vem har rätt att skaffa barn?

Sv: vem har rätt att skaffa barn?

men då kommer vi till den frågan att många ensamstående kvinnor har faktiskt inte råd på samma sätt som ett par kanske har till att ha barn. Du som ensamstående kan ju gå och ha sex med vem som helst utan att skydda dig så får du ditt barn. Det "kan" inte homos av olika anledningar.

Man får väl förmoda att det är en väldigt skillnad på att kolla sin ordnade ekonomi, komma fram till att man har råd med ett barn, inseminera sig och sedan jo, ha råd med barnet. Detta jämfört med att vara ihop med en man, tillsammans kolla att man har råd med ett barn och sedan dunstar mannen. Eller råka bli med barn utan att ha sett om man har råd med det.

Tror nog att den absoluta majoriteten av kvinnor som själva väljer att inseminera sig har god ekonomi och har försökt hitta en partner i några år först så de hamnar kanske lite högre på åldersstegen. Gissningsvis på gränsen till 40 :cool: Man kan inte diskriminera en hel grupp för att vissa i den har dålig ekonomi ;) hur skulle det se ut i samhället.

Om alla ensamstående tvingas springa runt och ha sex med "vem som helst" på krogen så riskerar de få dyra könssjukdomar tillsammans med barnet. Med tanke på att de kanske måste springa tre dagar i månaden i ca 1 år så kan de nog samla en hel del på den tiden. Dessutom kanske inte alla vill ha barn med en man som sätter på vad som helst som står i en bar. Dessutom är det hänsynslöst mot männen.
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Jag tror knappast att vi kan hindra dom att skaffa barn, men min fundering var mer huruvida de inte skulle kunna hjälpa varandra att ta hand om de barn som redan finns.
För det första har vi ingen rätt att hindra någon att skaffa barn, speciellt inte människor i andra länder. Varifrån skulle vi ha fått den rätten? För det andra så ska du veta att människors benägenhet att ta hand om barn beror på enormt många faktorer, vilket enligt mig säger sig självt. Vill du att jag ska rada upp alla omständigheter som spelar in? Dessutom skulle jag vilja säga att det är i de länder som inte har socialt skyddsnät som människor hjälps åt att ta hand om varandra, gamla som unga.

Kanske är det inte möjligt för dom, utan bara en "dum" fundering från en dum flicka i ett land som inte har det riktigt lika illa ställt som afrika, men är det för det något som skulle vara helt omöjligt att genomföra?
Det är svårt att diskutera något sånt här med någon som inte verkar vara så påläst, för man måste ha kännedom om de olika länderna, situationen för dem som bor i länderna, mekanismerna bakom att människor skaffar barn mm mm. Du skriver att "Men jag sa inte att de skulle vara barnlösa heller. Jag sa att de skulle kunna hjälpa de barn som redan finns (typ adoptera dem), istället för att då skaffa egna barn. Och då har de ju faktiskt någon som tar hand om dom när de blir gamla!" vilket tydligt visar att du inte förstår hur situationen är för många människor i världen som lever i andra länder än vi. Till att börja med är HIV enormt stigmatiserat i otroligt många länder i Afrika. Man kan inte vara öppen med att man är HIV-smittad för då blir man totalt exkluderad från de andra i samhället eller byn. Därtill har du det faktum att det i många samhällen anses vara kvinnans och mannens viktigaste funktion att just skaffa barn. Att inte skaffa barn, många barn dessutom, anses vara konstigt och fel och är liksom inte ett alternativ. Dessutom verkar du helt ha missat att utbildningsnivåerna i många afrikanska länder är fruktansvärt låga vilket gör att man inte ens VET att man inte ska ha sex när man har HIV. Herregud, Sydafrikas president hävdade ju bestämt att det räcker att man duschar efter sex så kan man inte bli smittad. Slutligen måste man beakta det faktum att många afrikanska samhällen är starkt patriarkaliska och kvinnor har ofta lite att säga till om och kan därför inte neka sin man sex då de inte har makten över sin egen kropp och sexualitet.

