vem har rätt att skaffa barn?

[Björk]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Är det vanligt att drabbas av det som du drabbades av vid snitt? Hoppas det är ok att jag frågar om något så personligt.

Helt okej att du frågar!
Vad jag förstår är det inte så himla vanligt. Jag vet ju själv många som fått flera barn via snitt och ändå inte rekommenderats att låta bli att bli gravida. Men "maxgränsen" brukar ju sägas vara 3 snitt i Sverige... (fast det finns ju personer som också snittas fler gånger...)

Det beror ju då mest på ärrvävnader och dylikt. Att som jag bli så förtunnad pga ett snitt är nog rätt ovanligt, men visst kan det hända. Det enda "hum" jag haft om saken innan jag fick veta detta var att när man en gång blivit snittad så är det ganska stor risk att man måste snittas igen; att just vid förlossningsarbete kan påfrestningen bli för stor på en tidigare snittad livmoder. Det brukar gå att få föda vaginalt, men då har man alltid lite extra kontroll.

 

[Björk]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Det är jag väldigt skeptisk till.

Vet man något om hur läget ser ut för surrogatmödrar, hur de mår, deras liv på det hela taget?

För en sån som mig vore en surrogatmoder ett bra alternativ. Vi kan ju få biologiska barn fortfarande, men livmodern klarar inte (?) att bära dem.

Däremot skulle jag helst själv se att det vore en nära anhörig som var surrogatmoder.

Nu är detta inte aktuellt för oss, men jag har sökt en del på nätet och funnit organisationer i bl a England för surrogatmödrar; där man alltså kan förmedla kontakt med en surrogatmor som man då betalar för att hon ska bära ens barn. Enligt den engelska organisationen så hade det endast varit problem med bortlämnandet av barnet i under 1% av fallen har jag för mig. Hur surrogatmödrarna mår kan jag ju inte uttala mig om. Det finns säkert en del att söka info om.

 

[Badger]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Det finns ju människor som verkar att bara älska att vara gravida. Den stora haken är väl att lämna barnet sedan, det kan väl knappast finnas lika många som klarar det? Skulle bli en hel del juridiskt trassel kanske?

 

[Björk]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

jag håller med dig, att ha en affärsverksamhet där kvinnor lånar ut sin livmoder och kropp mot betalning känns väldigt vanskligt ur många aspekter. Vilka kvinnor skulle utföra den här tjänsten?

Vi har ju fört den här diskussionen förut någon gång.

Det är inte nödvändigtvis absolut likhetstecken mellan att tillåta surrogatmödraskap och att det ska bli en "affärsverksamhet". Det går att göra som i Finland; där är det (vad jag förstått när jag sökte på nätet förut) tillåtet att ordna barn via surrogatmoder, men det ska vara en person som gör det utan att kräva extra betalt. I regel är det alltså någons syster, mamma eller annan nära släkting. Eller kanske en god vän. Någon som är beredd att ge sin anhöriga den gåvan; att låna ut sin livmoder för att hjälpa sin dotter få ett biologiskt barn t ex.

Det går ju att ordna regelverk kring allt annat så varför det inte skulle gå att göra kring surrogatmödraskap har jag svårt att förstå...

Det är givetvis förmodligen mycket LÄTTARE att hitta surrogatmödrar om de kan ta x antal kronor betalt för sin "verksamhet", men om man vill slippa detta etiska problem så kan man ju som sagt göra ett regelverk där man inte får ta betalt för sådant.

 

[Björk]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Det finns ju människor som verkar att bara älska att vara gravida. Den stora haken är väl att lämna barnet sedan, det kan väl knappast finnas lika många som klarar det? Skulle bli en hel del juridiskt trassel kanske?

Ja, i Sverige idag där vi inte har någon lagstiftning som reglerar det så kan det bli juridiskt "trassel". Eller snarare: här är ALLTID barnets mor den som burit barnet (även om det genetiskt skulle vara mitt och min sambos) rent juridiskt. Så skulle jag och min sambo skaffa en surrogatmor och hon föder barnet i Sverige så får vi leva med hoppet att vi kan lita på henne. Det man gör rent praktiskt i sådana fall är att mamman skriver den tänkta fadern som far. Sen lämnar hon rent praktiskt över barnet till fadern och han och den tänkta modern har barnet hos sig. Dock står ju surrogatmamman kvar som mamma i "papprena". Senare kan hon ju avsäga sig vårdnaden och den "riktiga mamman" kan närståendeadoptera sitt eget barn.
Det är alltså i flera led som man måste kunna lita på att personen verkligen kommer att göra detta.

