Vattenträning...??

[lady_vip]

Loka är ju från början en rätt så ängslig hund och har väl varit försiktig med det mesta. Men jag har varit en exeplarisk matte där (lite stolt över mig själv ) och aldrig ömkat med henne utan bara fått henne att göra grejer utan att hon har funderat så mycket på det.

Jag köpte henne till eftersök men får nog konstatera att vi har misslyckats med detta, hon är inte så mycket för att spåra det jag vill spåra. Självklart ger jag inte upp, men det tar nog låååång tid...

Så då tänkte jag att hon är faktiskt fågelhund och fågeljakt är en väldigt trevlig form av jakt, så jag börjar med det nu. Tänkte nämligen bli klar med viltspårschampionatet innan jag började med fågelträningen, men nu blir det omplanering.

Innan du då ska göra fågelprov så måste du klara eftersöksgrenarna; släpspår med kanin 100 meter och vattenapportering.

Släpspår är hon exemplariskr duktig i, jag behöver inte följa med henne till kaninen (vilket man få i unghundsklass), hon går själv in och apporterar hela vägen tillbaka, stolt som en tupp.

Men vatten.... Hon är rädd för vatten... Så i våras så lovade en träningskompis att han skulle hjälpa mig (han har själv labbe så han trodde ju det var lätt ). Så vi har provat mycket, att jag går över broar som inte hon ser och sedan kallar från andra sidan, hon blir tokig med hittar till slut bron. Apportering av smaskigt föremål, hon går högst 1,5 meter... Till slut blev min lilla terrier trött av att titta på åbäket så hon gick i och hämtade apporten (hon har aldrig apporterat något i hela sitt liv och gillar INTE vatten).

Jag spenderade hela sommaren på hundbadplatsen för att tro att hunden skulle, i lek med någon annan hund råka springa i, no way... Jag har gått i i trevliga insjöar (jag hatar insjöar, är fjolligt rädd om tårna, uppfödaren skrattade gott åt mig), och då efter mycket om och med gick hon i, för att lika snabbt flyga upp, och har aldrig gått i sedan dess.

Nu i höst har jag haft med henne på jakterna, bara för att träna hennes mod och faktiskt haft henne lös i dreven, hon går ändå aldrig i från mig. Då har hon blivit lite peppad av de andra hundarna och faktiskt gått i bäckar och vattensamlingar, men nog inte vetat vad hon har gjort.

Så fick jag en idé, det finns ju hundsim på djursjukhusen här och tänkte att man kanske kunde ta henne dit Hon ser botten, det är inne och inte så skrämmande som en stor sjö, dessutom slipper matte bli blöt Sedan kan man få henne att förknippa annat vatten med lika roligt...

Långsökt idé kanske, men jag vill få det att funka. Jag har så mycket planer med henne och detta med spårnigen är så tråkigt. Några andra tips annars??

Vill bara påpeka att jag aldrig har pressat henne till att gå i vatten med våld, så hon har inte blivit skrämd, i så fall skrämt upp sig själv.

//Emma

 

[Tippan]

Sv: Vattenträning...??

Pratade med en jaktprovsdomare om Golden. Han sa att får man inte i de när de är små så får man aldrig i dem... Så det verkar ju som att ni lite har hamnat i det dilemmat.

Varför spårar hon inte? Spårar hon inte eller spårar hon fel saker? Har du kört personspår? Hur reagerar hon då?

 

[GaurdianAngel]

Sv: Vattenträning...??

Jag hade faktiskt tagit på henne en flytväst, burit ut henne i vattnet och hållt vänsterarmen under hennes framben och högerarmen under magen. På så sätt lär de sig att de inte sjunker utan kan faktiskt flyta/simma.

Har lärt en av mina hundar på detta sättet och 3 av mina kompisars hundar (rottis, golden, schäfer) Rottisen tog längst tid på sig men på en vecka så simmade även hon (frivilligt) när vi åkte till stranden.

De älskar samtliga att bada nu.

Ett tips bara. Antingen så "daltar" du vilket du faktiskt gör, när du försöker få i henne. Eller så talar du om att nu ska vi göra så här. Matte följer med ut, matte är trygg och ser till att inget händer.

Du funderade även på att pröva hundsim. Min tik som fullkomligt älskar att bada i sjöar, tyckter att det är lite läskigt i bassängen. Det är kanter runt om och hunden ser ingen väg att kunna komma ur, vilket troligen skapar lite obehag. Speciellt då kanske för en hund som inte gillar vattnet.