HIV-smittade människor i Afrika har inte oskyddat sex och skaffar barn för att de är dumma eller onda, det finns otroligt många bakomliggande skäl och det hela är väldigt komplext. Tycker jag i alla fall, och då har jag ändå läst en del om det.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Men faktum är att det finns fler föräldrar som vill adoptera än det finns barn tillgängliga för adoption. Det är en av anledningarna till att köerna är så långa.

Exakt, och det går ju rykten om vad som kan hända om pressen efter adoptionsbarn blir för hög, speciellt som pengar ingår i dealen. Det finns väl redan enstaka fall med barn som blivit adopterade mot moderns vilja? iofs kan det vara onda rykten, men det är dumt att öka pressen.
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Exakt, och det går ju rykten om vad som kan hända om pressen efter adoptionsbarn blir för hög, speciellt som pengar ingår i dealen. Det finns väl redan enstaka fall med barn som blivit adopterade mot moderns vilja? iofs kan det vara onda rykten, men det är dumt att öka pressen.

Nu vet jag som sagt inte så mycket om detta men jag tvivlar på att det finns färre barn utan mamma och pappa än vad det finns barnlösa västerländska par i världen. Problemet är ju alla regler och byråkrati, inte bristen på barn.
Hittade en siffra att bara i Kina är det ca 100 000 barn varje år som överges:cool:
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Det är mycket möjligt, men det enda som spelar roll är hur många barn som finns uppe för adoption inte hur många som är övergivna. Man kan ju inte bara åka och plocka ett barn lite valfritt från gatan.

Gissar att barnen som är uppe till adoption måste ha lämnats på ngt specifikt ställe av föräldrarna, tex barnhem, eller sagts till före födsel. Om man bara plockar barn från gatorna är det svårt att veta om just detta "rådjurskidet verkligen är övergivet eller om mamman gömmer sig längre bort" för att ta en jämförelse (sorry jämföra barn o djur men det var det bästa jag kunde komma på).
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Nu vet jag som sagt inte så mycket om detta men jag tvivlar på att det finns färre barn utan mamma och pappa än vad det finns barnlösa västerländska par i världen. Problemet är ju alla regler och byråkrati, inte bristen på barn.
Hittade en siffra att bara i Kina är det ca 100 000 barn varje år som överges:cool:

Ja, och det finns en miljard kineser. Det har aldrig slagit dig att det kanske finns barnlösa kinesiska par som vill adoptera också? Och att kinesiska myndigheter kanske väljer dem i första hand, framför att skicka barnen till Sverige?
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

men jag gillar att ha åsikter om saker innan jag hamnar i situationen eftersom jag då är objektiv.
Jag tror jag förstår och har nog delvis samma åsikt själv. Det är bra att tänka igenom hur man ställer sig till saker när man är i "nyktert tillstånd" och lite mer "opåverkad".

MEN; i det ingår för mig att ställa sig själv i situationen och hur man själv kommer att välja/reagera. Det behöver dock inte ha bäring på hur man bedömer att andra ska välja/reagera eller att man tycker att samhällsnormen borde vara sådan.

Att ha tron att "om jag kommer att inte lyckas bli gravid så vill jag inte välja IVF för jag tror det är någon slags mening med att jag inte ska ha barn om jag inte blir det på naturlig väg.." är för mig något helt annat än att säga "Jag tycker inte man ska mixtra med....". Det sistnämnda inkluderar ju låångt fler än en själv; blir en slags allmän åsikt hur det "borde vara" i samhället och hur andra "borde göra".

Förstår du vad jag menar?

Dessutom är det nog också så att det är bra att fundera kring situationer och ha någon slags ställningstagande, men det är alltid bra att också minnas att man är människa. Och som människa är det omöjligt att veta hur man kommer att välja/göra/reagera i alla situationer. Att "bestämma" sig för att det får bli barn på naturlig väg eller inte alls (med skälet "man ska inte mixtra") är att låsa sig själv väldigt hårt. :crazy: Det går ju att säga (till sig själv) "idag känner jag inte att jag skulle välja IVF, men kanske jag ändrar mig när jag står i den situationen. Jag vet inte hur jag kommer att välja"
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

40 000 är det och man får det när man kommit hem med sitt barn. Så man måste ändå ligga ute med pengarna.

