Sv: Vårmammor 2011, del 2!
Sådärja! Nu har jag äntligen fått lite lugn och ro och kunnat sätta igång datorn!
Jo. I söndags fick jag som sagt först en grönaktig flytning och lite senare en lite blodblandad flytning runt lunch. Jag ringde förlossningen och frågade vad jag skulle göra. Fick svar att sätta i en binda och se om det hände något mer typ (om den blev blöt så kunde det vara foservatten som läckte). Så vi åkte och åt söndagmiddag hos svärföräldrarna. När vi kom hem så hade det kommit lite mer, men inte vattnigt.
Fixade och donade på eftermiddagen och kvällen. Mamma och pappa var förbi och fikade och jag meddelade mamma att "H*n kommer snart, jag känner det på mig." Mamma skulle skjutsa oss till förlossningen...
Vid 18.30 tycker jag att värkarna börjar göra ont. 21.15 börjar vi klocka värkarna och konstaterar att de kommer med ca 4 minuters mellanrum under en timme. Så jag ringer förlossningen igen. Får svar att om jag kommer in nu finns risken att bli hemskickad igen med medicin bara.
23.30 ringer jag till mamma och säger att hon får ta och komma. Värkarna är med 2-3 minuters mellanrum. Stannar hemma till 00.30 då värkarna gör riktigt ont och är regelbunda på 2 minuter. Jag ringer förlossningen och säger
"Jag kommer in nu". Sen fick sambo prata med dem eftersom jag fick värk.
Vi åkte in och kom väl fram vid 01.30. Blir snabbt undersökt och de konstaterar att jag har rejäla värkar, är öppen 4 cm och att bebis mår fint. Förlossningen var igång, så vi skickade hem mamma med uppmaning om att sova.
Fick förlossningsrum och ganska omgående så började jag använda lustgas. Sen minns jag inte mycket av ett par timmar.
Vid 03.30 så var jag öppen 6 cm och ber om EDA. Beställningen var redan lagd, men det var något akut på narkosen där både jour och bakjour höll på. Så jag fick glatt vänta.
05.30 konstaterar de att jag är öppen 9-10 cm och hoppas på att kunna lägga en bäckenbottenbedövning istället (jag minns att jag sa
"gör vad fan ni vill, det gör ont" när gyn kom och frågade om det var okej)
Gynläkare konstaterar att det finns inga kanter kvar att lägga någon bedövning i. Som en räddande ängel kommer narkosläkaren (vilket jag inte har ett enda minne av) och jag får EDA runt 06.00.
Lagom till bytet mellan natt- och dagpersonal (jag vet inte när, men antar att det var vid 06.30-07.00 nångång) börjar krystvärkarna och jag börjar vakna till ur min lustgasdvala.
En jättegullig barnmorskestudent sköter själva förlossningen. Mot slutet av förlossningen så är det en massa människor inne på vårat förlossningsrum, varav en står och trycker ut bebisen över magen. Det upplevde jag dock faktiskt inte som speciellt ont, utan då ville jag bara ha ut bebisen också.
Klockan 09.09 den 21 mars tittade lille Hugo ut, 49 cm lång och 3252g tung!
Nu är alla tider väldigt diffusa, jag minns inte så mycket av det innan jag fick EDAn... Men det var väl i sak vad som hände i alla fall tror jag.
I andra hand håller jag tummarna för ett UL 
