Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Äh, det är svårt att förklara hur jag menar, det är säkert bara en vanesak. Men vi var iaf helt överens om att bas ska vi ha den här gången också, så jag behöver inte fundera så mycket mer på bältesfastsättning.
Åh, vilken söt liten kisse! Jag älskar verkligen kattungar! Hoppas den är lugnare än vad vår var bara. Vår lillkisse är förresten jättesnäll nuförtiden. Hon är ute mycket (under bevakning) nu på sommaren och springer av sig, så inne sköter hon sig exemplariskt.
Jag har bara ett namnförslag och det är Edgar. Jag hade sett ut en röd kattunge på stans katthem som jag ville ha och han skulle heta Edgar. Men vid ett tillfälle då jag var där och tittade på honom kom min Siri fram till mig och bestämde sig för att följa med mig hem. (en personal sa att hon efter det besöket suttit vid ytterdörren, vilket hon aldrig gjort innan, och liksom väntat på att jag skulle komma tillbaka) Så det blev ingen Edgar. Usch vad jag saknar min lilla Siri, mer än ett år har gått sen hon lämnade jordelivet...
Det funkar bra med hästarna här hemma. Vi förvarar inget hö i stallet, eller jo en öppnad bal. Det sopas ordentligt.
Självklart ska ingen skippa djur pga av gäster.
Vi brukar lösa det genom att alla kalas hålls här, då får hundar komma in i hallen, men inte längre. Vi har grind för barnen så det håller kvar hundarna.
Min man tar extra medicin om vi ska bort till pälsdjurshem.
I stugan har vi ett eget rum som är djurfritt (min bror har hund, som är med mina föräldrar i stugan hela sommaren).
Ja man kan inte bli annat än tokkär i kattungar Skönt att höra att eran lilla buse lugnat ner sig. Funnit sin plats här i livet!
Förstår att du saknar din Siri! Jag saknar min Molle och Melvin. Men dom lever fortfarande. Molle fick jag inte med mig i när jag gjorde slut med mitt ex och Melvin va jag tvungen att ge bort eftersom vi va tvugna att ha Kia. Men honom träffar jag då och då eftersom han bor hemma hos några av våra bästa vänner! Lovade när jag gav bort honom att jag inte fick ta tillbaka honom den dagen vi kunde det. Så jag står vid mitt ord och får skaffa en ny katt ist.
Men jag saknar mina gospojkar någt så oerhört!
Melvin
Molle
Funkar bilderna? Länkar från mitt bílddagboks konto jag inte använt på år och dar.
Btw. Blir nog inte Edgar men det va också fint! Vill nog ha ett långt namn.
Åh vilken sötnos Här blir det också katt den dagen vovve lämnar jordelivet. Var tvungen att ge bort min fina, vackra Hero när jag flyttade ihop med maken just eftersom hunden i fråga äter katter till mellis. Och efter 5 år känns det inte som något alternativ att slita honom från ännu ett hem..
Vilka fina killar! Du gillar långhåriga katter! Förstår att du saknar dom. Men vad hemskt att förlora sin katt i en "vårdnadstvist". Tack och lov försökte mitt ex aldrig göra anspråk på katterna, men han kunde ju inte ha katt själv heller eftersom han reste hela tiden. Annars hade han säkert velat ha dom bara för att jävlas.
Jag jag är fast för långhåriga! Gillar vissa korthåriga(devon, brittisk kh, sphynx bla) Men så gillar jag att borsta, bada och klippa! Gillar man inte det så ska man nog inte ha en långhårig katt. Framförallt inte en Melvin. Hans päls är helt hopplös.
Jo det känndes surt då och försökte slåss för honom. Men det va väll tur i oturen att han stannade där eftersom jag iaf va tvungen att ge bort dom sen. Hade aldrig fått iväg båda till samma ställe. Så det va bra att Molle vart kvar!
Sen något helt annat: Vad gör Du vaken nu??
Själv är jag irriterad på sambon. Han är ute och fiskar för andra gången idag. Dessutom är det hans tur att gå upp imorgonbitti men det har han väll glömt och kommer att komma och lägga sig sent.
Bara för det ringde han precis. Strax är han påväg hem iaf!
Annars så tänker jag mest på hur ont jag hade den här tiden för ett år sen!
Jo, att gilla pälsvård är nog nödvändigt om man ska ha långhårig katt. Min första katt var halvlånghårig, men jag har inget minne av att den pälsen krävde så mycket kamning. Sen har jag bara haft korthårga katter, det har bara blivit så. Förutom Britten då, som är vald pga att britter är de sötaste katterna som finns!
Usch, jag har sovit skitdåligt inatt också, så det var dumt att vara uppe så sent. Jag och Vilgot tog en tupplur på seneftermiddagen och det blev helt fel. Både han och jag var helt väck efteråt och det var väl därför både han och jag somnade senare än vanligt. När han somnat gjorde jag kantarellmackor och sen satt vi ute och läste ett bra tag. När jag väl lagt mig i sängen fastnade jag ned min iPhone. Jag får sota för det nu. Min kära man har åkt till golfbanan och Vilgot har precis övergivit barnprogrammet på tv och gått ner för sängen. Bara att gå upp och fixa blöja och välling.