Ja, det vet jag att man får det efteråt. Men det är en slags "subvention" av kostnaden som samhället betalar. Det var det som var min poäng (att även adoptivföräldrar till viss del får "subvention")
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Fast om jag inte minns helt fel så skrev jag att jag inte alls tycker att vi har rätt att hindra dem från att skaffa barn?
Och vill du rada upp alla omständigheter så får du göra det om du vill. Jag har redan erkänt att jag inte är särskilt påläst inom ämnet, och jag har då inget emot att lära mig mer.

Fast man måste väl ändå få spåna och fundera över situationen och "lösningar" fast man inte är så påläst? Jag har ju aldrig sagt att "såhär är det, jag vet det, och så här ska vi lösa det", eller hur? Jag har bara utgått från vad jag har fått höra, och som jag redan nämnt så är jag inte inte rädd för att bli rättad om jag har fel, och få mer information från någon som vet bättre än jag själv.

Jag förstår mycket väl att de inte har samma förutsättningar som vi har här. Att de inte kan gå upp en morgon och säga "hej världen, jag har HIV!" och sen fortsätta leva som vanligt. Det kan man ju inte här heller, och här ska vi vara så mycket mer "förstående".
Och jag har inte heller sagt att det på något sätt skulle vara genomförbart, men det var som sagt en fundering jag hade.
Jag vet inte alls hur man skulle kunna få det att funka rent praktiskt, jag tror ju knappast att x antal människor vill avstå från att skaffa barn, det är ju trots allt något av det finaste vi kan få här i livet.
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Sen får du tänka på att man knappast har samma möjligheter och tillgång till preventivmedel, så man ska nog inte ta för givet att alla barn som föds av HIV-smittade mödrar är planerade. Det blir lite fel om man utgår från hur vi lever i Sverige, och tar för givet att kondomer och p-piller är tillgängliga och självklara för alla.
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Om din mamma tycker patienterna är så bortskämda och jobbiga så kanske det är bättre att hon jobbar med någon annan patienttyp? För den där attityden märker man som patient, och det är jobbigt nog att genomgå behandlingen ändå utan att dessutom behöva träffa personal som tycker man är gnällig och bortskämd.

Tycker hon dessutom att det är fel att verksamheten alls finns, och inte borde finansieras med skattemedel, så verkar det ju ännu mer onödigt att jobba där. Man vill väl känna att man gör nytta på jobbet, inte att ens arbetsplats inte borde finnas, och att de som får hjälp där är gnälliga kverulanter som inte borde vara där?

Gud vad jag håller med dig. Eftersom jag själv gjort IVF-behandling skulle jag bli oerhört irriterad på personal som tycker man är en bortskämd kverulant. Då ska man söka sig ett annat jobb. Och att inte ett rikt välfärdsland som Sverige skulle ha råd att bekosta några ynka IVF-försök åt barnlösa som par som många gånger går igenom ett helvete, är bara löjligt. Dessutom argumentet om att det är "onaturligt", ja, det är det mycket som är inom den moderna medicinen, av helt naturliga skäl. (där fick jag till det). Det jag tror folk som inte förstår det här med att vara ofrivilligt barnlös, är just det enorma lidandet som många av dessa par genomgår. Och kan man göra något åt det lidandet, så varför inte? Däremot tycker jag att ev. syskonförsök kan finansieras av de enskilda paren.
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Nu vet jag som sagt inte så mycket om detta men jag tvivlar på att det finns färre barn utan mamma och pappa än vad det finns barnlösa västerländska par i världen. Problemet är ju alla regler och byråkrati, inte bristen på barn.
Hittade en siffra att bara i Kina är det ca 100 000 barn varje år som överges:cool:

Jag skulle gärna adoptera ett barn till, istället för att få det på naturlig väg. Men jag kommer nog inte att göra det, för det är långa väntetider och många länder accepterar inte vårt äktenskap för att det är mer än 5 års åldersskillnad :confused:.
Jag stöter ofta på det här att man skall'ta hand om de barn som finns' och jag skulle SÅ gärna hämta en bebis på ett barnhem och ta hand om den, men det är ju inte så enkelt... tyvärr!
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Gud vad jag håller med dig. Eftersom jag själv gjort IVF-behandling skulle jag bli oerhört irriterad på personal som tycker man är en bortskämd kverulant. Då ska man söka sig ett annat jobb. Och att inte ett rikt välfärdsland som Sverige skulle ha råd att bekosta några ynka IVF-försök åt barnlösa som par som många gånger går igenom ett helvete, är bara löjligt. Dessutom argumentet om att det är "onaturligt", ja, det är det mycket som är inom den moderna medicinen, av helt naturliga skäl. (där fick jag till det). Det jag tror folk som inte förstår det här med att vara ofrivilligt barnlös, är just det enorma lidandet som många av dessa par genomgår. Och kan man göra något åt det lidandet, så varför inte? Däremot tycker jag att ev. syskonförsök kan finansieras av de enskilda paren.

Många sjukdomar är det ju också naturligt att dö av, då skulle vi ju inte behandla dem heller...
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Det verkar också som att många här som själva inte gjort någon IVF tror att det är en enkel procedur, ett smidigt och smärtfritt alternativ som man gärna går igenom. Det är det inte. Jag har inte hört nån som gjort IVF som tyckte det var det minsta enkelt eller smärtfritt, tvärtom är det bland det jobbigaste man kan göra, framförallt som kvinna. Det gör väldigt ont, man får en massa biverkningar (psykiska och fysiska) av medicinerna, alltihop är väldigt osäkert, och i slutändan så var förmodligen allt ändå förgäves. Om man inte extremt gärna ville ha barn skulle ingen människa utsätta sig frivilligt för det.

Precis så är det. IVF är ett helvete att gå igenom. Och många gör det igen och igen och igen eftersom deras barnlängtan och lidande är så stort. Varför är det så svårt att förstå? Det är inte bara att gå till kliniken och köpa ett barn. IVF är sista utvägen, funkar inte det så blir det inga biologiska barn för många. Jag tycker att alla oavsett sexuell läggning ska ha tillgång till assisterad befruktning. Inte ett oändligt antal försök, utan det är som rimligt. Jag tycker också den egna inhemska adoptionen ska öka och de biologiska olämpliga föräldrarna lättare tvingas adoptera bort sina barn. Jag skulle också vilja att äggdonation utfördes längre än till 42 år (som jag tror gränsen är idag) och att alla befruktade ägg som finns på våra IVF-kliniker i Sverige fick användas för donation samt att surrogatmödrar vore tillåtna. Sedan önskar jag också att de internationella adoptionerna skulle öka, men de är ju svårare för oss i Sverige att påverka. Så vidsynt är jag, men så har jag varit ofrivilligt barnlös i 7 år också och vet mycket väl hur det känns - även om det såklart också är individuellt.
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Precis så är det. IVF är ett helvete att gå igenom. Och många gör det igen och igen och igen eftersom deras barnlängtan och lidande är så stort. Varför är det så svårt att förstå? Det är inte bara att gå till kliniken och köpa ett barn. IVF är sista utvägen, funkar inte det så blir det inga biologiska barn för många.

:bow:

Den sista läkaren jag träffade sa till mig: "Utifrån vad vi ser så vill vi ge dig rekommendationen att inte bli gravid igen. Men jag förstår helt och fullt att det är ett svårt beslut. Beslutet att följa vår rekommendation eller inte måste ändå vara ert. Det är lätt att som "utomstående", vän, läkare eller annan säga att du inte ska ta risken, men det är inte alls samma sak att vara i sitsen själv. OM ni skulle välja att ändå ta risken så ska du också veta att vi inom vården självklart kommer att göra allt för att hjälpa dig att göra en sådan graviditet så säker som möjligt. Kontentan av alltihop kan väl sägas vara: Tänk dig väldigt noga för!"