Om vi hade lagar som reglerade detta så skulle man t ex kunna skriva avtal om sådant innan fostret ens inplanteras i den andra kvinnans livmoder.

För min del är det inte aktuellt överhuvudtaget med surrogatmoder, men OM det vore det så skulle jag bara våga lita på min egen mamma (eller om jag hade en syster) att hon verkligen skulle fullfölja att lämna över vårt biologiska barn efter födseln till oss.
Jag skulle aldrig vilja sätta mig i sitsen att implantera ett av mina befruktade ägg (befruktat med sambons spermier) i en "främmande" kvinnas livmoder som sen ska föda barnet i Sverige. I slutänden skulle ju vårt barn (helt juridiskt lagenligt) kunna behållas av surrogatmodern; eller åtminstone att hon har delad vårdnad om vårt biologiska barn.
Inget drömläge direkt.

Visst är det krångligt och visst är det en etisk fråga. Men när jag läst och sett dokumentärer om surrogatmödrar så verkar inte DE uppleva något problem (de som visats/intervjuats). Ett krav i den engelska organisationen var att en surrogatmoder måste ha egna barn innan hon blir surrogatmamma så att hon på ett bättre sätt kan veta/förstå vad det innebär. En surrogatmamma jag såg på TV förklarade att hon ju visste att barnet i hennes mage inte var hennes biologiskt (man tar i princip aldrig surrogatmammans ägg utan inplanterar antingen den tänkta mammans eller donerade ägg) och därför så var hon inställd redan från början att ge bort barnet till dem det skulle "tillhöra".

 

[Kattennizze]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Det är jag väldigt skeptisk till.

Vet man något om hur läget ser ut för surrogatmödrar, hur de mår, deras liv på det hela taget?

Idag så är det många fattiga kvinnor i t ex Indien som gör detta för att helt enkelt överleva, är det bättre tycker du?
Självklart finns det många etiska och moraliska aspekter runt detta och de måste naturligtvis nogsamt beaktas. Men som det är idag utnyttjas kvinnor i tredje världen för att rika kvinnor i väst desperat vill ha barn. Jag kan inte se att det är ett bättre system. Då är det mycket bättre att svenska barnlösa par kan göra detta i Sverige med nogranna överväganden och medicinsk kompetens.

 

[mino]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

På samma sätt skulle man ju likaväl kunna argumentera för statliga bordeller eller en öppen marknad för organförsäljning i Sverige...
Det är en sak att man väljer att bli surrogatmor åt en barnlös syster eller nåt sånt men att ha en marknad där kvinnor genomgår något så riskfyllt som graviditeter mot betalning känns inte helt sunt. Man kan ju på goda grunder misstänka att det inte direkt är kvinnor som har ett ekonomiskt alternativ som skulle välja denna "karriär".

 

[Kattennizze]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Jag tycker nog inte att jämförelsen med sexuella övergrepp som prostitution och organförsäljning med en graviditet riktigt är jämförbara. Det är, tycker jag, en himmelsvid skillnad. Däremot har du rätt i en sak; det är ingen tebjudning att vara gravid, det finns medicinska risker givetvis. Därför som jag skrev, måste det ske med mycket noggranna överväganden både etiska och medicinska och psykologiska.

 

[Petruska]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Idag så är det många fattiga kvinnor i t ex Indien som gör detta för att helt enkelt överleva, är det bättre tycker du?

Vad menar du att jag ska svara på det där? Att jag ska svara "jo för fan, jag tycker att det vore toppen om en fattig indisk kvinna bar fram mina barn åt mig, sen när jag börjar bli gammal ska jag köpa hennes organ också ett efter ett, skitbra att ha lite reservdelar till hands"?

Jag ser faktiskt inget skäl för dig att förolämpa mig. Har jag varit dum utan att fatta det?

 

[havreflinga]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Jag ser faktiskt inget skäl för dig att förolämpa mig. Har jag varit dum utan att fatta det?

Men? Är detta en förolämpning?

K vill att surrogatmödraskap ska införas i Sverige.
Du svarar att du är tveksam till det.
K formulerar sig kanske tillspetsat, men jag tolkar hennes fråga som: Är det inte bättre att införa surrogatmödraskap i Sverige, än att inte göra nåt alls(vilket innebär att fattiga kvinnor utnyttjas).

Hennes argumentation har brister, men jag tror ärligt inte att hon ville förolämpa dig.