Min sambo är pälsdjursallergiker, det har blivit bättre sen vi träffades men inte bra. Vi har 2 Maine coonisar som funkar rätt bra, det sägs att dom ska vara lite allergivänligare. Sen har min syster 2 sibiriska katter, dom ska tydligen vara ännu mer allergivänliga...men helt säkert är det inte iofs, beror ju på vad man är allergisk mot, stöv eller saliv....(om ja inte minns helt galet nu)
Usch fy vilken hemsk tid du går igenom nu! Försökte läsa dit inlägg igår men kunde inte läsa klart för tårarna började spruta. Försökte nu oxå men får nog sminka om mej känner jag för maskaran är nog borta snart... *skickar massor med styrkekramar*
Det känns inte som att jag hinner skriva något här alls längre Jag går upp kl sex varje morgon och fixar stallet. Hem, ducha och fixa och så till jobbet. Slutar vid sex och åker hem och fixar mat eller något och sen till stallet och tar in dem och så däckar jag i soffan...
Har inte varit och hälsat på åringen på betet på två veckor, snart tre, och det känns hemskt!! Men nästa vecka är vi lediga Fast då ska vi bryta upp golven i två sovrum och hall och isolera om dem.... Kuuuuuul.
Näää, nu måste jag göra mej iordning och åka till jobbet...
Vi har varit hemma hos folk med just dessa raser och vissa andra ( tex den där fula katten som har som sammetspäls ) men han reagerar på alla dessa.
Det är saliven som han är allergisk mot, därav fungerar hästarna.
Förr oss är det inte värt att riskera min mans hälsa för ett inomhusdjur, hur mycket jag och barnen än önskar oss ett! Min man har dessutom kraftig astma.
Men jag är så glad att det finns allergiker som kan leva med djur
Min sambo är också grymt allergisk mot katter, så mina två små vildingar fick flytta ut till stallet, vilket var tanken från början också. De älskar det, så jag har inte dåligt samvete längre. Jeppe är allergisk mot hästar också, så hade jag inte haft möjlighet att ha alla ridkläder i stallet hade det varit jobbigt. Nu har han faktiskt blivit bättre, men underligt nog blir han alltid jätteallergisk och måste gå när jag börjar prata om att mocka...
*kl*
Tycker verkligen synd om er som har det jobbigt i tråden just nu. jag grinade också ögonen ur mig när jag läste vivs inlägg om begravningen. Det känns så orättvist.
Min man är fantastisk. Han mockar om jag inte orkar/hinner/är sjuk.... Hjälper till att hämta hö, fast han måste ta extra medicin, om jag behöver hjälp med det.
Han sköter alla kvällsfodringar/morgonfodringar och intag, höst, vinter och vår (alltså när det är mörkt).
Hästkläderna kan jag ha inne.
Men när det blir tal om att han ska rida så kommer allergierna fram
Wow vilken snäll sambo du har om hjälper dig så mkt med stallet! Min sambo har kanske vart in i stallet kanske 2-3 ggr, han klappade Frans några gånger när han levde. Men, han är ju rätt allergisk mot hästar så det har ju sin förklaring. Brukade hjälpa pappa med slåttern när dom gjorde det själva, men nu lejje vi in maskiner till det. Han är egentligen inte så intresserad i mitt hästintresse öht, lite trist men var faktiskt med på begravningen av Frasse i våras.
När vi träffades hade han typ aldrig rört en häst, så mycket har hänt och jag har inte gett upp hoppet att han ska tycka att det är lite kul att rida ut hela familjen....
Vilken härlig man du verkar ha!
Min äockså toppen på flera punkter Just med hästarna ställer han upp mycket och fixar med hage och stall etc. trots gräsallergi, klagar väldigt sällan över att behöva hjälpa till.
Det kunde jag väl aldrig tro när jag räddade livet på honom när vi var 14 år Att det skulle bli en såhär ansvarsfull man av honom och att det dessutom skulle vara honom jag skulle dela mitt liv med - livet är bra fantastiskt biland!
Kl
Min man är också fenomenal på att ställa upp i hästväg, trots att han inte direkt är intresserad själv. Särskilt när min Änglahäst blev dålig. I flera månaders tid följde han med på varenda morgonfodring och så gott som varje dag mockade han åt henne medan jag pysslade. Och när jag var gravid red han gammelhästen Han ville rida min vilde också men där gick gränsen..
Kropp & Själ Hair toppers för kvinnor har blivit populärare och otroligt snygga. Det är lite som en tupé fast inte riktigt. Peruker överlag är mycket...
Hästmänniskan Kan bara hålla med! En hyrhäst från Taffsnäs för lite prova-på innan ni köper en egen är ett utmärkt tips! En sådan passar både dig och...
Cookies används för olika funktioner, trafikanalys, innehållsanpassning och annonser. Information om din användning av vår webbplats vidarebefordras till de sociala medier, annons- och analysföretag som vi samarbetar med. De kan kombinera informationen med annan information du tillhandahållit eller de har samlat in när du har använt deras tjänster. Våra regler och sekretesspolicy gäller. Genom att fortsätta använda denna sida godkänner du detta.