Tack och lov för sådana läkare! :bow: Hon gav mig saklig information, men hade den empatiska insikten och förståelsen att INTE lägga egna värderingar i det hela.

Man kan ju tycka (vilket jag själv också tänker av och till) att vi ska vara tacksamma för att ha fått ETT barn helt utan problem. Att mitt problem med livmodern som gör att jag kanske inte bör bära ett barn till är ett ganska fjuttigt sådant i jämförelse med andra. Men hur det än är; varje människas upplevda sorg, förtvivlan, problem ÄR deras eget och stort för DEM. För mig (som ändå är en väldigt pragmatiskt och jordnära person, det ÄR ingen världskatastrof för mig om det inte blir syskon. Det är en sorg, en ledsamhet, men .... tja, något jag KAN leva med om det blir så) så vore det väldigt oförskämt om någon bara sa "get over it. Du kan inte få fler barn, du ska vara jävligt tacksam att du fick ett." Jag VET redan det och TÄNKER redan så. Det hindrar inte att jag önskar det vore annorlunda och har rätten att bli ledsen över den saken!

Det är ganska förmätet att säga "men varför adopterar ni inte?" eller "Jag skulle minsann inte mixtra med naturen", "varför ska IVF betalas?", "varför skaffar man barn om man har en genetisk defekt, jag tycker att....". Det är lätt att döma innan man står i situationen själv.
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Och jag har inte heller sagt att det på något sätt skulle vara genomförbart, men det var som sagt en fundering jag hade.

Fast funderingen "vore det inte bra om människor tar hand om barn som redan mår dåligt istället för att producera egna barn som riskerar att få HIV" är väl något som de flesta skulle säga "jo, det vore ju bra". Jag tycker dock inte att det är jätteintressant att sitta och diskutera på en abstrakt nivå om vad vi hoppas på utan vill istället visa varför det i praktiken, rent konkret, inte är så jäkla lätt och varför det blir som det blir.
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Ja, precis, har man inte varit i den sitsen själv, så kan det vara svårt att sätta sig in i hur det är - vilket är helt ok, men man kanske också ska tänka ett varv extra innan man dömer (i stil med "Om man inte kan få barn så är det menat så, då ska man inte mixtra med naturen"). Att adoptera eller inte är ett annat beslut.

En bekant till mig har la ner i storleksordningen 150 000 på IVF, uppåt tio försök, innan hon fick sin dotter. Hon och hennes man är inga höginkomsttagare, så de har försakat en hel del för att få fram pengarna. Att man ändå är beredd att gå igenom allt det, utan garanti för att det ens i slutändan kommer leda till något barn (det är ändå ganska många fall där man inte får barn trots IVF, och ingen kan säga vad det beror på, det bara inte funkar. Det är som att spela på ett väldigt dyrt och jobbigt lotteri), säger väl en del om hur enormt viktigt detta med barn ändå kan vara för människor. Att tro att gå igenom nåt sånt är att ta den lätta vägen, jag vet inte...

Vad man kanske inte heller tänker på om man inte varit i den sitsen själv är att om man inte kan bli gravid så är det definitivt. Man kommer aldrig att få barn, inte senare, inte om man kanske ändrar sig, inte att det finns en chans till, utan det kommer aldrig att bli så. Man kommer leva och bli gammal, och det kommer aldrig att bli familj med barn, ingen på ålderns höst, aldrig. Och det beskedet kommer att komma efter att man efter moget övervägande har bestämt sig att ok, nu kör vi, nu vill vi ha barn, och går in för att se till att det blir så. Oftast är det ju först efter något års försök eller mer som man får reda på att det inte kommer gå på naturlig väg. Och att det inte alls är sagt att det kommer gå alls.