Lycka till

 

[lady_vip]

Sv: Vattenträning...??

Jag har också haft den uppfattningen, att får man inte i dem som små så går de aldrig i. Men min uppfödare importerade en tik från Australien, där kan man inte ha hundarna i vatten.

Hon lärde henne genom att hetsa henne med andra hundar, då var hon över två år, så jag tror nog att man kan lära dem.

Återkommer, måste passa en tid...

//E

 

[Tippan]

Sv: Vattenträning...??

Beror nog på hunden och hur stor låsning det har blivit. För jag kan tänka mig att det kan ha blivit en låsning.

Jag satt och redigerade mitt inlägg 3 ggr i går natt för jag var rädd att jag skulle kallas för hundmisshandlare. Min fråga då var vad tror du hade hänt om du när hon var lite mindre och mer lätthanterlig helt enkelt hade tagit henne under armen och gått ut i vattner. Alltså innan hon skapat sig en bestämd uppfattning om att det faktiskt ÄR läskigt.

Jag hade gjort som GA, men det beror ju på hur stark hunden är och om man orkar rent fysiskt.

 

[lady_vip]

Sv: Vattenträning...??

Lite av kruxet är ju att jag fick henne i december, och när hon var 4-5 månader så vägde hon redan 25 kg och var över 60 i manken, så att bära ut henne när hon gör motstånd har ju varit lite svårt...

För att svara på GA och ditt förslag om att bara helt enkelt ta ut henne i vattnet så är jag lite motsträvig där.

För det första är hon inte så psykiskt stark, hon är inte så svag heller, men på nåt sätt inte jämförbar med en rottis. Men det är något vi jobbar på. Ärligt talat så är hon en sådan hund som hade kunnat bli farlig om vi inte hade jobbat med det så mycket, eftersom hon är känslig.
Hon har blivit språkkänslig, tack vare mitt noga urval av lekkompisar, hade hon inte varit det så hade jag inte haft henne bland folk. Men hon är nu trygg i de flesta situationer om jag är med. Ensamhetsträning har varit en annan svårighet som ni kanske förstår, det löste jag med bur.

Så att tvinga i henne... Jag vet att andra har gjort det med samma ras, resultatet blev att de aldrig mer gått i vatten. Självklart kan man ifrågasätta hur de gick tillväga, men jag är helt enkelt rädd för att misslyckas där.
Det är också därför jag inte har velat pressa i henne med kroppskraft eftersom jag vet hur andra hundar har reagerat. Hon är som sagt ingen tuffing som bara skakar av sig det. Dock har hon mognat sedan i somras, så kanske hade hon fixat det. Men det är min osäkerhet på hennes reaktion som får mig att tveka.

Angående spårningen så la jag ett spår i går (blodspår), eftersom det har kommit lite snö i Skåne .
Detta enbart för att jag ville se hur mycket hon virrar, för jag kunde ju nu se exakt var jag hade gått. Hon är nämligen väldigt ojämn i sin spårning, ena dagen går hon klockrent, andra så snurrar hon bort sig efter 20 meter.
När hon "misslyckas" så har jag bara tagit henne av spåret och låtsats som ingenting. När hon har hittat klöven så har vi ju vår "gud vad mattes hund är duktig ritual".
Men jag funderade på hennes ojämna spårning, för blodlukten ligger ju uppåt 72 timmar, så ett tre-timmars spår ska ju vara enkelt. Men för henne är det inte det, uppenbarligen.
Något som också har förbryllat mig är att när hon går rätt så går hon EXAKT där spårläggaren har gått, annars kan ju vinden ta lite i spåret och de kan gå rätt, men 2 meter åt ena hållet.

Så nu igår så tänkte jag var lite hård, för hon har aldrig haft någon större press på sig, iochmed hennes svaghet.
Så när hon började virra så halade jag in henne och sa bestämt "spåra", och då går hon och tar spåret igen, utan att blinka. Jag gjorde likadant flera gånger, varenda gång går hon på spåret igen, i stort sett direkt.
Efter ca 100 meter så ser jag att hon "doppar" nosen i mina fotspår hela tiden. Vid slutet springen hon förbi klöven som låg synligt och fortsätter spåra mitt spår tillbaka till bilen...

Dvs, min hund spårar mig och inte blodet... Är min slutsats iaf. Det är därför hon har haft svårt för gamla spår och går så exakt, eftersom hon måste hotta vartenda fotspår tycker hon...
Så nu ska vi börja om från början, med större motivation med blodet, jag ska lära mig att flyga så att hon inte känner några fotspår :smirk: Det kommer nog ta en stund, men jag ska få min eftersökshund!!