Ska bli spännande att se vad hon svarar. Hon kanske är skitsur för att du är tveksam till svenska surrogatmödrar... Själv har jag ingen åsikt i ämnet.

 

[Petruska]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Hennes argumentation har brister, men jag tror ärligt inte att hon ville förolämpa dig.

Ska bli spännande att se vad hon svarar. Hon kanske är skitsur för att du är tveksam till svenska surrogatmödrar... Själv har jag ingen åsikt i ämnet.

Jag tycker att det är märkligt att vara sur för att jag är tveksam till surrogatmödrar, inte bara till svenska sådana.

Eftersom jag skrev bara just det, att jag är tveksam, tycker jag att det är rätt grovt att blanda in att jag skulle föredra fattiga surrogatmödrar i tredje världen.

 

[Kattennizze]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Vad menar du att jag ska svara på det där? Att jag ska svara "jo för fan, jag tycker att det vore toppen om en fattig indisk kvinna bar fram mina barn åt mig, sen när jag börjar bli gammal ska jag köpa hennes organ också ett efter ett, skitbra att ha lite reservdelar till hands"?

Jag ser faktiskt inget skäl för dig att förolämpa mig. Har jag varit dum utan att fatta det?

Öh, förolämpa? Jag visade på, precis som Havreflinga skriver, att dagens rådande system med surrogatmödraskap har sina brister med rika desperata barnlösa västerlänningar som utnyttjar kvinnor från tredje världen. Givetvis kan man helt förbjuda surrogatmödraskap och arbeta aktivt emot det om man anser att det är att likställa med vidrigheter som organhandel etc. Det gör inte jag och ville med mitt inlägg visa på - en aning tillspetsat som Havreflinga beskriver det -ett bättre alternativ, nämligen att tillåta svenska kvinnor att bli surrogatmödrar. Med nogranna etiska och medicinska överväganden givetvis. Vad jag förstår av Björks inlägg var det dessutom mycket få kvinnor 1 %, som ångrade sitt surrogatmödraskap. Oftast är det ju släktingar som ställer upp. Jag kan inte se varför det skulle vara så fel, och som sagt, hellre det än att utnyttja kvinnor i tredje världen, eller i Östeuropa och Ryssland (som sker idag).

 

[havreflinga]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Jag tycker att det är märkligt att vara sur för att jag är tveksam till surrogatmödrar, inte bara till svenska sådana.

Titta på inlägg 157. Hur ska läsaren fatta att du är tveksam till alla surrogatmödrar? Du väljer själv ut ett citat med ordet Sverige.

Eftersom jag skrev bara just det, att jag är tveksam, tycker jag att det är rätt grovt att blanda in att jag skulle föredra fattiga surrogatmödrar i tredje världen.

Är det K som är grov när hon misstolkar dig? Eller är det du som är vag när du skriver bara just tveksam? Eller är det inget av det?

Jag har ingenstans sett att K skriver att du föredrar fattiga surrogatmödrar! Jag såg bara att hon frågade om du gjorde det.

 

[Petruska]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Jag kan inte se varför det skulle vara så fel, och som sagt, hellre det än att utnyttja kvinnor i tredje världen, eller i Östeuropa och Ryssland (som sker idag).

Jag vet inte om det är så fel, men jag vet att jag känner mig tveksam. Argumentet att samma sak annars sker under värre former, används ju också tex som argument för att legalisera en del droger, vilket jag också är tveksam till. Liksom jag är tveksam till statlig sanktionerade bordeller som ett sätt att lösa en del problem kring prostitution.

Jag tycker att de etiska problemen kring surrogatmödrar har mycket gemensamt med problemen kring organdonation och prostitiution, just för att transaktionen är så långt inne i kvinnans kropp, om du fattar hur jag menar. Det betyder inte att problemen är olösliga, men att förringa dem vinner man inte i trovärdighet på.

För mig är inte heller det främsta skälet för att tillåta internationella adoptioner att de annars sker illegalt, utan skälet för är naturligtvis att det i vissa situationer är en bra lösning i en mycket svår situation för både barn och de blivande adopterande föräldrarna. Det är dock självklart för mig att barnets behov av föräldrar är sådär 1000 gånger viktigare än föräldrarnas önskan om ett barn.

Ett alternativ som du inte nämner är att "desperata" västerlänningar helt enkelt låter bli att agera på sin desperation. På så vis skulle vi slippa handel med barn och livmödrar. Jag hade inte sett det som en förolämpning om du tolkat mig i den riktningen istället. "Desperation" är inte ett grönt kort för inhumana handlingar, som jag ser det.

