Vad gör vi? Kids edition - del 4

[Midsommarblomster]

Det här trodde jag aldrig att jag skulle skriva, men vad trevligt det är att ha en 3-åring Han är nästan alltid på gott humör just nu och går ju att prata med och hitta på saker med. Nästan varje kväll sitter han på köksbänken och "hjälper till" att laga middag och det känns som ett sånt där litet vardagsminne jag ska vårda och tänka tillbaka på när H är stor och utflugen.

Den dryga (pun intended) 1-åringen däremot... herre gud, finns det ingenstans man kan lämna in dem ett tag? Jag tänker mig ett madrasserat rum med välutbildad och välbetald personal Han är förstås gulligast i världen, också, men kan han snälla sluta att ha sönder saker, sig själv och oss snart?!

Ouff, jag önskar verkligen att jag kunde hålla med. Men herregud vad vår 3 åring trotsar just nu. Det går inte att göra en enda sak utan att det ska sägas emot, förhalas, springas iväg, få utbrott. Hon är ju söt som socker också tidvis men vilken kamp det ska vara. Jag har förstått att det kan lätta inom kort så jag hoppas.

Sonen är också i en fas när han testar gränser hela tiden. När jag skrev inlägget i lördags så rev jag nästan mitt hår av hans konstanta utmanande. När vi var på affären höll bägaren på att rinna över när han rev ner varenda sak han såg. Så jag satte mig på huk, höll fast hans lilla kundvagn och förklarade lugnt men väldigt tydligt att det räcker nu. Lyssna på mamma, eller så går vi hem genast. Han höll ett hårt grepp om vagnen, backade långsamt samtidigt som han spände ögonen i mig. Sen ryckte han tag i ett paket kakor, snabb som en kobra, slängde det i vagnen och skrek ” SÅ!”. Sen försökte han springa iväg.

Alltså. Jag djupandas, och tänker att det är bra. Barnen ska känna, utmana, testa, våga. Det betyder att dom är trygga. Jag påminde mig själv om samma sak igår när dottern fick utbrottet från avgrunden och både ord och slag haglade. Så jag ser en chans att agera rätt nu, och bygga upp både barnen och vår relation i varje svår situation. Men.. att vi är lite trötta är en underdrift

 

[FeatherCloud]

Mammaveckan slutade i hyfsad harmoni, lämnade barnen i god tid och utan bråk, känns som en seger att hela veckan varit i stort sett fri från skrik och gap Lillasyster är snart 3,5. Det var i den åldern som storebror började bli lite vettigare och gick att resonera något med och jag tycker att lilla E börjar få glimtar där man faktiskt märker att hon förstår konsekvenser.

 

[Human]

Alltså när slutar de klättra?
Matar min i huvudsak ståendes i matstolen för han vägrar sluta klättra och kan absolut inte vara stilla en sekund ens. Är nöjd om han inte försöker krypa upp på bordet
Den där selen till har han lärt sig krångla ur.

Igenkänning! R är dock en glupsk sort, så han kan tänka sig att sitta på ändan i några minuter i alla fall om vi serverar något bra till mat. Men annars tycks allt bara handla om hur man kan komma ännu lite högre, gärna på så ostadig grund som möjligt

 

[zassoo]

Idag fick vi hem papper inför skolstart för dottern Hur blev hon så stor?!

 

[zassoo]

För övrigt känner jag igen mig både om barn som sover räv (5-åring i detta fall) och barn som lever rövare i affärer (3-åring som precis fått börja följa med igen när vi handlar). Båda två är helt fantastiska och så himla roliga, men hjälp vad de gör mig utmattad emellanåt

 

[Human]

Ouff, jag önskar verkligen att jag kunde hålla med. Men herregud vad vår 3 åring trotsar just nu. Det går inte att göra en enda sak utan att det ska sägas emot, förhalas, springas iväg, få utbrott. Hon är ju söt som socker också tidvis men vilken kamp det ska vara. Jag har förstått att det kan lätta inom kort så jag hoppas.

Sonen är också i en fas när han testar gränser hela tiden. När jag skrev inlägget i lördags så rev jag nästan mitt hår av hans konstanta utmanande. När vi var på affären höll bägaren på att rinna över när han rev ner varenda sak han såg. Så jag satte mig på huk, höll fast hans lilla kundvagn och förklarade lugnt men väldigt tydligt att det räcker nu. Lyssna på mamma, eller så går vi hem genast. Han höll ett hårt grepp om vagnen, backade långsamt samtidigt som han spände ögonen i mig. Sen ryckte han tag i ett paket kakor, snabb som en kobra, slängde det i vagnen och skrek ” SÅ!”. Sen försökte han springa iväg.

Alltså. Jag djupandas, och tänker att det är bra. Barnen ska känna, utmana, testa, våga. Det betyder att dom är trygga. Jag påminde mig själv om samma sak igår när dottern fick utbrottet från avgrunden och både ord och slag haglade. Så jag ser en chans att agera rätt nu, och bygga upp både barnen och vår relation i varje svår situation. Men.. att vi är lite trötta är en underdrift

Med H hade vi en sån period från ca 2-2,5 år. Det var så jävligt så jag grät inombords när jag tänkte på att vi skulle ha en, enligt sägen, ännu värre 3-årstrotsperiod framför oss. Därav min förvåning över att det, just nu, är en mysig ålder. Sen är det 11 månader kvar innan han fyller 4 år, så mycket hinner hända. Plus att jag träffade på en sammanbiten förälder till en 4-åring häromdagen som sa att jag hade något att se fram emot, då 4-årstrotsen var värst. Så ja, jag tänker passa på att njuta av den här bubblan och samla minnen

Du har alla mina sympatier! Min enda tröst under H:s 2-årstrots var att bebisen var så himla beskedlig då. Du verkar ha ett betydligt mer utmanande läge så skickar lite digitala hejarop och så får du beundra dem när de sover!

 

[julgrisen]

Idag har mina barn lekt på sitt rum hela eftermiddagen efter förskolan och jag har bara behövt mäkla fred en gång! Fantastiskt! Då och då har de ropat och velat berätta något (exempelvis ”min spårvagn heter Sushi”) och då har jag kunnat gå dit och bara ställa följdfrågor och ha en fin stund ihop innan jag återgick till matlagningen, vilken skillnad i stressnivå för mig mot de senaste veckorna när de varit konstant i luven på varandra.

 

[julgrisen]

Igår fick H förövrigt ett raserianfall för att han ”vill räkna till tio men min mun vill räkna till 17 hela tiden” . Jag bad honom räkna till tio vilket han gjorde och direkt efter kom ”elva nitton sjutton!” och sen grät han igen .

 

[Libbsticka]

Låter rimligt. Hatar när munnen gör så

 

[Krålus]

Igår fick H förövrigt ett raserianfall för att han ”vill räkna till tio men min mun vill räkna till 17 hela tiden” . Jag bad honom räkna till tio vilket han gjorde och direkt efter kom ”elva nitton sjutton!” och sen grät han igen .

Så räknar jag också om jag är frustrerad och skall räkna 1 11 17 19 20 går fort att räkna då.

 

[Mirre]

Idag fick vi hem papper inför skolstart för dottern Hur blev hon så stor?!

Min lilla loppa börjar också i höst. Hon fyller 6 år i morgon Förstår inte när hon blev så stor.

 

[Nordthor]

Sitter på jobbet och ber en liten och stilla bön om att sonen kan gå på förskolan imorgon. Annars är det bara att käckt brygga sig en kanna kaffe och fortsätta vara uppe ett halvt dygn till. (Steg upp klockan nio den 27/1 .)

 

[Kilauea]

Vab med ena när man måste skjutsa den andra till skolan med bil är skoj. Eller inte.
Yngsta fick feber igår kväll, möjligen lite hosta till men inga andra symtom (än).

 

[Snubbelfot]

Sitter på jobbet och försöker ladda energi inför två dagar själv med killarna. Inget konstigt eller spektakulärt i sig, det enda jobbiga är ovissheten om nätterna. Det kan gå hur bra som helst... eller inte.

 

[Imogen]

Vab med ena när man måste skjutsa den andra till skolan med bil är skoj. Eller inte.
Yngsta fick feber igår kväll, möjligen lite hosta till men inga andra symtom (än).

Fast det hade jag nog tyckte varit bättre än när man inte skjutsar med bil. Jag har ett sjukt barn hemma som fick följa med på 2 km morgonpromenad för att de andra ska iväg. Då önskar man att man hade en barnvagn för 7-åringar

 

[VLMF]

Fast det hade jag nog tyckte varit bättre än när man inte skjutsar med bil. Jag har ett sjukt barn hemma som fick följa med på 2 km morgonpromenad för att de andra ska iväg. Då önskar man att man hade en barnvagn för 7-åringar

Åh gud hur löste du det?!

 

[VLMF]

Idag är äntligen storebror på förskolan efter över en veckas vabb. Feber i fyra dagar och sedan noll aptit i lika många dagar. Smittade ner resten av familjen med, men nu känns det som att det vänt för oss alla. Lilla B sover i vagnen i trädgården och jag kunde ta en lång dusch och skrubba bort nattens febersvettningar och solen skiner, det ger verkligen hopp om dagen!

 

[Imogen]

Åh gud hur löste du det?!

Mutor om allt mysigt vi skulle hitta på när vi kom hem igen

Men hon är som tur var inte jättesjuk. Hade hon haft influensa eller hög feber eller något så hade det ju såklart inte gått. Då hade storebror fått gå själv till skolan och lillebror stannat hemma från förskolan med oss. Men då hade min arbetsdag hemifrån gått upp i rök. Är onekligen lite skillnad att bara ha en 7-åring hemma eller att också slänga in en 3-åring i ekvationen

 

[FeatherCloud]

Nu har jag en 7åring Känns helt orimligt att han är så stor redan, det är ju liksom inte ens ett småbarn längre! Det är ju pappavecka men jag ringde videosamtal från jobbet imorse (som slutade med att lillasyster snodde telefonen och sprang runt med den i lägenheten och skrattade) och ikväll möttes vi upp på restaurang för att fira. Världens bästa, klokaste unge

 

[Bexzor]

Vab med ena när man måste skjutsa den andra till skolan med bil är skoj. Eller inte.
Yngsta fick feber igår kväll, möjligen lite hosta till men inga andra symtom (än).

Den logistiken är inte kul.
Jag har aldrig haft mina barns skola på gångavstånd, och de senaste 10 åren har vi haft minst en mil till skolan. Jag är så tacksam för att mina mellanpojkarna äntligen kan åka buss ihop till skolan (kommunal buss) när lillasyster är sjuk - då behöver jag bara hämta.