vart h...e är sjukvården på väg?

[bigganl]

Sjukvården ska det förstås stå.
Känner mig både förbannad och besviken. Nästan uppgiven. (men inte riktigt. Då skulle jag ju inte vara så arg).
Jag har väl haft turen att inte ha så mycket att göra med sjukvården förut, men de senaste åren har det blivit mycket och inte ett barr har de hjälp mig.
Hoppas någon orkar läsa, för det blir nog långt. Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta men det känns skönt att bara få skriva av mig.
-handleden först. Den har värkt till och från i ca 10 år. För 5 år sedan bestämde jag mig för att be om hjälp. Då var det i perioder så illa att handen inte gick att använda öht. Enorm smärta. Men varierade stort olika dagar. Vissa dagar inget alls. Blev skickad mellan läkare, röntgen, till sjukhuset osv för olika undersökningar. Efter tre år kom de fram till att de inte har någon aning om vad problemet är. Vände mig till företagshälsovården som hade en specialist på handens extemiteter. Bra. Nu kanske. Han prickade in vart smärtan kom ifrån snabbt. (ingen annan lyckades med det). Han konstaterar att just den typen av smärta är vanligt för kvinnor över 40 och att nästan alla blir hjälpa av kortisonsprutor. Sjävklart ville jag då prova. Efter två försök med noll effekt sa han torrt att det finns inget att göra. Bara lära sig leva med smärtan. Av en slump hittade jag info från flera med ledproblem som fått hjälp av MSM (organliskt svavel). Jag började ta detta och efter ett par månader med det är min handled ett ytterst litet problem. ca 75% av värken är borta. Det fanns hjälp. Borde inte sjukvården känna till det?
-Nästa problem blev en plötslig enorm trötthet. Jag sov överallt. helt utmattad. tappade massor av hår, frös ständigt, huden var så torr att det blev fjäll av mig överallt. hjärndimma. orkade inte tänka och hade otrolig muskelvärk i hela kroppen. Läkare igen. Blodprover i mängder. Stress ansåg de. Jag kände mig inte stressad. Bara enormt orkeslös. Hur mycket jag än sov blev jag aldrig pigg ändå. Magen krånglade konstant. Oftast ville den inte fungera alls. Jag som är van att alltid hålla igång, har hundar och hästar och jobbar heltid. Jag kände mig som 100 år och det krävdes en viljeansträngning för att ta mig upp i sadeln trots att det är det roligaste jag vet.
Då fick jag tips om en mineralterapeut som gör frekvensanalyser. (vilket innebär att en apparat mäter frekvensen på alla kroppens celler). Bokade tid och gjorde undersökningen.
Hon läser resultatet och konstaterar att jag inte tål vete. Att jag har underfunktion av sköldkörteln samt alldeles för låg nivå av magnesium i kroppen. Uttröttade binjurar och brist på vitamin b5.
Mina symptom de senaste åren med tröttheten osv är ju precis symptomen för underfunktion av sköldkörteln så det har jag ju misstänkt, men sjukvården har hela tiden ignorerat alla symptom eftersom mina värden ligger inom det normala. (som om inte värden skulle kunna vara lite individuella då...)
Hon tipsar om naturligt sköldkörtelhormon, magnesiumtillskott och att jag givetvis ska undvika vete.
Vad händer? Jo jag får livet tillbaka. Orken kommer, jag är klart i huvudet. Jag orkar tänka, muskelsmärtorna försvinner och jag känner mig som människa igen. Magen börjar fungera.
Borde inte sjukvården sett detta? Är det verkligen för mycket begärt?
-droppen kom för några dagar sedan.
Jag fick en influensa som var fullständigt vidrig. Sprängande öron, igensvullna illröda ögon som varade, sprängande bihålor, feber och muskelryckningar och värt av allt. En smärta i halsen som inte går att beskriva. Jag har haft mängder av halsflusser och några halsbölder, men detta var så mycket värre. Kändes som om någon ska i halsen med kniv varje gång jag skulle svälja. Inga smärtstillande medel påverkade smärtan öht. De tog ner febern lite bara. Efter några dygn utan mat och sömn var jag i paniktillstånd. Sjukvårdsupplysningen ville ha in mig till akuten. Jag blev körd dit. Väl där är jag först i väntrummet. Sitter ihopsjunken och skakar med tårarna (och varet) rinnande. Gråter och är snudd på hysterisk för att jag inte klarar med smärta. Patienter kommer efter oss. De kommer in till läkaren en efter en. De tittar på mig. Frågar hur det går. De undrar varför de ska gå före. Jag orkar inte svara. Bara sitter och skakar.
Jag går för att fråga om det tar lång tid. De stänger dörren när jag kommer.
Efter två timmar kommer en sköterska och frågar om jag vill ligga på en bår. Ja tack. Jag orkar ju inte sitta upp.
Paniken fortsätter. Jag ligger i korridoren och de går förbi hela tiden. Ingen. Inte en enda stannar för att hjälpa till trots att de måste se och höra paniken. Jag gråter hejdlöst. Ser knapp något för ögonen är igensvullna. (kan inte sett klok ut).
Jag lyckas hejda en sköterska för att fråga igen. Hon fnyser åt mig att det här har inte hon med att göra.
Jag känner mig till besvär. Allt jag vill är att få något starkare smärtstillande så jag kan härda ut och kanske få sova en liten stund.
Efter 6 timmar fick jag ge upp. Min skjuts var tvungen att åka eftersom han skulle upp tidigt till jobbet och dessutom köra långt. Jag fick åka hem utan hjälp.
Ska det vara så här?
Jag är fortfarande sjuk, men nu har det lanat av så pass att smärtstillande faktiskt hjälper en del så inatt har jag fått sova en hel del. Det här känns omänskligt. På ett sjukhus ska man väl bli sedd och på något vis omhändertagen?
Om någon har orkat läsa romanen så kom gärna med synpunkter.