Det vore ju enklare om IVF nästan alltid gav resultat, men så är det ju tyvärr inte. Vid varje enskilt försök är risken att misslyckas mycket större än chansen att lyckas, och en tredjedel får inget barn ens efter det att de använt upp de tre försök man maximalt får betalda. Det är ju en av orsakerna till varför IVF är så jobbigt - att det finns ett hopp, men att det förmodligen inte kommer fungera. Och funkar inte IVF, då finns det inget mer man kan göra. Då är det kört.
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Exakt, varför ha ett krav på att vara två vid inseminering :confused: för att tvinga kvinnor som vill ha barn men haft otur på pojk eller flickmarknaden att gå ut och göra en one night stand i månaden för att lura till sig spermier den vägen? :cool:

För mig som kanske är lite gammeldags eller pryd eller ngt :p så känns det bättre med insemineringschans, i alla fall för dem som inte gillar att ta hem okända män. Ur sexuella sjukdomars smittspridnings risk och så så verkar det oändligt mycket säkrare för samtliga. Kanske billigare...

Men varför vill man då ha barn?? Jag är, som sagt, väldigt romantiskt lagd och trodde att hela grejen men att få barn var att man gjorde det för att man vill dela sin kärlek med sin älskade :confused:

Är det kanske lite så att singlar vill ha barn för att inte vara ensamma? Som sällskap? Kan man inte skaffa ett djur då undrar jag? Finns det ingen singel här som har inseminerat sig i danmark och vill dementera mina fördomar?
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Men varför vill man då ha barn?? Jag är, som sagt, väldigt romantiskt lagd och trodde att hela grejen men att få barn var att man gjorde det för att man vill dela sin kärlek med sin älskade :confused:

Är det kanske lite så att singlar vill ha barn för att inte vara ensamma? Som sällskap? Kan man inte skaffa ett djur då undrar jag? Finns det ingen singel här som har inseminerat sig i danmark och vill dementera mina fördomar?

Hur är du funtad?

Man skaffar väl förhoppningsvis barn för att man längtar efter ett barn, att älska och fostra till en lycklig vuxen och inte som nån symbolisk kärleksförklaring till en partner?
Resonerar folk som du så är det kanske inte konstigt att så många äktenskap havererar inom ett år av första barnets födelse.
 
Sv: vem har rätt att skaffa barn?

Oj! nejdå, barn är ju inget så enkelt som "bevis på kärlek" för de flesta (förmodar jag, vem vet hur andra känner).

Jag är extremt oromantiskt lagd, och om det är så man ser det om man är romantiker så är jag glad att jag låter bli att vara det. Ev bevis på kärlek som jag har är en guldring, inte ett barn.

Det spelar väl egentligen inte om hur de och varför de vill skaffa barn. Huvudsaken är att de ska få göra det.

Jag har som du ser lite ovan en bekant som har barn som singel och jag kan inte beskriva hur konstigt ditt resonemang känns. Helt otroligt och ganska förolämpande. Samtidigt kan jag ju inte tala om för dig varför folk vill ha barn, biologi, känslor, klockor som tickar, familj, kärlek. Men kära nån, inte som ngt slags extra tjusig guldring i alla fall.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
Svar
8
· Visningar
1 539
Senast: Modest
·
Gravid - 1år Detta blir ett skamfyllt inlägg med förmodligen bland det mest provocerande (har googlat och sett andra stackare be om hjälp o sen bli...
4 5 6
Svar
110
· Visningar
24 025
Senast: cirkus
·
Gravid - 1år Finns det några här som fått eller ska få barn utan att vara i ett förhållande med pappan alt. att det tagit slut innan barnet blivit...
2 3
Svar
52
· Visningar
5 902
Senast: Cocos
·
Gravid - 1år Vet inte om jag lägger tråden rätt men jag provar här, Jag och min sambo har egentligen sedan dag ett varit överens om att vi vill ha...
2 3
Svar
40
· Visningar
6 534

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Oseriös avel 2023
  • Aggressiv/rädd hund
  • Utställnings frågor

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp