Sv: Vårmammor 2010 &Co del 20
Jag förstår så väl vad du menar! Koliken är just det jag är så fruktansvärt rädd för igen,(förslossningen är jag dödligt rädd för med, emn det får jag ta tag i sen..) för jag höll på att bli galen under den tiden..och dessutom mår jag skit när jag tänker på hur lite jag tyckte att jag tyckte om Nelly när det var som värst, både min förlossningsdepp och koliken..jag ville bara bort bort och aldrig komma tillbaka..samtidigt som jag älskade henne..och jag har många gånger tänkt: jag har sabbat henne, jag var ingen bra mamma under den tiden, jag bara överlevde"
Men samtidigt, så ser jag på filmer från den tiden, och jag pussar, pratar lugnande och har henne nära mig hela tiden..och det är ..äkta på nåt vis..och hon har ju blivit en trygg, och glad tjej så nåt har man kanske lyckats med iaf
Därför känner jag som du, nu har man gjort det, och även om barn är olika så kanske kanske känner jag mig mer hemma i rollen denna gången(när jag blir pregge igen då) redan från början.
Jag håller med dig, jag vet hur kasst jag mådde, man var verkligen på botten många dagar. Men vi kommer bo bättre nästa barn, inte så här långt från allt och alla, för det är min största skräck, ensamheten och isoleringen som det blev pga min utmattning och att jag inte orka ta mig någonstans...Det gjorde mig djupt deppig i början,(och det var MKT tack vare er jag höll mig flytande) men blev bätter o bättre
Det kommer bli skitbra för dej tror jag, och tänk som jag..risken att det blir ett till kolikbarn är rätt liten, och får vi det, ja, då vet vi att det går över, det ska inte vara så alltid