Sv: Vårmammor 2010 del 14
Vad tråkigt med din "vän". :/
Jag och min bästa kompis från dagis råkade också ut för en sån grej när vi var 18-19 år. Hon mådde skitdåligt för att hennes familj höll på att falla i spillror och tog ut det på mig. Jag fattade inte det och var helt förstörd, mådde väldigt dåligt psykiskt då och vägde 42kg för att jag var så stressad att jag inte klarade av att äta. Sen gjorde hon en sjukt ful grej mot mig och jag bad henne dra åt helvete och ville inte ha något att göra med henne. 5 mån senare fick jag ett sms där hon skrev att hon skulle åka till Japan. Hejdå skev jag, haha, moget
sen efter ytterligare några månader fick jag ett mail där hon berättade hur hon hade det och att hon saknade mig. Jag valde att inte svara, tyvärr. Jag orkade inte ha någon kontakt med henne, för hon hade fått ned mig på botten och jag behövde ta mig upp först.
Sen åkte jag till åre i 4 år och skaffade mig ett nytt liv och nya vänner. Kom tillbaka, hade planerat med en underbar vän, han som hjälpte mig tillbaka upp, att vi skulle ses, jag skulle bra packa upp och komma iordning. 1 vecka innan jag planerat att ringa får jag ett samtal från en annan vän som berättar att Petter tagit livet av sig, 23 år gammal. Det var som ett uppvaknade för mig. När den första chocken och sorgen lagt sig, dumpade jag min dåvarande sambo, som jag visste var dålig för mig, ryckte upp mig, började plugga, tog kontakt med gamla vänner och började andas igen.
Det ändrade min syn på livet. Klarar inte av att vara långsint och dölja mina känslor. Jag är öppen och ärlig, för att livet är på tok för kort för att slösa bort på att vara sur.
har faktiskt tagit kontakt med min gamla vän på fb, sakta, men säkert, kanske vi klarar av att bli vänner igen.