Vem står för resekostnad om umgängesförälder ska åka långt för att träffa barnet?

[Mynta2]

Sv: Vem står för resekostnad om umgängesförälder ska åka långt för att träffa barnet?

Vart han flyttat är ju enkelt att kolla up. Slå in hans namn på Birthday så får du ju upp adressen.

 

[katjaaa]

Sv: Vem står för resekostnad om umgängesförälder ska åka långt för att träffa barnet?

Det är så tråkigt när det blir så där, man vill ju samarbeta för barnens bästa, men det hjälper inte om bara ena parten har den inställningen.. Tycker det verkar som om ditt ex påminner lite om mitt, ganska känslostyrd. Det är i alla fall (i mitt fall) det som gör det svårt att försöka samarbeta, eftersom han är så oberäknelig. När han vill hämnas och är arg vill han bara göra livet surt för mig - vilket tyvärr mest går ut över vårt barn. Men det spelar ingen roll vad jag än säger om att behandla varandra med respekt (om inte annat så för vårt barns skull) eller samarbeta - man kan inte göra det ensam om den andre har en annan inställning.

Vad trist också att han krymper umgänget med barnen, det var ju ändå inte jätteofta han skulle umgås med dem... Jag förstår inte hur man tänker när man inte vill träffa sitt barn. Mitt ex var beredd att komma till mig 2 ggr/månaden innan jag gjorde slut definitivt. Nu säger han att han inte har råd/inte kan ta ledigt osv. För mig är det tydligt att det handlar om ointresse. Men jag i mitt fall är separationen (eller inte att jag flyttade ut, utan att vi gjorde slut) så färsk att jag verkligen hoppas att han lugnar sig och att vi kan hitta ett bra samarbete framöver... Man kan ju alltid hoppas...

 

[Diplomaten]

Sv: Vem står för resekostnad om umgängesförälder ska åka långt för att träffa barnet?

Se denna länk.

http://www.socfamratt.se/fragorasva...eller-betraeffande-resor-och-vaexelvis-boende

Här kan man läsa denna fråga:

Jag och mamman bor 80 mil från varandra och vår son bor en månad lika mycket hos oss båda, en månad hos mig och en månad hos henne.

Ska mitt ex betala för umgängesresorna? Eller ska vi dela på dem? Vilka regler gäller?

Svaret:

Om er son bor lika mycket hos er båda, det vill säga 50/50, då har han ett växelvist boende. Umgängesresor uppstår bara i de fall ett barnet har ett huvudsakligt boende hos en förälder. Vid växelvist boende är därför ingen av er skyldg att bidra till hans resor mellan de olika orterna.

Du och mamman förväntas i samförstånd fördela resekostnaderna. Det kan då vara rimligt att den av er som har störst ekonomiskt överskott betalar en större andel.

 

[Lupin]

Sv: Vem står för resekostnad om umgängesförälder ska åka långt för att träffa barnet?

Vart han flyttat är ju enkelt att kolla up. Slå in hans namn på Birthday så får du ju upp adressen.

Nja, så enkelt var det ju inte. Det funkar nog bara om eller när man skriver sig på den nya adressen. Det enda jag vet, som han gick med på att erkänna när familjerättssekreteraren frågade rakt ut han med, var att han sagt upp sin lägenhet. Men vissa andra saker han sa visade på att han redan flyttat härifrån, men jag har som sagt inte med saken att göra enligt exet. Han kan ju välja att skriva sig hos sin mamma sen, om han känner för det, och be henne vidarebefordra posten dit han eg bor.

 

[Lupin]

Sv: Vem står för resekostnad om umgängesförälder ska åka långt för att träffa barnet?

Det är så tråkigt när det blir så där, man vill ju samarbeta för barnens bästa, men det hjälper inte om bara ena parten har den inställningen.. Tycker det verkar som om ditt ex påminner lite om mitt, ganska känslostyrd. Det är i alla fall (i mitt fall) det som gör det svårt att försöka samarbeta, eftersom han är så oberäknelig. När han vill hämnas och är arg vill han bara göra livet surt för mig - vilket tyvärr mest går ut över vårt barn. Men det spelar ingen roll vad jag än säger om att behandla varandra med respekt (om inte annat så för vårt barns skull) eller samarbeta - man kan inte göra det ensam om den andre har en annan inställning.

Vad trist också att han krymper umgänget med barnen, det var ju ändå inte jätteofta han skulle umgås med dem... Jag förstår inte hur man tänker när man inte vill träffa sitt barn. Mitt ex var beredd att komma till mig 2 ggr/månaden innan jag gjorde slut definitivt. Nu säger han att han inte har råd/inte kan ta ledigt osv. För mig är det tydligt att det handlar om ointresse. Men jag i mitt fall är separationen (eller inte att jag flyttade ut, utan att vi gjorde slut) så färsk att jag verkligen hoppas att han lugnar sig och att vi kan hitta ett bra samarbete framöver... Man kan ju alltid hoppas...

Exet har ju ett barn sedan tidigare med, som är ca ett halvår äldre än vår äldste. När jag gick in i väggen nov-09 orkade jag inte längre kämpa för umgänget med bonussonen och då upphörde det helt. Exet såg till att träffa barnet några (3?) gånger i aug-sept 2010 (dvs han och mamman satt och fikade och så lekte barnet i nån lekpark, vid något tillfälle även tillsammans med våra gemensamma barn), men sen upphörde intresset tydligen igen och han har ingen kontakt med det barnet längre och han rycker mest på axlarna åt det själv. Exet är ö.h.t. väldigt kallsinnig och har stora brister i sin empatiska förmåga.

Det är snart 9 månader sedan vi separerade och såvitt jag vet är han sambo med en ny tjej sedan en tid (?) tillbaka. Exet har även redan försökt hålla inne på utbetalningen av underhållsbidraget som hämnd/straff för att jag inte ville betala skifteslikviden i förtid, långt innan det datum vi kom överens om i bodelningsavtalet. Han kommer aldrig att sluta, han är som han är.

 

[No1]

Sv: Vem står för resekostnad om umgängesförälder ska åka långt för att träffa barnet?

Nej, jag tycker inte alls att din fråga är dum.

Men jag tycker däremot ett det är lite underligt att vända sig till lagen för att klara av den här sortens privatlivsuppgörelser, där det rimligtvis inte handlar om enorma belopp. Jag tänker mig att det är både enklare och bättre att diskutera saken själva, och sen ordna det på det sätt som känns vettigt, oavsett eventuell lagstiftning. Kan man diskutera, kvittar det ju i fall som detta vad lagen säger, menar jag.

Nu vet jag ju inte hur mycket bråk ni har haft om det här, men när det handlar om ett bebis som är några veckor gammal, ger det mig intrycket att förstahandsvalet för er är att gå till lagen/domstolen. Det är konstigt för mig.

Det är inte helt ovanligt att separerade parter kan diskutera i neutrala ordalag, ännu mindre resonera.
Det är inte ovanligt att minsta lilla fråga blir behandlad ur rätt/fel-perspektiv.
För många handlar det om ekonomi.
Bland ensamstående föräldrar hittar vi de allra fattigaste och de har inte ens råd med en enkel bussbiljett i city. Där blir frågan om reskostnader rätt tung för hushållsekonomin.