Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
'Konstigt då att man nästan aldrig träffar äldre blandrashundar??
De älsta hundarna jag träffar är diverse småhundar, tax mfl.. absolut inte någon rottis/labbe/schäfer blandning.
så det är ingen risk att valparna hamnar i fel händer iaf..
Trodde också jag hade den kunskapen och att det skulle räcka med alla människor i min omgivning som jag tagit hjälp av, men min hund är ändå inte som jag vill ha henne!Tycker din valp va otroligt söt, och tror alla gånger att den kommer bli bra....du har ju kunnskap om hundar och man uppfostrar ju den till de man vill ha den som.
Antar att han var mkt noggrann med att skriva in det i kontraktet du säkert fick av honomnär dom såldes vet jag att det viktigaste var å hitta bra djurmänniskor, sånna som inte skulle avla vidare och som man visste , där får hundarna ett bra hem....
det bestämdes ALDRIG bara över telefon vilka som skulle få köpa valparna eller inte, utan alla fick komma till valparna och oftast då såg man vilka dom var och så vad dom skulle ha hundarna till....
några skulle ha dom på tävlingar (och då vet dom garanterat hur dom ska gå tillväga)
och dom skulle gå på valpkurser och ja, en himla massa....
och sedan skulle han som sålde valparna åka runt till var och en efter ett år och hälsa på valparna och se så dom trivs och har det bra..
så det är ingen risk att valparna hamnar i fel händer iaf..
Jadiza skrev ett underbart bra inlägg om blandraser och olika rasers karaktär.
Jag kan inget om hundar. Men det finns hund i min familj och har ofta funnits. De har alla varit renrasiga, så jag har sett hur olika temprament man har letat efter och avlat på beroende på vad hundrasen har använts till. Alla våra hundar har varit underbara, fungerat och varit objektivt bra (utom en som hade underbett).
Nu har vi gått från jakthundar till schäfer och det är som att gå ifrån att köra bulldozer till formel 1.
Jakthundarna var kompetenta, fackföreningsanslutna. Sin trygghet hade de i sig själva (vi hade sällan mer än en åt gången). Tyckte de inte att en order stämde bad de mig repetera. Så tänkte de, suckade och utförde. Felmarginalen var milsvidd.
Schäfern var tänkt som skyddshund. Sin trygghet har hon i sin flock - dvs bland sina människor. Hon lyder tankar. Felmarginalen är obefintlig.
I en blandras kan det vara svårt att veta vilka drag som slår igenom - det är svårt i renrasiga också, men där är det ofta konsoliderat, dvs man har avlat i många generationer på samma egenskaper och rensat ut avvikelser. När det gäller blandraser kan man inte ens gå på kullsyskon, för varje hund är en ny cocktail blandad utifrån de gener som finns med i blandningen.
Dessutom kommer problemet att alla hundar som jag haft kontakter med när de varit riktigt unga, har visat ungefär samma beteende. Det är först när de varit könsmogna som de riktigt bekänt färg och visat styrkan i sina karaktärsdrag.
Alla raser för med sig sina karaktärsdrag utifrån sina användningsområden till bordet och korten visas inte förrän efter upp till ett år. Ta till detta att många som avlar korsningar är riktiga slarvrar. Jag är emot slarv när det gäller barn och djur. De höftledsröntgar och ögonlyser sällan, de gör inte skillnad på stammar och tar därför inte reda på mer exakt vad som finns i hundarna.
Det är t.ex. en enorm skillnad på en schäfer som en tysk har fött upp för att skapa en bra skyddshund och en schäfer som en svensk plockat fram för att ställa ut. Den som avlar renrasigt vet ofta om detta. De lägger sällan skarpt på skarpt om de inte är beredda på att sätta sig på en krutdurk och be.
I såna här fall är jag egentligen inte orolig för vilket psyke hunden har. Det jag är mest orolig för är hur de olika egenskaperna från respektive hundras har blandats och getts.Jag önskar dig alla lycka till,och har du rätt kunskap så går det säkert bra,tycker inte att man ska avliva friska djur så länge de mår bra fysiskt och mentalt.Hon kan säkert ha ett kanonpsyke.
Nu har jag inte haft tid att plöja genom hela den här lååånga tråden, men jag misstänker starkt att det inte är många som PLANERAR avel med så många raser i. Det handlar nog oftast om lösspringande vovvar som parat sig när tiken löpte och sen blev det som det blev. Ägaren kanske visste vad som hänt men valde att låta valparna födas ist för att ta tiken till veterinären och stoppa det hela i god tid.
Jag menar inte att Blandisägare är mindre noga med sina hundar och låter dom ränna hur som helst, men ett korn av sanning ligger det nog ändå i ett lite elakt (?) påstående att det oftare är Blandraser, speciellt på landet, som lever lite vind för våg och ränner runt. Betalar man 11 000:- för en hund håller man den nog under lite bättre uppsikt.
Jag vill INTE klanka ner på Blandisägare och säga att alla beter sig så, men det finns många, tyvärr! Jag har själv haft en Blandras som jag älskade innerligt och jag känner många ljuvliga Blandisar med rekorderliga ägare!