Sv: Vårmammor 2010 del 12!
*kl*
TV
Vi håller E från att titta på TV. Vi har aldrig TV:n bara ståendes på, men just nu är det skid-VM och då fuskar vi lite
. Å andra sidan är ju inte längdskidor någon orgie av snabba klipp, direkt. Däremot får han mer skärmtid framför datorn när han är med sin pappa, men oftast sitter han och fnular med annat då.
Sötsaker och mat
Jag trodde att jag skulle vara/bli mattaliban, men faktiskt inte. E har smakat både kaka och choklad när han suttit med vid bordet och det inte funnits annat till honom. Med tanke på mängderna och frekvensen är jag inte direkt orolig att det ska leda till någon framtida övervikt eller sötsaksfrossa, då tycker jag att det är viktigare att han gillar att prova nya saker. Jag var väldig kräsen som barn (och ungdom) och sambon är det fortfarande, och i den mån sådant kan påverkas av vad man gör som förälder så vill jag gärna pusha åt det positiva hållet. Det är handikappande att vara kräsen
. I dryckesväg blir det dock inget annat än vatten (eller mjölk ur mitt glas, ibland). Jag fick läsk första gången i treårsålder eller så, och jag tycker fortfarande inte om det
Om E
Några centrala ord i E:s liv nu är katt, banan och lampa. Det är de bästa grejerna som finns, typ
. Här om dagen började han peka, först väldigt slumpmässigt som att han bara kommit på att man kan spreta med pekfingret, men nu pekar han helt klart på saker - i alla fall om de är så viktiga som ovan nämnda
. Jag skulle drista mig att säga att han har ljud som han kopplar samman med de tre sakerna ("buw", "ba" och "pa pa pa"), samt ett "hejejej"-ljud som han gör när han vinkar.
I övrigt älskar han att gå (när man håller i händerna eller med sin läragåvagn) och att mecka med sladdar och kontakter. Jag har min mussladd i ett USB-uttag på framsidan av datorn, det tar millisekunder från att han upptäckt det tills att han ryckt ut den och börjar sina projekt. Idag la han till exempel ner stor möda på att försöka sätta fast sladden igen på baksidan av skrivaren
. Dörrar är en annan favorit att pyssla med, han tar tag så fint om kanten och öppnar, stänger, öppnar, stänger... Och när tvättmaskinen och torkumlaren ska sättas på är det såklart han som ska trycka (fast han använder mitt eller sambons finger), och tvättmaskinen inspekteras såklart noga flera gånger under varje tvätt.
Han äter hemlagad mat (vår mat anpassad till honom) ungefär till hälften nu, och visar att han är mätt genom att ta tag i skeden och försöka mata mig istället. I bananmagen verkar det dock nästan alltid finnas lite plats kvar, så det brukar slinka ner till efterrätt.
Över huvud taget tycker jag att han känns så mycket större nu, och det är så himla roligt! Jag längtar så till sommaren när han förhoppningsvis kommit på det där med att gå själv och vi kommer kunna vara ute på en massa utflykter!