Sv: Vårmammor 2010 del 3
upp på operationsbordet, dom var dock jättesnälla när jag berättade att jag aldrig blivit sövd, och att dom måste lova att jag skulle vakna, för jag hade en bebis och min fina sambo som jag ville tilbax till.
Det positiva var att dom sydde mig(sprack knappt dock!!!) under operationen så det slapp jag utsättas för extra..vilket jag var glad för, efter behanligen av moderkakan(dom tryckte på magen hårt, gav mig akupunktur under tånageln och pillade så jag blev helt arg)
Opererades vid 8.15, vaknade 13.00 på uppvaknet!! sovi skitlänge, för jag var helt slut. Rullades ner till min fina familj, men såg dubbelt
förlorat 1 l blod med.
Några timmar senare mådde jag bättre, och tog med mig sambo för jag skulle kissa..dumt..för nästa jag minns efter att jag satt mig på toan var att barnmorkorna kom inspringade..jag hade däckat på toan! Sambon hade fått larma!
Han sa att mina ögon stått åt olika håll och jag hade andats sjukt skumt, stackaren som fått se det
Sängen rullades till toan, sen fick jag ligga där i typ två dygn..och kissa på bäcken, hade inte ork att gå upp..hade järnväden som var i botten, snurrig och lessen. Sambon fick inte stanna heller och jag delade rum med bebisar som skrek nätterna igenom, så jag fick inte sova(Nellan var däremot så tyst hela nätterna så hade jag bara haft henne hade jag nog varit på föttrena tidigare)
Barnmorskorna var 100 olika och det var så opersonligt, ingen sa att nu går jag o nästa ska ha passet, utan olika hela tiden, som hade olika uppfattninar om amning osv..så jag valde, trots att mina värden inte var helt ok, och amningen inte funkade kanon, att åka hem dag 3..Jag ville bara få vara med min sambo, få sova mer och inte vara väckt av andras bebisar..
Har mått kasst hemma med, men det har varit pga dåliga värden, amningen som inte funkade och för att jag inte fått hämta mig. kroppen känns ok ändå, knappt sydd som sagt, bara lite ont i bäcknet men det är lugnt
jag vill inte skrämma er med denna berättelsen, det var bara dumma omständigheter som gjort att jag känner så negativt(även om det är SÅÅ VÄRT DET, älska den lilla fina!!) Nu börjar amningen som sagt funka, och idag känns det som jag börjar komma tillbax
Själva förlossningen i sig känns inte så farlig nu, mer tiden innan och efter pga komplikationer..
idag ska vi på återbesök så vi får se hur mkt hon tappat i vikt, och få lite tips gällande amningen kanske..Nu vaknar lillan tror jag, hoppas, för mina boobs håller på att sprängas..haha
jag hoppas att det inte blev allt för rörigt, skrivi snabbt pga att jag har problem att lägga henne ifrån mig, dels av kärlek, men hon är ju också mammig, såklart