sekreterare och vi har fått lära oss att man har rätt till det. På mina praktiker och på den VC jag går på har det varit självklart. Men det är kanske så att de flesta strävar efter det ändå även om det inte är tvungna.
 
De byter läkare på mig hela tiden också! och nu fick jag hem ett brev där det står att jag är aggressiv och behöver hjälp med det?? När blev jag aggressiv, har dem bedömt mig för det, för att jag inte kunde kontrollera mina känslor och hade sönder min mobil :/ ?

Plus de har ringt mig på mitt trasiga nummer, trots att jag bytte i receptionen och dem fick 2 nummer att nå mig på..så har de ring tpå gamla och skulle följa upp mig, så har fått en ny telefontid med en NY läkare den 15/7 på gamla nummret, trots att jag bytt :S
 
Hej ni fina!

Jag har äntligen fått remiss till psykiatrin efter två månader hos beroendecentret där de nu kommit fram till att jag inte har alkoholproblem. Vilket jag sagt redan från början, jag drack mycket under en kortare tid då depressionen var oumbärlig och jag inte hade några mediciner. Men psykiatrin ville inte ta emot mig förrän beroendecentret kunnat intyga att alkoholen inte är ett problem. Sagt och gjort, mina blodprovet ser fina ut och jag tar inga droger :meh: Hur som.. nu ska jag äntligen till psykiatrin 21 juli. De läkare jag träffat hittills misstänker bipolär sjukdom typ II eller depression eller ångestsjukdom med bipolära utslag. Men jag har lite funderingar som jag skulle behöva reda ut.

1. Jag har varit deprimerad sedan årsskiftet, kanske till och med innan jul. Är det ens normalt? När jag läser om depressioner så står det alltid om veckor, hur många veckor man varit deprimerad mm. För mig har det gått över ett halvår och jag kan inte fatta varför den inte släpper :mad:

2. Jag är skittrött HELA TIDEN. Nu har jag varit ledig hela helgen och bara hängt på landet. Jag är ändå HELT SLUT och fattar inte att jag ska tillbaka till jobbet i morgon. Jag fattar inte ens varför jag ens jobbar och pluggar i det här skicket.. men det är en helt annan diskussion. Är det normalt under en depression att inte kunna bli utvilad hur mycket man än vilar?
 
1. Jag har varit deprimerad sedan årsskiftet, kanske till och med innan jul. Är det ens normalt? När jag läser om depressioner så står det alltid om veckor, hur många veckor man varit deprimerad mm. För mig har det gått över ett halvår och jag kan inte fatta varför den inte släpper :mad:
Jag har varit deprimerad (men haft några bättre perioder) i 25 år, sisådär. Finns ingen gräns för hur lång den kan bli. Numera har jag dystymi, som är en ytligare depression. Känner mig inte deprimerad (har väl blivit van vid det) men har självmordstankar (inte akuta eller allvarliga, de bara finns i bakgrunden) så jag är nog deprimerad ändå.
 
2. Jag är skittrött HELA TIDEN. Nu har jag varit ledig hela helgen och bara hängt på landet. Jag är ändå HELT SLUT och fattar inte att jag ska tillbaka till jobbet i morgon. Jag fattar inte ens varför jag ens jobbar och pluggar i det här skicket.. men det är en helt annan diskussion. Är det normalt under en depression att inte kunna bli utvilad hur mycket man än vilar?
Ja det är normalt.
Om jag var i din situation skulle jag överväga sjukskrivning, faktiskt. Det brukar vara så med depression att ju längre den hinner gå desto längre tar det att komma ur den.
 
Ja det är normalt.
Om jag var i din situation skulle jag överväga sjukskrivning, faktiskt. Det brukar vara så med depression att ju längre den hinner gå desto längre tar det att komma ur den.

Jag har tänkt på det också :( Det är bara det att jag är livrädd för Försäkringskassan. Jag har äntligen, efter massa strul lyckats pussla ihop studier med jobb så att jag kan betala hyran och leva ganska bra. Kunna betala hunden, mat, göra saker o.s.v. Jag fick ett nytt jobb i maj så det har precis löst sig. Jag tar examen i januari och vill så hemskt gärna kunna göra det då. Men jag väger hela tiden mellan att det är så kort tid kvar till examen och att jag ska orka fram tills dess, tills att jag faktiskt känner att jag inte alls orkar. Inte ens just nu.

Vad händer med min ekonomi om jag sjukskriver mig? Kommer jag ens klara mina kostnader då?
Vad händer med nya jobbet om jag sjukskriver mig? Hur kommer min roll där påverkas?
Vad händer om jag inte kan ta min examen i januari, kommer jag inte må ännu sämre om allt skjuts upp?
Är det värt att "riva upp" den stabila situation som jag äntligen lyckats skapa? Eller har jag helt enkelt inget val?

Sånna frågor får mig alltid att tänka att jag "nog orkar ett tag till".
 
Jag har varit deprimerad (men haft några bättre perioder) i 25 år, sisådär. Finns ingen gräns för hur lång den kan bli. Numera har jag dystymi, som är en ytligare depression. Känner mig inte deprimerad (har väl blivit van vid det) men har självmordstankar (inte akuta eller allvarliga, de bara finns i bakgrunden) så jag är nog deprimerad ändå.

Usch vad tråkigt att höra :( Min ex-sambo har varit deprimerad i 20 år, men han har OCD och BDD i grunden som spökar.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 143
Senast: Blyger
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 777
Senast: Anonymisten
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Har svårt att klura ut vad som är bra för mig och vad som är rimligt, så jag skriver ned mina funderingar för att se om det blir...
2 3
Svar
44
· Visningar
9 228
Senast: Dimmoln
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
4 191
Senast: Yrsel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp