Sv: Vårmammor 2010 del 14
Kl
Vilken skitdag....
Har gått och lagt mig på sängen och lämnat kaoset för att inte bryta ihop totalt.
Jag brukar inte bryta ihop men idag blev det bara för mycket.
Det började med en del saker som hände på jobbet idag. Vill inte gå in på detaljer här, men i grunden handlar det om att chefen verkligen ignorerar mig och trots att han varit min chef i över 7 år så vet jag verkligen inte om han medvetet försöker bryta ner mig eller om han bara är så tankspridd som någon kan vara. Det låter sjukt va, men så är det, det går inte att få något grepp om karln. Jag var iallafall jätteupprörd när jag kom hem och skulle berätta och prata av mig för maken. Då sitter han och fipplar med sin iPhone och lyssnar inte på vad jag säger. Jag frågar flera gånger om han lyssnar och det säger han att han gör. Plötsligt säger han "åh, jäklar!!" eller nåt åt det han läser på telefonen. Jag blir jätteledsen och arg på samma gång och vägrar att fortsätta berätta. Jag tiger en lång stund innan jag börjar gråta. Här ska man berätta om sin chef som ignorerar en och då blir man ignorerad av sin make!!
Jag berättar väl klart till slut och när jag är klar säger han att han måste åka och hämta gräsklipparen som varit på lagning. Det visste jag innan att han skulle göra, men deg jag inte visste vad att maten han börjat med var ett ganska komplicerat recept (eller iaf många moment) och att han var långt ifrån halvklar ens. Dessutom såg köket ut som ett bombnedslag när han åkte. När jag lagar mat ser jag först till att köket är städat och rent och det skulle aldrig falla mig in att börja laga mat i ett ostädat kök. Dessutom ser jag till att hela tiden städa undan medan jag lagar. Jag fortsätter enligt receptet trots oredan men jag blir mer och mer upprörd gör det finns knappt en ledig yta i köket att vara på. Vilgot gnäller mer och mer och är till slut så hungrig att han storgråter. Eftersom maten fortfarande inte är klar får jag ta fram en burk och värma och ge honom. Han slukar maten på två minuter och fortsätter sen att vara ledsen och otröstlig. Inget duger, han bara gråter.
Ser att maken kommer hem med bilen, men han kommer aldrig in nån gång. Tittar ut och då står han och håller på med gräsklipparen.
Jag ropar genom fönstret att han faktiskt får komma in och laga klart maten. Han gör det, men Vilgot är jättegnällig och jag känner bara panik. Har inget problem med hans gnäll i vanliga fall, men när jag redan är upprörd och ledsen för annat så kan jag bara inte hantera det. Eller jag gör det, men har fullständig panik inombords...
Nu har Vilgot lugnat sig och maken håller på att röja i köket. Men jag blir så sur. Kan han inte planera matlagning/gräsklippshämtning bättre så får han ju ta konsekvenserna av det och då bryr jag mig inte. Men att jag får ta det när jag redan är ledsen/upprörd funkar inte.
Så, nu har jag skrivit av mig. Ni tycker säkert att det var en skitsak, men ni vet hur det är när man är mitt uppe i allt.