Sv: Vårmammor 2010 del 3
Svarar er alla här. Söta ni är som muntrar upp, kommer med tips och förstår hur det kan vara med alla dessa nedrans hormoner!
SMS:et skickades i morse och det fick jag respons på efter en halvtimme ungefär. Det är ju inte lätt för honom att förstå mig om jag inte uttrycker det heller. I vilket fall så tog han illa vid sig och kände sig hemsk, stackaren..
Någon påtalade om det där om att han jobbar så mycket och kanske känner sig tvingad till det eftersom jag inte gör det. Så är inte fallet kan jag lova
min sambo har precis bytt jobb och han älskar sitt nya jobb och sina kollegor, vilket är så himla roligt. Detta betyder dock att han nästan mer än gärna bor på jobbet och vill umgås med sina kollegor 24/7, medan jag
anser att vi faktiskt har ett liv utanför hans jobb och dessvärre verkar det ibland nästan som att han hellre just nu är där eller med dom än med mig, vilket gör mig ledsen. Det är ju säkert nyhetens behag.
Dessutom bor vi grannar med hans chef nu när vi bor hos mina föräldrar så det är ju lätt att springa in där för honom och dricka en kopp kaffe och snacka skit. Jag är ju tvärtom att jag tycker det är viktigt att man kan skilja på jobb och privatliv.
Jag var bort på hans jobb med lunch tidigare eftersom han hade glömt den hemma. Det kändes bra. Han höll om mig länge och väl och sa till mig att ikväll är det bara vi två som ska umgås, titta en film och prata lite.
Hoppas verklige. Att det gick in och att det håller i sig för sånt här tär på mig och gör mig så ledsen, speciellt nu med alla hormoner...!