 

[Dentaku]

Angående akuten så förstår jag faktiskt inte problemet. Folk blir inte omhändertagna i turordning där utan utifrån en bedömning om hur akuta deras tillstånd är. I ditt fall gjordes bedömningen att det inte var någon fara att du fick vänta och det kom in patienter där det var viktigare att de snabbt fick träffa en läkare. Bedömningen verkar dessutom ha varit korrekt eftersom du klarat dig bra utan läkarvård.

Om någon hade ägnat dig tid och uppmärksamhet hade den tagits från någon som behövde den bättre, det finns inte ett oändligt antal läkare och sjuksköterskor i tjänst.

 

[Bambi]

Tråkigt att höra hur du upplevt bemötandet inom vården. Naturligtvis ska alla patienter bli lyssnade på och tagna på allvar. Din berättelse blandar en rad olika upplevelser i både primärvård, akutsjukvård och alternativmedicin. Jag ska försöka svara lite hur jag tänker.

Inom skolmedicinen arbetar vi efter vetenskapliga metoder och beprövad erfarenhet. Vi ska kunna underbygga val av behandling på evidens, dvs vetenskapliga studier som visat statistiskt signifikanta ("säkerställda") resultat och det är olagligt att använda alternativmetoder som saknar vetenskapligt stöd. Alternativa behandlingar uppges hjälpa enskilda patienter, men vi arbetar på gruppnivå för att få säkra resultat och med rigorös kontroll av biverkningar osv. Behandlingar som uppnår dessa krav är per definition inte alternativa. Därför erbjuder läkare inte de behandlingar du nämner. Det finns till exempel inget som helst vetenskapligt fysiologiskt stöd för att man skulle kunna mäta "frekvenser" kroppens alla celler. Rakt uttryckt skulle man kunna säga att det är ett ovetenskapligt påhitt utan grund.

Sen har vi inom skolmedicinen långt ifrån svar på allt. Bland annat smärttillstånd och utmattning har vi ofta svårt att hantera. Jag tror att det finns värden inom den alternativa medicinen, inte minst bemötande, som är viktiga där.

När det gäller "influensan" är problemet vårdnivå. Akuten är till för akuta och potentiellt farliga tillstånd som kräver snabb behandling; alltså utredning av tillstånd där något sådant kan misstänkas. Influensa hör inte dit, om det inte föreligger någon komplikation eller det är en särskilt skör patient. Har du en varig ögoninflammation borde den troligtvis behandlas, men det får nog göras via vårdcentralen. Man är väldigt restriktiv med att skriva ut smärtstillande från akuten, det får man också be om på vårdcentralen. Resurserna är fördelade så för att akutsjukvården ska kunna täcka för akut svårt sjuka. Receptbelagda smärtstillande har ofta beroendepotential och andra biverkningar och skrivs normalt inte ut mot tex halsont, särskilt inte via akuten där man inte känner patienterna och inte kan följa upp dem som man kan göra på VC.

 

[Inte_Ung]

Bland annat smärttillstånd och utmattning har vi ofta svårt att hantera.

Men där så har jag faktiskt erfarenheten att vården kan lösa problemet.
Mitt problem var verkligen både krångligt och svårt att hitta men vården gjorde allt tills att problemet var löst och jag åter var arbetsför så att jag kan försörja mig.
Jag lovar de gjorde allt, t.o.m. MR av mitt huvud.
Men den största insatsen var nog en komplett utredning på sömnlabbet på Akademiska Sjukhuset.
Jag konsumerade enorma mängder med olika sorters vård.
Och resultatet är att jag mår bättre än vad jag någonsin har gjort i livet.
Utgångsläget var att jag sov 20 av dygnets 24 timmar och med svårighet var vaken resterande 4.
Min sambo väckte mig 3ggr/dag för att jag skulle komma upp och äta.

 

[Bambi]

Men där så har jag faktiskt erfarenheten att vården kan lösa problemet.
Mitt problem var verkligen både krångligt och svårt att hitta men vården gjorde allt tills att problemet var löst och jag åter var arbetsför så att jag kan försörja mig.
Jag lovar de gjorde allt, t.o.m. MR av mitt huvud.
Men den största insatsen var nog en komplett utredning på sömnlabbet på Akademiska Sjukhuset.
Jag konsumerade enorma mängder med olika sorters vård.
Och resultatet är att jag mår bättre än vad jag någonsin har gjort i livet.
Utgångsläget var att jag sov 20 av dygnets 24 timmar och med svårighet var vaken resterande 4.
Min sambo väckte mig 3ggr/dag för att jag skulle komma upp och äta.

Så fint att du blivit bättre (bra?) med god hjälp! Om du vill berätta vore det intressant att höra mer vad som hjälpte dig och vad ni kom fram till utredningen!

 

[mandalaki]

Tråkigt att höra hur du upplevt bemötandet inom vården. Naturligtvis ska alla patienter bli lyssnade på och tagna på allvar. Din berättelse blandar en rad olika upplevelser i både primärvård, akutsjukvård och alternativmedicin. Jag ska försöka svara lite hur jag tänker.

Inom skolmedicinen arbetar vi efter vetenskapliga metoder och beprövad erfarenhet. Vi ska kunna underbygga val av behandling på evidens, dvs vetenskapliga studier som visat statistiskt signifikanta ("säkerställda") resultat och det är olagligt att använda alternativmetoder som saknar vetenskapligt stöd. Alternativa behandlingar uppges hjälpa enskilda patienter, men vi arbetar på gruppnivå för att få säkra resultat och med rigorös kontroll av biverkningar osv. Behandlingar som uppnår dessa krav är per definition inte alternativa. Därför erbjuder läkare inte de behandlingar du nämner. Det finns till exempel inget som helst vetenskapligt fysiologiskt stöd för att man skulle kunna mäta "frekvenser" kroppens alla celler. Rakt uttryckt skulle man kunna säga att det är ett ovetenskapligt påhitt utan grund.

Sen har vi inom skolmedicinen långt ifrån svar på allt. Bland annat smärttillstånd och utmattning har vi ofta svårt att hantera. Jag tror att det finns värden inom den alternativa medicinen, inte minst bemötande, som är viktiga där.

När det gäller "influensan" är problemet vårdnivå. Akuten är till för akuta och potentiellt farliga tillstånd som kräver snabb behandling; alltså utredning av tillstånd där något sådant kan misstänkas. Influensa hör inte dit, om det inte föreligger någon komplikation eller det är en särskilt skör patient. Har du en varig ögoninflammation borde den troligtvis behandlas, men det får nog göras via vårdcentralen. Man är väldigt restriktiv med att skriva ut smärtstillande från akuten, det får man också be om på vårdcentralen. Resurserna är fördelade så för att akutsjukvården ska kunna täcka för akut svårt sjuka. Receptbelagda smärtstillande har ofta beroendepotential och andra biverkningar och skrivs normalt inte ut mot tex halsont, särskilt inte via akuten där man inte känner patienterna och inte kan följa upp dem som man kan göra på VC.

Imponerande pedagogiskt!

 

[mandalaki]

@Inte_Ung hade du alltså sömnapnéer?

 

[Korven]

Jag har ju problem med sköldkörteln , alltså blodproven visar det. Jag känner inte det som jag var jättesjuk men läkaren jag fick sist var tydligen intresserad och fundersam och skickade en remiss till endokrina utan att jag ens bett om att bli fortsatt undersökt . Vi satt båda två och kollade grafer och diagram tillsammans på skärmen. Snabbt har jag fått tid i jan. Jag kan verkligen inte klaga på den vården. Vi får väl se vad som händer.

 

[kryddelydd]

Angående akuten så förstår jag faktiskt inte problemet. Folk blir inte omhändertagna i turordning där utan utifrån en bedömning om hur akuta deras tillstånd är. I ditt fall gjordes bedömningen att det inte var någon fara att du fick vänta och det kom in patienter där det var viktigare att de snabbt fick träffa en läkare. Bedömningen verkar dessutom ha varit korrekt eftersom du klarat dig bra utan läkarvård.

Om någon hade ägnat dig tid och uppmärksamhet hade den tagits från någon som behövde den bättre, det finns inte ett oändligt antal läkare och sjuksköterskor i tjänst.

Ja och det kan vara så att de som "gick före" skulle till någon annan sorts specialist än @bigganl och att man så att säga inte stod i samma kö.

 

[Emmahpemma]

När det gäller "influensan" är problemet vårdnivå. Akuten är till för akuta och potentiellt farliga tillstånd som kräver snabb behandling; alltså utredning av tillstånd där något sådant kan misstänkas. Influensa hör inte dit, om det inte föreligger någon komplikation eller det är en särskilt skör patient. Har du en varig ögoninflammation borde den troligtvis behandlas, men det får nog göras via vårdcentralen. Man är väldigt restriktiv med att skriva ut smärtstillande från akuten, det får man också be om på vårdcentralen. Resurserna är fördelade så för att akutsjukvården ska kunna täcka för akut svårt sjuka. Receptbelagda smärtstillande har ofta beroendepotential och andra biverkningar och skrivs normalt inte ut mot tex halsont, särskilt inte via akuten där man inte känner patienterna och inte kan följa upp dem som man kan göra på VC.

här har jag en fråga, akuten är inte rätt plats för en förkylning/influensa, men TS hade ju blivit rekommenderad av sjukvårdsupplysningen att åka in till akuten.
Detta har hänt mig och närstående ett par gånger, sjukvårdsupplysningen säger "åk till akuten" och på akuten blir man nästintill idiotförklarad för att man kommer dit.. Jag är iallafall inte kunnig nog att avgöra om vissa tillstånd är akuta eller kan vänta till efter helgen när vårdcentralen är öppen igen..
Hur ska man veta vad som är befogat att åka till akuten med och inte? Inte ens personalen på sjukvårdsupplysningen verkar ju veta?