Kanske är det stora problemet varken trafficking, organhandel eller handel med barn, utan rika västerlänningars tendens att tro att hela världen ska böja sig för deras problem?

 

[Badger]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Då är det mycket bättre att svenska barnlösa par kan göra detta i Sverige med nogranna överväganden och medicinsk kompetens.

När du antyder att det skulle vara under bättre övervakning och större medicinsk kompetens i Sverige tror jag faktiskt du har fel, (vet inte säkert dock). Det lilla jag sett av surrogatmammebranschen (På TV såklart) så verkar de extremt väl omhändertagna, de bor på kliniken i 9 månader, äter perfekt mat, tränar perfekt, sköter sig som de aldrig tidigare gjort under någon graviditet och står under övervakning av sjukvårdspersonal såsom de aldrig tidigare gjort. Antagligen med större koll på deras hälsa än en mödravårdscentral i Sverige skulle gjort. Intervju med en kvinna säger att hon aldrig varit så noga med sin hälsa i sitt liv tidigare.

Men det är där mina små fördomar och lätta irritation slår in. (kanske felaktigt) De tar alltså bättre hand om dessa små surrogatbarn än de någonsin gjort om sina egna under egna graviditeten och de lämnade sina egna barn hemma på gården i 9 månader för surrogatbarnets skull. Så jag tror ur synvinkeln medicinsk kompetens så bättre vård kunde ingen få. Men min moraliska ådra blir väldigt nervös över detta. Samtidigt gör de ju detta för att få pengar till sina barn, vem skulle vilja neka dem? men samtidigt, ick.

 

[Björk]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

*kl*

Angående disk om surrogatmödraskap så har jag i och för sig ingen statistisk kunskap.... det finns ju ingen reglering kring detta i Sverige, men vad jag kunnat förstå så är det nog ändå rätt vanligt att de svenskar som ändå väljer surrogatmor rätt ofta vänder sig till t ex kliniker på Cypern, England eller möjligen USA. Det är klart att det säkert finns de som använder sig av "fattig indisk 9-barnsmor" och "köper" hela servicen "svart" för att komma billigare undan. Men jag hoppas ändå att det är rätt många som också har en humanistisk människosyn och därför väljer en "legitim" verksamhet i ett land där det kanske inte handlar om människor som lever under "TVÅNGET" att göra det för att få mat för dagen utan att det är människor som faktiskt inte ser det som något de gör av också andra skäl än de ekonomiska.

Jag såg en dokumentär för något år sen om en ensam homosexuell norsk kille som skaffade surrogatmor i USA. Det var en enormt rörande historia. Han åkte till sjukhuset och var med vid barnets födelse (tillsammans med sin mamma) och hade en väldigt bra och nära kontakt med surrogatmodern. Men tills han fått barnet av henne; tills de skilts åt och barnet BARA var i hans famn så var han fortfarande osäker och rädd för att hon skulle tänka/känna annorlunda.

Vad jag förstått så är det DYRT med surrogatbarn i USA. Har för mig att killen fick betala uppåt 300000 kr för allt sammantaget. Å andra sidan kan jag tycka det är ganska rimligt för kvinnan att få den summan ändå. En del av kostnaden rör sig ju om ökade medicinska kostnader (mödravård) och sen ÄR det ju hon som tar risken av graviditeten. Det blir kring 33000 kr/månad under de 9 månader hon är gravid (och hon går ju igenom behandling före grav också i och med att det handlar om en konstgjord befruktning i regel).

 

[Kattennizze]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

KL
Intressanta frågeställningar detta. Jag förstår precis vad du menar Petruska, det är lite som att det är fint när din kusin härhemma i Sverige erbjuder sig att donera en njure men om en fattig filipinier gör samma sak är det vidrig organhandel. Grundproblemet är ju att vi lever i en totalt ojämlik värld. Men nånstans tycker jag att det borde gå att t ex släktingar (som oftast erbjuder sig) ska kunna fungera som surrogatmödrar i Sverige.
Och ja, Cattan, det ÄR vidrigt att plötsligt när någon rik västerlänning betalar, så får fattiga kvinnor plötsligt utmärkt vård. Därför tycker jag det är bättre att surrogatmödrarna finns härhemma i Sverige i stället.
Björk: vad jag förstår är det flera svenska par som åkt till Ukraina eftersom det är billigare än USA.

 

[Petruska]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Men nånstans tycker jag att det borde gå att t ex släktingar (som oftast erbjuder sig) ska kunna fungera som surrogatmödrar i Sverige.

