Jag försöker att istället tänka att om personen inte gillar mig som jag är, då är det inte mig de gillar. Det gör inte att jag direkt är hur avslappnad som helst eller att jag skyltar med mina sämsta sidor den första minuten, men skulle personen inte tycka att jag är fantastisk så gör det inte så mycket. Sedan underlättar det väl lite att jag inte är ute efter något långt, monogamt parförhållande som ska leda till sambo, giftermål och ungar osv. Jag träffar människor för att jag gillar att träffa människor, och hur relationen sedan blir att se ut, tja, det får framtiden utvisa.Jag har höga krav på mig själv när jag träffar någon, jag kämpar hårt med att vara just den bästa versionen av mig själv. Ofta tror jag det är på bekostnad av att visa den jag verkligen är och få en ärlig kontakt med den andra personen.
Känner ni att ni har höga krav på en själva när ni dejtar? För höga krav?
Kan ni vara den ni själv är mest bekväm med att vara?
Det jag gör är att ha ätit ordentligt innan (för jag blir hemsk som hungrig...), klär mig i något helt och rent, ser till att ha duschat innan och ser till att träffas på något sätt som jag själv är bekväm med. Då lär inte de sämsta sidorna ploppa fram och det går att lära känna varandra hyfsat bra.