 

[Inte_Ung]

@Inte_Ung hade du alltså sömnapnéer?

Nej det var det som jag inte hade.
Utan jag var enligt EEG bevisligen vaken när jag själv trodde att jag sov så gott så.
Vilket visade på att jag inte alls sov 20 timmar per dygn utan ägnade mig åt något annat många av dessa timmar.
Vad detta andra var ansågs ointressant att utreda.
Men teorier om djup avslappning, självhypnos och meditation nämndes.
Samt att detta skulle kunna ha att göra med mitt annorlunda minne.
Men eftersom att sådana minnen är så sällsynta så hade de ingen erfarenhet av sådana fall.
Det var första gången som de hade stött på det på UAS Sömnlabb.
Det kom en extra läkare med bara för att titta på mig för att de skulle vara säkra på att de skulle låta mig fortsätta att köra buss.

Grattis till mig liksom.

 

[mandalaki]

Nej det var det som jag inte hade.
Utan jag var enligt EEG bevisligen vaken när jag själv trodde att jag sov så gott så.
Vilket visade på att jag inte alls sov 20 timmar per dygn utan ägnade mig åt något annat många av dessa timmar.
Vad detta andra var ansågs ointressant att utreda.
Men teorier om djup avslappning, självhypnos och meditation nämndes.
Samt att detta skulle kunna ha att göra med mitt annorlunda minne.
Men eftersom att sådana minnen är så sällsynta så hade de ingen erfarenhet av sådana fall.

Grattis till mig liksom.

Men alltså - låg du utan att sova fast du trodde att du sov? Och hur har du fått bukt med det?

 

[Bambi]

här har jag en fråga, akuten är inte rätt plats för en förkylning/influensa, men TS hade ju blivit rekommenderad av sjukvårdsupplysningen att åka in till akuten.
Detta har hänt mig och närstående ett par gånger, sjukvårdsupplysningen säger "åk till akuten" och på akuten blir man nästintill idiotförklarad för att man kommer dit.. Jag är iallafall inte kunnig nog att avgöra om vissa tillstånd är akuta eller kan vänta till efter helgen när vårdcentralen är öppen igen..
Hur ska man veta vad som är befogat att åka till akuten med och inte? Inte ens personalen på sjukvårdsupplysningen verkar ju veta?

Jag har uppfattat att 1177 får en del kritik för att de "alltid ger rådet att åka in". Jag vet inte precis hur deras riktlinjer ser ut, men jag kan tänka mig att de är väldigt försiktiga med att säga åt folk att absolut inte åka in. Dels för att det är omöjligt att göra en närmare bedömning på telefon och dels för att de dessutom riskerar att råka illa ut om de skulle göra fel.

Om en patient uppger att den har extremt ont kan det finnas en viss oro för något allvarligt. TS hade ju mycket ont och var, iaf senare som hon beskriver, väldigt ledsen. Då kan rådet att åka till akuten vara helt rätt. När man kommer till akuten görs en snabb första bedömning och då konstateras om patienten är riktigt sjuk akut eller ej. Är testerna då ok blir resultatet att man får vänta pga att alla som bedöms som sjukare går före. Patienten bör givetvis få denna information så att hen inte behöver känna sig orolig "i onödan" eller förvånad över väntetiden. Vill man inte vänta kan det vara ett gott alternativ att söka VC istället. Då är man givetvis också välkommen tillbaka till akuten om man blir sämre eller något ytterligare tillstöter.

 

[Inte_Ung]

Så fint att du blivit bättre (bra?) med god hjälp! Om du vill berätta vore det intressant att höra mer vad som hjälpte dig och vad ni kom fram till utredningen!

Jag blev helt bra.
Men terapi, en duktig psykolog, medicin som gör att jag sover på riktigt och inte bara på låtsas och förståelsen för att mitt minne varken är normalt eller lätt att leva med så är jag nu helt "bra".
Hur man nu definierar "bra"?
Jag mår i alla fall utmärkt, är fullt arbetsför och har inte ont någonstans alls.
Alla mina värden är också utmärkta (inte bara bra utan utmärkta).

