Sv: Vem är lämplig som ägare till en brukshund?
Håller med! Nästan alla jag känner som är aktiva med sina hundar för träning/tävling är väldigt noggranna med hundens välmående. De badar i gött godis och skojiga leksaker, får genomtänkt motion & träning, masseras, är nästan aldrig ensamma hemma, får uppleva massor, pysslas om, får bra foder, diverse tillskott, kollas upp av massör/fysio regelbundet, simmas osv osv.
Sedan finns det naturligtvis rövhattar som inte ser till hundens bästa. Men jag har väldigt svårt att tänka mig att dessa rövhattar inte hade varit rövhattar om de haft sällskapshund istället för sporthund?
Jag känner faktiskt inte en enda tävlingsmänniska som inte sätter hundens ve och väl främst. Även om hunden är inköpt för att vara tävlingshund, så är den sällskapshund större delen av dygnet. Jag skulle faktiskt säga att det är tvärt om, att tävlingsföraren är så engagerad i sin hund att denne bättre än många andra kan se nyanserna i hundens mående, och därför tidigt kan se tecken på t ex sjukdom eller skada. Och att de har kunskap nog att se att den bolltokiga hunden kanske inte är enbart glad, utan även stressad.
Sedan finns det säkert avarter, några av dem har ju varit aktiva här på forumet också. Men de ska inte sätta någon standard för hur de flesta tävlingshundar faktiskt har det. Med moderna träningsmetoder och all profylaktisk vård som finns så skulle jag säga att de flesta tävlingshundar lever som kungar!
Håller med! Nästan alla jag känner som är aktiva med sina hundar för träning/tävling är väldigt noggranna med hundens välmående. De badar i gött godis och skojiga leksaker, får genomtänkt motion & träning, masseras, är nästan aldrig ensamma hemma, får uppleva massor, pysslas om, får bra foder, diverse tillskott, kollas upp av massör/fysio regelbundet, simmas osv osv.
Sedan finns det naturligtvis rövhattar som inte ser till hundens bästa. Men jag har väldigt svårt att tänka mig att dessa rövhattar inte hade varit rövhattar om de haft sällskapshund istället för sporthund?