Min andra spårar inte heller så det känns tråkigt att det inte går bra... Rent fysiskt så mår de bra, ingen noskvalster, de kan spåra vad de vill men men..

Nu blev det långt...

//E

 

[GaurdianAngel]

Sv: Vattenträning...??

Ja, du känner ju din hund bäst. Känns det som om det är fel metod, så ska du självklart inte testa. Man måste ju känna sin hund innan, man utsätter den för något, oavsett vad det gäller.

Men då har du bara två alternativ kvar. Det första är att låta det ta den tid det tar eller det andra att helt enkelt strunta i vattenapporteringen för att hunden inte gillar vattnet.

Lycka till i alla fall!

 

[Snurrfian]

Sv: Vattenträning...??

Ang vatten har jag inga bra knep, vi har snarare problem att hålla våran springer i från vattnet... Han vatten apporterade vid 3 mån ålder... Mest på lek och inte med apportör utan en rejälv trälapp som han hittade...

Men spåren låter ju lite underligt, har hon fattat att det är blodspåret hon ska gå efter eller personspårar hon? Jag skulle nog ha åkt på spårkurs för en duktig instruktör som kan läsa av hunden och se vad den spårar för något. Eller oxå gått ett "riktigt" spår, skjutet djur som ligger utan att några människor har hunnit gå fram än för att hon ska förstå vad det är du vill.

Våran tycker att de spår vi lägger själva är ena riktiga skitspår, en klöv är ju inget att ha, han vill ju ha ett helt djur... Våran instruktör skrattade åt honom när han markerade klöven och sen började söka ut på nytt för att hitta det stackars djuret som hade tappat benet...

 

[Tippan]

Sv: Vattenträning...??

Jag vet inte hur långt ni kommit i apporteirngen, men om du kräver att hon hämtar in apporten då?

Du får höra av dig om du lyckas lösa det på nått annat sätt än att ställa krav. Skulle vara kul att höra hur det fungerar.

 

[Geezer]

Sv: Vattenträning...??

Jag tänkte bara delge er mina tankar gällande detta med tvång då jag är helt inne på GAs linje. Det innebär inte att jag säger att du eller någon annan skall göra så med din hund, men det är ju ett diskussionsforum .

Jag körde 'tvång' på min Kelpie när han skulle bada i pool. Nu har jag en hund som kastar sig poolen av glädje. Jag hade ingen lust att hålla på att locka och pocka i månader. Jag visste att han skulle gilla att simma bara han fick grepp om det. Pool är som någon annan skrev mycket svårare för hunden än vanligt vatten. Jag gjorde exakt som GA skrev, satte på en flytväst och lyfte ned hunden.

Handfast tvång, totalt fritt från våld och hårda ord är underskattat enligt mig. Jag tycker att 'krav' är mycket hårdare mot en psykiskt svag hund. Det viktiga med tvång är det inte är förenat med ilska, hårda ord, att man begär för mycket eller att man tar i för mycket.

Det innebär att om Lady_Vips hund vore min så skulle jag sätta på henne en sele eller flytväst och sedan hade vi handfast utan valmöjligheter först marscherat i vatten, typ knähögt. Sedan hade vi lika handfast gått vidare ut i djupare vatten tills hunden simmar. Sedan hade jag hållt på så tills hunden märker att detta faktiskt fungerar..

Jag har som sagt positiva erfarenheter av tvång (i viktiga situationer). Dock tror jag att det är väldigt viktigt att man som människa känner sig bekväm eller trygg med att tvinga en hund att göra en sak som den inte vill eller tycker är läskigt. Känner man sig osäker så skall man inte tvinga hunden för då är risken är ju överhängande att man misslyckas OCH förvärrar situationen ytterligare.

Jag vill för tydlighetens skulle säga att jag INTE gillar tvång eller krav som är förenat smärta tex tvångsapportering. Inte heller använder jag tvång ofta man kan nog inte ens kalla det för sällan för det sker endast vid något enstaka tillfälle. Ett typiskt exempel var när vi skulle börja träna med hundarna i pool.

 

[lady_vip]

Sv: Vattenträning...??

Så pass långt har vi inte kommit, som sagt, hon har varit en sån mes så det mesta har gjorts så att hon inte kunde misslyckas. Inklusive apportering...

Så tyvärr funkar inte den varianten heller

//E