Det har varit en ganska så lång resa med oerhört mycket humor i.
Jag berättar den gärna för vem som vill höra över en god middag.

 

[mandalaki]

@Inte_Ung Vad är det som är annorlunda med ditt minne?

 

[Inte_Ung]

Men alltså - låg du utan att sova fast du trodde att du sov? Och hur har du fått bukt med det?

Ja.
Jag var övertygad om att jag sov och jag såg ut som att jag sov.
Men mitt EEG visade på att jag var vaken.
Ingen hade tidigare sett detta fenomen.
Det inträffar mellan sömnperioderna under natten och varar i flera timmar.

Jag håller mig vaken mera på dagen.
Och om jag är trött på dagen så tar jag lugnande till natten (10 mg Atarax) så sover jag i stället för att hjärnan snurrar på egen hand.
Det var en duktig Allmänläkare som kom på den lösningen.

 

[Inte_Ung]

@Inte_Ung Vad är det som är annorlunda med ditt minne?

Jag kommer ihåg allt.
Jag kan inte glömma.
Jag har också fotografiskt minne, något som egentligen inte skall finnas.
Min psykolog hade aldrig tidigare träffat någon sådan som jag och trodde inte heller att hon skulle göra det igen.
Det fanns beskrivet i några böcker men få hade sett det på riktigt, jag var en "Once in a lifetime experience", hon glömmer mig nog aldrig.
Jag erbjöds utredning om min avvikelse men avböjde, jag vill inte bli någon "Freak-Show".

Nu så hanterar jag det genom att aktivt undvika att lägga saker på minnet.
För om det hamnar där så försvinner det aldrig.
Jag försöker också att låta bli att rota i det för att kunna vila ifrån det.

 

[mandalaki]

Ja.
Jag var övertygad om att jag sov och jag såg ut som att jag sov.
Men mitt EEG visade på att jag var vaken.
Ingen hade tidigare sett detta fenomen.
Det inträffar mellan sömnperioderna under natten och varar i flera timmar.

Jag håller mig vaken mera på dagen.
Och om jag är trött på dagen så tar jag lugnande till natten (10 mg Atarax) så sover jag i stället för att hjärnan snurrar på egen hand.
Det var en duktig Allmänläkare som kom på den lösningen.

Aha. Så märkligt. Men vad skönt att ni hittade en lösning. Atarax (antihistamin) prövade jag när jag började få sömnproblem, för mig hjälpte det inte. Men jag vet att det gör det för många andra.

 

[Inte_Ung]

Atarax (antihistamin) prövade jag när jag började få sömnproblem, för mig hjälpte det inte.

Jag är ju inte säker på att jag sover på det, sådant vet ju inte jag utan EEG.
Men jag blir i alla fall pigg och glad dagen efter.
Så jag nöjer mig med det.

Fungerar bra duger ju alldeles utmärkt.

 

[Dentaku]

Jag har ett bra exempel på akutens prioritetsordning när jag själv fick väldigt obehagliga bröstsmärtor en kväll för några år sedan. 117 tyckte, inte helt oväntat, att jag skulle åka in och eftersom det finns en del hjärtproblem i min släkten så fick det bli så.
När jag kom till akuten så såg jag säkert inte särskilt sjuk ut men prioriterades högt och behövde inte vänta länge innan jag fick komma in på ett EKG. Det såg lyckligtvis bra ut och då blev läget annorlunda. De ville inte att jag skulle åka hem utan en grundligare undersökning men jag fick vänta några timmar på den när det stod klart att det inte var hjärtat som orsakade smärtorna(jag vill minnas att det var muskelinflammation i bröstkorgen som var problemet).

Helt rimligt enligt mig. En kvinna som satt där när vi kom och inte fått träffa någon när vi gick pratade i sin mobil med någon om att hon åkt in för att hon tröttnat på att ha så ont i benet. Med tanke på ett konstant flöde av folk så hoppas jag att hon insåg varför hon fick vänta.