Sv: Vårmammor 2010 del 8
Detta inlägg innehåller några stavfel och borttappade bokstäver, men det blir för mickligt att rätta till allt nu när jag sitter med iPhonen. Hoppas den som orkar läsa har överseende!
Vi har haft svärisarna här. Det gick bra
förutom att hon kom dragandes med några gamla fårskinnsmössor som hon köpte till äldsta kusinen för 13 år sedan...........
Alltså jag älskar min man över allt annat, men en sak (och det är typ det enda också!) kan jag bli galen på och det är att han INTE kan "säga emot" sin mamma. Jag fattar verkligen inte varför, för det handlar ju inte om några stora saker. Jag menar att det finns ju faktiskt svärmödrar sin beter sig riktigt märkligt och då kan det såklart vara svårt att säga till.
Jag kommer ALDRIG att sätta på Vilgot dessa FULA mössor!!!!!
Och jag sa direkt till min man att han fick be henne ta hem dom igen, men det gjorde han inte... Grejen är att hon pratade om dessa mössor redan i våras. Hon hade bett kusinens mamma ta fram dom för att hon ville absolut att Vilgot skulle ha dom. Kusinens mamma viste inte riktigt vart dom fanns och svärmor var nog lite bekymrad över det. Sen hörde jag inget mer om det och jag andades ut. Men nu kom dom alltså in i vårt hus.
Jag blir så himla irriterad, för jag VILL INTE ha dom och nu ska de ligga här och ta plats eftersom vi inte kan slänga dom eftersom de uppenbarligen betyder så mycket för henne.
Ungefär samma sak hände flr några veckor sedan. Då hade hon köpt helt nya kläder till Vilgot på PoP. Helt okej och mottages mycket tacksamt!
Men hon hade köpt fel storlek. Åldersmässigt var det ju rätt, men i PoP:s kläder behöver han en storlek större, annars är de utväxta innan man ens hinner blinka, vilket är synd. Vi bytte till en större storlek utan svärmors vetskap och jag bad min man säga till henne att inte gå på angiven ålder utan ta storleken över nästa gång. Men det har han inte gjort!
Är det inte bättre att vara ärlig så att alla blir nöjda och glada istället för att hålla på att byta storlek och tvingas spara en massa grejer som betyder mycket för henne men som vi tycker är asfula?? Så himla svårt kan det väl inte vara att säga till...
Förutom mössorna så hade hon med sig ett par gamla noppiga tumvantar också. Vi har ett par helt nya, så dom kommer jag att slänga iaf. Och förresten var din där jäkla mössorna alldeles för stora! Den ena är nog till och med för stor för mig. Fast jag har ju iofs pygméhuvud (strl 56 på min Charles Owen, fast den är nästan för stor) och det har ju Vilgot också, en kurva under medel. Vi har ju en Reimaoverall också från hans andra kusin som de prackat på oss. Skittråkig, mörkblå, sliten och för stor. Den ligger också bara och skräpar och jag törs inte göra mig av med den... Vill inte ha skiten...
Usch vilken hemsk svärdotter jag är...