Jag tycker också att svenska surrogatmödrar vore att föredra, allt annat lika.

Men det är något som vänder sig i magen på mig när jag tänker på surrogatmödrar överhuvudtaget.

Jag tycker dessutom inte att detta med att göra barn är något man bör ta lätt på. Det är en väldigt mycket större sak att göra ett barn än att inte göra ett (oavsett anledning till att de inte blir gjorda), tycker jag.

(Tanken på att tex donera en njure till ett syskon, ger mig inte alls samma obehagskänslor.)

 

[Kattennizze]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Jag förstår inte riktigt vad du menar med att ta lätt på att skaffa barn, för de ofrivilligt barnlösa som hamnat i den här situationen att de tvingas betala en halv miljon eller mer för att få barn, de har knappast tagit lätt på det (om de sedan är lämpliga som föräldrar är ju förstås en annan sak, men chansen att de är det känns som betydligt högre). Men om du däremot menar surrogatmödrarna så är det givetvis en annan sak.
Men om vi struntar i surrogatmödrar för ett slag, de är ju trots allt inte så vanliga, utan i stället pratar om äggdonation som ju blir vanligare och vanligare i Sverige vad jag förstår. Eftersom vi inte har tillräckligt med äggdonatorer i Sverige, så åker svenska par i skytteltrafik till framförallt baltiska länder för detta. Där är också åldersgränsen 49 år och vissa har tom 50 år som gräns, tror jag. Silverkedjan har upplyst mig om de stora risker som finns med äggdonation med överstimuleringssyndrom som värsta saken. Där känner jag mig mycket mer tveksam än med surrogatmödrar, lustigt nog. Kanske just därför att det känns som de medicinska riskerna är högre. Är det dessutom rätt att vara 50 år när man får barn? Vid surrogat ligger väl åldersgränsen på samma som vid adoption, vilket verkar vara mer rimligt. Här skulle lagstiftningen kunna göra mycket, alla de frysta befruktade embryon som ligger i frystankarna på våra IVF-kliniker runt om Sverige får ju inte användas! Om de inte används till forskning så förstörs de. Men om "ägarna" till embryona ger sitt medgivande, varför kan de få användas och hjälpa barnlösa??

 

[Petruska]

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Principiellt tycker jag att samma regler - oavsett vilka, egentligen - bör gälla för ägg- som för spermadonation. Sen är det ju mycket jobbigare att donera ägg, vilket ingen kan hjälpa. Vilka regler som vore de bästa, vet jag inte.

Jag är inte helt främmande för att sådan donation inte alls bör ske. Jag ser bekymmer med det som liknar och i min värld överträffar bekymren med adoption, ur barnperspektiv.

Åldersreglerna skulle man ju kunna justera relativt enkelt. Kan man i Sverige verkligen få den allmänna sjukvården att sätta in donerat ägg i en femtioårig kvinna? Det betvivlar jag. Om åldersgränserna är annorlunda i andra länder, så kan de ju även vara annorlunda för andra typer av fertilitetsåtgärder/adoption/surrogatmödraskap, så för den delen gör det väl ingen skillnad?

Personligen skulle jag aldrig donera ägg, och jag vill helst inte att min partner donerar sperma. Jag vill helt enkelt ha betydligt mer kontroll över mina barn än så, vilket gör att anonym donation i sjukvårdens regi går bort.

Jag ställer så stora krav på föräldrar, och tycker tyvärr att väldigt få lever upp till dem, att jag inte kan tänka mig att bidra till att andra, okända får barn. Självklart skulle jag inte heller vilja hindra dem genom juridiska åtgärder (jag tycker inte att man ska lämplighetspröva blivande föräldrar, eller något sådant, och det är inte så att de där föräldrarna som jag inte är riktigt nöjd med borde fråntas sina barn, långt ifrån), men jag vill inte aktivt bidra till det själv. Där någonstans kan du möjligen analysera fram svaret på varför jag inte tycker att man ska ta lätt på att göra barn. Det har ingenting med ansträngningar kring IVF/adoption att göra. Jag ser inget skäl att tro att de föräldrarna är vare sig "bättre" eller "sämre" än andra.

Donera ägg till någon närstående skulle jag personligen inte våga, då jag inte tror att jag skulle kunna hantera att det barnet inte var mitt. Särskilt inte om jag inte tyckte att de tog hand om det på rätt sätt.

Det betyder också att om det var jag som var "ägare" till ett embryo, skulle jag inte ge det där medgivandet. Aldrig. Och jag skulle ta mycket illa upp av att ens få frågan.