Sv: Vårmammor 2010 del 9
Kl
Jag behöver råd. Eller åtminstone veta veta vad ni tycker om saken. Jag blir verkligen galen på vår katt..... Jag vill inte ha henne kvar och jag tycker inte om henne.
Just nu skulle jag kunna slänga ut henne i snön och stänga dörren! Hon springer runt som en galning och jamar och hoppar och är på precis alla grejer som hon vet att hon inte får röra. Hon är precis som ett barn, vet hur hon ska få uppmärksamhet...
Det var idiotiskt dumt att skaffa en Devon som sällskap åt en gammal Britt. Kattrasernas raka motsatser. Min Britt är lugnet själv och tycker att den nya katten är skitdryg. Hon drar sig undan vilket betyder en ledsen katt och en överenergisk katt som inte har någon kompis att leka med. Vi leker såklart med henne, men det går inte att jämföra med en jämbördig kattkompis.
Egentligen vill jag bara lämna tillbaka henne till uppfödaren, jag har "öppet köp", men mitt samvete bara skriker att det är fel. I min värld tar man hand om sina djur tills de dör och det ska till väldigt starka skäl till att inte göra det. Jag känner att jag får skylla mig själv eftersom jag ändå valt en Devon, även om jag aldrig kunde förstå att hon skulle vara sååå vild... Men när jag tänker på att vi ska ha det så här i 15-20 år till så blir jag helt matt...
På nyårsafton var hon i sitt esse och fick ägna större delen av kvällen med att sitta instängd i Vilgots rum eftersom hon inte kunde sköta sig (stal mat, hoppade efter blombuketten vi fått, klev ner i bebisarnas vagnar där de sov, anföll fötter osv). Resultatet var en katt som tokskrek där inne. Kul...
Jag behöver få veta hur ni andra hade gjort i den här situationen. Hon kan vara värdens mysigaste också och Vilgot älskar henne, men jag kan bara inte få några känslor för den här katten som bara förstör allt jag har framme.
Kl
Jag behöver råd. Eller åtminstone veta veta vad ni tycker om saken. Jag blir verkligen galen på vår katt..... Jag vill inte ha henne kvar och jag tycker inte om henne.
Just nu skulle jag kunna slänga ut henne i snön och stänga dörren! Hon springer runt som en galning och jamar och hoppar och är på precis alla grejer som hon vet att hon inte får röra. Hon är precis som ett barn, vet hur hon ska få uppmärksamhet... Det var idiotiskt dumt att skaffa en Devon som sällskap åt en gammal Britt. Kattrasernas raka motsatser. Min Britt är lugnet själv och tycker att den nya katten är skitdryg. Hon drar sig undan vilket betyder en ledsen katt och en överenergisk katt som inte har någon kompis att leka med. Vi leker såklart med henne, men det går inte att jämföra med en jämbördig kattkompis.
Egentligen vill jag bara lämna tillbaka henne till uppfödaren, jag har "öppet köp", men mitt samvete bara skriker att det är fel. I min värld tar man hand om sina djur tills de dör och det ska till väldigt starka skäl till att inte göra det. Jag känner att jag får skylla mig själv eftersom jag ändå valt en Devon, även om jag aldrig kunde förstå att hon skulle vara sååå vild... Men när jag tänker på att vi ska ha det så här i 15-20 år till så blir jag helt matt...
På nyårsafton var hon i sitt esse och fick ägna större delen av kvällen med att sitta instängd i Vilgots rum eftersom hon inte kunde sköta sig (stal mat, hoppade efter blombuketten vi fått, klev ner i bebisarnas vagnar där de sov, anföll fötter osv). Resultatet var en katt som tokskrek där inne. Kul...
Jag behöver få veta hur ni andra hade gjort i den här situationen. Hon kan vara värdens mysigaste också och Vilgot älskar henne, men jag kan bara inte få några känslor för den här katten som bara förstör allt jag har framme.
