Vett och etikett vid uteritt, när lär man sig det?

[Lobelia]

Precis vi har alla olika förutsättningar. Men kommunikation är nog lösningen för allt

Samt hänsyn till att hästarna kan vara olika tränade. Gör man saker utan att kolla av kan det ju vara hellugnt eller så slutar det i kapplöpning eller att någon hamnar i backen.

Allt brukar dock lösa sig fint iom att man väljer att sällskapa med den/de som har samma plan och hästar som funkar ihop.

Helt enig. Inget kul om hästarna startar en kapplöpning om människorna inte är med på det.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har också aktivt tränat så folk kan rida ifatt och om mig utan att hästen försöker dra iväg. Jag och min kompis försöker också rida oberoende av varandra, bara för att ena hästen börjar trava så ska den andra inte sätta igång.

Så har vi också tränat våra hästar. Min förra häst blev väldigt stressad över de andra hästarna och bökade och hade så då övade vi på att jag skulle skritta och hästen bredvid mig trava i väg från oss medan vi skulle fortsätta skritta. Sedan saktade den framför av när den kommit en bit framför varpå jag då skulle lugnt och fint trava i kapp min häst. Och så körde vi så. Efter en hel del träning brydde hon sig inte om någonting, andra kunde bralla i väg eller rida i kapp eller hur som utan problem. Väldigt bra då man ju inte kan kontrollera hur andra rider, bara jobba på sin egen häst och på hur man rider denne.

 

[FannyN]

För mig hjälpte varken ridskoleerfarenhet i många år eller erfarenhet av islänningar. När jag nu köpt halvblod igen så fick jag en total chock vid första uteritten. Hon är åtta men blev sjövild för det var så kul. Jag hamnade ien rapsåker. Jag måste ha hjälp att rida ut av ett sansat ekipage. Hästarna trivs ihop så jag kan styra in i baken. Sedan att ta det lugnt med massa halvhalter och beröm när hon inte brallar iväg. Vi galopperar inte ännu. Det kanske är tråkigt att hjälpa oss men jag får bjuda igen när vi är gamla och rutinerade.

 

[Yrja]

Jag fick lära mig det på ridskolan, redan i knattegruppen fick vi rida ut ofta. Först på led, sen fick vi mer frihet och prova att styra runt i skogen och växla mellan skritt och trav själva, även ta ett litet skutt när det var läge.

Sen red vi också längre turer på led, och man lärde sig ju av ridläraren som red i täten, att den som rider först alltid kontrollerar med alla att de är beredda att trava eller fatta galopp, att man aldrig får rida om, hur man förhåller sig till andra trafikanter, hur man tar sig över bilvägar, etc. Den som rider i täten är ansvarig för att alla hänger med och att tempot passar alla. Det lärde jag mig på ridskolan och jag upplevde inte att jag hade några problem med detta när jag började rida själv.

Om jag har speciella krav när jag ska rida ut med någon brukar jag dock säga det. Om jag vill gå först, om jag vill hålla lugnt tempo, eller liknande.

Men jag har också varit med om andra som betett sig galet. När jag var höggravid med dottern skulle jag skritta en kortis med min unghäst och stallägaren frågade om han kunde haka på med häst och vagn. Jag sa att det gick bra, men att jag inte kunde trava för jag hade för mkt sammandragningar och hade svårt alla hålla balansen sen magmusklerna nu satt på sidan av kroppen istället för frampå. Ingen fara sa han och vi skrittade iväg. Efter en stund börjar han utan att säga nåt att trava iväg och jag ropar att han ska sakta av för min häst börjar resa sig av stressen att inte få följa med. Han tittar bak på mig men fortsätter och till slut vänder jag min häst för att skritta hem i hopp om att han ska lugna sig. Men det gör han inte utan han hoppar runt och småtravar och steppar/taktar på som en tok hela vägen. Jag fick aldrig höra ett ord från stallägaren, han frågade inte ens vart jag tog vägen.. En annan gång gjorde hans fru nåt liknande när vi var ute o red på en äng 3 st varav en utan varesej sadel eller träns, då fattar stallägaren galopp och galopperar hem över ängen i högt tempo varav båda våra hästar blir hoppiga (dom ville ju också haka på). Som tur var hade jag koll på min häst och lyckades hjälpa mig kompis att få stopp på sin. Återigen, inte ett ord att hon plötsligt skulle rida hem och inte ett ord efter. Vuxna människor, närmare pensionsåldern, det är verkligen konstigt att man inte vet bättre. Men de hade lärt sig rida inne i Stockholms finare kvartér, där får man inte lära sig så mkt verkar det som...

 

[Yrja]

Det jag saknar mest när det kommer till vett vid uteritt är hur man förhåller sin allemansrätten och de markägare vars mark man rider på. Det finns en allmän osämja mellan hästfolk och markägare och jag kan verkligen förstå det, då det råder väldigt stor okunskap bland hästfolk och väldigt dålig kommunikation. I vår kommun tog några markägare initiativet att boka in LRF till ett informationsmöte och bjuda in alla markägare och stallägare i kommunen att delta tillsammans, för att få information och skapa en bättre förståelse för varandra - kanske rent av prata med varann på ett sansat sätt och diskutera varandras intressen. Det var ett otroligt bra initiativ och hjälpte nog till att lätta på stämningen mellan vissa markägare och stallägare. Vi hade redan en bra kommunikation, men valde ändå att efter detta bjuda in våra närmaste markägare till ett möte i vårt stall där vi fikade och pratade om hur de vill att just vi sköter kommuniationen med dem. Det blev väldigt luckat, och de erbjöd sig till och med att ordna en ridslinga åt oss längs deras marker, så att vi skulle kunna undvika att rida på grusvägarna då de tyckte att hästarna förstörde dem - något vi inte visste innan.

 

[jany]

Här i dagarna så började jag att söka på nätet efter allmänna råd vid uteritt med häst.

Jag kan hitta mycket som gäller vett och etikett kopplat till allemansrätten, men det som jag sökte efter var egentligen hur man agerar mot varandra i ett ridsällskap när man rider ut.

Efter att ha haft en ponny som bjöd mig på diverse åkturer i för högt och okontrollerat tempo som ung, så har jag fått med mig att man alltid har koll på de andra ekipagen när man rider ute. Får någon problem med sin häst så gäller det för de andra att snabbt ta tillbaka sina hästar och åtminstone försöka att finnas till hands för ryttaren med problem.

På en sida här på nätet kan man läsa mycket kloka tankar, där en nätprofil säger att en erfaren ryttare inte försätter sig i situationer som inte en erfaren ryttare klarar av. Men om man då som jag rider ut med min unghäst för att lära honom att röra sig i skog och mark och i andra miljöer, då är jag ju beroende av att de som jag rider ihop med agerar på ett pedagogiskt sätt gentemot mig och min unghäst. Och det är väl ungefär här som jag söker lite tips kring vett och etikett vid uteritt.

Idag vet jag att många ridskolor avstår uteritter på grund av att risken för händelser är mycket större då än vid ridning i manegen, men någon gång behöver ju ryttarna få lära sig ridning ute med, för att kunna variera hästens motion på olika underlag.

Kanske blev ett rörigt inlägg, men det som jag eftersöker är alltså någon form av vett och etikett vid uteritt; Så bör du som ansvarsfull ryttare agera i sällskap med andra.

Jag har fått lära mig; Säg till om du byter gångart, dundra inte om varandra hur som helst, sakta av till skritt vid möte.